Garderoben är äntligen klar!
Det är klart!!! Klädskåpet jag började snickra på förra hösten! Det är enormt, rustikt och ahh så underbart.
Ritade första skissen på garderoben i somras och på hösten började jag bygga på den, före jag ens visste om vi skulle få den här lägenheten (inte en chans att den skulle ha rymts i förra läggisen). Virkespriserna just nu är helt kreisihöga sååå det blev en väldigt dyr möbel. Just därför tänker jag också ha den ungefär resten av livet. Om jag tröttnar på fanér-looken så kan jag enkelt måla om den.
Nätet i dörren och ovanför klädräcket är ryamatts-nät, som jag sprayat beiget. Det går enkelt att variera och byta ut mot något annat t.ex. något tyg, eftersom allt endast är ihopskruvat eller fastnitat. Hade ursprungligen drömt om någon slags flätad rotting, men det är såååå dyrt att jag gjorde så här istället för att spara typ 70 euro.
Och nej, alla kläder inte är mina, en stor del av ylletröjorna och skjortorna är Axels. Fördelen med att ha så liknande klädstil är att kunna dela på typ alla kläder. Förutom skor och underkläder då. Spegeln är förresten måttbeställd från Vasa Spegel- och Glassliperi här i Vöråstan. Kostade kring 80 euro. Så skönt att ha en ordentlig helkroppsspegel.
Ni som är vill kan läsa och se bilder i ett inlägg som jag skrev i November, då jag hade kommit ungefär halvvägs i byggandet. Här hittar ni det inlägget.
Ett klädskåp i fanér på G
10 timmar i veckan går jag på slöjdkurser med ett gäng pensionärer. Det är så himla mysigt gäng och SÅ terapeutiskt att snickra och förverkliga ens planer. Har alltid varit intresserad av att bygga, men aldrig riktigt blivit uppmuntrad till det, så det är först som 20-plussare jag fattade hur kapabel jag verkligen är. Lite som med skejtandet... Hoppas verkligen vi kan börja uppmuntra barn till ett bredare urval av intressen än balett för flickor och fotboll för pojkar. HUR SOM HELST. Idag var sista slöjdtimmen före julledigt så jag tänkte visa lite hur långt jag kommit på min garderob.
50-talsborden som blev återupplivade
Under de senaste veckorna har jag jobbat med två nattduksbord som min farfar byggde på 50-talet. Hade SÅ ONT i tummarna efter att ha skrapat bort all gammal lack (efter att ha slipat bort gamla målarfärgen). Han hade nämligen målat dem vita i ett senare skede och jag har SNÄPPET svårt för vit inredning och ville därför ta fram deras orginal-look. Tänker fortfarande på mina stackars tummar, böjda i 90 grader, varje gång jag ser dem men kan ändå konstatera att det var värt smärtan. Kolla hur fina de blev!!!