1D2

Veterinärbesöket - Selma måste sys

Skrivet av Sara Hellström 24.10.2018 | 1 Kommentarer

Kategorier:

Vi har nyss kommit från veterinären med Selma. Då jag kom hem från jobbet var den här knölen (orsaken till att vi bokade tid till veterinären) borta och istället såg man bara lite blod i pälsen. Vi funderade en stund om vi alls skulle åka in, eftersom det verkade vara en böld som nu spruckit av sig själv och det såg inte så farligt ut längre. Men vi kom såklart fram till att vi skulle åka in ändå, djurens välmående är en av de sakerna jag prioriterar högst. Och tur att vi åkte in.

Veterinären rakade bort pälsen på stället där bölden funnits och jag, som egentligen inte är så känslig för sådant här, fick ta ett steg tillbaka. Det kom fram så mycket blod och var och allt möjligt så jag kunde inte titta på. Jag såg bara att veterinären tog tag i en pälstuss och det såg ut som hela skinnet kom med. Selma var ledsen, jag hade gråten i halsen och sambon och veterinären försökte hålla i henne och putsa såret försiktigt. 

Antagligen har hon skadat sig på något sätt, fått ett litet sår, vilket senare resulterat i en böld som nu spruckit och skapat ett infekterat sår under huden. Stort öppet sår, säkert 2 cm långt. Veterinären gav henne värkmedicin, antibiotika och en tratt på huvudet samt något medel på såret. Imorgon skall vi tillbaka för att sy ihop såret. De ville inte börja söva henne idag, eftersom det var så nära stängningsdags så hon skulle inte ha hunnit få tillräckligt med tid på uppvaket. 

Selma var inte jätteförtjust i tratten och klättrade ur den flera gånger. Sprutorna var inte heller populära. Men, hon skötte sig ändå väldigt bra. Hon var väldigt duktig, jamade lite men varken fräste eller klöste. Såret måste ha tagit ont, så jag är verkligen imponerad över hur lugn hon var. Snällare katt får man nog leta efter. Även veterinären sade att hon var så näpen och liten.

Jag tror inte vi är Selmas favoritpersoner just nu. Det är i alla fall var hennes blickar säger. Men, vi vill ju bara hennes bästa så jag tror hon förlåter oss. Då vi kom hem försökte hon gå ur tratten genom att backa, är det något katter gör? Aldrig sett detta beteende på hundar. Hon var lite olycklig ett tag, men nu ligger hon på kökssoffan och sover.

Jag hoppas natten går bra och att hon skall kunna sova utan smärtor. Imorgon innan jag åker till jobbet lämnar jag henne i veterinärens trygga händer och hämtar hem henne då jag slutar. Känns lite läskigt att hon skall vara där hela dagen, men jag vet att hon är i goda händer och att de tar bra hand om henne. Det tar så ont i mitt hjärta att se djuren sjuka, men samtidigt är jag lättad över att detta var ett sår som kommer att läka och inte något värre. Vi får vara glada över det. 

44848483 308819389847156 5098438175366316032 n

44771139 1949475708688703 8539929769536389120 n

Kommentarer

  • Christina 25/10/2018 8:46pm (12 månader sen)

    Jo, det är ett helt vanligt kattbeteende att de backar för att komma bort ur tratt, halsband eller dylikt man satt på dem. Tur att Selma mår bra ändå.

    • Sara Hellström 25/10/2018 9:32pm (12 månader sen)

      Där lärde jag mig något nytt! Som nybliven kattmatte lär man sig hela tiden nytt :) Ja, det är vi glada och tacksamma för!

Skriv en kommentar