Visa inlägg taggade med 'råvaror'

Vinterfiske: att hugga ut nät

Skrivet av Emelie Bergendahl 25.02.2018 | 2 kommentar(er)

Fiske8 2017En av mina favoritupplevelser i skärgården på vintern är att röra mig på isen. På något sätt känns det som en ännu större frihet än att åka båt. Man får nya vägar att gå på hundpromenad på, härliga rutter att ta sig fram på skidor på och är det riktigt bra isvintrar så kan man ta sig till och från t.ex. fasta Åland utan att behöva passa färjtider för en gång skull. Jag har också ett par nyinköpta långfärdsskridskor som ligger och väntar på att få användas.

Det var bra många år sen som vi hade en riktigt bra isvinter runt Brändö, men tack vare de senaste veckornas riktiga vinterväder så är det nu riktigt skapliga isar. Vi högg ut fyra nät redan i slutet av januari, men det kom en period av blidväder efter bara några dagar och vattnet kom upp på isen såpass mycket att vi var tvungna att ta upp näten igen. För en par veckor sedan gjorde vi ett nytt försök och nu är det riktigt fin och stark is. I viken där vi har näten är det ungefär 30 centimeter is just nu, vilket betyder att man kan köra ända ut till näten med bil om man vill det.

Ifjol vid den här tiden hade vi näten ute i fem veckor och njöt av många härliga förmiddagar ute på isen. Det bjöds också på många kalla förmiddagar då jag trodde att jag skulle förlora ett finger eller två då dom var stela, värkande och blöta av att t.ex. kämpa i 20 minuter för att få loss en stor intrasslad forell, men av någon anledning glömmer man just dom stunderna ganska snabbt. Jag har nu börjat ha tunna vantar med plasthandskar utanpå för att slippa frysa händerna av mig då jag drar nät. En del fiskare är kanske lite tuffare och vittjar utan vantar/handskar, men jag ogillar att frysa om händerna.

OI000502Då man fiskar på vintern så har man helt enkelt nätet under isen mellan två vakar. Vid varje vak är nätet fäst vid t.ex. ett kors gjort av två käppar. För att vittja nätet knyter man loss nätet vid den ena vaken och fäster ett långt, tunt snöre. Snöret måste vara längre än nätet. Sedan drar man upp nätet vid den ena vaken, medan snöret åker ner under isen. Då man vittjat nätet färdigt så drar man helt enkelt ut nätet under isen igen genom att dra tillbaka snöret. Jag tänkte gå lite mera in på själva vittjande i ett senare inlägg så håll utkik!

Jag tänkte nu förklara hur vi gör då vi hugger ut ett nät.

Man behöver en isbill, en spade, en nätutdragare, ett nät, ett snöre som är längre än nätet samt något att fästa repet i vid varje vak.OI000511OI000510Börja med att hugga en vak. Detta är bra träning för axlarna!

OI000497Sedan behöver man en nätutdragare. Det finns lite olika varianter. Näturdragaren "vandrar" under isen med ett långt snöre fäst i sig. Den har oftast en gäll färg så att man kan se var den är genom isen. Den hörs också ganska bra, vilket underlättade för oss nu när det var en del snö på skrovlig is.

OI000506Skjutsa ner utdragaren i vaken med önskad riktning. På vår variant av utdragare knycker man i snöret för att få den att vandra framåt. Sedan stegar man ut den ungefärliga längden på nätet och försöker lokalisera utdragaren när den är ungefär på rätt ställe. Om det är blankis syns den förstås hur bra om helst, men som i vårt fall så får man leka lite detektiv.

OI000522Då man tycker att utdragaren är på lämpligt avstånd från vaken så hugger man en till vak och plockar upp utdragaren. Om man tittar noga på bilden kan man ana en viss nyansskillnad på isen där som utdragaren ligger. Då utdragaren har gjort sitt jobb har man ett snöre under isen mellan vakarna. Sedan är det bara att fästa nätet i ena ändan av snöret och dra i andra ändan av snöret så att snöret kommer upp ur den ena vaken och nätet dras ner under i isen via den andra vaken.

Vi hugger oftast ut två nät efter varandra. Det gör att man bara behöver hugga tre vakar. Då gör man en lite större vak i mitten som man använder för att dra upp näten, ett i gången förstås. Den andra två vakarna kan vara lite mindre eftersom det bara är snöret som ska upp och ner genom den vaken och inga storfångster.


Ät mera mört!

Skrivet av Emelie Bergendahl 18.01.2018

MortMört fiskad förra vintern då vi hade nät under isen.

Jag läste en intressant artikel på Yle häromdagen som handlar om att WWF menar att ett bra sätt att hjälpa Östersjön är att äta mera "skräpfisk" som t.ex. mört. Kul tycker jag som redan för snart ett år sedan då jag började blogga slog ett slag för mörten som matfisk! Det inlägget kan ni läsa här. Och visst är det lite märkligt att vi importerar råvaror från hela världen i jakten på protein medan det simmar fullt med fisk i vattnen omkring oss. Billig fisk dessutom. Ytterligare så hjälper vi Östersjön genom att dra upp kväve och fosfor ur vattnet genom att ta upp fisken.

Det som gör mörten lite lurig är ju att den är väldigt svår att bena. Vi löser det genom att mala mörten till färs! Mer om det i inlägget som jag länkade till ovan.

Den som vill läsa artikeln från Yle hittar den här.


Trattkantarell-året 2017

Skrivet av Emelie Bergendahl 08.10.2017

20171006 161102Det är intressant hur olika svampar trivs och frodas olika år. För två år sedan plockade vi massor med gula kantareller, till och med på ställen där vi aldrig sett dem förut, och ifjol plockade jag många stolta fjällskivlingar. I år är det utan tvekan trattkantarellernas år!

Helgerna framöver kommer vi främst att vara på Brändö och här finns inga stora mängder av trattisar, så jag får väl räkna mig som färdig med plockandet för i år. Det kanske är lika bra för folk runt omkring mig har börjat ifrågasätta vad jag ska göra med all svamp. Men det är ju bara så roligt att plocka! Den här helgen plockade jag och Viktor säkert 30 liter på en par timmar på fredagen och en par timmar på lördagen. Det kanske inte var så konstigt att jag drömt om trattkantareller de senaste nätterna!

Jag tycker att trattkantareller, eller höstkantareller som dom också kallas, är både goda och vackra svampar. Ett av de främsta kännetecknen är att de ska ha en liten grop mitt i hatten och gul fot. De växer ofta i närheten av den dödligt giftiga svampen toppig giftspindelskivling, men de är inte speciellt lika, och som namnet antyder har giftspindeln en toppig hatt istället för trattisens grop. Den har också en brun fot till skillnad från trattkantarellens gula. De är egentligen två ganska olika svampar, men man ska akta sig för att ta fel av bara farten då de kan växa precis bredvid varandra.OI000314

Trattkantarellen har åsar som går ner på foten. Det ser man tydligt på bilderna nedan.20171006 152417

20170924 193907

Både hatten och foten kan variera lite i färg, men oftast är foten klart gul och hatten ganska ljusbrun.20170930 134207

Trattkantareller trivs bäst i barrskog. I år verkar de växa lite varstans, men det ska gärna vara lite mossa runt omkring.OI000301

20170930 134259

20171006 162435

Trattkantarellerna växer ofta i grupper och hittar man en så hittar man oftast flera i närheten.20170930 134411

Ibland växer de så tätt så att de växer ihop!OI000320

OI000319

Förutom att man får med sig en massa gratis mat hem så får man dessutom en massa frisk luft medan man plockar svamp. Och att röra sig i skogen är nyttigt för både kropp och själ. Det är dessutom ett trevligt sätt att umgås. Visserligen åker telefonen fram ibland, men det är mest för att fotografera. 20171006 154838Här en bild på Viktor från igår.

OI000291Och här sitter jag och plockar. Den här bilden är från härom helgen då det var betydligt varmare och soligare i skogen.

OI000303I fredags hade vi så mycket trattkantareller omkring oss så att vi lämnade de som var såhär små, men härom helgen åkte de ner i korgen.

OI000293Balder får hänga med i skogen. Oftast håller han sig i närheten av oss, men ibland ger han sig ut på egna små strövtåg så därför får han ha pejlen på sig. Eftersom han är en stötande hund så är han sällan borta länge och bara några hundra meter bort.

Selma har lite för dåligt tålamod för att plocka svamp och jag vill inte ha henne lös så hon får oftast stanna hemma.

OI000305Ibland underhåller sig Balder också med att fotobomba eller skutta runt så att svamparna flyger runt och blir mosade. :D

OI000317Ett mycket bra tips är att rensa svampen direkt i skogen! Det går mycket snabbare att rensa direkt än att rensa hemma. Det var dock lättare sagt än gjort när man plockar med barn, så därför satt jag med en sån här hög framför mig förra lördagen.

20171006 170121

20171006 171340Den här överfulla korgen från i fredags var tack och lov färdigt rensad!

OI000322Såhär såg köksbordet ut både efter fredagens och efter lördagens skogsutfärd. 

Vad gör man då sen när man släpat hem svampen och den är rensad? Vi har torkat en hel del svamp i år. Annars gör man som med t.ex. gula kantareller, d.v.s. koka bort vätskan och frys in i lagom stora portioner. Jag tänker mig att dom kommer att göra susen i vinterns grytor, men jag ska nog också testa att göra paj och soppa.

Om ni inte varit och plockat svamp ännu i år så rekommenderar jag att ni tar en tur i skogen! Är det månne lika mycket trattkantareller i skogarna i resten av landet som det är här på Åland?OI000316


Gästabud på Silverskär

Skrivet av Emelie Bergendahl 01.10.2017 | 2 kommentar(er)

OI000295Förra helgen var det skördefest på Åland. Det är ett stort evenemang då man har möjlighet att besöka olika bondgårdar, köpa nyskördade grönsaker samt olika produkter, klappa djur och mingla med folk. Eftersom det i år var 20-årsjubileum så startade skördefesten i år med ett gästabud på Silverskär där fyra kockar tillsammans lagade en exklusiv skördemiddag. Kockarna var min sambo Viktor och hans bror Gustav från Silverskär, Johanna Dahlgren från Pub Stallhagen, Peter Sundblom från Nautical och Anders Överström från Indigo. Varje kock samarbetade med en eller flera åländska producenter och inför varje rätt fick vi se en film där producenterna presenterade sig, sin gård och sin filosofi kring råvaror m.m. Det var Jennifer och Lars-Johan på Mattas Gårdsmejeri i Sund, Sixten från Storfjärdens fisk i Eckerö, Sven och Lotta i Vårdö som odlar ekologiska grönsaker till Odlarringen, Adam och Suvi från Södergårds lamm i Saltvik samt Jan och Anna från Öfvergårds äppelodling i Finström.

Det var mycket trevligt att få sätta sig ner till bords på Silverskär istället för att jobba, även om vi brukar ha trevligt då också.

Här ser ni kvällens meny:OI000050 1

OI000037 2

OI000019 2

OI000077 1Varje kock presenterade sin egen mat medan den serverades. Viktor och Gustav stod för den första rätten som bestod av jordärtskocka, ost och svamp.

OI000051 1Den anmärkningsvärda med denna rätt var att inga råvaror, förutom osten, hade varit förvarade i kylskåp innan den serverades, så färska ingredienser användes. Jordärtskockorna skördades i kökslandet som bara ligger några meter från köket och karl-johansvampen plockade Viktor i skogen på vägen till jobbet.

OI000053 2Drycken till denna rätt var gjord på vassle från ystningen av salladsosten, björksav och vita vinbär. Det var alltså en helt alkoholfri dryck som serverades till alla. Jag tror att ganska många tyckte att drycken var lite speciell, men tillsammans med maten var den jättegod! Personligen har jag ju druckit en del vassle de senaste åren, så jag är van med smaken.

OI000061 1Den fänkålsgravade forellen var en sån där liten godbit som man önskade att man skulle få äta mera av! De små gula klickarna är pumpapuré med brynt smör. Mums! Peter från Nautical hade komponerat denna rätt.

OI000071 1Det här är Johannas rätt bestående av blomkål, majs och spelt. Det övergick mångas förstånd hur man kunde känna sig så mätt och tillfredställd av tre ingredienser, men det var verkligen otroligt gott. Har man bra råvaror och en bra kock så blir det helt enkelt bra. Efteråt var jag in i köket och önskade mig ett badkar av den lena blomkålspurén så att jag kunde bada i den och äta samtidigt. Den var jättegod helt enkelt!

OI000073 1Sista varmrätten var lamm på två vis tillagad av Anders från Indigo. Kanske det till och med var något av lammen som betade bredvid vårt hus några veckor i början av sommaren?! Transportsträckan från betet till Silverskär är i alla fall inte lång! Lammet serverades med bland annat getost från Lemland. En god och vacker rätt!

OI000075 1Till den här rätten serverades också vin, enda drycken som inte var lokalproducerad. Det produceras visserligen vin på Åland, men med dagens lagstiftning är det nästan omöjligt att sälja.

 OI000087Innan efterrätten fick vi en liten ostbricka med två ostar från Mattas Gårdsmejeri. Mattas Annie till vänster och till höger en blåmögelost som är ystad på Mattas, men lagrad i jordkällaren på Silverskär sen i våras. Efter att vi smakat på blåmögelosten började de runt omkring mig undra var jordkällaren var för de kunde tänka sig att smyga hem en bit av osten, men tyvärr fick vi de sista bitarna denna kväll så det dröjer innan det finns lagrad blåmögelost igen.

OI000104 1Till efterrätt blev det äpplen. De sort specifika äpplena var tillagade på olika vis så att deras olika egenskaper och smaker kom fram. Äpplena, av sorterna Höstdessert, Discovery och Samo, kom från Jan och Anna på Öfvergårds som gick mathantverksutbildningen med mig och de jobbar mycket med sortspecifika äpplen. Ett äpple är verkligen inte ett äpple, utan de varierar mycket i smak, konsistens, användningsområde, lagringsduglighet osv. De presenterar alla sina äppelsorter närmare på sin hemsida. Till äpplena fick vi en mousse med yoghurt från Mattas och älggräsaft. 

OI000191Drycken bestod förstås också av äpple. En alldeles nypressad och opastöriserad äppeljuice av sorten Höstdessert.

Och hur skulle jag då sammanfatta kvällen? Jo, den var förstås riktigt bra, precis som jag anade att den skulle bli. Maten och drycken var god, stämningen i lokalen var på topp och vädret visade sig från sin bästa sida. Jag tyckte att det skulle bli mycket spännande att se vad för människor som skulle samlas till en sån här tillställning och det visade sig att den lockade alla möjliga människor! Vi hade mycket trevligt i vår bordsända och hann diskutera hundar, skärgård och framför allt mat förstås. Vi kom fram till att när kockar presenterar mat så är brynt smör samt pankostekt getost bra ord att använda! :)

Åland är fullt med talangfulla människor och goda råvaror och fast vi kommit en bra bit på väg så finns det ännu mycket att göra på området mat och lokala råvaror. Jag hoppas att jag på något vis kommer att vara en del av den framtiden.


Sommar­tuppar

Skrivet av Emelie Bergendahl 08.08.2017 | 2 kommentar(er)

Taggar:

OI000054 1Varje sommar de senaste åren har vi haft tuppar över sommaren. Folk som har höns och kläcker fram kycklingar får oftast över hälften tuppkycklingar, ibland till och med mera. Då tupparna blir könsmogna så uppvaktar de hönorna väldigt intensivt och slåss sinsemellan så att det är omöjligt att ha dem tillsammans med resten av flocken. En del av de som håller höns har dock ingen lust eller vilja att slakta tupparna själva och ger gärna bort dem till någon annan.

Oftast brukar vi i början av sommaren få tuppkycklingar kläckta på våren samma år, men i år fick vi tuppar som kläcktes redan i höstas och var alltså redan fullvuxna då dom flyttade in hos oss. Vi har haft alla möjliga raser och i år var de hedemoratuppar. Hedemora är en svenska lantras.

OI000017De första dagarna stod årets 17 tuppar mest inne i sin bur i ladugården, trots att dörren ut stod öppen och de var vana att gå ute hos sin förra ägare.

OI000018Jag tycker att hedemora har otroligt fina färger!

OI000031Efter lite lockande med mat vågade tupparna sig ut ur burens trygga vrå...

OI000048...och sen tog det inte länge innan de hade hela gården som sitt revir!

 OI000049De jobbade hårt med att sprätta runt allt löst gräs de kunde hitta i jakten på mat. Jag kan titta på dem hur länge som helst då de går och omkring på gräsmattan och sprättar och spärtar och mitt i allt knallar någon iväg med högburet huvud och en mask i munnen. Riktigt fint tuppliv!

Den roligaste tuppincidenten jag varit med om var första året som jag och Viktor var tillsammans. En tidig sommarmorgon vaknade jag av ett oväsen. Det var ganska ljust ute och jag antog att det var Viktors väckarklocka som ringde. Han sov dock som en sten och jag undrade hur han inte vaknade av sitt alarm. Efter några sekunders funderade kom jag fram till att ljudet kom utifrån. Det visade sig att vi glömt att stänga åt tupparna till natten och där vid femtiden hade de gått ut och nedanför sovrumsfönstret stod ett tiotal tuppar och gal för full hals.


Gäddfärsbiffar med vårprimörer

Skrivet av Emelie Bergendahl 09.05.2017 | 1 kommentar(er)

Längs med södra gaveln här vid huset i Salvik blir det otroligt varmt den här tiden på året. Så till vår stora glädje finns det redan en hel del mat att plocka där!

OI000082

Nässlor

Fantastiska och nyttiga primörer som kan användas på många sätt. Nässelplättar är förstås en favorit, men till middagen fick de bli en ingrediens i en salsa verde.

OI000081

Kirskål

Ännu ett ogräs som verkligen gör sig finfint på tallriken. Blir jättegott i en pesto, med eller utan nässlor, eller som soppa. Denna gång hamnade den i salsan med nässlorna.

OI000079

Rabarber

Något av det bästa jag vet på våren! Stjälkarna blev en rabarberkräm och bladen rev vi små bitar, stekte i smör och serverade till gäddfärsbiffarna.

OI000080

Tulpanerna åt vi inte, men titta så fint de blommar redan!

OI000083

På skärbrädan hittar den observante även ängssyra.

Viktors bror, som även han är kock, var här på besök så det var bara för mig att slå mig ner och njuta medan bröderna kokade ihop middagen. Det är trevligt att se proffs in action.

OI000084

Salsa verde, med förvällda nässlor och kirskål samt ängssyra, lite vitlök och olja.

(Tips! Spara vattnet från förvällningen och vattna t.ex. plantor med det när det har svalnat. Prima gödsel!)

OI000087

Gäddfärsbiffar är enkelt att göra. Och nu är man extra glad att vi orkade göra färsen färdig innan vi frös ner gäddan i vintras! Gäddfärs, ägg, grädde och salt. Stek i smör. Nam nam!

Servera med salsa verden, kokt potatis och de stekta rabarberbladen.

OI000085

Viktors bror hade köpt med sig två olika hantverksöl från Sverige som vi testade till. Det kan ju inte bli för mycket rabarber!


Nygårds skogsgrisar

Skrivet av Emelie Bergendahl 08.05.2017

OI000051

Våra bekanta här på fasta Åland började med grisar förra året. Och nu pratar vi inte industrigrisar, utan grisar som lever som grisar ska leva. Ute året om och med massor med plats att böka och springa runt. Förstås har de mysiga små hus att vistas i när vädret är ruggigt! Mesta delen av tiden bor de på beten som delvis består av skog och därmed har företaget fått namnet Nygårds skogsgrisar.

OI000061

Personligen har jag inte ätit mycket griskött de senaste åren för det smakar helt enkelt inte när jag vet hur grisar hålls idag. Inte ens ekoskinkan som jag kom hem med till julen 2015 smakade riktigt, även om den fötts upp under något bättre omständigheter. Hela släkten höll dessutom på att få slag när jag berättade vad jag betalat för den. Men ska man köpa bra kött så kostar det helt enkelt.

Nåväl, till julen 2016 när det var dags att skicka de första grisarna från Nygårds skogsgrisar på slakt så fick Viktor uppdraget att ta hand om styckningen. Det lokala slakteriet sköter alltså bara själva slakten och uppfödaren får tillbaka kropparna ostyckade. På detta sätt man kan anpassa styckningen enligt beställningarna från kunderna och så får man även en bättre inblick i alla delar av sin djuruppfödning. Man ser väldigt tydligt på köttet hur ett djur har levt och mått. Jag var med och styckade de tre första grisarna som kom från slakt ifjol och fick alltså stycka min egen julskinka till förra julen. Och visst märktes det att det inte var någon industriskinka som stod på bordet på julafton!

Men nu är det långt till julen och i grishagarna finns nu inga slaktsvin utan istället 30 griskultingar och deras mammor som glatt skuttade omkring och njöt av solen. Tror bilderna nedan säger allt.

OI000048

OI000052

Två suggor gick tillsammans med sina två veckor gamla kultingar i en större hage. Man kan verkligen se vilka fantastiska markberedare grisarna är. Även dom små nassarna hade jättestarka trynen!

OI000047

Härligt grisliv fyllt med glädjeskutt!

OI000050

Dom små var väldigt nyfikna och kom fram och provsmakade på skorna medan mamma gris inte brydde sig speciellt mycket.

OI000053

I hagarna bredvid var det matpaus både för kultingarna och hästarna.

OI000056

Och efter att de små hade ätit var det mammas tur!

OI000060

En knappt två veckor gammal kulting. Så söt!

OI000055

Denna praktfulla dam är beräknad att grisa idag, måndag. Hon höll som bäst på med att boa in sig i sin koja genom att släpa in halm och bädda.

OI000054

Viktors ben var tydligen rysligt skönt att klia sig på!

Om man vill hälsa på skogsgrisarna kan man t.ex. åka på grissafari. Mera info hittar man på deras Facebooksida.

 


Påskmiddag

Skrivet av Emelie Bergendahl 27.04.2017

OI000018Påsken gick i arbetets tecken då vi försökte hinna göra så mycket som möjligt på växthuset inför säsongen. Inlägg om det projektet kommer! Antalet påskrecept från min sida har därför varit obefintliga. Tack till mamma och mormor som såg till att vi fick varm mat i magen dessa dagar!

På lördag kväll gjorde vi dock ett undantag då Viktors bror med flickvän var hem till oss på middag. Och eftersom det var påsk så kunde vi inte låta bli att laga lamm. Samtidigt blev det grillpremiär här hemma.

OI000023

OI000011

Påsklördagens middag blev grillad lammsadel fullproppad med rosmarin och vitlök och till det grillade vi även lite lök, potatis och kål. Vi skördade även lite blomsterkål, både själva buketterna och blad, som vi fräste på lite i stekpannan.

Det var egentligen en ödets nyck som gjorde att vi hade denna lammsadel i vår frys. Några bekanta som har en liten fårskock hade hämtat in sitt gäng från en holme på hösten. Dock var det ett bagglamm som vägrade följa med resten av skocken. Han hette Pelle. Och hur dom än lockade med havrehinkar och allt möjligt så ville Pelle inte följa med. Och alla förstår ju att man inte kan lämna ett ensamt djur ute på en holme över vintern, så lammet fick helt enkelt möta sitt öde där han stod. Och som tack för att vi hjälpte till med hanteringen så fick vi en del av köttet. Tänk, att få äta lamm som både fötts, levt och mött sitt öde i samma by som det sedan äts. Fantastiskt! För att göra historien snäppet intressantare så kan jag tillägga att vi hade kroppen på hängmörning i ett båthus. Hur spännande låter det inte med helgrillad båthusmörad lammsadel?! :)

OI000019
OI000033

OI000035

Vi grillade lammsadeln tills den var färdig. Sedan skar vi den i mindre delar och lade bitarna på en bädd av grönsakerna. Efter en liten stund i ugnen var det färdigt att servera.


Djungelgurka

Skrivet av Emelie Bergendahl 06.04.2017 | 2 kommentar(er)

Kategorier:

20160902 142234

Här är en bild från förra sensommaren. Körsbärstomaterna känner alla igen, men dom små gröna sakerna på bilden burkar alltid leda till en och annan fråga på sociala medier. Dom heter djungelgurka, eller mexikansk vattenmelon.

Jag spontanköpte en påse med djungelgurkfrön för en par år sen för jag tyckte dom såg lite roliga ut. Ifjol satte jag några frön och fick tre plantor som gav skörd!

20160713 135014

20160808 120714

Man ska ju ha ordning med sig och nypa av sidoskott o.s.v. men mina fick växa ganska hejvilt ifjol. Jag tyckte dom gav skörd så det räckte ändå. De fick en bit hönsnät som stöd, men det blev ganska rackligt till slut så i år ska dom få hävare plats att växa och klättra på!

 

Så som alla andra grukväxter så är det rysligt roligt att så djungelgurka eftersom fröna gror snabbt och sedan växer så det knakar!

Bild på djungelgurkorna i måndags:

OI000156

Samma plantor två dagar senare:

OI000155

Jag tycker att djungelgurkorna är godast att mumsa på som dom är och gärna samma dag som man skördat dem. De smakar mest gurka, men kanske med en antydan till melon. Ingen jättestor smakupplevelse, men de fyller sin plats i salladen eller piggar upp i tomatskålen! Man kan också lägga in dem antingen i salt- eller sockerlag. Lagade en sats av respektive inläggning i höstas av den sista skörden. De i saltlag tyckte jag inte blev så goda, men det kan ha att göra med att kvaliteten på gurkorna inte var den bästa. De i sockerlag ligger ännu i kylskåpet och väntar på provsmakning. 

Det är ännu inte försent att så djungelgurka inför säsongen så den som är intresserad hinner ännu! Man kan blötlägga fröna ett dygn innan sådd så gror de bättre.


Byamöte med blåbärspaj

Skrivet av Emelie Bergendahl 06.04.2017

Kategorier:

OI000140

I lördags hade byns samfällighet, där jag sitter som vice ordförande, årsstämma Jag kände mig inte speciellt sugen på bake-off bullarna och köpekakorna som annars brukar figurera på dylika möten så i sista minuten slängde jag ihop en paj och tog med mig. Brukar inte göra pajen så söt eftersom man ändå oftast äter den med vaniljsås eller något annat sött.

Hittade en massa bär när jag inventerade lite i frysen härom dagen och tänkte att detta var ett utmärkt tillfälle att använda en stor burk med blåbär. Jag har en tendens att ivrigt plocka och frysa in, men sen ligger bären där tills just innan nästa säsong och så blir det intensivt bärätande ett tag. Känner någon igen sig?!

OI137

OI000141

 OI000139

Här en bild på alla ingredienser, förutom blåbären. Närodlat är såklart bäst! :) 

 


Smuldegspaj med blåbär

1-1½ liter blåbär (eller andra bär)

1-2 msk potatismjöl

2 msk socker

Smuldeg

1 dl havregryn

1 dl rågflingor

1 dl vetemjöl

1 dl speltmjöl

0,5 dl socker

2 msk muscovadosocker

150 gram smör

 

 

Gör såhär:

Sätt ugnen på 200 grader.

Smöra en lämplig form och fyll den med bär. Pudra över potatismjöl och lite socker, beroende på hur söta bär du har och hur söt paj du vill ha.

 

Blanda alla torra ingredienser i en skål, tillsätt smör och nyp ihop.

Sprid ut smuldegen över bären.

Grädda i ugnen 15-20 minuter. Om pajen börjar se mörk ut kan man täcka den med folie sista minuterna.

Servera som den är eller med vaniljsås, glass eller grädde.