Smaken av en plats

Skrivet av Emelie Bergendahl 05.07.2018 | 1 kommentar(er)

Hej! Efter en bloggpaus är jag nu tillbaka! Det har inte varit brist på matrelaterade händelser och annat intressant som kunde platsa här på bloggen, men tiden och orken har inte riktigt räckt till. Nu i semestertider hoppas jag att skrivlusten ska flöda lite mera.

Idag tänkte jag tipsa om en intressant och välbesökt föreläsning med Ann-Helen Meyer von Bremen som jag var på för några veckor sedan. Den handlade om hur en plats påverkar smaken av maten. Inom vinvärlden har man länge pratat om detta, terroir, men nu börjar man alltmer tillämpa det även när det gäller andra livsmedel och råvaror. Det kan hända att jag skrivit något om detta här på bloggen förut. 

OI000225Smaken av det egna växthuset. Snart ska vi plocka ihop årets första skördekorg!

Terroir handlar om hur lokala omständigheter skapar smaken. Det kan vara allt från jordmånen och vädret till kulturella aspekter. Men jag tänker också att smaken av en plats handlar om att äta råvaror på den plats där de produceras. Ju närmare det är mellan producenten om mig, desto färskare är råvaran och desto lättare är det att ta redan på var och hur den framställts. Många råvaror gör sig bäst färska, speciellt frukt och grönsaker. Alla som t.ex. plockat en solmogen tomat från plantan och ätit den där på stående fot vet vad jag tänker på. Smaken är långt ifrån samma som de där orangegröna, hårda sakerna som ligger i våra grönsaksdiskar på vintern. De har plockats halvmogna, kanske nånstans i södra Europa, och varit på resa ett bra tag innan de till slut hamnat där i disken. Det tog mig ett tag att komma till insikt med det där. Man handlar ju de där tomaterna av gammal vana. Men nu har jag accepterat att det helt enkelt inte finns tomater i Finland på vintern och så frossar jag i tomater den här tiden på året istället. Och på vintern i förädlad form förstås. Åtta av våra egna tomatplantor i år har som huvdsaklig uppgift att ge oss många goda måltider med tomatsås i vinter.

Att råvarorna och maten dessutom ofta är bättre för klimatet ju kortare de rest mellan producent och konsument är en annan fördel med att äta lokalproducerad mat.

OI000148Klassisk terroir: vin. Här vinrankor på en vingård på Malta där jag verkligen upplevde smaken av en plats då jag fick en alldeles egen rundtur på gården och i vinkällaren av ägaren. Sen provade vi vin och tillagade nyslaktad kyckling från grannen medan vi pratade om allt mellan himmel och jord i flera timmar.

20180614 102847Nu till föreläsningen. Såhär introducerades den av Lena Brenner, landsbygdsutvecklare på Åland:

"Jordbruk är vårt viktigaste verktyg för att ta hand om planeten. Att satsa på en livskraftig matproduktion där vi bor är därför det bästa sättet att sköta om vår plats på jorden. Om man vill göra världen lite bättre och lite mer hållbar, är den egna platsen det bästa stället att börja på. Att utgå från platsens möjligheter och begränsningar skapar inte bara en hållbar matproduktion utan formar också en egen matkultur. Det är motsatsen till en global handel med anonyma livsmedel som smakar likadant världen över. Det är motsatsen till ett industrialiserat jordbruk som lägger matens verkliga kostnader någon annanstans och orsakar stora miljöproblem. 
Att vårda och utveckla en egen matkultur kräver ett livskraftigt lantbruk och en levande landsbygd. Ett hållbart lantbruk som bidrar till en rik biologisk mångfald, både tam och vild, är en förutsättning för en gastronomisk mångfald, men också ett vackert landskap. Precis som det behövs många och engagerade matmedborgare, snarare än passiva konsumenter. 
Lantbruk, landskap, natur- och miljövård, maten på tallriken och vår matkultur, liksom en levande landsbygd – allt hänger ihop och går inte att brytas loss i enstaka bitar. Vår matproduktion är ett komplext system som berör många delar av vår tillvaro. 
Åland håller nu på att forma sin egen livsmedelsstrategi (nu finns den att läsa här) och har tagit fasta på komplexiteten. Ålands Producentförbund har insett att jordbruket är vårt viktigaste verktyg för att sköta om vår plats på jorden. Men också att det handlar om god mat, god på många sätt.

Ann-Helen Meyer von Bremen är journalist med inriktning på lantbruk, livsmedel och mat, ofta med en koppling till miljöfrågor. 
Hon har skrivit boken ”Jorden vi äter” (2012) tillsammans med Gunnar Rundgren som även getts ut på tyska (2014) ”Foodmonopoly”. Tillsammans med Anders Ingvarsson skrev hon boken ”Makten över matkassen” (2015). Hon fick 2016 Gastronomiska Akademiens ”Guldpenna” för sitt skrivande på det gastronomiska området. 2006 Änglamarkspriset för bästa miljöjournalistik. Hennes blogg finns på: http://www.hungryandangry.se/ "

Föreläsningen finns att se i sin helhet här. Passa på att titta om ni har en knapp timme till övers i hängmattan eller under filten en regnig dag. Och passa på att njuta av alla underbara råvaror som nu är i säsong här hos oss! Själv sörjer jag lite att den åländska sparrissäsongen nu är över och att jag nu måste vänta ett helt år, men snart mognar  t.ex körsbärstomaterna, och man kan gå och äta dem som godis mellan vattning och ogräsrensning i växthuset.

 OI000129 1Kor som går ute och äter gräs skapar mjölk med terroir. Även köttet får en annan smak. På bilden Dora och Primadonna.


Nygårds skogsgrisar

Skrivet av Emelie Bergendahl 08.05.2017

OI000051

Våra bekanta här på fasta Åland började med grisar förra året. Och nu pratar vi inte industrigrisar, utan grisar som lever som grisar ska leva. Ute året om och med massor med plats att böka och springa runt. Förstås har de mysiga små hus att vistas i när vädret är ruggigt! Mesta delen av tiden bor de på beten som delvis består av skog och därmed har företaget fått namnet Nygårds skogsgrisar.

OI000061

Personligen har jag inte ätit mycket griskött de senaste åren för det smakar helt enkelt inte när jag vet hur grisar hålls idag. Inte ens ekoskinkan som jag kom hem med till julen 2015 smakade riktigt, även om den fötts upp under något bättre omständigheter. Hela släkten höll dessutom på att få slag när jag berättade vad jag betalat för den. Men ska man köpa bra kött så kostar det helt enkelt.

Nåväl, till julen 2016 när det var dags att skicka de första grisarna från Nygårds skogsgrisar på slakt så fick Viktor uppdraget att ta hand om styckningen. Det lokala slakteriet sköter alltså bara själva slakten och uppfödaren får tillbaka kropparna ostyckade. På detta sätt man kan anpassa styckningen enligt beställningarna från kunderna och så får man även en bättre inblick i alla delar av sin djuruppfödning. Man ser väldigt tydligt på köttet hur ett djur har levt och mått. Jag var med och styckade de tre första grisarna som kom från slakt ifjol och fick alltså stycka min egen julskinka till förra julen. Och visst märktes det att det inte var någon industriskinka som stod på bordet på julafton!

Men nu är det långt till julen och i grishagarna finns nu inga slaktsvin utan istället 30 griskultingar och deras mammor som glatt skuttade omkring och njöt av solen. Tror bilderna nedan säger allt.

OI000048

OI000052

Två suggor gick tillsammans med sina två veckor gamla kultingar i en större hage. Man kan verkligen se vilka fantastiska markberedare grisarna är. Även dom små nassarna hade jättestarka trynen!

OI000047

Härligt grisliv fyllt med glädjeskutt!

OI000050

Dom små var väldigt nyfikna och kom fram och provsmakade på skorna medan mamma gris inte brydde sig speciellt mycket.

OI000053

I hagarna bredvid var det matpaus både för kultingarna och hästarna.

OI000056

Och efter att de små hade ätit var det mammas tur!

OI000060

En knappt två veckor gammal kulting. Så söt!

OI000055

Denna praktfulla dam är beräknad att grisa idag, måndag. Hon höll som bäst på med att boa in sig i sin koja genom att släpa in halm och bädda.

OI000054

Viktors ben var tydligen rysligt skönt att klia sig på!

Om man vill hälsa på skogsgrisarna kan man t.ex. åka på grissafari. Mera info hittar man på deras Facebooksida.

 


Mat­hantverks­dagar i Kimito

Skrivet av Emelie Bergendahl 23.04.2017 | 1 kommentar(er)

Ursäkta min långa frånvaro! Det var varit fullt upp från morgon till kväll på sista tiden och dessutom var jag på vift torsdag-lördag. Då gick nämligen Finlands första mathantverksdagar av stapeln!

Under mathantverksdagarna 21-22 april samlades ett femtiotal mathantverkare och andra intresserade på Storfinnhova gård på Kimitoön. Vi lyssnade på föreläsningar, gjorde studiebesök, minglade och åt god mat. 

P4211659

Margot från Tackork bär och grönsaker i Nagu berättade om livet som mathantverkare, gav tips och peppade oss alla. Driftigare kvinna får man leta efter!

P4211674

P4211672

Jag och Jennifer från Mattas gårdsmejeri smet sedan iväg på eget studiebesök till Herrgårdsglass i Tenala. Sofia berättade om företaget och svarade på alla våra frågor och så åt vi glass så att det stod ut genom öronen. En mycket trevlig eftermiddag! Stort tack till dig Sofia! Resultatet av vårt besök kan ni förhoppningsvis njuta av på Åland i sommar. :)

Kvällen avslutades med en middag komponerad av tre kockar.

P4211689

Mitt kuvert och de goda aptitretarna.

P4211698

Potatispujrosoppa med kirskål.

P4211703

Gäddwallenbergare med potatismos.

OI000160

Ostbricka med guldmedaljörer från FM i Mathantverk, nämligen hårdosten Mattas Annie från Mattas gårdsmejeri och chèvren Syjrähyppy från Saloniemen juustola. Den tredje osten var gjord av husets egen kock. Ostarna serverades med tre olika sylter och marmelader från Tackork.

P4211710

Efterrätten var havtorn i olika former.

P4211699

Till huvudrätten serverades ett lokalt öl.

Dagens efter fortsatte föreläsningarna bland annat med surströmmingskungen Reuben Madsen från Ulvön. Det ordnades även en marknad där de mathantverkare som ville fick sälja sina produkter. Jag kom hem med ganska många vackra burkar fyllda med smaskigt innehåll. Perfekta gåvor till bland annat hundvakterna och till mig själv!

 OI000158

Vackra och goda produkter från Kullas gård.

P4221719

Satu från Linnan Marenki lagar fantastiska maränger och en jättegod lingonsirap med rosmarin.

P4211686

Avslutar detta inlägg om mathantverksdagarna med en bild på mitt lilla nattkvarter. Vi var sju damer som delade hus. Med ett enda badrum. Vi klarade det dock utmärkt tack vare ordentlig badrumstidtabell noggrant planerad under en gemensam fruktstund kring soffbordet.

Jag är mycket glad att jag åkte på denna välarrangerade tillställning. Tack till alla gamla och nya bekantskaper som gjorde dessa dagar så trevliga och givande. Och förstås extra mycket tack till mina mathantverkskollegor från Brändö, Marja och Anneli, som även gjorde bilresorna roliga!20170421 105149