Visa inlägg taggade med 'familj'
1-års & hemmahos-foto
Ett av de roligaste uppdragen jag får göra genom mitt företag är 1-års foton och speciellt att fota dokumentärt hemma hos en familj. Då är jag verkligen i mitt rätta element och får leka runt och fånga äkta känslor på linsen. Speciellt när man fotar en snabb ettåring som rusar runt behöver man inte kämpa så mycket för att få bort den uppstyrda känslan som ibland kan komma på bild. Istället får man kämpa med fokuset och att hinna med! 
Om man vill se mera av vad jag jobbar med kan man följa min instagramprofil: @annabetlehemphotography
I spåre' - elder breivi
Alltid i mellanåt (fast gårrsällan i coronatider) får Nikoisten uppdrag. Traditionella BotniaVasan kunde inte arangeras i år pga pandemin, men det fanns en härlig Plan B att ta till.
Kreativitet med en (snart) 2 åring.
Min Farmor är en stor, stor del av min barndom. Skulle jag beskriva henne med ett ord så skulle det vara färgstark. Hon var kreativ uti fingerspetsarna. Hon sjöng, spelade piano, målade tavlor, skrev sagor åt oss där vi hade huvudrollen, skötte sitt grönsaksland som om det vore en bebis. Hon dansade i regnet med oss, sydde utklädningskläder i form av allt från prinsessklänningar till Mårran. Hon lärde mig sticka (som jag nu glömt igen), spela kort och steka plättar. Varje dag med min farmor var ett äventyr. Hon gav mig och min syster en så otroligt fin barndom.
Magsjukejulen 2019.
Okej, hej från familjen magsjuka! Japp - ironiskt nog skrev jag på julafton och berättade att jag mått lite halvtokigt under dagen. På natten bröt det ut. Deluxe. För oss alla tre! Magsjuka må vara fruktansvärt - men det når ännu högre höjder när man har småbarn och alla är sjuka samtidigt. Huj! Jag önskar ingen den upplevelsen! Nu, tre dygn senare, har vi lite försiktigt börjat krypa ut ur vår grotta som vi skapade oss här hemma. Så julen 2019 blev inte alls som planerat. En del av mig sörjer det lite. Vi hade tänkt maxa familjetid, god mat, spelkvällar, ostbrickor. Istället var det stängda dörrar, blåbärssoppa och otroligt mycket sömn. Är dock väldigt tacksam att alla andra verkar ha klarat sig. Men - nu är det över och vi blickar framåt. Detta kommer bli en jul vi minns, och säkert kan skratta åt i framtiden.
En jätte härlig jul till DIG!
Nu ligger jag nerbäddad i soffan under en ullpläd. I handen har jag ett glas bubbel, bredvid mig har jag min man och på bordet har jag en stor skål med choklad. Inte för att det ryms mer ner i magen precis, men det är själva känslan att den står där som är viktigast. Klockan har slagit halv 11. Vår lilla superhjälte tog natt alldeles för sent, vilket ledde till en väldigt tårfylld nattning. Men nu sover han gott.
Tisdagstango med trots som tema.
Här sitter jag i soffan i mjukiskläder med en Nicks i handen och hjälper Rasmus med faktureringen. Tar en liten rensa-hjärnan-paus här på bloggen. Sigge sover ute i vagnen och det är alltid lika skönt samtidigt som det är alltid är lika obehagligt tyst. Han är inne i en sådan otroligt intensiv trotsfas just nu. Och den har nog golvat både mig och Rasmus. Jag måste säga att vi haft det otroligt lätt detta första 1,5 år. När man ser andra med småbarn som gråter mycket, är svåra att få nöjda etc så har Sigge alltid bara kört på och hängt med i alla våra svängar. Nöjd och glad. Men nu. 1 år och 7 månader ung. Nu kommer det med råge. Vilken envis, viljestark och principfast unge vi har alltså. Jag blir totalt tokig mellan varven. Imorse hade vi haft 3 fighter innan frukost. Han skulle absolut inte ha på sig sockor. Han skulle absolut inte ta bort nattblöjan. Och han skulle absolut inte gå ner till nedre våningen. Och hans "absolut inte" visas genom gallskrik, lägga sig platt på golvet och sparka med benen och vifta med armarna så man inte kommer åt honom och såklart - världens största tårar. Han skriker sig helt svettig, lilla plutten. Puhhh. Som tur är går det alltid snabbt över och vi kan fortsätta vara bästa vänner igen, i väntan på nästa fight.
Lillajul tjugohundranitton.
Igår kom den. Och med tanke på denna oändligt långa, mörka, gråa November månad som vi just haft - så var den mer än hjärtligt välkommen. Ja, just precis - snön. Den må vara kall och blöt - men den lyser upp i mörkret och det är mer än guld värt. Vi började morgonen med julig frukost tillsammans med Rasmus föräldrar. Denna lilla pepparkaka öppnade paket som Tomtens nissar hade lämnat av.
Efter det klädde vi på oss och begav oss ut för att kika närmare på det där märkliga vita som hade lagt sig på marken under morgonen. Sigge satte sig direkt ner och kände på snön. Sedan sprang han runt och sade "wooow" omvartannat! Skall bli roligt att se hans reaktion när det kommit ännu mer, och man faktiskt kan leka i den.
När hela världen sätts på paus.
Här kommer inlägget som jag har försökt skriva ihop inne i mitt huvud de senaste dagarna. Men hur hittar man de rätta orden för att förklara varför bloggen gapat tomt, när det egentligen inte går att förklara? Jag tror att det är bäst att inte linda in det, utan bara rakt av förklara hur det ligger till.
New in & tisdagsstatus.
Hej Tisdag! Egentligen är detta min nya favoritdag, då denna dag innebär att jag får damma av min lite möra kropp och pusha den så hårt det går i crossfit boxen. Men eftersom förkylningen håller ett starkt grepp kring min hals och näsa så håller vi låg profil även idag.
En sådan där dag idag.
Puh.. Klockan är tjugo i nio och jag har just landat i soffan och går säkert att jämföra i stil med en säck med potatis. Idag har vardagen verkligen sprungit i 100 km/h och försökt bita mig i rumpan. Jag har verkligen inte hunnit med. Har du också sådana här dagar ibland?