Visa inlägg taggade med 'emotionell instabilitet'
I virrvarret av känslostormar

Om hur det är att leva med känslor som ständigt växlar
och går från noll till hundra på sekunder
Att äntligen vara fri från självhatet

Här delar jag med mig av mina erfarenheter av självhat och självförakt. Vad innebär det? Hur började det? Varför hatade jag mig själv? Hur blev jag slutligen fri från tankarna?
När är man egentligen frisk från psykisk ohälsa?

Här tänkte jag titta närmare på hur man inom psykiatrin anser att man är frisk/ återhämtad från psykisk ohälsa. Jag tyckte nämligen att det var jätteintressant när jag hittade instagram-kontot @catherenelcsw och hon tog upp de olika synsätten. (I övrigt också ett väldigt informativt konto på engelska om man vill lära sig mer om EIPS).
Nu kommer jag i huvudsak att utgå från emotionellt instabilt personlighetssyndrom, men dethär kan bra passa in på även en del andra diagnoser. Däremot inte på alla - till exempel NPF-diagnoser handlar om något helt annat.
Början till depression efter förlossningen

Här kommer en uppdatering av vad som hänt i mitt liv sedan graviditetsvecka 38. Vår lillkille kom till världen med fart, och sedan dess har livet känts lagom kaosartat. Men nu börjar det sakta jämna ut sig. Jag höll på att falla ned i en depression, men symtomen har avtagit och jag känner nu, fem veckor efteråt, att jag mår bättre igen. Här delar jag med mig av vad som hjälpt mig tillbaka igen.
Vad säger ditt wisemind?

Här berättar jag lite mer om hur man kan lära sig att följa sin egen inre röst i sitt liv. Den inre kompassen. Eller sitt Wisemind, som det heter inom DBT. Hur lär man sig att välja, och välja bort, sådant som är viktigt i ens liv?
När jag gick DBT jobbade vi väldigt mycket med en färdighet som kallas för Wisemind. Det är en av grundfärdigheterna för att alls kunna jobba vidare i terapin och med sig själv. Det är också den färdigheten som bättre gjort att jag lärt mig välja, och välja bort, något i mitt liv.
Vad är egentligen kroniska tomhetskänslor?

Ett av kriterierna till diagnosen emotionellt instabilt personlighetssyndrom är kroniska tomhetskänslor. Eftersom man inte behöver uppfylla alla kriterier för att få diagnosen, är det inte heller alla som känner en inre tomhet. Men jag vågar nästan säga att det är mycket vanligt. Mera vanligt att känna så i vissa stunder än att inte känna så. Det är i varje fall så jag uppfattat det utifrån även andra personers erfarenheter av EIPS. I dethär blogginlägget tänkte jag fördjupa mig lite i just den inre upplevelsen.
Vardagslivet med psykisk ohälsa

Hur ser min vardag ut? Skiljer den sig från andras, som inte är drabbade av psykisk ohälsa?
Jag skulle svara både ja och nej på den frågan. Varför får ni läsa om här.
Gårdagens föreläsning

Om gårdagens föreläsning.
Jag är jätteglad att så många ville delta i denhär temakvällen, även om det var via nätet.
Jag tycker att jag och min medföreläsare överlappade varandra jättebra - fakta och erfarenhet gick hand i hand. Jag tog inte ett enda foto på plats, men jag tyckte inte heller att det riktigt gick. Det blir ju tyvärr inte mer spännande än en dator när föreläsningarna hålls via nätet. Men jag är ändå glad att det faktiskt går att mötas på det viset. Tekniken är fantastisk.
Quiet borderline - om att ha högfungerande EIPS

Har ni hört om 'quiet borderline' tidigare? Det var helt nytt för mig fram till riktigt nyligen, så därför tänkte jag skriva lite om det. Det är också den formen av emotionellt instabilt personlighetssyndrom som jag för första gången kan relatera till mycket mer än det som traditionellt beskrivs kring diagnosen. Det har gett mig själv en större insikt i att emotionellt instabil personlighetssyndrom kan vara så mycket mer än vad som skrivs om i de flesta artiklar och även diagnoskriterier.
Jag gillar inte benämningen borderline, men jag kommer att använda mig av det i denna text - helt enkelt för att det är kortast att skriva. Emotionellt instabilt personlighetssyndrom är dock något som jag föredrar att kalla diagnosen.
Att vara anhörig - Gästinlägg av min man

I detta inlägg låter jag min man få skriva om våra upplevelser av psykisk ohälsa. Han berättar om hur det kan kännas att vara anhörig till någon med psykisk ohälsa.
Dessutom berättar jag om hur bra parterapi kan vara för att öka förståelse för den andra. Parterapin gav oss möjlighet som par att bearbeta de gemensamma upplevelserna efter min krasch år 2015.