Visa inlägg taggade med 'hollywood'
Körledaren och Heavy metal-sångaren Mimi Rom gästar Action!
Mimi Roms JA-sägare mentalitet har tagit henne världen över och gett henne chansen att ta del av otroliga projekt. Från Soul och R&B shower i Hollywood till en treårig turné i Asien till Heavy metal och körledare —Mimi har testat på allt.
- Jag är för nyfiken för att tacka nej till saker, säger sångerskan i dagens poddavsnitt av Action!
Mimi Rom bjuder på guldkorn efter guldkorn och man kan inte låta bli att bli smittad av hennes otroligt positiva attityd till livet.
Lyssna här:
- Hellre ångrar jag det jag gjorde än att ångra att jag aldrig gjorde det, svara Mimi när jag frågar var hon tror hennes förmåga att svara JA till allt som kommer i hennes väg har kommit ifrån.
Lyssna på dagens avsnitt av Action! för att höra mera om Mimis liv i kappsäck och med 100 kilos packning, hennes självsydda limegröna byxor med gula händer som fickor och hur vi träffades
- Jag hade spanat in dig vid poolen, skrattar Mimi
Och vad är egentligen det värsta som kan hända när man tar action?
WELCOME TO HOLLYWOOD!
Här kommer ett lite annorlunda inlägg. Det kommer att handla om en annan typ av stil, nämligen livsstil: Två sidor av Hollywood. Det är rått, det är ärligt.
Hollywood. Glitter och glamour. Den Amerikanska drömmen. Hit var alla kommer för att uppfylla sina drömmar och för att vara sin egen lyckas smed.
Hollywood. Prestationsångest, panik, total lycka, prestationsångest igen.
Hollywood. Världens bästa plats.
Hollywood. Vilket helvete.
Hollywood. Yay!
1. WELCOME TO HOLLYWOOD!
Det började för fem år sedan. Denna “love/hate-relationship” jag har till Hollywood. Som Vasa Övis student packade jag mitt liv i två kappsäckar i jakt på ett nytt liv över Atlanten. Kände absolut ingen. Ingen som bott där tidigare som jag kunde fråga råd av, ingen avlägsen släkting jag kunde ringa till om det verkligen knep. Ingen i samma stad, ingen ens i samma stat, Kalifornien.
Hittade efter två veckors sökan, med hjälp av skolan jag skulle börja på, en liten etta på Sycamore Avenue, -en sidogata som svänger in precis från Hollywood Boulevard. Blev granne med Spindelmannen, - någon som jobbade som att klä ut sig som Spindelmannen och ta betalt för foton med turister 100 meter nedanför gatan, med andra ord, Hollywood Boulevard. Vi möttes några gånger vid läskmaskinen i lägenhetskomplexet innan han skulle iväg till jobbet. Såg aldrig hans ansikte, vet inte hans riktiga namn. För mig var det bara liksom “Tjena Spindelmannen!”. Det var så mitt nya liv med oförutsägbara, absurda vardagar, började. 
Köpte en madrass till lägenheten och senare en keyboard, that was it. Fick prioritera noggrant med vad jag verkligen behövde. Jag hade inte kommit hit för att inreda ett hem till mig själv, jag skulle ju vara ute 24/7 och jaga drömmen. Jag behövde bara ett eget krypin var jag kunde krascha. Tog in ett litet bord som jag hittade vid en container och en liten hylla från trottoaren. Folk slänger möbler de inte vill ta med sig när de flyttar på trottoaren.
Nu när jag tänker tillbaka på det fattar jag inte riktigt hur jag fixade det. Så mycket ångest man hade i början. Ovissheten om var man egentligen var. Ensamheten. Vad hade jag gett mig in på?
Lägenheten var inte direkt trevlig. Ett tag fick den till och med löss och jag var tvungen att ta in på motell i två dagar så att de kunde spraya hela lägenheten. Jag checkade in på på motellet i flip flops, shorts, t-skjorta och en svart plastpåse med de få saker jag kunde ta med. Var tvungen att slänga det mesta jag hade. Fy fan alltså. Vilken jäkla fucking ångest. Welcome to Hollywood!
Jag i min lägenhet på Sycamore Avenue
2. TJA' TOM CRUISE!
Men så finns det ju en annan sida av Hollywood också. Den som glittrar lite extra.
Det Hollywood som ger rum för dig att växa till den person du alltid har varit, och nu äntligen får vara.
Det Hollywood som bjuder in till event var du kan träffa fantastiska människor att lära dig av.
Det Hollywood som attraherar likasinnade vänner till dig som du får dela din ångest med, skratta åt absurda saker i vardagen med (Tjena Spindelmannen!), som du får vara totalt hjärtekrossad med -ALLT PÅ EN VECKA. Och du får göra det utan att känna dig udda, störd eller komplicerad. Vi är alla i samma båt tillsammans. Vi har lämnat det som var trygghet för oss: Vänner, familj, ekonomisk trygghet - för att växa där vi vill växa.
Hollywood är en väldigt känsloladdad stad. Så mycket kan hända på en enda dag, en timme! Nittionio procent av stan är bebodd av artister och andra kreativa människor. Vi känner så mycket.
Ibland så ordnas stora filmpremiärer i Hollywood och A-listade kändisar kommer till Hollywood Boulevard. Men de som tror att kändisarna springer och gör sina ärenden här vardagligen får tänka om. Denna gata är den SISTA plats du ska leta på om du är på kändisjakt. Hollywood Boulevard är idag en turistgata. Med andra ord, exakt vad kändisarna undviker.
Jag har aldrig varit “starstruck”. Den enda som jag tror skulle ha kunnat få mig totalt starstruck är död. Michael Jackson. Och eftersom jag såg kändisarna, bilarna, kameramännen anlända till premiärerna när jag var på väg till skolan (skolan ligger ca 200/300 meter på Hollywood Boulevard från var jag bodde), och även den årliga Oscars Galan (nu har dom skärpt säkerheten) blev detta också en del av min absurda vardag som till slut kändes helt naturlig. Nu var det inte bara “Tjena Spindelmannen!”, nu var det liksom också “Tja' Tom Cruise!”. Och inget mer med det. 
Förutom dessa premiärer är Hollywood Boulevard smutsig, stökig, högljudd, rastlös OCH… tyvärr en gata för många hemlösa. Ännu fler finns på parallellgatan, Sunset Boulevard. För mig som kom från trygga Finland var detta väldigt svårt för ta in till först. Det varma vädret gör det möjligt för dem att sova och rent ut sagt bo på gatan, och har dom tur kanske turisterna är generösa och skänker en slant. Men vissa av de hemlösa är rätt ut sagt farliga.
En morgon när jag var på väg till skolan kom en man upp till mig från ingen stans. Han stank sprit, bar ingen skjorta eller skor, hade långt ovårdat hår som hängde så att jag knappt såg hans ansikte. Han skrek något till mig som var totalt oförståelig engelska (mer som skrikande sludder). Och så BANG! En rak knytnäve kom flygandes i nyllet på mig. Jag var i total chock. Jan antar att jag sprang som tusan, men kommer faktiskt inte ihåg alla detaljer efter slaget. Kanske hade jag gått förbi honom och inte gett honom pengar och så hade han sprungit efter mig sen, ingen aning faktiskt…
Jag kom in till mitt klassrum likblek. Min tjejkompis märkte direkt att något var fel: “Oh my God! What happened to you? Are you okay?”
Jag satte mig ner, förvirrad: “I, I, I… I just got punched in the face”.
Stay away from drugs, kids…
Hemlösa på Hollywood Blvd och Sunset Blvd. Bild: Sandra Sundström
3. THE JUNGLE VS. REALITY SHOW
Efter ca två (kanske t.o.m. närmare tre) år började jag känna mig som hemma i Hollywood. Det hade blivit en del av mig och jag hade förtjänat en plats i denna djungel. Jag om min tjejkompis hade flyttat in i en större lägenhet tillsammans. En lägenhet var jag senare fick veta att Axel Rose hade bott och jammat och festat in på småtimmarna med resten av Guns N' Roses. Vi tog upp stafettpinnen var de lämnat den. Sarah och jag hade börjat göra våra egna shower på en klubb i Universal City, och efteråt blev det alltid jam och fest in på småtimmarna.
Livet var inte ensamt längre. Livet var jäkligt spännande.
Men det skulle ta ytterligare två år och flera jobbiga händelsen innan jag började känna “ahaa, nu ‘snajar’ jag det här!”.
Sycamore Ave: På väg hem efter vår show.
De som flyger in på affärsresor eller kommer på semester till Hollywood går miste om så mycket. Det riktiga livet som ligger bakom alltsammans. Alla olika kulturer. Alla olika slag av människor or deras story.
Det tar år innan man lär känna och förstå pulsen i LA. Och vad som bör nämnas är, LA är inte bara Hollywood. Hollywood är Hollywood, Beverly Hills är Beverly Hills, Malibu är Malibu osv. Dom räknas alla till Los Angeles men är alla olika på sitt sätt. För de som ser LA bara som Hollywood, Beverly Hills, Santa Monica (de vanliga turistattraktionerna) är det svårt att få en riktigt bild av Los Angeles. Innan du sett Pasadena, Burbank, North Hollywood m.fl (ställen som inte är lika glamourösa), samt sett alla kontraster som finns här, lärt känna människor från olika bakgrunder, känt på hur det är att bli krossad och sedan ta sig upp igen, -så lever du bara I en Reality Show du sett på TV.
LA är verkligen inte bara glitter och glamour. But it’s a hell of a place!
Jag har bara skrapat på ytan och ändå blev det så här otroligt långt. Det finns så mycket mer jag kunde berätta. Kanske blir det mer en annan gång.
Ha en skön måndag vänner!♥
TOCA MADERA
Igår blev det middag i äkta Mexikansk anda på Toca Madera som ligger på 3rd Street i West Hollywood. Vi firade en väns återkomst till LA.
Här dunkar musiken på högsta volym som på en nattklubb. Dödskallar på väggarna avslöjar inspiration från den Mexikanska högtiden Día de Muertos (De dödas dag). Tillsammans med mycket betoning på eldelement ger detta en mysig och spännande atmosfär.
På menyn hittas allt från skaldjur till olika varianter av Tacos och Enchiladas, samt veganska och glutenfria alterntaiv. Som den avocado-fantast jag är så njöt jag särskilt mycket av deras färska Guacamole. Gillade också deras Mixed Mushroom Bowl.
Andra ställen jag kan rekommender på 3rd Street i West Hollywood är Toast Bakery Cafe som fram för allt erbjuder en fantastisk frukostmeny. Berri's Kitchen är ett annat ställe jag gillar. De erbjuder en mångsidig meny och är speciellt kända för deras enorma pizzor (t.ex. Hummer Pizza). Det är också ett av de få ställen som jag känner till som är öppet till fyra på morgonen. Här stänger det mesta klockan två.
På tal om stängdags, det är dags för mej här att stänga datorn och så småningom krypa ner i sängs. Vi är tio timmar efter, vilket innebär att det är söndagkväll nu. Ett litet lästips innan jag säger god natt: Artikeln om systerryster Bella i Vasabladet skriven av Julia Holmqvist. Lär här ♥
Önskar er en riktigt skön start på ny vecka!
GLAD PÅSK!
Såhär i påskhelgen tänkte jag att det passar att posta lite bilder med gul fake-päls. Bilden ovan är tagen här i Hollywood på Lucky Strike en helg när vi gick ut för att njuta av live musik, och är ett ypperligt exempel på att jag gillar skrikande färger ibland.. ganska ofta... typ, alltid.
Matchade pälsen med svart spetstopp, vilket verkligen är ett av mina favorit gå-till plagg eftersom den går att kombinera med vad som helst.
Jag gillar verkligen kombinationen gult och svart. Nedan ser ni två bilder tagna i Tyskland var jag körde hästsvans och stark highlighter för att fånga upp det gula i pälsen. Vilken stil gillar ni bättre?
Glad fortsatt Påsk önskar kycklingen här!♥