DSC 7646 1

Förlossningen!

Skrivet av Sofia Donner 14.10.2020 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Vår förlossning började egentligen fredagen den 19:e. Jag nattade Sigge vid kl 20 och somnade på en madrass som vi har på golvet bredvid hans säng. Kl 22 vaknade jag av värk. Steg upp och gick ner till Rasmus. En till värk dök upp ganska snabbt. Och en till. Och en till. Vid 23 ställde jag mig i duschen medan Rasmus värmde en vetekudde. Men det hjälpte inte. Vid 24 kom värkarna med 4 minuters mellanrum, och de kändes rätt ordentligt. Vi ringde in, och de bad oss komma direkt. Rasmus föräldrar (som bor granne med oss) kom över och vi åkte iväg. Väl inne på BB kunde dom konstatera att värkarna var kraftiga och täta - men jag var bara 3 cm öppen. Vi fick förflytta oss till förlossningssalen där jag fick en Tens apparat påkopplad (det var väldigt skönt!) och ny koll efter en timme. Ingenting hade hänt även om värkarna fortsatte. Såhär höll det på till kl 04. Då fick vi ett rum och ombads sova lite i väntan på att det skulle starta på riktigt. Vid 05 började värkarna avta och jag lyckades somna en timme. På morgonen var det ny undersökning. Ingenting hade hänt under natten, och värkarna var borta. Vi fick order om att gå en promenad runt sjukhusområdet för att hjälpa kroppen på traven. Inte heller det gav något resultat. Vid lunch bestämdes det att vi får åka hem igen i väntan på att det drar igång igen. And so we did!IMG 3671Tog en bild på magen vid 04 - som även kom att bli den sista bilden på magen.IMG 3675På promenad efter en hel natt med värkar och en timmes sömn. Vackert var det inte, men rätt skönt.

På lördag kväll var vi bjudna på en kräftskiva. Jag var halvt medvetslös men ville ändå åka istället för att sitta hemma och fundera och känna efter. Vid 21, när vi satt där och åt, började värkarna igen. Vi tackade rätt snabbt för oss och åkte hem. Dock slutade dom, igen, efter någon timme. Såhär fortsatte det under söndagen också. Natten till måndag vakande jag vid 02 av kraftig mensvärkssmärta. Gick på toa och upptäckte en blodblandad flytning. NÅ NU, tänkte jag, superexhalterad! Sov lite till och från och vid 08 när Rasmus körde iväg Sigge till dagis (i samma sekund de lämnade gården med bilen) kom en jäääättevärk. Och en till. Och en till. Halvt kröp till duschen och blev sittandes där på golvet tills Rasmus kom hem igen. In i bilen och in till BB. Vid 08:30 var vi där, och 08:45 var jag 6 cm öppen. TJOHOO, bebis påväg. Nu var vi båda så peppade.

In i förlossningssalen. Jag blev erbjuden lustgas och epidural, men tackade nej till båda. Jag var så hög på lustgas hela Sigges förlossning som var så intensiv, så nu ville jag vara klar i huvudet och uppleva allt. En timme orkade jag ta värkarna genom att bara andas lugnt och klämma Rasmus hand. När jag var 8 cm öppen tog jag lustgas. Eftersom han ännu låg väldigt högt i magen ville inte vattnet gå, så de tog hål på hinnorna. Och hej då drog smärtan igång ordentligt. Fick ha lustgasen på fullt och antagligen bröt jag alla ben i Rasmus hand - men nu gick det snabbt till fullt öppen. Vi var i mål, kände jag! En klockren förlossning! Men här började det gå snett..IMG 3706Barnmorskorna i rummet berättade att jag var fullt öppen, men han låg ännu alldeles för högt för att vara påväg ut. Jag fick genomgå en hel rad cirkuskonster för att försöka få ner honom. Ingenting hjälpte. Jag hoppade, jag gick, jag studsade på boll, jag krystade. Efter två timmar var jag så slut så jag inte kunde stå på benen längre. Läkare tillkallades och hon kunde konstatera att han satt fast på något sätt. Hon försökte snurra på honom (okej den smärtan alltså!) - men inget hjälpte. 14:45 avbröt hon förlossningen. Jag fick en spruta i låret för att stanna värkarbetet - och det bar iväg mot operation. Med tanke på att jag varit LIVRÄDD för snitt så gick det otroligt bra. Jag var så otroligt enda in i själen trött, jag hade ju trots allt knappt sovit sedan fredagen - så just då kändes det så fantastiskt att inte behöva kämpa mer.IMG 3711

Allt flöt på fantastiskt bra, och 15:06 fick jag upp min lilla krabat på bröstet. Rasmus satt vid min sida hela tiden, och gick bara iväg för att klippa navelsträngen. Det var verkligen en så fin upplevelse. Efter det fick jag ligga kvar och sys medan Rasmus och lillen gick tillbaka till BB för vägning och mätning och allmän koll. De mötte sedan upp mig på uppvaket, och vi hängde där i några timmar och bara myste tillsammans innan jag fick åka med upp till vårt rum.IMG 3760Hehehe, lite lätt nerdrogad och helt slut morsa var det här ja..

Vi blev på BB till fredagen, och under alla besökstider kom Sigge dit och hängde med oss. Det var så fint, och jag är så nöjd med hela upplevelsen.

Dock är jag otroligt förvånad över hur tufft det är att återhämta sig efter ett snitt. Det har nu gått lite på 3 veckor, och jag har inte lika ont mer- men jag är väldigt orörlig och känner inte alls igen min kropp. Den orkar absolut ingenting. Just nu känner jag en viss stress över hur lång väg jag har tillbaka, men jag försöker lägga det åt sidan och ta det som det kommer. 

Men för att avrunda - det blev absolut inte den förlossning jag hade föreställt mig. Men den blev väldigt bra ändå! Lite frustrerande med tanke på att han hade varit ute på 4 timmar om han inte fastnat fast - men jag vet, så kan man inte tänka. Nu är han ute och nu är han här! <3 


Home alone med favoritfrukost!

Skrivet av Sofia Donner 12.10.2020 | 2 kommentar(er)

Kategorier:

Idag: Blir lillebror 3 veckor gammal (ung?) och vi har vår första dag hemma på tumis. Känns riktigt skönt faktiskt, att börja återfå en vardag. Och dessa 3 dagar i veckan då Sigge är på dagis ska jag faktiskt fokusera 110 på lillebror, för det blir inte jättemycket fokus på honom när virvelvinden är hemma.

I helgen: Har vi mest bara varit. Lillebror var på ett hjärtultraljud i lördags och Sigge hade jompa igår. Jag gav mig även ut på den första jätte korta och jätte långsamma promenaden sedan snittet. Det kändes helt okej, samtidigt som det var jätte frustrerande. Visst var det en ny kropp efter Sigges förlossning också, men detta är så nytt så det blir läskigt. Jag känner inte alls igen min kropp. Alla vardagliga rörelser tar ont, ömmar och känns obehagliga. Det kommer bli en mycket längre och kämpigare väg tillbaka än jag trodde. Så fort efterkontrollen är klar ska jag boka tid med någon som är duktig på träning efter kejsarsnitt.IMG 4515

Har du gjort ett snitt? Hur såg din återhämtning ut? Berätta gärna!

Annars: Händer det inte så jätte mycket i en vardag med ett spädbarn. Han äter bra, sover bra och bajsar. I princip. Sigge närmar honom mer och mer varje dag, och är kärleksfull och beskyddande. Vi är medvetna om att ett (eller flera) bakslag kan komma, men just nu njuter vi alla av att vara lite nykära i vår nya familjemedlem.

IMG 4490

Besatt av: Min nya favoritfrukost. Keso vanilj med äppelbitar och kanel på. Så otroligt gott! Har du inte testat så gör det, direkt! IMG 4541

Även besatt av: Morden i Sandhamn. Har du precis som jag missat den serien så börja kolla direkt - finns på Yle Arena.

Nu: Reda upp lite tvätt medan bebis sover. Tänk att vi är tillbaka här, i bebisbubblan.

Ha: En jättefin start på veckan. Och kom ihåg - covid19 är på riktigt. Och det är allvarligt. Var försiktig. Sunt förnuft. Tvätta händerna, en gång för mycket helst. Håll avstånd. 


Barnboktips.

Skrivet av Sofia Donner 08.10.2020 | 2 kommentar(er)

Kategorier:

Barnböcker! Något av det absolut bästa jag vet. Sigges (och nu lillebrors) egna lilla bibliotek börjar bli riktigt stort nu, och får jag välja är det helst böcker jag köper åt dem. Massor. Olika. I alla möjliga kategorier. Och det bästa av allt? Denna förälskelse i böcker har smittat av sig på Sigge. Han vill att vi läser för honom flera gånger per dag. Och han går ofta själv och hämtar några böcker och sitter och läser högt för sig själv. 

Så, jag tänkte att jag skulle dela med mig av några guldkorn i vår samling. Vi läser såklart väldigt mycket klassiker. Astrid Lindgren är min absoluta favorit, och Sigge älskar Pippi. Rasmus läser oftast Emil i Lönneberga för honom. Och Tove Jansson - vem kan mötas med henne? Vem ska trösta Knyttet har utan att salta det lästs säkert 200 gånger här hemma. Och Pettson och Findus älskar vi allihop. Och Elsa Beskow blir det också en hel del av, Det blir också mycket "lättare" barnböcker som Bebbe (Sigges absoluta favorit), Totte och Nicke Nyfiken. Och Barabapappa.

Men sen finns det några lite mindre kända skatter, som jag inte vill att ni ska missa. Här kommer fem av våra godaste godbitar!

Allt fantastiskt du kan bli
av Emily Winfield Martin

Denna bok är absolut magisk. Helt fantastiskt. Den går på rim (vilket jag älskar) och handlar precis som titeln om allt fantastiskt en liten människa kan bli. Den lämna kvar en så mysig känsla i hela kroppen, och visar barnen att du kan bli precis vad som helst. 

Ur boken:
"Kanske räddar du världen?
Gör den ännu mer rik?
Eller uppfinner toner
som blir till musik."
IMG 4381

--------------------------------------------------
Vad som än sker
av Debi Gliori

Ännu en bok på rim (jo det blir en hel del sådana) som handlar om att vi älskar vårt barn, oavsett vad. I boken är det en liten räv som testar sin mamma och kollar om hon älskar honom, även om han är lite stygg ibland. Väldigt vackert sätt att lära ditt barn att du alltid kommer finnas där, vad som är sker. Jag blev gråtfärdig första gången vi läste den. 

Ur boken:
"Liten sa: Men om jag blev ett läbbigt kryp, skulle du ändå älska en sådan konstig typ?
Så klart, sa Stor. Ett kryp eller fler, jag älskar dig alltid vad som än sker."
IMG 4380

--------------------------------------------------
Samma himmel här som där
av Britta Teckentrup

Detta är Sigges favorit av dessa böcker. "Samma himmel" säger han ofta när vi är ute och går. Denna bok handlar om olika djur i världen som är så olika, och bor på så olika platser - men som ändå alla ser upp mot samma himmel. Ett jättefint sätt att lära barnen att vi må alla se lite olika ut, bo i olika länder, prata olika språk - men vi är ändå alla lika i grund och botten. Bilderna i denna bok är magiska! Önskar de gick att få som tavlor till pojkarnas rum.

Ur boken:
"Samma himmel
här som där
Samma himmel 
var vi än är."IMG 4382

--------------------------------------------------
Vad gör mig lycklig?
av Heidi & Daniel Howarth

Detta är vårt nyaste tillskott, med redan efter första läsningen hamnade den i favorithögen. Boken handlar om en panda bebis och hennes mamma. Budskapet i boken är att lära barn om utrotningshotade djur, och det ansvar vi har för att hjälpa dem överleva. På ett väldigt fint och mysigt sätt. Ett viktigt ämne vi gärna läser mera om här hemma.

Ur boken:
"Men med en gosig mamma vid sin sida
var till och med det jobbiga roligt."
IMG 4384

--------------------------------------------------
Snäll - en bok om att vara snäll
av Axel Scheffler

Här säger titeln sitt, känner jag. En bok om att vara snäll, och vad du kan göra för att vara snäll mot någon annan. Boken fokuserar mycket på människor som tvingats fly från sina hemländer, och vad vi kan göra för att vara snälla mot dom då dom kommer till vårt land. Otroligt fin bok med ett otroligt viktigt budskap. Ett måste i alla bokhyllor, känner jag.

Ur boken:
"Hur kan du hälsa dem välkomna?
Kan du dela med dig av dina leksaker?
Eller rita tillsammans med dem?"
IMG 4383
--------------------------------------------------

Har du något tips? Dela gärna med dig. Jag är alltid på jakt efter nya skatter!


Två veckor av blodprover och hjärtultraljud.

Skrivet av Sofia Donner 06.10.2020 | 1 kommentar(er)

Hej från bebisbubblan!

Igår blev lillebror 2 veckor. Vi använder fortfarande lillebror, eftersom hans namn inte är spikat än. Eller jag vet vad han heter, men min man behöver fundera lite till. Det lustiga är att vi hade ungefär 10 namn med oss till BB som förslag - men inget av dessa finns kvar. Så det är verkligen som alla säger, man kan ha ett namn redo men sen visar det sig att babyn helt enkelt inte heter så. Men, vi jobbar vidare på det!

IMG 4312

Hur har det gått: Ja, nå - sådär. Du minns kanske att jag tidigare skrev att Sigge har en blodsjukdom som heter Sfärocytos. Yes - lillebror fick den han också. Men vi visste nu att chansen finns, så vi var beredda. Vanligt för dessa barn är att de föds med gulsot. Det gör många bebisar, i och för sig - men i dessa fall biter den sig fast lite hårdare. Lillebror har nu fått behandlas med UV ljus 5 gånger. Varje gång går värdena ner fint, men stiger igen redan nästa dag. Så egentligen är vi fortfarande inskrivna på barnavdelningen, men får vara hemma på permis som dom kallar det, mellan alla provtagningar. Typiska för barn med sfärocytos är också att kroppen inte orkar jobba upp deras HB själv, vilket nu också händer lillebror. Hans HB ligger som bäst på 95 och sjunker sakta. Och när det når 90 är det dags att få en dos nytt blod. Läkarna gissar inom denna vecka. Så det värdet kollas också regelbundet.

Sedan, utöver detta med blodet - så föddes lillebror med en liten defekt på sitt hjärta. Förmaksväggdefekt, även kallat ASD. Det är en liten glugg mellan höger och vänster förmak som skall stängas när bebisarna föds - men som i lillebrors fall har blivit öppet. Detta måste åtgärdas via operation för att inte senare i livet skapa olika hjärtproblem, men det kan vänta tills han är något år gammal. Så dom inte behöver operera ett så litet knytte. Vilket vi är otroligt tacksamma för. Samtidigt som det ligger och skaver i bakhuvudet hela tiden. Hjärtfel är ju ett ganska stort ord. Men jag har helt och hållet överlåtit mig i läkarnas händer denna gång. Valt att lita på dem, och känna mig trygg i deras plan. För om jag själv börjar fundera nu, och googla, och tänka efter så kommer jag gå i bitar. 

Så.. Just nu är det lite mycket. Mesta dels av tiden går det bra. Sigge, och livet överlag med två barn, håller oss så sysselsatta så det finns varken tid eller ork att fundera desto mer. Men när lampan släcks på kvällen, och lillebror snusar sött i babynestet brevid, så kommer det en liten dust av sorg krypandes genom bröstkorgen. Sorg blandat med oro. Det går inte med ord att beskriva hur ömtåliga vi människor egentligen är - och det blir så plågsamt tydligt när vi får barn. 

Nej, nu pausar vi detta. Jag återkommer med uppdatering när vi vet mer. Just nu är det en dag i taget bara..

Lillebror: Är väldigt lugn och harmonisk. Precis som Sigge är han väldigt "med" och vill inte ligga i något babynest - utan sitta i babysittern och kika på vad som händer. Vi lär fortfarande känna varandra, men såhär långt är han väldigt lik Sigge i sitt sätt att vara.

Sigge: Är en så fin storebror så jag tror att jag har gråtit säkert tvåtusen tårar över det. Jag blir så rörd varje gång han stryker sin lillebror över kinden, eller rusar efter hans napp när han gråter. Hur han varje morgon direkt frågar var lillebror är. Tänk att vi skapat denna lilla, kloka, omtänksamma människa. Det är så stort så det inte får plats i hjärtat. Han var hemma hela förra veckan med oss, men det kändes så fel att måsta släpa med honom på alla lillebrors koller på sjukhuset - så denna vecka får han vara sina 3 dagar på dagis igen. Och redan igår märktes det att han mår bättre av det. Vi försöker ge honom så mycket uppmärksamhet som det bara går, och ser till att han dagligen får tumistid med en (helst två) av oss där det är han och hans önskningar som är i fokus. Oftast är det att måla eller bygga lego, men igår önskade han att få äta pizza - så då drog vi iväg och gjorde det. Så mysigt!

Jag: Återhämtar mig sakta. Men nog känns det att dom skurit upp magen på en - hoh hoh.

Nu: Ska jag avsluta denna roman till inlägg. Jag ska sätta mig ner och skriva på min förlossningsberättelse. Är det bara jag som ÄLSKAR att läsa och höra allt om andras förlossningar!? Det är en så otroligt stor och mäktig grej!

Idag: Ska jag färdigställa ett litet målarprojekt här hemma. Visar bilder då det är klart!

IMG 4241


Lillebror är här!

Skrivet av Sofia Donner 26.09.2020 | 5 kommentar(er)

Kategorier:

Hej världen!

Lillebror är här!

I måndags, 21.9 kl 15:09, tittade han ut. 9 dagar före BF. Med sina perfekta 3750 gram och 52 cm. Det var en snabb och smidig förlossning som fick ett lika snabbt slut när han i krystningsfasen fastande med huvudet felvänt på vägen ut - och de fick byta till akut snitt. (Lite väl tufft för kroppen att gå igenom 95% av en förlossning OCH ett snitt, puhhh). Jag som alltid varit så rädd för snitt är så otroligt imponerad av gänget här på ÅHS. Vilka proffs! Det gick så snabbt, smidigt och lugnt. Men mer om allt med förlossningen i ett separat inlägg.

Lillebror (som ännu inte har fått ett namn) har även fått en släng av envis gulsot, så just nu är han och jag på barnavdelningen. Men vi fick vara hemma igår på lite permis, alla 4, och mysa. Det var magiskt! Imorgon hoppas vi få åka hem igen. De han även upptäckt en liten defekt på hans hjärta. Så, kort sagt - vi har haft en lång vecka. Jag kommer uppdatera mer om allt detta inom kort. Ville mest visa upp honom och säga hej - han är här nu. Så efterlängtad och så självklar. Och hans finaste storebror är så fin mot honom!

Vi är trötta, lite ställda men otroligt tacksamma! Jag återkommer inom kort.
KRAM!

IMG 3827IMG 4033IMG 4045IMG 4050


I dessa vab-tider: Hemmagjort slajm.

Skrivet av Sofia Donner 17.09.2020

Kategorier:

Hej hej från sjukstugan. Eller ja - jag är den enda i huset som är mega förkyld (tur att dom andra klarat sig)! Har legat som en möglig säck potatis i soffan sedan i måndags kväll. Rekommenderar ingen att bli såhär förkyld i vecka 39. Eftersom det är en förlossning på nära håll ville de på sjukhuset att jag skulle ta ett Covid-test, så de vet säkert när det är dags. Jag har nog en helt klassisk bihåleinflammation - men det är ju lika bra att vara säker. Har inte fått svar ännu, men det borde komma under dagen.

Torsdag idag = Sigge hemma dag. Egentligen skulle vi börjat på Klapp-och klang idag, men det får snällt vänta tills nästa vecka. Rasmus erbjöd sig att bli hemma från jobbet och se efter Sigge (STOR fördel med man som är egenföretagare) men jag känner mig så pigg nu ändå att vi klarar oss bra. Lite lägre tempo bara. Och vad passar bättre, i dessa förkylningstider - än lite tips på pyssel du kan göra med ditt barn?

Idag fick det bli hemmagjort (giftfritt) slajm! Det tog totalt 2 minuter att fixa ihop. Sigge tyckte först konsistensen var lite obehaglig att hålla i, men det släppte snabbt och han började bygga en slajm-traktor.

Recept:

1 msk fiberhusk
2,5 dl kokande vatten
Lite hushållsfärg av valfri kulör

Mixa med stavmixer och låt svalna.
Förvara efter lekstunden i en burk med tätt lock.

IMG 3623IMG 3628IMG 3634


Inför andra barnet - saker jag lärt mig.

Skrivet av Sofia Donner 13.09.2020 | 4 kommentar(er)

Kategorier:

Det tickar neråt hela tiden mot lillebrors ankomst, och det mesta börjar vara redo. Med Sigge hade vi allt redo i vecka 30 (typ) och nu började vi 3 veckor före beräknat datum. Lite mer lugna denna gång, kanske. Egentligen har vi inte gjort så mycket mer än att fixa nytt babyskydd till bilen (det vi hade åt Sigge hade blivit för gammalt), släpat fram bedsidecrib:en och lagt ett babynest i den - samt gått igenom alla Sigges kläder i storlek 56 och 62. Jo, blöjor har vi köpt också. Och lite våtservetter och två nappar. 

Så nu när barn nummer två är påväg, har jag funderat lite på vad jag själv vill göra annorlunda denna gång. Mycket kommer nog naturligare denna gång tror jag, utan så mycket funderingar och googlingar. Men vissa saker som jag gjorde med Sigge känner jag att jag inte kommer upprepa:

1) Sova i en stilla vagn
Med Sigge gick jag alltid ut och gå i vagnen när han skulle sova. Vilket att gjorde att han vande sig med att somna till en rullande vagn. Vilket gjorde att han inte somnade, om vagnen inte rullade. Vääääldigt opraktiskt och vääääldigt jobbigt efter ett år. Jag vill såklart att lillebror ska sova ute i vagnen (vilken lyx att sova ute!), men denna gång kommer jag vänja honom att somna i en stilla vagn - och sen börja gå. Det tog oss en evighet att lära Sigge det när han hade hunnit bli så stor. Så den missen gör jag inte om!

2) Det är MER ÄN OKEJ med burkmat
Förra gången lagade jag ALL barnmat själv. Frysen var full av olika pureér av grönsaker och kött och frukt och allt världens grejs. Sigge var nästan ett år när han fick burkmat, och det var för att vi skulle resa iväg på en skidresa och jag kunde inte släpa med mig fryst mat - och inte laga där heller. Så denna gång kommer jag vara myyyyyycket mer avslappnad på den fronten!

3) Sluta med "jag ska aldrig"..
Oj, jag tror många känner igen sig på denna punkt! Inför Sigges ankomst, och första tiden också, hade jag så himla många "jag ska aldrig". Jag ska aldrig låta mitt barn sitta inne en hel dag. Jag ska aldrig låta mitt barn titta på en iPad så jag får sova 30 minuter till. Jag ska aldrig höja rösten åt mitt barn, utan alltid förklara saker lugnt och pedagogiskt. JO TJENA! Denna gång släpper jag allt sådant och har lärt mig att det inte går att planera någonting inom föräldraskapet. Man gör så gott man kan, och i slutändan har man ändå gjort det bra!

4) Stressa över rutiner
Med Sigge kunde jag bli kallsvettig om han missade en tupplur på dagen (när han blivit lite större), för jag såg genast framför mig hur hela resten av dagen var förstörd, skrikig och gråtig. Och hur nattningen skulle ta 2 timmar, minst. Nu har jag lärt mig att ta allt sånt med ro. Det blir som det blir. Och blir en dag tokig så hoppas man att nästa blir bättre.

5) Jämföra!
Här på Åland får man gå med i en mammagrupp som Folkhälsan ordnar med första barnet. Ett gäng mammor som alla fått barn ungefär samtidigt. Många fördelar med det - det är jätteskönt att ha någon i ganska exakt samma situation (det är inte samma sak med mamma-vänner som har äldre barn, för dom minns inte hur det är/var). Men, det blir också lätt att man jämför. För vi har ju dom där mammorna som anser att deras barn nog är framtida nobelpristagare så fort dom lär sig något nytt. Och du sitter och funderar varför inte ditt barn kan just det där ännu. Nej herrejösses! Inget sådant denna gång! Alla barn är olika. Alla barn lär sig olika saker i olika takt! Och visst är man stolt, och det ska man vara - men denna gång kommer jag nog hålla för öronen om andra predikar om sina 4 månader gamla hjärnkirurger. Däremot är jag nyfiken på att se hur Sigge och lillebrors utvecklingar kommer se ut, om dom följer samma mönster eller är helt olika!

6) I got this!
Att fråga om råd är en sak. Att brainstorma, fundera och se hur andra gör/har gjort är bra. Men denna gång kommer jag nog lita mycket mer på min egna förmåga och min egen magkänsla! I got this! Tillsammans med Rasmus!

----

Listan kan säkert göras längre. Och lär säkert fyllas på. Men dessa punkter kommer spontant när jag tänker på det. Har du några erfarenheter av barn ett och två? Vad har du gjort annorlunda andra gången? Berätta gärna - det är väldigt intressant tycker jag! :)


Vårt badrum är klart!

Skrivet av Sofia Donner 11.09.2020

Kategorier:

Äntligen!

Äntligen, äntligen, ääääntliiigeeeen!!

Låt mig (jättestolt) presentera vårat badrum. Som nu äntligen är klart! Det enda som saknas är bastun, men den får komma upp i lagom takt. Vi ser den inte som nödvändig för att kunna börja bo i nya delen av huset precis. Jag är SÅ stolt över min man. Och SÅ tacksam över all hjälp vi har fått!

Okej. Duschen blev ju klar för några veckor sedan - så den har du redan sett. Men bara för att nu få helheten så kommer den här igen! Dörrkarmen du ser lite av till vänster i bilden är dörren in till bastun.IMG 3299

När du står i duschen ser du detta - en liten "lounge" som vi kallar det. Rasmus ska gjuta en liten bänk, och jag letar efter en vit stol i rotting. Så man kan sitta och chilla lite efter bastun, samt sitta och kika på barnen när de badar. Palmen fick vi av svärmor i våras, och jag tänkte att den skulle förgylla vår altan i somras - men den mådde inte så bra av det, uuups. Men enligt experter så kommer den ta sig igen! Hoppas!IMG 3532

Här har även en spegel och handdukskrokar kommit upp. Jag hade en fråga på instastory igår om jag skulle hålla spegelramen i silver, eller spraya den guld. De absolut flesta tyckte hålla den i silver. Men jag är ändå inte helt säker...?IMG 3519

Detta är det första du ser när du kommer in i badrummet. Bänkskivan har Rasmus gjutit själv. Jag älskar den! Till höger har vi lite krokar i svart smide, men dom fastnade inte på bild. Nu letar jag efter en snygg tvålpump att ställa hit. Gärna i mässing. Eller i grönt. Har försökt få in mycket gröna detaljer här och där. Och så behöver denna del en lampa - men det är så svårt att välja! Det måste vara bra smink-ljus, men den måste också passa in. Tips tas gärna emot.IMG 3530

Till vänster om handfatet är dörren in till toan, och ett högt hörnskåp. Ignorera sakerna inuti, dom blev bara inslängda i all hast igår. Så nöjd med att vi valde mässingshandtag till dörrarna. Det ger det där lilla extra.IMG 3531

Och så min absoluta favorit! Lilla toan! För det första är jag SÅ glad att vi valde att göra toan till ett eget litet rum inne i badrummet - så man kan springa in och uträtta behov ifred fast någon duschar/fixar sig/badar bastu. Sen är jag så otroligt nöjd med designen. Tog oss länge att få ihop den, men jag tycker det blev bra. Målet var att bryta av den helt från resten av badrummet, och få en "lyxigxig utedass" känsla. Hit kommer det komma ett litet handfat också i hörnet mot dörren, men vi har inte hittat rätt ännu. Är också SÅ nöjd med tavlan jag hittade!IMG 3511IMG 3513IMG 3517

Det var dagens lilla rundtur. Next på listan är övre våningen, inom en snart framtid ;)


Vecka 38, bröllopsdag och så lite 2 års trots.

Skrivet av Sofia Donner 09.09.2020

Kategorier:

Mammaledighetens 3:e vecka. Hittills har jag haft så fullt upp så tiden bara rusat fram, men nu försöker jag gå ner i varv lite. Inte ha så mycket planer på dagarna och faktiskt passa på att vila. Sigge är på dagis måndag-onsdag, och jag hämtar honom efter mellis, ca 14:30. Så det ger mig lite tid till att pusta ut. Har en bok jag skulle vilja hinna läsa ut innan det är dags!

Graviditeten: Kan nog ta slut nu! 19 dagar kvar till beräknat, men jag anser att hans hyreskontrakt där inne är slut nu. Var på samtal till gyn i måndags då han är lite stor, men inte jättestor - så dom låter honom gotta sig i magen ännu en stund. Det mest frustrerande är att inte känner någonting. Inga förvärkar. Bara lite sammandragningar om jag anstränger mig (vilket jag haft sedan v 20, så inget nytt där) och magen har inte sjunkit alls. Meeeen - jag ska inte låta bitter nu. Snart är han här!

Förlossningen: I och med att lillebror kommer ut, så väntar ju också en förlossning. Jag hoppas så innerligt att jag inte behöver bli igångsatt denna gång. Att han kommer frivilligt. Men utöver det tänker jag inte så mycket på själva förlossningen. Det blir som det blir, och jag kan ändå inte planera den. Eftersom jag är väldigt glad över förlossningen med Sigge, så känner jag också en trygghet i att även detta kommer gå bra.

Sigge ja: Börjar nog verkligen märka att något är på gång, även om han inte förstår vad precis. Vi pratar mycket om lillebror och visar var han ska sova, berättar att han behöver matas och bytas blöja på. Men så mycket mer går det nog inte att förbereda honom. Storebror present är dock köpt, som får komma med till BB och vänta där på honom så lillebror "får ge den". Han är lite lätt besatt av brandman Sam, och brandbilar överlag, så presenten var enkel. Vi försöker även maxa tiden med honom. Låta honom och hans önskningar väga högst i vardagen (utan att han får "ta makten"). 9 gånger av 10 vill han åka och äta pizza när vi frågar honom vad han önskar göra, så i söndags gjorde vi just det!

Skinka & räkor vill han alltid ha på sin pizza. En väldigt underlig kombo tycker jag, men hey det är inte min mat..IMG 8170 Annars är det mycket bus och mycket trots här hemma just nu. Jag är så tacksam för Rasmus, som just nu får ta 90% av allt. Min ork och mina skenande hormoner är inte riktigt en bra kombo när det kommer till att hantera ett utbrott som grundar sig i att det blev för mycket skum i badet. Ah - jag hoppas på lite igenkänning där ute!

Ett av alla bus - sno en grön tusch och måla sig som en groda. Ja, säg vad man vill om att ha småbarn och allt slit som kommer till - men det är nog tusan helt underbart också. Att få följa med in i deras värld, deras fantasi och allt som hör det till.IMG 1228Annars: Hade vi vår första bröllopsdag i måndags. Vi bestämde redan förra året att vi skall ordna firandet av dagen vartannat år. Rasmus ville börja. Och så väl som jag känner honom så gör han ingenting halvhjärtat, och allt blir storslaget. Så för några veckor sedan lyfte jag försiktigt fram en önskan om en helt vanlig, lugn, dag här hemma. Min ork är på minus och det skulle bara kännas tungt. Så en kväll lite godare mat och massor med kvalitetstid tillsammans, bara vi tre. Jag såg att han blev lite ställd, och att det var lite planer som behövde avbokas - men dagen blev helt perfekt! 

IMG 3156

Oj: Nu blev det ett roman-inlägg igen. Blir lätt så när jag inte skrivit av mig på länge. Nu ska jag återgå till soffläge - och du ska fortsätta ha en bra dag. Håll alla tummar och tår att lillebror SNART gör entré!

 


Till min man - 1 år som gifta idag.

Skrivet av Sofia Donner 07.09.2020

Hela mitt liv har jag rusat fram. Aldrig stannat upp. Alltid varit påväg någonstans. Bo någon annanstans. På jakt efter ett nytt äventyr. Försökt få in nytt adrenalin i blodet. Jag kallade mig själv äventyrlig. Rotlös. Vild och fri. När sanningen egentligen var en helt annan. Jag var livrädd för att stå still. Vettskrämd av tanken att inte ha kontroll över mitt eget öde. För om jag alltid hade taget om ratten kunde ingen annan svänga riktningen.

Och sedan kom du. Från ingenstans. Fast du hade funnit överallt runtom mig så länge. Och jag minns hur jag undrade hur våra vägar inte hade lyckats mötas tidigare. Men nu vet jag. Jag hade ingen väg innan jag träffade dig. Vi började gå tillsammans, sida vid sida, på väldigt ostadig mark. Vi gick sakta. Vi gick så långsamt och så varsamt framåt. Ibland stannade vi till och bara stod kvar en stund. Och det gav oss möjligheten att tillsammans skapa en gemensam vision om en liten stig. Som med tiden blev en bredare gång. Som till sist blev den stadiga, väldränerade, trygga väg vi idag bara är i början av.
Att för första gången i mitt liv kunna ta något med ro. Lugnt och stilla. Låta något skapas i sin egen takt. Från ett litet frö som sakta växer till ett stort och stadigt träd. Det har varit mitt livs tuffaste utmaning. Att inte bara vända om och springa - eller stressa på och rusa fram. Att inte låta rädslan styra.

Men du hittade mig när jag var redo att hittas av dig. Och jag hittade dig när du behövde hittas av mig. Du gick från en främling till min bästa vän. För att vi bara lät det bli så. Och för att vi fann tryggheten i att lära känna även de mörkaste hörnen av våra liv - och ändå vilja vara med varann. Och så enkelt är det. När du vågar stanna upp, andas lugnt och bara vara - då hinner allt det som var menat för dig ifatt dig. När du har tålamod och tillit till att skapa en stabil grund, innan du smäller upp ett stort och vackert hus - då är det tryggt att flytta in.

Idag firar vi vår första bröllopsdag. Efter 6 års färd på vår egen väg. Vi har nu även sällskap av de mest fantastiska små fötterna, som så lyckligt springer bredvid. Och snart har dessa små fötter dubblerats.

Och jag behöver ingenting mer än er tre vid min sida. Och minst femtio bröllopsdagar till.DSC 8508