Klagenfurt
Åhåjj, hej på er. Jag ser på sociala medier att många börjat jobba igen och gått tillbaka till något sånär vanliga rutiner. Här har Lasse just joinat mig på semestern och vi tågar för tillfället runt Österrike. Inte så svårt att resa inom landet när man bor här måste jag säga. Oftast reser vi till sjöar och berg där vi inte stöter på så mycket folk, så det är ganska coronavänligt, men inte hade man ju trott att den mest resande tiden i mitt liv hittils skulle sammanfalla med en pandemi, men livets tajming är ju ständigt knasig och märklig så bara att flyta med.
Vår längsta hike
I måndags var det röd dag här i Österrike och Lasse hade därför ledigt. Vi hade bestämt oss att en gång för alla bestiga Untersberg. Högsta berget hittills för oss hade varit Kleiner Göll där vi tog oss till Bärenstuhl toppen (1712 m) i början av hösten. Början av vandringen var på en höjd av 500m så det var alltså en bestigning på 1200 m. Untersberg är 1972 m högt och man stiger 1372 meter, så det här var lite högre. Vanligtvis kan man ta sig upp och ner för Untersberg med en linbana, men den är avstängd just nu. Den kunde man åka med när vi har finlandsbesök här och inte vill lägga en hel dag på vandring, men ändå vill se utsikten.
En kärleksförklaring
27 maj 01:10 var jag för uppjagad efter kvällens dramatik för att kunna sova så jag skrev istället en kärleksförklaring till min cykel.
Söka nål i höstack och öla vid Walbad anif
I onsdags steg jag upp tidigt, hällde i en kopp kaffe och for till Hbf. Skulle till Golling med Kenneth och jobba på ett fotoprojekt innan vi skulle ha ölpicknick vid skolan med bl.a Heidi. Kom in redo med kamera utrustningen, och han menade att han hade tappat sitt pyttelilla sd kort dagen innan på sin 10 km:s springtur från Urstein, för han hittade inte det nu. Ett kort helt fullt av alla vandringar, fester och händelser med Erasmusmänniskorna vi hängt med här. En pytteliten men megastor förlust. 
Fuschl am See & Red Bull HQ
Förra veckan, någon dag efter Geisbergsvandringen, var vi taggade på att fara iväg på utflykt igen. Jag skrollade min trails-app och försökte hitta nånting som skulle passa det här gänget och landade till slut på Fuschl am See. Var ännu ganska trött i benen från Geisberg så en vandring runt sjön Fuschlsee på 10 km utan någon elevator gain kändes passligt. Vi hoppade på bussen vid Hbf runt 10 och efter en timma var vi framme. 
Sommar och berg i Salzburg
Förutom att jag fortfarande har skola på distans och använder ansiktsmask i affären så börjar livet vara ganska normalt här i Salzburg igen. Lasse är tillbaka på kontoret och vi har börjat träffas och fara på utflykter med kompisar här igen. I helgen var vi och drack öl på Augustiner igen vilket kändes så roligt och coronan börjar ta mindre och mindre utrymme. Vi får se om det kommer någon andra våg här eller hur det blir, men just nu njuter vi av sommarvärmen. 
En högtid som känns
Tänk att Valborg kommit och gått! känns ju inte alls så, men någon annan känsla hade man ju inte förväntat sig. Dels är vi ju utomlands och hade oavsett inte firat som vanligt, men nu gjorde ju inte någon i Finland det heller, så då känns det ännu mindre som en vapp. Det är ju också 20-25 grader här just nu, så vi är nog mera i sommarmode än vår/valborg-mode.
Att fota främlingar just nu
Ett säkert tecken på att jag glömt bort mig själv lite i karantän var när jag insåg att min kamera hade stått på hyllan många dagar i rad utan att jag tänkt på det. Det händer inte mig. Jag glömmer inte att fota. Det är vad jag gör. Det är det mitt liv snurrar kring. Jag hade varit orolig i kroppen och sovit dåligt nån vecka, var helt snurrig i huvudet. Jag gick ut på en promenad med kameran, och kunde direkt andas bättre. Det är den bästa distraktionen som finns.