1D2

Tio tips till dig som skall bli mamma

Skrivet av Sara Hellström 24.09.2019 | 2 Kommentarer

Kategorier:

Det är nu snart sex månader sedan jag blev mamma. Sex månader, ett halvt år? Känns fortfarande lite skrämmande och overkligt att säga det högt. Jag, mamma? Men, det är jag och man kan nog säga att jag börjat landa i min roll som mamma. Även om det känns som att precis då man fått koll och rutin på något, så ändras det. Antar att det bara är så kommer vara det här första året (och kommande), så vi försöker ta dagarna som dom kommer.

Om det är något jag lärt mig under dessa månader, så är det att det finns massa riktgivningar, åsikter och tankar. Bra är väl det. Men, man måste hitta sin egen väg bland alla dessa riktlinjer. Som föräldrer är det just du som känner ditt barn bäst (i början kanske det inte känns så men med tiden). Tro på dig själv, lita på din magkänsla och gör det som du vet att är bäst för ditt barn.

Det är några saker jag tänkt på sedan jag blev mamma. Saker jag önskar att någon hade berättat för mig innan Tova föddes, men också saker jag själv tyckte var bra att vi gjorde innan hon föddes. Idag tänkte jag dela med mig av dessa tankar, i hopp om att de kan hjälpa någon som snart skall bli mamma. 

 

Tio tips till dig som skall bli mamma:

 

1. Förbered babyns ankomst, jag "boade" mycket innan Tova kom. Ville att hemmet skulle vara totalt babyvänligt då vi kom hem från BB. Bäddade hennes säng, vagnen var klar, hade lite ersättning i skåpet ifall det skulle behövas, kläderna var tvättade och vikta och och alla nödvändigheter var införskaffade. Vi hade även kokat nappflaskor och nappar. Det var verkligen skönt då vi kom hem från BB att bara kunna sätta henne på skötbordet och allting var redo. Blöjor, handdukar (tips! många små handdukar är praktiska vid blöjbyten) och rena kläder. Det var bara att börja den nya vardagen. Vi hade även fyllt frysen och skåpen med mat av alla de slag.Hemma hos 14.6.2019 by Rebecka Hagert Photography 3132. Skaffa några amningsplagg innan babyn kommer, något jag hade missat men som jag önskar att jag skulle ha gjort. Jag ägde inte ett enda amningsplagg. Det går såklart att amma ändå, men sedan då vi plötsligt skulle börja vistas bland folk hade det nog varit skönt med ett eller två amningsplagg på grund av praktiska skäl. Tova åt delvis ersättning i början så de första veckorna upplevde jag kanske inte det som ett problem, men sedan då vi övergick till helamning. 

3. Kålblad, det absolut bästa mot såriga bröstvårtor! Jag testade olika krämer och alla sa "smörj, smörj, smörj". Fungerade inte. Kavlade blad av vitkål innanför BH:n däremot, det gjorde susen. Rekommenderar varmt!

4. Amning kan ta fruktansvärt ont, den här informationen hade gått helt förbi mig. Jag hade hört att det kan vara lite besvärligt att få amningen att fungera. Så det var jag beredd på, men smärtan. Jag minns att jag redan i förlossningssalen ifrågasatte den där smärtan, men fick bara gång på gång höra att det tar ont. Det kändes verkligen som att något var fel. Man trodde att smärtan skulle vara över då förlossningen var över, men då fick man uppleva en helt annan sorts smärta. Tova hade ett väldigt stort närhetsbehov och ville ligga vid bröstet hela tiden. Det plus lite fel grepp i början orsakade problem för mig. Jag ammade henne och grät, skakade, profylaxandades, ammade, grät. Tills sambon sade att såhär kan det inte vara. Tova fick lite ersättning och jag ammade det jag klarade av. Så gjorde vi den första månaden. Jag mådde väldigt dåligt över situationen och grubblade mycket. Jag önskar att jag hade varit mera förberedd och påläst.Hemma hos 14.6.2019 by Rebecka Hagert Photography 1415. Att babyn kan ha stort närhetsbehov, det här är så självklart för mig nu, men det var det inte då. Jag hade fått höra att babyn sover mycket första dygnen. På BB såg jag hur andra hade sina sovande babyn i de där plastlådorna, men Tova ville nästan aldrig vara där. Enda stället hon ville sova var fast i bröstet. Idag vet jag att hon har ett stort närhetsbehov och det är helt normalt. Det handlade inte om att jag inte ville ha henne nära mig, men jag kände att jag hade behövt våga lägga henne ifrån mig och sova en stund, gå på wc eller annat. Jag vågade inget. Jag satt med henne i famnen hela första dygnet (nu skulle jag ju gärna gå tillbaka till det dygnet, men med ett klarare huvud) Som nybliven mamma var jag helt upp och ner och förstod inte att be personalen om hjälp.

6. BB är inget vilohem, jag vet inte hur många gånger jag fick kommentaren "stanna på BB så länge du får och vila". Jag upplevde då ingen vila på BB. Jag hann knappt gå och hämta min egen mat tyckte jag. Ännu mindre läsa alla papper de gav. Det enda jag ville på BB var att få åka hem och sova. Två dagar efter hon föddes så åkte vi hem och jag sov, så skönt. 


7. Prata, fråga och gråt. Jag grät massor första dygnen, på grund av alla känslor. Jag grät fast jag inte var ledsen. Jag hade också ett stort behov att prata. Prata om den besvärliga amningen, om den fina förlossningen, om alla tankar och funderingar. Våga prata, fundera och gråt hur mycket du vill. Det är normalt. Ta också din tid och känn inte att du behöver ta emot besök innan du är redo.Hemma hos 14.6.2019 by Rebecka Hagert Photography 2378. Magont är vanligt, jag visste inte hur vanligt det är att babyn har ont i magen p.g.a. outvecklade tarmar. Då rådgivningen var på hembesök första gången frågade hon om Tova hade ont i magen och vi såg båda frågade på henne och svarade nej, inte vad vi vet. Vi fick senare lära oss att magont är väldigt vanligt. Vi gav Tova bifibaby från 2 veckor - 2 månader, det hjälpte lite grann. 

9. Ansök om gratis boxar, det finns både en Liberoväska och en Babybox du får gratis då du väntar barn. Här och här kan du läsa mera om de. Nappflaskan vi fick i babyboxen var den absolut bästa i början och babyoljan i Liberoväskan har vi ännu kvar av. 

10. Ladda ner appen "Växa och upptäcka världen", det är en app där du kan följa med bebisens utveckling och på så sätt bättre förstå varför kanske bebisen är på ett visst sätt eller förbereda dig för olika utvecklingsfaser. Senast i förrgår kollade jag i den, då jag tyckte Tova var ovanligt klängig och hade en hel massa humörsvängningar. Det visade sig att hon var är i mitten av sitt femte språng i sin mentala utveckling och går igenom något som kallas för relationsvärlden, då kan hon vara lite extra kinkig och ha större behov av uppmärksamhet. Det är såklart individuellt, men jag tycker den har varit ett bra stöd på vägen. Hemma hos 14.6.2019 by Rebecka Hagert Photography 137Fotona i inlägget är tagna av Rebecka Hägert.

 

Kommentarer

  • Eva-Lena 24/09/2019 11:08pm (24 dagar sen)

    Tack för dessa tips! Vi skall få vår första bebis i mars så det är välkommet med tips och att höra andra nyblivna mammors erfarenheter, fastän man läser in sig på området så känner man sig så oförberedd på det som komma skall.

    • Sara Hellström 25/09/2019 11:15am (23 dagar sen)

      Jag läste också massor och tyckte jag hade förberett mig bra. Under själva förlossningen kom inga stora överraskningar, men önskar jag hade läst in mig och diskuterat mera med andra om tiden efter. Tiden på BB, amning, hur en bebis "fungerar" överlag, vad som är normalt och inte normalt o.s.v. Roligt om du gillade tipsen :)

  • Hanna 25/09/2019 10:49am (23 dagar sen)

    Håller med om alla punkter! Vill också lägga till att det är superbra om man har möjlighet att laga och frysa in mat på förhand. Alla har int en stor frys, så då kan man int... men de e guld värt att ha bra mat, färdiglagad så de e bara att värma upp. Jag sku också ha vila veta, att de e ok att int genast älska sitt barn, och inte heller känna sig bekväm i att bli mamma. Det är en process, kärleken kommer till barnet, jag lovar, och att vara mamma det vänjer man sig vid. Så småningom hittar man sig själv igen!

    • Sara Hellström 25/09/2019 11:13am (23 dagar sen)

      Ja, håller med! Jag körde flera storkok innan Tova föddes, så vi hade färdiga portioner i frysen bara att ta ut. Jättebra tips! Håller också med i det andra du skriver. Känner igen mig där, trots att man varit gravid i ca. nio månader är ändå omställningen så stor sedan då man väl har babyn i ens armar. Det var den i alla fall för mig och precis som du skriver, det är okej att känna så. Tack för din kommentar!

Skriv en kommentar