Boken Jordnära

Skrivet av Emelie Bergendahl 07.10.2018 | 1 kommentar(er)

-I samarbete med Svenska litteratursällskapet i Finland-

Jag blev tillfrågad om jag ville läsa en nyutkommen bok från SLS och skriva om den här på bloggen. Boken heter Jordnära -Etnologiska reflektioner över ny nordisk mat och redaktörer är Yrsa Lindqvist och Susanne Österlund-Pötzsch. Jag kände att detta självklart var en bok jag ville läsa. Den passar in bland mycket annat material vi har hemma i bokhyllan!jordnara omslag

Omslaget till boken Jordnära. Bilden tillhör SLS.

Innan man läser den här boken behöver man känna till den danske kocken Rene Redzepi och hans restaurang Noma eftersom han figurerar igenom hela boken. Så vet du inte vem han är kan det vara en bra idé att läsa på lite om honom innan du tar itu med Jordnära!

Boken är uppdelad i sju artiklar skrivna av olika författare. Jag tycker att detta är ett bra sätt att lägga upp en faktabok eftersom faktaböcker annars kan bli tunga att läsa. I den här boken får man läsa om olika ämnen skrivna i olika stilar, vilket gjorde att den kändes lättläst. Det är alltså en passande bok även om man inte är så van att läsa fakta. Några artiklar är översatta till svenska, medan en är på norska, en rolig utmaning! Den röda tråden är funderingar kring vad som ligger bakom en av de stora trenderna inom den nordiska mat- och restaurangkulturen just nu, nämligen att gå tillbaka till rötterna och tillaga traditionella nordiska råvaror på ett modernt sätt.

Artiklarna är hämtade från hela Norden och Estland. Allt från isländska mejeriprodukter, via den estniska blåbärsskogen till den åländska Skördefesten behandlas.

IMG 20160630 175616

Skildringen av bärplockning i Estland tyckte jag att var intressant. Att något så naturligt som en blåbärsskog kan väcka både positiva och negativa känslor på en gång är fascinerande. Att plocka bär har gått från att vara något viktigt för överlevnad, via söndagsnöje för de som har det lite bättre ställt, till att vara en viktig inkomstkälla för en del av befolkningen igen. Och de som idag plockar av nostalgiska skäl gör det ännu i skuggan av att det för inte alltför länge sedan var ett tidskrävande men nödvändigt sätt att skaffa mat.

Denna artikel väckte många tankar hos mig som är uppväxt med mor- och farföräldrar som fiskat, odlat och plockat bär som en naturlig del av livet. Jag funderade en del på likheter och skillnader mellan den estniska landsbygden och den åländska skärgården medan jag läste. Att ha eftertraktade råvaror av bästa kvalitet bakom husknuten är i dagsläget en fantastisk sak, medan det förr kunde uppfattas som ett nödvändigt ont att spendera värdefull arbetstid bland blåbärs- och lingonris.
Pumpa4

Yrsa Lindqvists artikel Mat på bild -att illustrera rena råvaror läste jag med stort intresse. Jag har länge tyckt om att fotografera mat och råvaror, men i och med att jag började blogga så började jag ställa större högre krav på mina bilder. Och jag tycker inte att det är enkelt att fånga råvaror snyggt på bild. Därför var det intressant för mig att läsa analyser av olika bilder, med bakgrund, fokus och så vidare. Även delen om kokbokens utveckling när det gäller illustrationer och bilder var läsvärd!

Skord

I boken finns också en artikel om svenska lyxrestauranger och vad som anses vara fin mat. Författaren tar upp det intressanta fenomenet att de bästa restaurangerna länge fanns i de största städerna, men att detta till viss mån har ändrats och att man nu kan hitta mat av världsklass även på orter med få invånare. En trend som jag som boende i en liten skärgårdskommun gillar!

Morot4

Jordnära är kort sagt en dokumentation över det nya nordiska köket och dess ursprung och förankring i det traditionella och ursprungliga. Boken finns nu ute i butik och känner man att man vill titta i den nu direkt så finns den även som fritt tillgänglig e-bok här!

 

-I samarbete med Svenska litteratursällskapet i Finland-


Kallröken

Skrivet av Emelie Bergendahl 31.07.2018

Hej på er! Detta inlägg ska handla om hemmets senaste tillskott, en kallrök. Den är det senaste av Viktors fina hemmabyggen. Så enkelt och så genialiskt.

OI000606Själva rökaggregatet är köpt, men har man utrustning, tid och lite kunskap så går det att bygga ett själv också. Röken är ett gammalt rostfritt kylskåp som kompressorn var trasig på. Det går förstås även att använda nån annan slags låda. Det funkar t.ex. med en trälåda eller varför inte en murad rök. Huvudsaken är att det finns en öppning där röken kan komma in och en öppning där den slipper ut.

OI000603

OI000610Själva principen är ganska enkel. På utsidan sitter ett rör som fylls med rökspån.

OI000611Längst ner i röret tänder man eld. Det matar automatiskt på med spån ovanifrån.

OI000616Ett rör går rakt igenom skåpväggen och röken pumpas in i nedre ändan av skåpet med hjälp av en akvariepump. Med hjälp av pumpen justerar man även hur mycket det blåser på glöden och därmed hur mycket det brinner. 

OI000619Insidan av röken. Röret där röken kommer in längst ner och högst upp till vänster finns ett ventilationshål.

OI000613Just den här dagen hängde det lite torkade korvar och en torkad älgstek i röken. De hade hängt nån vecka i källaren innan de röktes.

Viktor har provat att röka lite allt möjligt redan, och jag har provsmakat. Tycker vi har en ganska bra deal! Till midsommar hade han bland annat rökt den annars lite svårlagade styckningsdetaljen rulle. Rullen sitter i låret och liknar lite på en filé, men dom som misstagit den för det har nog fått klia sig i skägget. Rullen är nämligen allt annat än mör och behöver långkokas om den ska ätas hel. Att kallröka den visade sig dock vara ett prima sätt att tillaga den. Rullen torrsaltades och sedan hängde den på tork i källaren någon vecka. Det är viktigt att låta köttet torka innan man hänger det i röken för annars fastnar röken bara i vätskan och rinner av! När den var rökt fick den torka vidare i källaren tills en tredjedel av vikten torkat bort. Sen kan man skiva tunt och äta!

Den kallrökta forellen blev dock inte lika lyckad. På grund av för mycket fart på akvariepumpen blev det för varmt i röken som ska vara max 28 grader för att vara kallrök, så forellen blev nånstans mittemellan varm- och kallrökt. Jag tyckte den blev god ändå och vi lagade bland annat pastasås av den, men skam den som ger sig så det blir nog ett nytt försök på riktig kallrökt fisk snart igen.

Vårt rökaggregat är, som ni kanske redan uppmärksammat, av märket Smokai, men jag vill poängtera att detta är inte ett sponsrat inlägg. Det finns aggregat av andra märken också.

P.S. Längst ner i inläggen finns nu en gilla-funktion i form av ett litet hjärta. Där kan man lämna ett litet spår så jag vet att någon läst och kanske till och med gillat det den läst. :)


Persillade

Skrivet av Emelie Bergendahl 26.07.2018

I växthuset växer nu persiljan så att det knakar och då är det dags att skörda och bevara lite av den goda smaken till årets mörka tider.OI000911Förutom att torka persilja passade jag även på att göra en persillade.

Det är en kryddblanding som består av persilja, vitlök och salt. Persilladen kan man t.ex. strö över omeletten eller fisken. Den kan också blandas i gräddfil och bli en god sås. Eller varför inte salta popcornen med persillade? Fantasin sätter gränserna.

OI000919

Såhär gör du persillade:

En stor bunt färsk persilja

2 klyftor vitlök

0,5 dl salt

Mixa allt ordentligt. Bred sedan ut smeten på t.ex. ett stort fat och låt persilladen torka. Rör gärna runt lite nu och då. Då persilladen torkat är det dags att mixa den igen. Resultatet borde nu vara ett fint, grönt pulver.

OI000935Förvara persilladen i en lufttät burk och njut av persilja även under vintern!


Kockarnas sommarprat

Skrivet av Emelie Bergendahl 22.07.2018

I måndags sommarpratade min sambo Viktor i Ålands radio. Ni hittar hans sommarprat som podd här.

Viktor radion2Bild lånad från Ålands radios hemsida.

I år är min sambo i gott sällskap bland sommarpratarna för det verkar vara kockarnas och krögarnas år i år. Något som dom alla beskriver är hur lätt det är att jobba för mycket i restaurangbranschen och det tycker jag att är något som behöver funderas på. Det säger ju sig självt att bara de väldigt passionerade (och kanske lite smågalna) väljer att jobba långa dagar och obekväma arbetstider i en längre period av sitt yrkesliv. Och synd är det ju om många duktiga kockar väljer att byta karriär bara för att de inte pallar med arbetstrycket. Något som säkert är ett problem även i andra branscher.

OI000418Avkoppling i svampskogen.

Förutom lite prat om arbetsbelastningen pratar Viktor även om råvaror och hur de på hans jobb i så stor utsträckning som det går endast använder åländska råvaror. Det innebär att de lagar mat enligt vad som är i säsong. Att visa respekt för råvaror genom att verkligen använda dem på bästa sätt och att slänga så lite som möjligt är också ledord. Och något av det bästa han vet är att skaffa råvaror själv genom att jaga, fiska och t.ex. plocka svamp så det får självklart plats i hans sommarprat. Men nu ska jag inte berätta allt, utan jag hoppas att ni tar er tid att lyssna. Länken hittar ni högst upp i inlägget.

20161030 110545Viktor och Balders första orre. Jag passade på att plocka tranbär på samma myr.

Stjärnkrögaren Pontus Dahlström, som drivit Michelinkrog i Norge sommarpratade på Vega den 2 juli. Det handlar bl.a. om hur han gick in i väggen. Hans sommarprat hittar ni här. Både han och Viktor verkar ha samma slags vetgirighet och nyfikenhet och jag måste erkänna att jag är lite avundsjuk. Få gånger har jag känt den där känslan som jag kan se Viktor ha. Det där som får honom att baka surdegsbröd kl 23 eller stiga upp i ottan innan jobbet för att koka ärterna till en fermentering. Exemplen är många! Men jag hoppas att jag hittar min passion någon gång jag också.

20170127 110823Vinterfiske.

20151018 082907Älgjaktsmorgon.

Även åländske kocken Micke Björklund har sommarpratat i Vega i år. Hans sommmarprat hittar ni här.

Screenshot 2018 07 22 11 44 25Viktor och Micke på gemensamt uppdrag. Med på bilden är även Johan Mörn. Foto: Therese Andersson/ Bildbyrå Blick

 

För nya läsare kan jag berätta att även jag har sommarpratat. Det gjorde jag förra sommaren och länken hittar ni här. Finns det flera sommarprat som man borde lyssna på? Kommentera gärna!

20161210 101600Här styckas ingen industrigris!


Örtgrillad sik

Skrivet av Emelie Bergendahl 10.07.2018

I söndags hade vi goda vänner över på middag. Det blev helgrillad sik med kokt potatis och nyskördat från växthuset.

OI000844Viktor saltade sikarna och fyllde dem med färska örter. Man kan ta vad man har. Vi hade timjan, oregano och salvia.

OI000845Vi använde gallret från ugnen som extra grillgaller. Då kan man enkelt justera fiskars position och slipper packa in dem i aluminiumfolie.

OI000848Det var också smidigt att lyfta bort dem från grillen då vi oljade dem. Det började då inte brinna så mycket då mindre olja droppade ner i grillen. I skålen finns olivolja med lite vitlök och persilja.

OI000853Vi snabbgrillade även några rädisor och årets först små gurkor.

OI000855I stekpannan hamnde olika slags kålblad, mangold, rödlök och  padronchili. Lite av det som fanns att skörda helt enkelt. Viktor lade även en skvätt av kvällens vin i stekpannan.

OI000849Till middagen serverade vi kokt nypotatis och en kall sås gjord på gräddfil och hackade färska örter, bland annat dill, persilja och körvel.

OI000860Till middagen serverade vi ett vin som vi hämtade med oss från Ungern härom året. Druvan heter Olaszrizling i Ungern och är också känd som Welschriesling i Tyskland. Enligt vad jag läst har denna druva inget släktskap med den kända druvan riesling. Jag tyckte det var ett friskt och ganska lätt vin med citrustoner. Jag har säkert sagt det förut, men Ungern är verkligen ett trevligt vinland med så mycket mera än Tokaj!

Som vanligt är jag dålig på att producera något ordentligt recept, men jag hoppas att det gav någon lite inspiration i alla fall!


Påsken 2018

Skrivet av Emelie Bergendahl 05.04.2018

OI000487Precis som förra påsken så lyckades vi i år med både ett projekt och grillpremiär med lamm. Två mycket bra traditioner!

Förra året tog vi tag i växthuset och sedan en fin middag i vårvädret. I år fick båthuset lite välbehövlig hjälp och sedan blev det middag med lite mindre vårkänslor än ifjol.

I år var det mycket kallare än ifjol, men är det påsk så är det grillpremiär! I år blev det ett helt, urbenat lammlår som hamnade på grillen. Ekologiskt och uppfött här på Brändö naturligtvis! Viktor kryddade med färsk timjan och salvia samt citronzest och -saft och lite olja.

OI000503Doften och ljudet av årets första grillning är ett underbart vårtecken. Observera snön i nederkant på bilden. Halva terassen var fortfarande snötäckt!

OI000513Till lammet serverades lite goda ugnsrostade rotsaker; jordärtskockor, potatis, rödkål och morot. Och så hade vi också rökt lamm från Dansos i  grannsocknen. Jättegott!

Ja, som ni märker så är jag och datorn back in business. Blogginlägg om FM i Mathantverk är på kommande. Imorgon ska jag på trädgårdsmässan i Åbo så det kanske blir en liten rapport därifrån också. Stay tuned! :)

 


Surdegen Aina

Skrivet av Emelie Bergendahl 11.03.2018

Taggar:

OI000142Här kommer historien om vår surdeg och varför den heter Aina.

Aina var en tant som bodde i ett torp nära min mormor och morfar. Ainas man gick bort ganska tidigt och enda sonen, Emil, åkte till Amerika och kom aldrig hem igen. Då Aina gick bort i början av 1960-talet tillföll torpet och allt som fanns där min mormor och morfar eftersom Aina inte hade några nära släktingar och torpet stod på mina morföräldrars mark. Några har kommit och gått lite sporadiskt i huset efter Ainas död, men allt stod ganska orört ända tills min kompis undrade om han fick köpa det för ungefär 10 år sen. Det fick han och därför plockade vi ut de möbler och saker som vi tyckte att vi ville ha kvar. Uppe på vinden, som man bara nådde via en lucka från utsidan, hittade jag några mindre saker som jag tyckte var värda att behålla. Där fanns bland annat en blå så i trä som sett sina bästa dagar, men som jag ändå tyckte att var fin. Alla möbler och saker placerades in i föxet (ladugården) och där har dom sedan stått. Ända tills det härom året blev prat om surdeg och att man ju främst bakade med surdeg innan industrijästen kom. För att baka surdegsbröd behöver man aktivera en kombination av mjölksyrebakterier, enzymer och jästsvampar m.m. som finns i luften och i mjölet. När man fått till ett bra bak lämnades alltid lite deg kvar i bunken, på så vis fick man en snabbare start nästa gång. I dagsläget förvarar man oftast sin surdegsrot i aktiv form i kylskåpet, medan man förr hade den i torkad form i degtråget. Antagligen funkar båda sätt lika bra.

Tråget man bakade surdegsbrödet i kallas på Brändö för surdegsholk. Och plötsligt inser jag att vi ju har "surdegsholtchin" från Aina står ute i föxet. Den fina blåa sån som verkligen sett sina bästa dagar och som jag inte hade en aning om vad var när jag plockade den med mig.

OI000143Insidan var milt sagt något dammig efter ca 60 år på en öppen vind. Vi fick tvätta tråget ganska ordentligt, men ändå utan att skrapa bort för mycket av den gamla degen. Det var ju den vi ville åt. Viktor blandade sedan en lös smet av rågmjöl och vatten och smetade på insidan av tråget. Tråget fick stå på köksbänken i 3 dygn inne i en plastsäck och sedan skrapade vi ur innehållet och matade det med mjöl och vatten, så som man gör med en surdeg. Följande morgon var det full fart i burken!

OI000141En maskäten spatel hör till surdegsholken.

OI000140De rostiga banden hålls inte riktigt uppe längre och färgen har till stor del nötts av, men jag tycker den är fin ändå! 

Vi har nu bakat bröd med vår surdeg Aina i över två år och hon är still going strong. Karaktären har naturligtvis redan hunnit ändra en del eftersom den påverkas var många saker, bland annat vilket mjöl man använder då man matar den, jästsvampar i luften osv. Så skedde ju även på 1950-talet då Aina antagligen bakade senast. Men det finns ännu torkad deg kvar i den slitna blåa degkaret om man vill starta en lite mera ursprunglig variant någon gång.

Denna helg var det surdegskurs inom Kustens mats mathantverksutbildning på Åland och Viktor var där med mjölkvarnen och surdegen. Alla deltagare fick en bit av Aina med sig hem! Kul att kunna dela med sig av en liten bit av hemknutarnas terroir.


Vinterfiske: att hugga ut nät

Skrivet av Emelie Bergendahl 25.02.2018 | 2 kommentar(er)

Fiske8 2017En av mina favoritupplevelser i skärgården på vintern är att röra mig på isen. På något sätt känns det som en ännu större frihet än att åka båt. Man får nya vägar att gå på hundpromenad på, härliga rutter att ta sig fram på skidor på och är det riktigt bra isvintrar så kan man ta sig till och från t.ex. fasta Åland utan att behöva passa färjtider för en gång skull. Jag har också ett par nyinköpta långfärdsskridskor som ligger och väntar på att få användas.

Det var bra många år sen som vi hade en riktigt bra isvinter runt Brändö, men tack vare de senaste veckornas riktiga vinterväder så är det nu riktigt skapliga isar. Vi högg ut fyra nät redan i slutet av januari, men det kom en period av blidväder efter bara några dagar och vattnet kom upp på isen såpass mycket att vi var tvungna att ta upp näten igen. För en par veckor sedan gjorde vi ett nytt försök och nu är det riktigt fin och stark is. I viken där vi har näten är det ungefär 30 centimeter is just nu, vilket betyder att man kan köra ända ut till näten med bil om man vill det.

Ifjol vid den här tiden hade vi näten ute i fem veckor och njöt av många härliga förmiddagar ute på isen. Det bjöds också på många kalla förmiddagar då jag trodde att jag skulle förlora ett finger eller två då dom var stela, värkande och blöta av att t.ex. kämpa i 20 minuter för att få loss en stor intrasslad forell, men av någon anledning glömmer man just dom stunderna ganska snabbt. Jag har nu börjat ha tunna vantar med plasthandskar utanpå för att slippa frysa händerna av mig då jag drar nät. En del fiskare är kanske lite tuffare och vittjar utan vantar/handskar, men jag ogillar att frysa om händerna.

OI000502Då man fiskar på vintern så har man helt enkelt nätet under isen mellan två vakar. Vid varje vak är nätet fäst vid t.ex. ett kors gjort av två käppar. För att vittja nätet knyter man loss nätet vid den ena vaken och fäster ett långt, tunt snöre. Snöret måste vara längre än nätet. Sedan drar man upp nätet vid den ena vaken, medan snöret åker ner under isen. Då man vittjat nätet färdigt så drar man helt enkelt ut nätet under isen igen genom att dra tillbaka snöret. Jag tänkte gå lite mera in på själva vittjande i ett senare inlägg så håll utkik!

Jag tänkte nu förklara hur vi gör då vi hugger ut ett nät.

Man behöver en isbill, en spade, en nätutdragare, ett nät, ett snöre som är längre än nätet samt något att fästa repet i vid varje vak.OI000511OI000510Börja med att hugga en vak. Detta är bra träning för axlarna!

OI000497Sedan behöver man en nätutdragare. Det finns lite olika varianter. Näturdragaren "vandrar" under isen med ett långt snöre fäst i sig. Den har oftast en gäll färg så att man kan se var den är genom isen. Den hörs också ganska bra, vilket underlättade för oss nu när det var en del snö på skrovlig is.

OI000506Skjutsa ner utdragaren i vaken med önskad riktning. På vår variant av utdragare knycker man i snöret för att få den att vandra framåt. Sedan stegar man ut den ungefärliga längden på nätet och försöker lokalisera utdragaren när den är ungefär på rätt ställe. Om det är blankis syns den förstås hur bra om helst, men som i vårt fall så får man leka lite detektiv.

OI000522Då man tycker att utdragaren är på lämpligt avstånd från vaken så hugger man en till vak och plockar upp utdragaren. Om man tittar noga på bilden kan man ana en viss nyansskillnad på isen där som utdragaren ligger. Då utdragaren har gjort sitt jobb har man ett snöre under isen mellan vakarna. Sedan är det bara att fästa nätet i ena ändan av snöret och dra i andra ändan av snöret så att snöret kommer upp ur den ena vaken och nätet dras ner under i isen via den andra vaken.

Vi hugger oftast ut två nät efter varandra. Det gör att man bara behöver hugga tre vakar. Då gör man en lite större vak i mitten som man använder för att dra upp näten, ett i gången förstås. Den andra två vakarna kan vara lite mindre eftersom det bara är snöret som ska upp och ner genom den vaken och inga storfångster.


Odlingsåret 2017: misslyckanden

Skrivet av Emelie Bergendahl 25.01.2018

21074071 10154635035486433 1851773852 nI ett skede såg det ledsamt ut bland vår pak choi. Alla trädgårdsmänniskors skräck mödarsnigeln satt där och mumsade (växthuset är ännu ganska förskonat, men dom är på väg med besked!) och dessutom tror jag att den här delen av växthuset hade besök av jordloppor. Rätta mig gärna om jag har fel på den punkten! :) Otroligt nog gick det slutligen bättre än väntat och vi skördade våra sista pak choi i december och de hamnade i nyårsmiddagen.

Det var en hel del som inte gick enligt plan förra odlingssäsongen. Och det är ju något man får räkna med när man odlar. Alltid nånting som får för lite vatten, för lite kärlek, för lite sol, för mycket ohyra eller något annat. Ett stort problem jag hade i år, förutom dåligt med tid att vattna, gödsla och rensa, var för lite insekter i växthuset vilket ledde till att många plantor led av dålig pollinering. Detta berodde dels på att jag inte riktigt tog mig tid att odla blommor som drar till sig insekter, men dels kanske också på att växthuset var betydligt tätare än året innan så de kanske inte hade lika lätt att hitta in.21246098 10154646840286433 955933583 oKålen får i princip alltid påhälsning av kålfjärilen. 2017 var dock bättre än 2016, men som ni ser så var det ingen brist på dem här heller. På grönkålen är det bara stjälken kvar om det får jobba en stund. Som tur är hade jag ju grönkål från säsongen 2016 och jag offrade några små plantor så att 2017-års kål fick växa i fred.

Här kommer en rapport över årets floppar.

Squash och pumpaOI000130Odlingsåret 2016 var squashens och pumpornas år. Squashplantorna sprutade ut squash och vi åt så att jag till slut var ganska trött på det. Jag odlade två sorters pumpa och alla plantor gav flera stora fina frukter så att vi hade pumpa långt in på vintern. I år var det däremot annorlunda. På bilden ovan ser det visserligen ganska lovande ut, men faktum är att detta var den enda av tre-fyra plantor som gav skörd och det var inte så länge. Då plantan ger små squash som sedan plötsligt ruttnar så kan vara ganska säker på att det är dåligt pollinering som är boven.

OI000215Jodå, på bilden ovan ligger en liten vintersquash av sorten Blue Ballet. I väntan på att den skulle växa till sig och mogna ordentligt hann den dock ruttna. Ingen av de andra plantorna gav någon skörd alls. Förutom Blue Ballet hade jag plantor av sorterna Lemon Squash, Baby Bear och nakenfröpumpa. Ingen sort levererade. Många plantor blommade inte ens och de som gjorde det utvecklade inga pumpor eller squash. Nya tag om någon månad! 

Pumpa20162016 såg det ut såhär bland plantorna av sorten Baby Bear.

Gurka och djungelgurka20170717 140705Gurkplantorna var inte alls på humör i år. Några gurkor fick jag, men sen stod dom bara där och såg vissna och ledsna ut. Året innan var ett riktigt gurkår så jag blev lite besviken när man inte fick frossa i hemodlad gurka i år. Gurkplantorna hade nog en lite för hård barndom för att återhämta sig när dom väl kommit i jorden. Inte heller djungelgurkorna lyckades, men det tror jag mest berodde på att jag inte hann sköta om dom alls.

20170928 150738En av årets få djungelgurkor.

Aubergine

OI000092Året började så bra för mina auberginer. På bilden ovan står det en i mitten med stora matta blad. Plantorna växte och blev stadiga och frodiga precis som jag ville. Men sen hände något. En dag upptäckte jag att den ena hade blivit angripen av ohyra och innan jag hann agera så var alla plantor angripna. Trots att jag försökte spraya med såpvatten och andra tips som jag hittade då jag panikgooglade så var det till slut bara att kassera allihop. Jättetråkigt. Senare lärde jag mig att de ganska lätt får ohyra så man ska gärna hålla aubergineplantorna lite skilt från andra plantor och se till att få dom utplanterade så fort som möjligt.

20160924 163334Drömmer mig tillbaka till aubergineplantorna år 2016 och hoppas att 2018 blir lika bra!

VattenmelonOI000037 3Precis som auberginen så fick vattenmelonplantorna en bra start i livet, men plötsligt började de se hängiga ut och så förtvinade dom bort. Jag har ingen aning om vad som hände. Om någon har nån idé så tar jag gärna emot tips. Måste läsa på inför kommande säsong.

PotatisOI000011Sist men inte minst en rapport från potatislandet. Och jag hoppades ju verkligen att potatisen skulle platsa i ett annat inlägg än det om årets misslyckanden, men icke. Jag bestämde mig i våras för att odla potatis sådär på egen hand för första gången och då odla utan att gräva ner potatisen utan istället täcka dem. Du kan läsa om det här. Ett riktigt dåligt experiment då det blev en torr och kall sommar. Jag tror jag tänker ge samma teknik en ny chans i år, men med några justeringar.

Nåja, det var förra årets tråkigheter. Nu är det nytt år och nya tag! Det kliar redan en aning i fingrarna.


Odlingsåret 2017

Skrivet av Emelie Bergendahl 21.01.2018

OI000289Jag gjorde ju några inlägg (här, här, här och här) i våras om årets odlingar och jag tänkte att det nu kanske är dags att berätta hur det gick eftersom kommande odlingssäsong är i startgroparna redan. Det mesta som fanns i växthuset är skördat sen en tid tillbaka. Det mesta skördades i oktober-november, men en del har vi skördat ända in på nya året. Kvar finns olika sorters kål och morötterna eftersom dessa grödor tål några köldknäppar. Jag har till och med en del av 2016 års grönkål kvar och den har växt och frodats hela säsongen. Visserligen är den lite beskare än den jag sådde 2017, men absolut ätbar. 

Nåja, hur gick det nu i år då? Överlag var det ju inget vidare odlingsår. Sommaren var kall och torr. Dessutom befann jag mig för det mesta på fasta Åland och därmed långt borta från alla grödor som skulle ha behövt vatten och kärlek i stort sätt alla dagar. Mina morföräldrar såg till att allt inte torkade ut helt och jag var hem ca en gång i veckan och gödslade och rensade det mest akuta. Och så höll jag på hela sommaren. 

Här nedan kommer en liten genomgång av det vi odlade i år.

TomaterOI000253Jag älskar tomater och i år blev det flera sorter än vi odlat tidigare. Flest plantor hade vi av den stora sorten Brandywine, åtta stycken. Trots att blomningen och pollineringen kom igång dåligt så hade vi ändå en hel del tomater innan säsongen var slut. Den andra varianten av stora tomater vi hade var en ny bekantskap som heter Sibirjak. Dessa plantor blev små till växten, men gav väldigt goda tomater som inte alls hade mycket kärnhus utan bestod mest av tomatkött. Mycket tomat i den tomaten helt enkelt!
Dessutom hade vi två sorters körsbärstomater. Några plantor av en röd sort som heter Supersweet 100 samt en planta av en gul droppformad sort som jag egentligen inte tycker att är någon smaksensation, men de pigga upp en sallad med sin fina färg.

OI000303 1En stor hög av solmogna Brandywinetomater.

OI000306De gröna tomaterna fick mogna inne i lugn och ro och blev riktigt goda de också!

20170926 202305Den största Brandywinetomaten jag skördade vägde över 700 gram och många låg runt 500 gram. Det behövdes alltså inte så många för att det skulle bli några kilo. Ovanpå denna bjässe ligger säsongen minsta tomat. 

OI000210De små knubbiga Sibirjakplantorna orkade bära mycket tomater.

20171005 132607Supersweet 100 ger rikligt med skörd.

OI000324Tomatsås på gång! Vi testade att både koka och ugnsbaka och smaken visade sig i slutändan vara ganska samma. Strö lite salt över tomaterna och koka tills såsen har lämplig konsistens. Frys in i lämpliga byttor och njut av god tomatsmak ända till följande sommar!

MorötterOI000242 1Morötterna går utmärkt att lämna kvar i landet ända tills tjälen går ner i marken, men jag hade mina morötter på ett ställe i växthuset där taket är allt annat än tätt och det kändes som att morötterna stod onödigt blött. Jag vet inte hur känsliga de är, men det skulle kännas tråkigt att skörda ruttna morötter i vinter så därför fick de komma upp och är nu i säkert förvar.

Förutom sommarmorötter i mixad färg så odlade jag för första gången i år även två olika sorters höst/vintermorötter. Jag valde sorterna Autumn King och Rothild och planterade två lika långa rader av var sort.OI000316Jag har nog ett och annat att lära mig när det gäller morotsodlande, men med tanke på att jag knappt hann gödsla och verkligen inte hann rensa i morotsraderna så får man väl vara nöjd. Jag höll sorterna åtskilda efter skörd så att jag kan kolla vilken sort som eventuellt är godare och vilken som håller att förvara längst tid.

MajsOI000187Vi odlade två sorters majs, en mjölmajs och en vanlig söt majs. Mjölmajsen kände jag inte till så väl från förut och den är så häftig och vacker så jag tänkte att den skulle få ett helt eget inlägg. Plantorna tog sig finfint i början av säsongen, men när de skulle till och mogna så var inte alla kolvar fullt utvecklade. Nånting med pollineringen som inte funkade här heller. Inkommande säsong ska vi testa att samodla majsen med andra grödor.

ChiliOI000218Förra vintern hade vi en ambitiös plan gällande chiliodlingen och jag sådde massor av chilisorterna Espelette, Hot Lemon och Padron. Tyvärr uppstod ett missförstånd gällande vattnandet av plantorna då dom var riktigt små med resultatet att alla utom en av Espeletteplantorna och två av Hot Lemon dog. Padronplantorna hade jag större tur med då dom stod i plastkrukor istället för papperskrukor och de klarade den tillfälliga torkan mycket bättre. Chilin ville inte heller mogna i det kalla vädret så det blev inte många röda och gula, men padronplantorna gav massor med skörd. Vi åt en hel del genom säsongen och så kokade jag chilisås på det som vi skördade på senhösten. Chilin var det som trivdes bäst i växthuset i år, även om få frukter hann mogna.

OI000114Padronplantor fulla med chili.

OI000343Slutskörden blev en helg korg full med chili! De mogna chilifrukterna torkade vi.

OI000357Hälften av Padronchilin rökte vi och sedan blandade jag den med den färska då jag kokade chilisåsen.

PaprikaPaprikaPrecis som med chilin så var det svårt att få paprikorna att mogna, men det fyra plantorna gav flera paprikor var. Och hemodlad paprika är god även som grön så jag är nöjd med mitt första paprikaår.

Skord2016Måste avsluta med en av mina favoritbilder som även finns med i min header. En bild av det sista vi skördade säsongen 2016. Det blev en väldigt annorlunda slutskörd 2017. Förutom de grödor som jag räknat upp i detta inlägg så fanns även lite annat som och gott i växthuset som t.ex. dill, persilja, pak choi och annat som inte fastnade på bild. Ser med spänning fram emot hur 2018 kommer att se ut!