Visa inlägg taggade med 'veterinär'

måndag 12 november 2018 - 16:43

Selma är friskförklarad

Senast jag skrev hade vi sjukstuga här hemma. Selma höll på att återhämta sig från sin lilla operation och jag gjorde allt för att hon skulle ha det så bra som möjligt under sin återhämtningsperiod. Nu kan jag glatt meddela att hon är friskförklarad. Förra veckan var vi till veterinären för att ta bort stygnen och även om vi själva tyckte såret hade läkt bra, så var vi lite nervösa över vad de skulle säga på veterinärkliniken.

Vi packade in hela familjen i bilen och åkte iväg till kliniken. Selma sjöng hela vägen och Bianca låg mest och funderade vad Selma höll på med. Då vi satt där i väntrummet, min lilla familj och jag, kände jag mig plötsligt så överröst av tacksamhet. Tänk att denna man, denna hund och katt är min familj. Kunde inte önska mig något annat. 

En djurskötare kom och kallade in oss och tyckte det var bra att storasyster Bianca hade fått komma med som moraliskt stöd. Även om hon var lite otålig och tyckte nog hon borde ha fått mera uppmärksamhet än vad hon fick just då, men hon fann sig ganska snabbt i situationen. Djurskötaren började putsa Selmas sår och klippte sedan bort stygnen. Selma låg på bordet och putsade sina tassar och skötarens händer, helt lugn. 

Selma fick beröm flera gånger för hur duktig hon var och vi fick beröm för att vi skött såret så bra som vi hade. Det hade verkligen läkt så mycket bättre än vad vi kunnat hoppas på. Det som tio dagar tidigare var ett stort hål, ett köttsår, var nu ett litet rött streck på hennes kropp. Otroligt. 

Då skötaren sade att Selma är friskförklarad och att hon nu får gå ut igen och inte behöver ha någon tratt på huvudet drog både jag och sambon en suck av lättnad. Även om Selma klarat allting riktigt bra och inte trotsat det minsta, så visst var det skönt att få återgå till det normala igen. Inga mediciner, ingen sårvård och en katt som får vara katt igen. 

Då vi satt i bilen påväg hem igen kände jag åter igen sådan lycka över att den här familjen är min. Min friska, fina, fantastiska familj <3 


DSC04377

 

måndag 29 oktober 2018 - 19:17

Vi har fått den bästa katten i världen

Ny vecka, nya möjligheter. Så sade sambon då vi stod i köket och småpratade imorse. Ett uttryck som verkligen kan passa in på denna vecka här hos oss. Förutom att Selmas sår läker fint och hon är på bättringsvägen, så skall det även hända en del i huset denna vecka. Vi skall ha murare på besök som (äntligen!) skall fixa muren i köket och på helgen skall vi ha en fullständig hemma-fixar helg och bland annat måla klart sovrummet, för det hann vi aldrig med förra veckan. 

Men, det var egentligen vår lilla Selma jag tänkte skriva några rader om idag. Idag åt hon sista dosen av värkmedicin och från och med nu är det tänkt att hon skall klara sig utan den. Imorgon är sista dagen av antibiotika och fram till torsdagen skall vi putsa och sköta såret. I slutet av nästa vecka är det tänkt att stygnen skall tas bort och sedan får hon eventuellt återgå till sitt normala liv igen. 

Hon måste fortfarande ha på tratten på huvudet, för att inte riva upp såret. Då vi är hemma med henne har vi haft på en nätstrumpa istället, eftersom hon inte är så väldigt förtjust i tratten. Hon är en innekatt just nu och har anpassat sig otroligt bra till det. Jag hade väntat mig att hon skulle stå vid dörren och skrika, eftersom hon älskar att vara ute. Men, hon har inte alls visat några tecken på att hon vill ut. Hon verkar njuta av att ligga inomhus under filten istället. Det är något hon gör mycket nu, myser under filtar. Jag bäddar in henne och hon njuter. 

Något som jag ändå är otroligt imponerad och lite förvånad över är hur duktig hon är. Hon har ätit alla sina mediciner utan problem. Hon säger absolut ingenting då vi putsar hennes sår. Hon accepterar och anpassar sig fullt ut. Som att hon förstår att vi vill henne väl och tar hand om henne. Hon klagar inte det minsta. Jag hade förberett mig på att det kunde bli jamande, skrik, klor och tänder. Att vi måste tvinga i henne mediciner. Men inget. Hon bara ser på oss med sina små söta ögon och gör allt vi ber henne om.

Selma och bianca 3

Selma är verkligen en så fin katt. Så snäll, klok och fantastisk. Inte lik någon annan katt jag träffat. Vi hade redan en fantastisk hund, men tänk att vi fick en så underbar katt också. Hur är det möjligt att just vi kunde få två så fina familjemedlemmar som Bianca och Selma? Jag är så tacksam över dessa små tjejer. 

Jag har sovit med Selma och Bianca på nedre våningen sen hon blev sjuk, eftersom jag gillar att kunna hålla koll på henne under natten och vill ogärna att hon springer i trapporna med sin tratt på huvudet. Så flickorna och jag har sovit i en säng här nere och vi trivs kanske lite väl bra, får se om vi överhuvudtaget återvänder upp till vårt egentliga sovrum.

Bianca är väldigt snäll med Selma och förstår att ta det lugnt med henne. Vanligtvis leker de ju och busar vilt, men det är som att de båda skulle förstå att Selma är sjuk nu och att de inte kan busa som vanligt. Hittills har allting alltså gått över förväntan. En dryg vecka kvar, sedan hoppas vi att vi kan lägga den här sjukdomshistorien bakom oss och fortsätta vardagen med två friska djur. 

fredag 26 oktober 2018 - 08:03

Då mattehjärtat värker

Alla med något husdjur kan säkert hålla med mig då jag säger att det tar så ont i hjärtat då de är sjuka eller bara inte mår bra på något sätt? Så ont tar det. Hjärtat går itu. Man vill bara ta deras smärta och sätta den på sig själv istället, så att de skulle slippa. Men man kan bara finnas där och göra det bästa för dem i situationen, vilket vi försöker göra för Selma nu. 

Det var med tunga känslor jag lämnade av Selma hos veterinären igår på morgonen. Djuren betyder allt för mig och att ge över ansvaret över dem i någons annans händer är inte lätt. Men personalen tog varmt emot henne och jag kände mig ändå trygg med att lämna henne i deras händer, även om jag såklart helst hade sluppit hela situationen. Efter jobbet åkte jag i rask takt för att hämta hem henne. Innan jag fick se henne skulle sköterskan gå igenom alla mediciner och återbesök m.m. Jag försökte lyssna noggrannt, men egentligen ville jag bara hyscha ner henne och be henne hämta min lilla tjej. 

Sen kom äntligen Selma, lite trött men hon mådde bra. Allting hade gått bra och nu skall det bara läka. Hon skall äta värkmedicin, antibiotika och så skall vi putsa såret dagligen. Om ungefär två veckor skall vi tillbaka för att ta bort stygnen. Tills dess kommer Selma att vara en innekatt, något hon troligen inte kommer uppskatta speciellt mycket. Men det är tvunget.

Selma hade verkligen charmat alla på veterinärkliniken, det märktes tydligt. Hon fick en liten personlig krya på dig-hälsning av veterinären och hade fått gosat med flera djurskötare. Hon är en väldigt liten, snäll och söt katt, så jag förstår dem.

DSC04592

DSC04594

Då vi kom hem lade vi Selma i soffan med filtar runt henne. Man såg hur trygg hon kände sig och hur skönt hon tyckte att det var att få vara hemma igen. Lite trött, lite ostadig på benen men visst såg man vår Selma där bakom allt det där. Djurskötarna hade valt att sätta på henne ett bandage och en nätstrumpa istället för kragen, eftersom kragen tydligen inte varit så populär. Väl hemma hoppade hon ur nätstrumpan ganska snabbt, så vi har nu båda två på henne. 

Igår kväll var Selma ganska trött och ville mest ligga under en filt eller i famnen, vilket hon såklart fick. Hon var inte riktigt sig lik och det ger mig en stor klump i hjärtat att se henne så avdomnad. Samtidigt som jag är glad och tacksam över att hon kommer att bli helt återställd och att det "bara" var ett sår som behövdes sys.

DSC04603

Många skulle nog tycka jag är väldigt överdriven i min roll som matte, men då får folk tycka det. Men jag sitter med dem i famnen flera timmar om det känns som det rätta. Handmatar eller sover med dem på golvet. Vad som helst. Jag gör det som känns rätt i mitt hjärta. Djuren betyder allt för mig och deras välmående är en av de sakerna jag prioriterar absolut högst. 

Nu hoppas vi att såret läker fint och att Selma snart är sig själv igen <3 

 

  

onsdag 24 oktober 2018 - 20:15

Veterinärbesöket - Selma måste sys

Vi har nyss kommit från veterinären med Selma. Då jag kom hem från jobbet var den här knölen (orsaken till att vi bokade tid till veterinären) borta och istället såg man bara lite blod i pälsen. Vi funderade en stund om vi alls skulle åka in, eftersom det verkade vara en böld som nu spruckit av sig själv och det såg inte så farligt ut längre. Men vi kom såklart fram till att vi skulle åka in ändå, djurens välmående är en av de sakerna jag prioriterar högst. Och tur att vi åkte in.

Veterinären rakade bort pälsen på stället där bölden funnits och jag, som egentligen inte är så känslig för sådant här, fick ta ett steg tillbaka. Det kom fram så mycket blod och var och allt möjligt så jag kunde inte titta på. Jag såg bara att veterinären tog tag i en pälstuss och det såg ut som hela skinnet kom med. Selma var ledsen, jag hade gråten i halsen och sambon och veterinären försökte hålla i henne och putsa såret försiktigt. 

Antagligen har hon skadat sig på något sätt, fått ett litet sår, vilket senare resulterat i en böld som nu spruckit och skapat ett infekterat sår under huden. Stort öppet sår, säkert 2 cm långt. Veterinären gav henne värkmedicin, antibiotika och en tratt på huvudet samt något medel på såret. Imorgon skall vi tillbaka för att sy ihop såret. De ville inte börja söva henne idag, eftersom det var så nära stängningsdags så hon skulle inte ha hunnit få tillräckligt med tid på uppvaket. 

Selma var inte jätteförtjust i tratten och klättrade ur den flera gånger. Sprutorna var inte heller populära. Men, hon skötte sig ändå väldigt bra. Hon var väldigt duktig, jamade lite men varken fräste eller klöste. Såret måste ha tagit ont, så jag är verkligen imponerad över hur lugn hon var. Snällare katt får man nog leta efter. Även veterinären sade att hon var så näpen och liten.

Jag tror inte vi är Selmas favoritpersoner just nu. Det är i alla fall var hennes blickar säger. Men, vi vill ju bara hennes bästa så jag tror hon förlåter oss. Då vi kom hem försökte hon gå ur tratten genom att backa, är det något katter gör? Aldrig sett detta beteende på hundar. Hon var lite olycklig ett tag, men nu ligger hon på kökssoffan och sover.

Jag hoppas natten går bra och att hon skall kunna sova utan smärtor. Imorgon innan jag åker till jobbet lämnar jag henne i veterinärens trygga händer och hämtar hem henne då jag slutar. Känns lite läskigt att hon skall vara där hela dagen, men jag vet att hon är i goda händer och att de tar bra hand om henne. Det tar så ont i mitt hjärta att se djuren sjuka, men samtidigt är jag lättad över att detta var ett sår som kommer att läka och inte något värre. Vi får vara glada över det. 

44848483 308819389847156 5098438175366316032 n

44771139 1949475708688703 8539929769536389120 n

onsdag 24 oktober 2018 - 00:00

Selma skall till veterinären

Godmorgon på er,

Här har vi nyss vaknat. Bianca letar kattknallar som jag slängde ut på golvet, Selma gick nyss ut och jag dricker mitt kaffe. Att kasta ut lite katt (eller hund) knallar på golvet håller Bianca sysselsatt en liten stund så jag får dricka mitt kaffe, tips tips! På sommaren brukar jag göra samma på gräsmattan, men en oktobermorgon som denna sitter jag helst inne med min kaffekopp så golvet fungerar lika bra.

Ikväll skall vi till veterinären med Selma. Jag hoppas att besöket kommer med goda nyheter, men om jag skall jag vara ärlig så är jag nog lite orolig. Lite nervös. I förrgår hittade vi en knöl vid hennes ryggrad. Den är ganska stor och mjuk, men helt klart en knöl. Man ser den då hon går, rör sig och även då hon ligger ner. Hon är en ganska liten katt så den syns väldigt tydligt på henne. Jag har ingen aning om vad det kan vara, men efter att ha konsulterat med veterinären tyckte hon nog vi skulle komma och visa upp Selma. 

Selma verkar ändå må bra. Hon äter, leker, sover och är precis som hon brukar. Förutom att hon inte ville att man skulle röra henne på ryggen igår, då jamade hon till och sade att det inte kändes bra. Så någonting har hon helt klart där.

Selma är ju bara sju månader gammal, så jag hoppas verkligen inte att det är något farligt. Om det är något farligt, kanske hennes unga ålder i och för sig är en positiv sak. Jag vet inte riktigt. Jag är i alla fall glad att vi fick en tid så snabbt så att vi får henne undersökt och förhoppningsvis får höra att det är något som går om av sig själv.

Då jag bokade tiden och sade vad vår katt hette så utbrast djurskötaren "Selma, nej gud så fint namn". Visst har hon ett fint namn vår lilla Semla och hon är så fin på så många andra sätt också. En underbar liten kisse, som betyder väldigt mycket för oss. Håll tummarna för oss ikväll att vi får goda besked <3 

DSC04543 3

måndag 21 maj 2018 - 10:45

Min lilla krigare

Förra söndagen hade vi en riktigt obehaglig start på morgonen. Vi började dagen på dejouren i Laihia. Nu, över en vecka senare tänkte jag uppdatera er lite om läget här hemma hos oss. 

Bianca mår mycket bättre, redan dagen efter var så gott som sig själv igen. Såret har läkt väldigt fint och nu är det i princip helt läkt. Hon har ännu en dag kvar av sin antibiotika kur och vi har ännu kragen på huvudet då hon är ensam eller nattetid. Hon har inte ont och stör sig heller inte på såret längre. På tal om krage, då jag och Bianca var ut och promenerade med Daniela här om dagen slog det mig att alla kanske inte vet vad kragen är till för. Den hindrar alltså henne från att putsa såret. Tack vare plastkragen slipper hon inte åt att tvätta såret så därför har man en sådan på djur med sår och liknande. 

Bianca har klarat detta så fantastiskt bra. Första natten var hon lite orolig, så jag har ändå sedan dess sovit med henne på golvet på en madrass. I början gillade hon såklart inte då vi putsade såret, men till och med det har gått bättre nu. Hon har varit precis lika glad och sprallig som hon vanligtvis är, trots en krage på huvudet. Hon har inte riktigt förstått att hon inte är lika smidig som vanligt med kragen, så hon har gått in i lite dörrar och väggar här och där. Förutom det har det inte varit några som helst problem. DSC4

Varje natt då vi har satt på kragen, har hon kommit emot mig med en viftande svans och en glädje i ögonen. Lika glad som alltid. Lika tacksam som alltid. Trots att hon fått en plastkrage runt halsen, fortfarande skänker hon oss samma glädje och samma kärlek. 

Som jag redan skrev tidigare har Bianca varit med om ganska mycket i sitt unga liv (fyller fyra år) och varje gång imponerar hon på mig stort. Hon klarar av vad som helst med bravur. Hon finner sig i de märkligaste situationerna och accepterar det från första stund. Förutom detta vi nu gått igenom har hon haft både urinvägsinfektion, ögoninflammation, allvarlig kronisk magkatarr som vi kämpade med i över ett års tid samt att hon blivit opererat i båda bakbenen för något som kallas slipped tendon. Plus att de dragit ut en tand på henne. Allt detta har hon klarat så fantastiskt bra. 

Jag är otroligt glad att Bianca är så stark och stabil som hon är, eftersom jag själv inte anser mig vara det. Inte då det kommer till henne i alla fall. Jag bryter lätt ihop då Bianca mår dåligt och skulle det inte vara för hennes styrka skulle jag nog inte alls klara det lika bra. Då jag ser hennes styrka och vilja blir jag så stolt, så imponerad. Hon ger mig styrka att kämpa tillsammans med henne. 

Min lilla krigare. Så liten, men så stark och modig. 

måndag 14 maj 2018 - 17:12

En morgon på dejouren

Igår var en dag fylld med morsdagfirande för många, för mig skulle det vara en helt vanlig arbetsdag, men riktigt så blev det inte. Vi började morgonen med att åka in till veterinär dejouren i Laihia. Det var många tårar och en riktigt obehagligt start på vår söndag.

Jag vaknade av att Bianca låg i sin säng och flåsade kraftigt. Det var väldigt varmt i sovrummet, så jag tänkte att hon säkert har varmt. Jag tyckte dock det var lite märkligt att hon inte flyttade sig till golvet, som hon vanligen gör. Jag steg upp med henne och gick ut på gården. På gården la hon sig på gräsmattan och började tvätta sig, vägrade göra något annat. 

Min första tanke var att hon säkert fått löptid, men så var inte fallet. Långt nere på hennes mage (är ingen expert på hunden anatomi, men i ljumsken typ) hittade jag ett mycket märkligt sår, som ett hål. Ett riktigt äckligt hål med var, blod och bara grymt äckligt. Jag hade absolut ingen aning om vad detta var, men jag såg att Bianca hade ont och var väldigt besvärad.

DSC3

Som alltid då det gäller Bianca, så ringde jag genast till mamma. Dels är mamma en kunnig hunduppfödare, men hon är även djursjukvårdare. Guld värt! Därefter ringde jag dejouren och fick en tid till Laihia. Jag, Biancas husse och Bianca åkte iväg ganska direkt. Fick ringa jobbet, som tack och lov lät mig komma in lite senare så jag hann vara med hos veterinären. Det är verkligen inte alla arbetsplatser som är så flexibla som min och så förstående, då det kommer till ens privatliv. Otroligt tacksam för det!

Då det kommer till Bianca är jag väldigt känslig. Man hinner tänka tusen tankar innan man är framme hos en veterinär. Jag gjorde allt för att hålla mig lugn och sansad, men inombords höll jag på att gå sönder. Jag grät och panikerade om vartannat. Mitt hjärta brister av att se henne ha ont. Jag hatar det! Jag skulle göra vad som helst för att kunna ta över det, så att hon skulle slippa. Vad som helst. 

Bianca har varit med om en hel del i sitt unga liv, så jag vet att hon döljer sin smärta in i det sista. Jag såg på henne att hon hade ont och kände sig väldigt besvärad av såret då vi väntade på att slippa in till veterinären. För att göra en lång historia kort bedömde veterinären att Bianca troligen stött sig på en kvist eller liknande i skogen. Jag köper inte den bedömningen, eftersom detta inte är ett riv- eller skrapsår. Jag har mina egna teorier, men tror stark att detta har varit/är någonslags böld som gått sönder. Jag tror inte den uppkommit av en kvist i skogen. 

DSC2

Trots att jag och veterinären har delade åsikter fick Bianca i alla fall en antibiotika kur och en krage att ha runt huvudet. Såret skall läka av sig själv, så länge vi låter det vara och ger henne medicinen hon behöver. Efter veterinärbesöket åkte jag till jobbet och även om jag hade tankarna på annat håll så gick det helt okej, eftersom Bianca var hemma i goda händer med sin husse.

Just nu mår Bianca bra, hon accepterar kragen otroligt bra och verkar inte ha så ont för tillfället. Hon anpassar sig så otroligt bra och är en kämpe, vår lilla tjej. Jag är så otroligt stolt över henne hur bra hon hanterar och finner sig i allting. Helt fantastisk är hon. Vi är väldigt glada att det inte var något allvarligare och hoppas på att det läker fort, så att hon slipper ha kragen på sig.

Under natten var hon lite orolig och ynklig, hon hittade ingen ro att sova och ville vara nära mig hela tiden. Så jag lade en madrass på golvet där jag bäddade ner oss båda, där sover vi nu tills hon är bra igen. Vad detta sår beror på eller hur det har uppkommit kanske vi aldrig får veta, men vi hoppas hon blir bra snabbt <3