Visa inlägg taggade med 'familjeliv'
Kreativitet med en (snart) 2 åring.
Min Farmor är en stor, stor del av min barndom. Skulle jag beskriva henne med ett ord så skulle det vara färgstark. Hon var kreativ uti fingerspetsarna. Hon sjöng, spelade piano, målade tavlor, skrev sagor åt oss där vi hade huvudrollen, skötte sitt grönsaksland som om det vore en bebis. Hon dansade i regnet med oss, sydde utklädningskläder i form av allt från prinsessklänningar till Mårran. Hon lärde mig sticka (som jag nu glömt igen), spela kort och steka plättar. Varje dag med min farmor var ett äventyr. Hon gav mig och min syster en så otroligt fin barndom.
Magsjukejulen 2019.
Okej, hej från familjen magsjuka! Japp - ironiskt nog skrev jag på julafton och berättade att jag mått lite halvtokigt under dagen. På natten bröt det ut. Deluxe. För oss alla tre! Magsjuka må vara fruktansvärt - men det når ännu högre höjder när man har småbarn och alla är sjuka samtidigt. Huj! Jag önskar ingen den upplevelsen! Nu, tre dygn senare, har vi lite försiktigt börjat krypa ut ur vår grotta som vi skapade oss här hemma. Så julen 2019 blev inte alls som planerat. En del av mig sörjer det lite. Vi hade tänkt maxa familjetid, god mat, spelkvällar, ostbrickor. Istället var det stängda dörrar, blåbärssoppa och otroligt mycket sömn. Är dock väldigt tacksam att alla andra verkar ha klarat sig. Men - nu är det över och vi blickar framåt. Detta kommer bli en jul vi minns, och säkert kan skratta åt i framtiden.
Tisdagstango med trots som tema.
Här sitter jag i soffan i mjukiskläder med en Nicks i handen och hjälper Rasmus med faktureringen. Tar en liten rensa-hjärnan-paus här på bloggen. Sigge sover ute i vagnen och det är alltid lika skönt samtidigt som det är alltid är lika obehagligt tyst. Han är inne i en sådan otroligt intensiv trotsfas just nu. Och den har nog golvat både mig och Rasmus. Jag måste säga att vi haft det otroligt lätt detta första 1,5 år. När man ser andra med småbarn som gråter mycket, är svåra att få nöjda etc så har Sigge alltid bara kört på och hängt med i alla våra svängar. Nöjd och glad. Men nu. 1 år och 7 månader ung. Nu kommer det med råge. Vilken envis, viljestark och principfast unge vi har alltså. Jag blir totalt tokig mellan varven. Imorse hade vi haft 3 fighter innan frukost. Han skulle absolut inte ha på sig sockor. Han skulle absolut inte ta bort nattblöjan. Och han skulle absolut inte gå ner till nedre våningen. Och hans "absolut inte" visas genom gallskrik, lägga sig platt på golvet och sparka med benen och vifta med armarna så man inte kommer åt honom och såklart - världens största tårar. Han skriker sig helt svettig, lilla plutten. Puhhh. Som tur är går det alltid snabbt över och vi kan fortsätta vara bästa vänner igen, i väntan på nästa fight.
En sådan där dag idag.
Puh.. Klockan är tjugo i nio och jag har just landat i soffan och går säkert att jämföra i stil med en säck med potatis. Idag har vardagen verkligen sprungit i 100 km/h och försökt bita mig i rumpan. Jag har verkligen inte hunnit med. Har du också sådana här dagar ibland?