DSC 7646 1

Sigges garderob inför en höst på dagis.

Skrivet av Sofia Donner 09.08.2020

Kategorier:

Vare sig vi vill det eller inte - så är hösten runt hörnet! Sigge kommer fram till jul gå 50 % på dagis, och det är dags att uppdatera hans garderob inför starten. Han börjar på tisdag!

Nu älskar ju jag bland annat Mini Rodinis kläder - men härliga färger och roliga mönster. Men det är kanske inte det ultimata dagisplagget precis. Mitt bästa tips är att skaffa en mjuk och skön basgarderob till ditt dagisbarn. Och här har jag hittat ett favoritmärke: A happy brand. Ett prisvärt, mjukt, slittåligt märke till ett bra pris också. Just nu på rea hos babyshop.fi - så passa på. Här är lite av det som hamnat i Sigges dagisgarderob. Jag är helt förälskad i den mörkgröna färgen! Alla dessa plagg är sedan perfekta att matcha med alla roliga mönster-plagg som bland annat Lindex har.

 

Det som också är viktigt till dagis är utekläder. Vi har en jättetur som får ärva massor av Sigges kompis Anton, och har fått jättefina vinterhalare. Men regnkläder behövdes. Och jag föll pladask (sådär överdrivet mycket) för detta set från Kuling. Kuling är mitt favoritmärke vad gäller utekläder, stövlar och UV-kläder. Enda sedan Sigges första jacka som var från detta märke, så har vi fyllt på storlekarna med just Kulings kläder. Jag gillar att dom alltid satsar på trendiga färger och mönster, samtidigt som det är rejäla kläder i bra kvalitet. Kommer vara perfekt för lillebror att ärva om något år. Och plaggen är stora i storlekarna, så de kan hänga med länge! Så mitt tips är att kika in deras kläder. Finns också hos Babyshop.fi.


Att välja namn till sitt barm.

Skrivet av Sofia Donner 07.08.2020 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Vi har ett litet dilemma hemma hos oss. Eller dilemma kanske är fel ord, men jag kommer inte på något bättre. Hur som helst. Vi har inte en blekaste aning om vad lillebror ska heta. Vi har säkert 25 förslag, men hittills ingenting som känns helt rätt. Vår tanke är ju att låta honom komma till världen först, och sedan se vad han är för filur - och därefter hitta ett namn som passar just honom. Men jag känner ändå att jag vill ha två-tre alternativ vi kan ha med oss till BB. 

Med Sigge var det så självklart. Min farmors sida av släkten (och nu min ena syster med familj) heter Sigfrids i efternamn. Och från hennes sida har alla män därför kallats Sigge. Men ingen har haft det som "riktigt namn". Så vi tyckte det var ett kul sätt att föra traditionen vidare genom att faktiskt döpa honom till det. (Dock får vi tvåhundrasextiofem frågor om vad han heter på riktigt, om han heter Sigurd eller Sigvard.. pffft). I alla fall. Vi hade namnet klart långt innan han föddes. Och denna gång vill Rasmus inte ha det så - han tyckte det var märkligt att namnet användes innan barnet fanns. Vilket jag förstår. Men för mig finns ju barnet redan. Dygnet runt känner jag honom. Så för mig skulle han gärna få ha ett namn redan..

Men vår lista över tänkbara namn bara växer och växer. Och namnet är ju en rätt stor grej ändå.

Mina namnförslag: På min lista har jag Hugo och Harry. Det är båda familjenamn i min släkt och dom känns trygga och familjära. Sedan älskar jag Charlie också. Och de senaste veckorna har jag fastnat för Silas. Sigge och Silas. Det klingar så fint. Men Sigge och Harry låter som ett riktigt radarpar. Och Sigge och Charlie låter så fint. Sedan har jag Jax också på min lista. Sixten och Frank tycker jag också om. Och många, många fler. Du ser ju. Helt omöjligt.

Rasmus namnförslag: Rasmus däremot har snöat in sig på riktigt gamla namn. Herbert, Sture. Harley vill han också ha. Lennox hade vi som alternativ förra gången, ifall han inte alls skulle ha sett ut som en Sigge, så det vill Rasmus ha kvar som alternativ denna gång.

Det kommer bli spännande dethär. 

Men jag tror ändå att bästa taktiken är att vänta och se vem det är som kommer ut. Sen visar det sig nog vad han heter.

Hur har du gjort med barn nummer två? Hade du också svårare andra gången? Har du något namnförslag åt oss?


När cravings blir en besatthet.

Skrivet av Sofia Donner 05.08.2020

Kategorier:

Okej - det här med gravid-cravings: har tagit en helt ny nivå i vårt hus just nu. Det har övergått från "jag är så sugen på" till "jag är besatt". Helt galet. Det enda jag är sugen på är iskall oboy och rostade mackor (måste vara rostat och varmt) med ost och gurka på. Och jag skojjar inte. Jag vill ha det till frukost, lunch och middag. Sedan till kvällsmål också. Och jag har inte druckit oboy på säkert 15 år, så förstår inte ens varifrån det kommer. Inatt vaknade jag vid 03 och tänkte gå upp och blanda ett glas. Men insåg någonstans i min dröm-dimma att det var helt galet, så lyckades somna om. Rasmus sitter tyst vid andra sidan bordet och bara stirrar på min meny. Nu när vi har Sigge kan jag ju inte sitta och äta mackor till middag, då ska ju han också ha det såklart - så jag petar lite i maten som dom andra äter och sitter och räknar sekunder tills dom är klara och har gått från bordet, så jag kan slänga i mig mina mackor. Hahah - ja, jag hör hur galet det låter! But mama cant help it!IMG 2984Annars: Har jag haft två stora "föräldra-moments" denna vecka. Du vet säkert vad jag menar. Dom där stunderna när man stannar upp och inser hur stort livet är sedan man fick barn. När dom utvecklats, utan att man ens märkt det. Första var här om kvällen när Sigge själv bad oss att få gå ut och plocka hallon. Han hämtade en egen liten skål, och plockade så duktigt. Vi har en miljon vild-hallon buskar runtomkring oss och brukar alltid ta en näve eller två när vi går förbi. Men nu plockade vi en hink full. Så gott!

Andra var när jag fick sug efter kokosbollar mitt i allt. Sigge tycker inte om sötsaker (förutom glass) så han äter det inte, men han ville gärna vara med och baka. Det var också en "åhå, när blev du såhär stor" stund. Okej, han orkade "rulla" en boll - sedan satt han bara och åt kokos från fatet. Men ändå. Han visar intresse och vill vara delaktig. Det är stort! IMG 2970IMG 2964

Bygget: Har jag ju inte ens nämnt på länge ser jag nu. Well - badrummet är i princip klart. (Skriker av lycka!) Vi väntar bara på vår VVS-hjälte som har semester ännu denna vecka, som ska koppla in vattnet. Rasmus har lagat en egen bänk till handfatet som jag ska fota. Första gången han testade gjuta något sådant, och han är jätte missnöjd med "alla fula kanter". Men jag tycker det är charmigt och snyggt! Ska visa dig!

Ikväll: Ska jag ut och äta med två av mina bästa vänner. Ser så mycket framemot det så det inte går att sätta ord på det!! Vi hittar alldeles för sällan denna tid just nu i livet. Så när tillfällen väl dyker upp gäller det att suga åt sig av varje sekund! Malin har sagt upp sig från sitt jobb och börjar strax studera till sjuksköterska! Så häftigt! Att vid 35 år bara stanna upp och säga "nepp - nu byter jag väg helt". Det är imponerande. 

På fredag: Lånar vi Rasmus föräldrars båt och åker till Nagu över helgen. Jag vet inte ens om jag sagt att jag är uppvuxen där? Eller vi bodde i Åbo, men pendlade ut varje helg. Och när jag sedan skulle börja skolan så flyttade vi dit helt. Jag har inte tagit mig tid att vara där ordentligt på flera år, så en långhelg kommer nog göra gott. Rasmus drömmer om att kräfta, så det ska han få testa. Och Sigge kan sitta och ratta traktor hela helgen. Ska höra av mig till lite fina människor också! På måndag lånar jag farfars bil och åker in till Åbo för ultraljudet. Sedan puttrar vi hemåt i båten igen.

Du: Ska ha en superfin dag!!


Tillbaka till verkligheten, en liten stund.

Skrivet av Sofia Donner 03.08.2020

Kategorier:

Godmorgon från köksbordet. Idag tar 6 veckors semester slut, och jobbet kallar om sisådär en timme. (HEJ flexklocka, vad jag gillar dig ändå.) Det tar lite ont i hjärtat ändå. Sigge började gråta direkt när han vaknade. "Snälla mamma inte jobba". Men ännu väntar en vecka ledighet för honom tillsammans med Farmor och Farfar. Och vi har haft 6 helt fantastiska veckor. Absolut, det har tagit på mig rätt ordentligt - att vara så mycket själv med honom och rätt så gravid samtidigt. Men det har varit värt det, alla gånger. Vi har verkligen sugit kvalitetstid ur varenda minut. Jag har sådan ångest över att det bara är han en så kort tid till. Att det bara är nu vi kan ge honom all vår tid och all vår uppmärksamhet. Jag har inte gjort annat än pussat och kramat och gosat med honom, varje sekund som det har gått. Min fina fina fina pojke. Som nu är så stor. Och snart storebror. Varför får jag en sådan klump i magen när jag tänker på det? Jag är så livrädd för att det ens ska finnas en sekund då han kommer känna sig utanför eller åsidosatt eller bortvald. Usch. Och jag vet - det kommer inte bli så. Alla mina vänner med två barn har försäkrat mig uti fingerspetsarna att det kommer bli bra, och jag vet ju det - innerst inne - men just nu är allt detta lite ångestladdat, lite läskigt och väldigt nervöst.

Min lilla apa. Föralltid min största kärlek!2269E167 A1D7 4740 9F99 0B37274CEEDB

Denna sommar kan sammanfattas med ett ord: SUPbräda. Hela familjen har roligt med den. Men Sigge får öva på land än så länge.IMG 2867

Jobbet då: 3 veckor jobb, sedan börjar mammaledigheten igen. Det känns bra, samtidigt som det känns tungt. I och med Corona och allt i våras när det vart hemma-jobb så känns det inte riktigt som jag fått "min tid på jobbet" - eftersom jag ändå satt hemma. Och nu varit hemma i 6 veckor redan. Men det gäller väl bara att komma in i nya rutiner igen. TÄNK att jag går på mammaledigt - IGEN!? Jag kan inte riktigt ta in det. Att det faktiskt är bebislivet som väntar runt hörnet.

Graviditeten: Vecka 33 imorgon, och på torsdag ny tid hos barnmorskan. Rasmus påpekade att han tycker att jag äter väldigt lite, och jag tror han har rätt? Men jag känner ingen hunger. Är inte det märkligt? Med Sigge på slutet åt jag i princip dygnet runt. Jag tror bebis ligger väldigt högt uppe, så det helt enkelt inte får plats med så mycket mat i magsäcken. Nästa måndag (om en vecka) ska vi tillbaka till TYKS för att kolla hjärtat ännu en gång, en "bara för att" undersökning som dom kallade det. Det känns också bra. Annars knallar det mest på. Jag har väldigt mycket sammandragningar nu. Häromkvällen fick jag ligga med värmepåse på magen för de var riktigt kraftiga. Blev då ordentligt påmind om att jag faktiskt har en förlossning framför mig. Även om sammandragningar är lätt som en plätt i jämförelse, så är de ju ändå en "start" på det hela. Livmodern som börjar öva sig. Puuhhh.

Just ja: Sigge har även varit på sitt första frissa besök. STOR dag för både mamma och pappa - Sigge själv var inte jätte brydd. Hon tog bara topparna och klippte till lite mer av en frisyr, vi vill så gärna att han ska ha kvar sina fina lockar.IMG 2798

Nu: Dags att kicka igång dagen. Hoppas DU får en jättefin start på din vecka - vare sig det är semester eller annan ledighet eller jobb som väntar.


Hur vi berättade om graviditeten och könet.

Skrivet av Sofia Donner 27.07.2020 | 3 kommentar(er)

Kategorier:

Imorgon: Går vi in i vecka 32. Jag mår fortfarande fysiskt väldigt bra. Ryggen början kännas ganska tung mot kvällarna, speciellt om Sigge haft en riktig famn-dag - men inte så att det värker eller så. Så länge jag slipper smärta är jag tacksam! Sammandragningarna har ökat också, och nu kommer dom helt oprovocerat ibland. Bara av att jag sitter i soffan, åker bil.. Men dom gör inte ont, så låter dom komma och gå. Var på en kontroll förra måndagen och läkaren trodde att jag inte skulle gå över tiden denna gång och tyckte jag skulle börja sakta ner tempot lite för att hålla bebis inne så länge som möjligt. Om 2 veckor ska vi tillbaka till TYKS i Åb för att kolla hjärtat en gång till. Det känns riktigt bra faktiskt, ingen stress.

Men hur berättade vi att vi väntar ett till barn? Som jag tror att jag skrivit tidigare så höll vi det för oss själva första månaden. När det blev alla hjärtans dag skulle jag gå in i vecka 9, och vi kände att det var en kul dag att berätta det för familj och vänner på. Dessvärre fick jag ju en ganska stor blödning dagen innan. Så det som skulle varit ett "tjoohoooo" meddelande blev mer ett "okej såhär är det, vi hoppas det går hela vägen". Blödningen visade sig senare "bara vara" ett sprucket blodkärl - men oron satt kvar länge. Lääääänge. Men vi tog i alla fall denna bild och skickade till våra familjer. Här trodde vi ännu (på det vi räknat själva) att datumet var 30.9.IMG 9544

Och könet då? Här på Åland måste man åka till Åbo för att göra ett KUB test. Nu hade vi sådan otur, att gränsen stängdes i och med Corona precis då vi hade tid - så vi fick göra ett så kallat NIPT test istället. I princip samma, bara att allt kollas via blodet och man hoppar över själva ultraljudsbiten. I och med detta test kan man även ta reda på könskromosmerna och vi fick frågan om vi ville det. JA, var svaret. Jag förundras så över par som väntar barn och som inte tar reda på könet. Det är tufft det! Jag är alldeles för nyfiken för att klara av det. Och har kanske lite för mycket kontrollbehov...? När jag vet könet kan jag förbereda mig på ett annat sätt, känns det som. Nåväl. En vecka senare kom NIPT svaret. Det var en pojke som verkade må fin-fint. Även denna karamell valde vi att suga lite på själva innan vi delade med oss av den. Några veckor senare hade Sigge 2 års fotografering, och vi bad fotografen hjälpa oss med rökbomber, likadana som vi hade på vårt bröllop. Sedan klippte jag snabbt till denna lilla film med mobilen som vi skickade ut. Denna graviditet hade jag egentligen velat ordna ett "gender reveal party" - men Covid-19 satte stop för det. Men detta var lite mysigt det också! Har du tagit reda på könet i din/dina graviditeter?

 


Sjukstuga och skaldjursplatå.

Skrivet av Sofia Donner 23.07.2020 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Nej nej nej - jag har inte tappat bort mig här i vildmarken på ett av alla blåbärsplock och först nu hittat tillbaka till civilisationen och min dator. Vi har haft fullt upp med sjukstuga. Sigge fick mitt i allt, från ingenstans, 40 graders feber i slutet på förra veckan. Helt väck var han. Och som jag inte tror att jag har berättat förut - Sigge har en medfödd blodsjukdom. Sfärocytos, heter den. Jag har den också - men min ligger bara och "hänger med". Sigges behöver ses över och tas hand om. Jag hade tänkt skriva ett separat inlägg om sjukdomen, mest för att jag själv saknade information då han var nyfödd och jag letade runt på internet. Men kort och gott betyder det att hans röda blodkroppar dör för snabbt. Dom överlever inte så länge som dom ska. I normalt läge orkar kroppen kompensera detta (mjälten får jobba på extra, vilket ofta leder till att den ger upp och måste tas bort, så gick det med min när jag var 6 år) - men när en infektion eller ett virus angriper kroppen så jobbar den på med att få bort detta istället, och röda blodkropparna hinner inte med. Vilket betyder att HB värdet krashar och blir för lågt, och han måste få en blodtransfusion. Så - varje gång han är sjuk får vi snällt åka in till barnavdelningen och hålla koll på hans HB. Men som sagt, jag återkommer kring detta. Han mår i alla fall fin-fint nu, och alla hans värden hölls på okej nivå. Så inget nytt blod denna gång! (High five Super-Sigge!)

Utöver detta har vi hunnit med den årliga skaldjursplatån med Rasmus vänner. Alltid lika gott - och alltid lika högljutt och härligt! Detta var första gången denna sommar som jag nästan var lite bitter över att inte kunna dricka. Och nu menar jag inte att jag kände ett behov av att få vara redlöst berusad i sommarnatten (okej, lite då) men bara kunna ta en fördrink, och ett glas bubbel till skaldjuren. Meeen, maten smakade ju lika bra ändå!IMG 2529IMG 2530IMG 2537

Rasmus har hunnit fylla år också! Trettiofem år! Känns som igår han fyllde 30 och vi drog till Italien. Tiden går, tiden går. I år blev det dock ingen resa - han ville fira med "Sigge och god mat" - så jag lagade hans favorit: Råbiff! Märkligt att laga något man absolut inte vill smaka på medan man lagar, så det var bara att hoppas att det blev bra. Men han var mer än nöjd! (Sigge och jag åt pizza.)IMG 2470

Vad har mer hänt: När Sigge hade piggnat i passade vi på att fånga några av de få soltimmarna (hallå, sommaren, var är du!?) och badade med goa vänner. Vi har även besökt nya hinderbanan här i kommunen. SÅ ROLIGT att dom byggt en. Vi kommer nog spendera mycket tid här - bara hyresgästen i magen flyttat ut!IMG 2553IMG 2573

Igår: Fick jag ett jäkla starkt behov efter kräftor. Mitt i allt. Så vid kl 21, en vanlig onsdag, dukade vi upp en mini kräftis i köket och mumsade på. IMG 2600

Annars: Har jag hittat läsarglädjen igen. Det var länge seedan jag hade ro i kroppen att läsa en bok. Nu är jag inne på den tredje på en vecka. Ska återkomma med recension på dem, för de har alla tre varit riktigt bra!

Nu: Ska jag plocka undan här och vänta på att chefen vaknar. Efter hans vila väntar blåbärsplock. Frysen måste laddas inför vintern! Ha en riktigt fin dag!


Äntligen vecka 30!

Skrivet av Sofia Donner 15.07.2020

Äntligen! Det är ingen överdrift när jag säger att graviditetsveckorna 20-30 varade i ca 2 år. Det tog aldrig slut, och det kändes som vi aldrig skulle nå denna milstolpe. Men igår. Ja. Igår kom den äntligen! Nu känns det mer som att vi är på slutspurten. Påväg mot målet. Snart är detta över. För hur mycket jag än önskar att jag njuter av att vara gravid, så gör jag det inte. Inte alls faktiskt. Och jag vet - det är få förunnat. Och jag vet - efter vår långa väg till att ens få barn så borde jag älska varje sekund. Men det är en stor skillnad mellan att älska att vara gravid, och att vara tacksam för det. För tacksam är jag. Så otroligt tacksam. Och jag längtar jätte jätte mycket tills vår lilla grabb är här. Men jag trivs inte längs vägen dit..

Så vad betyder vecka 30? Enligt min app (använder appen Preggo) är barnet ca 40 cm långt och väger ca 1,4 kg. Nu börjar längd-farten sakta in, och vikten öka mer istället. Blodvolymen i kroppen har ökat med ca 1,5 liter - vilket såklart påverkan mamman.

Hur jag mår? Fysiskt fortfarande bra. Jag tar ju mina blodförtunnande sprutor varje kväll, och vissa lämnar riktigt hemska blåmärken. Det är inte jätteskönt när bebisen sparkar mot ett sådant - då kvider jag till. Imorgon ska jag till barnmorskan och det ska bli spännande att se vad HB visar. Kommer nog inte komma undan järntillskott. Fick tips här via om Blutsaft som jag köpt hem, men inte öppnat än. 

Tankar? Just nu funderar jag mest på tiden efter graviditeten. Mycket om hur Sigge kommer reagera, känna och tycka. Men också för min egen del. Jag längtar så efter att ge mig själv tid att läka - och sedan börja få träna igen. Under denna tid har en ny crossfit box öppnat på Åland, som kommer hålla en "mamma-kurs" i höst. Jag längtar så otroligt mycket efter att få ta mig dit!

Sigge? Är så himla duktig med sin potta. Han är helt blöjfri nu, och så stolt. Det värmer ett mammahjärta det, när man ser att sitt barn är stolt över sig själv. Han berättar för alla han träffar att han kissar på potta nu, och pekar på sina kalsonger och sänger "ingen löjja här!". Gulligulligull!

Och jag? Är fullproppad med ny energi efter en så jäkla härlig tjejmiddag igår. Jag tänkte innan vi åkte att jag äter och sedan drar jag mig hemåt - men vi satt kvar till halv 1 inatt och bara pratade. Det är något speciellt med vänner som är "på samma plats" i livet. Man hittar inte bara vänskap, utan också ett stöd i vardagen. Guld värt! Men åååh vad deras goda drinkar lockade. Ser framemot det första glaset bubbel efter förlossningen! (Bilderna nedan stulna från Marias instagram!)

IMG 1939IMG 1940

Nu? Har vi just kommit hem från en förmiddag ute på Bastö med vänner och barn och bara vara. Men nu är Sigges gammelmommo snart här och ska fika med oss. Ha en fortsatt fin dag!


Att bara vara också.

Skrivet av Sofia Donner 13.07.2020

Kategorier:

Hej måndag! Det verkar som vädret äntligen börjar vända till lite sol igen! Yes! Hur har helgen varit? Vår helg kändes kort. Rasmus var tvungen att jobba lördag för att hinna klart med ett projekt - vilket alltid gör mig lika butter. Det var en annan sak med mycket jobb innan barn. Nu är de två små helgdagarna så heliga tycker jag. Men, allt förlåtet när vi fick kvalitetstid på söndagen. (Och jag fick grillad scampi på lördag kväll, hehe. Han känner mig så väl. Det går alltid att muta med god mat!)

Just nu: Här vaknade både Sigge och jag lite slöa idag efter mycket program de senaste dagarna - och när jag efter frukosten föreslog att vi skulle gå ut svarade han bestämt: "nej leka inne mamma!" Sagt och gjort, denna förmiddag kör vi innelek. Och som han trivs med att greja på med sin älskade duplo och sina bilar. Det är så lätt hänt, speciellt nu under sommaren, att man känner att man alltid behöver maxa tiden. Ta vara på varje stund. Vara ute. Vara iväg. Ha planer. Att man ibland (i alla fall jag) glömmer värdet i att bara vara också. Men det är bra att jag har en 2 åring som påminner mig om att leka inne i lugn och ro är bra det med.. ;)IMG 1889

På tal om att maxa tiden: Igår kväll lyckades vi verkligen med det. Vi åt middag på stugan med min familj, och satte oss i bilen för att åka hem vid 18:30. Men när vi precis skulle svänga in på vår väg säger Rasmus: "Ska vi åka ut till Degersand?" Detta är en väldigt fin simstrand, som dock ligger på andra sidan Åland. Men ja - varför inte. Vi svängde via en matbutik i stan och handlade kvällsmål åt Sigge, och åkte sedan ut mot Eckerö. Där fick han busa loss i den silkeslena sanden en stund innan vi åt kvällsmål och åkte hem igen, och han fick somna i bilen. Han har ännu blöja på när han ska sova, och som tur är lyckades vi hitta en i handskfacket i bilen. Tips: Göm alltid blöjor lite här och där - du vet aldrig när dom behövs! Hur som helst. Denna lilla utflykt var en verklig energi-tankning! Och till dig som letar stränder på Åland: Besök Degersand i Eckerö. En liten pärla. Och sanden där är lika magisk under fötterna som den i Grekland. Eller Thailand.B53EBC87 AF41 418B 9EB9 866C2CF309C97743D8DF 5BE0 40B2 AA3F 23AF3CD2074716F6AECA 8BCB 4E7F 89EF E6AD905780DF


Pokebowl á la Vestberga: Vuxen och barnversion.

Skrivet av Sofia Donner 11.07.2020

Kategorier:

Häromkvällen hade vi Rasmus lillebror Lucas över på middag. Och om det är någon som uppskattar "det lilla extra" i matlagning så är det han. Därför är det alltid roligt att experimentera lite när han kommer över, för han uppskattar det. Min egen man vill helst ha korv och makaroner varje dag - eller skaldjur.

Denna gång var jag sugen på pokebowl. Man kan ju laga denna rätt i hundratals olika varianter - men här kommer min. Och den blev riktigt bra. Kommer absolut att lagas igen! Lagade även en lite annan variant åt Sigge - så det blev vuxenversion och barnversion.

Pokebowl á la Vestberga (3 portioner)

IMG 1787

Sushiris 
500 gr marinerad sushilax (tips, åk till lokal fiskhandlare och be om färdig bit som passar till sushi)
Picklad rödlök
Edamebönor
Gurka
Avakodo
Picklad ingefära (köpte färdig på burk)
Sirachamajonäs
Mango

Riset:
Köp färdigt sushi-ris och koka enligt förpackning. Tillsätt risvinäger och låt allt svalna lite.

Laxen:
Marinerade jag i ca 2 timmar med;
2 msk soja
1 tsk fisksås
2 msk sesamolja
1 pressad lime
lite chiliflakes
lite salt
Och innan servering strödde jag över rostade sesamfrön

Picklad rödlök:
Koka upp 1 dl ättika, 2 dl socker och 3 dl vatten. Låt svalna lite och häll över skivad rödlök i en tätslutande burk. Klart på några timmar.

Sirachamajonäs:
ca 3 dl majonäs (Felix använde jag) och 3 msk siracha sås.

-> Jag lade riset på botten av tallriken och lade majonäsen i en spritspåse. Sedan spritsade jag den ziczac över riset, i ganska tjocka ränder. Sedan lade jag grönsakerna som en ring längs tallriken och laxen i mitten. Bara att njuta! 

----

Barnversionen

IMG 1788

Jag kokade makaroner istället åt Sigge. Och istället för sushilax så köpte jag färdigkokta jätteräkor, som jag lagade samma marinad åt som till laxen. Innan servering stekte jag dem ca 15 sek per sida. Sigge äter inte avakado eller ingefära, så det lämnade jag bort. 


Kan man älska två barn lika mycket?

Skrivet av Sofia Donner 09.07.2020 | 4 kommentar(er)

Kategorier:

Äntligen är min älskade lilla bebis hemma igen. Om jag tänker bli en sådan där jobbig mamma som kallar mitt barn för bebis till han går ut högskolan - antagligen! Men det var verkligen helt fantastiskt att hämta hem honom igår. Han riktigt flög upp i min famn och satt kvar länge, länge och bara gosade. "Min mamma, hej min mamma, hej mamma" om och om igen. Men dessa tre dagar han var hos Mommo har dock gjort väldigt gott, för både kropp och själ. Och han har verkligen haft otroligt roligt med sina kusiner. Så win win på detta, verkligen! 

Det som var extra mysigt igår var nattningen. Sigge har fått en 120 cm säng så att vi enkelt kan natta honom bredvid honom. Ikväll kröp han in mot min hals med sitt mjuka lilla huvud, ville att jag skulle ha ena armen runt honom och med den andra skulle jag hålla hans hand. Efter en stunds babblande så somnade han så sött. Och jag låg kvar. Länge. Medan jag låg där och andades in hans alldeles fantastiska doft så började lillebror i magen spela rövare. Och ordentligt också. Som att han kände av stunden, och också ville vara med. Då dök en obehaglig tanke upp. Som jag inte kunde skaka av mig, hur jag än försökte.

Kan man faktiskt älska två barn lika mycket?

Samtidigt som jag längtar så otroligt mycket efter att få träffa den lilla person jag nu går runt och bär på, så skrämmer hans ankomst mig nästan lika mycket. Så mycket kommer förändras. Eller ja - allt kommer förändras. Sigge kommer inte längre ha all vår uppmärksamhet. All vår tid. Och framförallt - min kärlek kommer delas mellan dem två. Är det möjligt? För jag tror inte det är möjligt att älska någon lika mycket som jag älskar Sigge. Han är det absolut viktigaste. Den högsta prioriteringen. Den största delen. Den viktigaste biten i vår familj. Hans behov kommer alltid först. Han är helt enkelt nummer ett - i alla lägen. Och nu kommer det en ny medlem. Som kommer ha ännu mer behov i början. En ny vardag som igen kommer innebära mindre sömn. Mindre energi. Men mer att göra. Tänk om Sigge känner sig bortglömd? Osedd? Inte prioriterad? Och värst av allt. Det som skrämmer mig så det känns som att blodet fryser till. Tänk om han känner sig oälskad? Eller tvärtom. Tänk om lillebror känner så, för att jag alltid kommer prioritera Sigge mer? 

Jag vet. Detta är stora tankar. Obehagliga tankar. Men jag har förstått att dom är rätt normala, när ett andra barn är påväg. Så jag sträcker ut en hand här. Till dig som har fler än ett barn. Hur kände du? Var du också rädd? Hur har det gått? Hur kändes det när tvåan kom? Hur gör vi för att förhindra alla dessa farhågor? 

Sigge är så liten, trots allt. Det är svårt att prata om lillebror med honom. Han vet att det vi kallar lillebror finns inne i min mage. Han klappar på den ibland, säger "lillelor" och så är det bra med det. Men man ser ju att han inte förstår. Han har ingen aning om vad som komma skall. Och jag vill inte att hans liv skall ändra mer än att han får en bästa vän genom livet.

Kanske detta bara är svammel nu. Kanske du redan somnat och bytt till en annan flik på datorn. Och jag vet ju innerst inne att det kommer ordna sig. Att det kommer bli hur bra som helst. Att min kärlek kommer räcka mer än väl. Jag vet bara inte hur - och det är väl det som skrämmer mig.

Nu avslutar jag här. Kom gärna med tips och råd om du har. De tas emot med öppna armar och ett tacksamt hjärta!

Blivande bröder! <38242E68E 6400 4D3F BC07 AF07E6A83639