1D2

Veckans höjdpunkt

Skrivet av Sara Hellström 25.04.2018 | 0 Kommentarer

Som jag nämnde i måndags skulle jag och Bianca ta en kvällspromenad med vår samojed vän Rosie och hennes matte. Jag blir alltid på så gott humör då vi träffar dem. De är båda två så godhjärtade, positiva och bara sprider en massa härlig energi helt enkelt. I förr går var verkligen inget undantag. 

Vi skulle gå en promenad med våra fyrfotade tjejer här i vårt område. Redan då Rosie plingade på dörren och kom in i tamburen blev Bianca superglad. Hon är inte så förtjust i stora hundar nuförtiden, men i och med att Rosie är mycket mindre än normalt för sin ras så tycker Bianca om henne. Det är så roligt att se vilken vänskap de bygger upp, Rosie och Bianca. Det glädjer mig.31190010 10214431622797915 2170252996212948992 n

31195565 10214431622517908 1956966118589464576 n

31232133 10214438218002791 6649553373659922432 nVi gick en tur jag vanligtivs går då jag får promenadsällskap, en stig jag gillar att gå. Det tog inte länge innan det spratt till i Bianca och energin gick upp till tusen. Vi kopplade lös hundarna en stund och lät dem springa av sig. En stund senare var de både smutsiga och blöta, men så glada! Bianca sprang superhårt trots sina korta ben och Rosie hoppade så högt att man knappt kunde tro det. Så glada, så lyckliga. Så goda vänner. 31230507 10214431623157924 1041587942180519936 n2

På vägen tillbaka tänkte jag vi skulle ta en annan väg. Varför göra det enkelt då man kan göra det svårt. Bianca ledde vägen och Rosie med matte följde snällt efter. Vi ledde in oss i skogen, på en stig som blev både blötare och halare. Jag hade gått där förr, men var verkligen tveksam över vart jag tagit oss denna gång. Hundarna hade inget större bekymmer att ta sig över vattenpölar och snöhögar, men vi som endast hade promenadskor på oss och inte var helt förberedda på denna terräng fick hoppa runt lite grann.31286371 10214431623237926 2785337809588715520 n

31286584 10214431623477932 2712323996916908032 n

31283255 10214431622957919 2768049200422715392 n2Trots att jag tvivlade mycket och Rosies matte säkert ännu mera, så var vi på rätt stig och vi kom ut precis där jag tänkte. Det blev en promenad på trottoar, sandvägar och blöt skogsterräng. En blöt, härlig promenad i full fart. Veckans höjdpunkt kallade jag det då vi gick det och det var precis det som det var. I alla fall för oss, hur Rosie och hennes matte kände då jag släpade in den i en blöt skog där vi nästan tappade bort oss är en annan femma.

Då jag umgås med dessa två känner jag bokstavligen hur mina batterier laddas. Hur jag fylls med positiv energi. Det tror jag Bianca också gör. Vi kan prata om allt och aldrig behöver man fundera på att bli dömd, dåligt bemött eller något annat med dessa två. Bara härligt. Bara glädje. 

Avslutningsvis kan jag konstatera att det som Rosies matte sade, mitt där i skogen med blöta fötter och lyckliga hundar nog stämde ändå.

- Det här blir ett bra blogginlägg i alla fall, hördu.

Visst blev det väl det.

 

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar