DSC 7646 1

3 månader med Teddy.

Skrivet av Sofia Donner 01.02.2022 | 0 Kommentarer

I lördags blev alltså vårt minsta lilla hjärta hela 3 månader. Och som tidigare gånger sitter jag här och tänker "han föddes ju igår!". Han har äntligen fått sitt namn registrerat. Vi förälskade oss direkt i just Teddy - men var väl lite osäkra om det skulle fungera som ett namn, och inte bara vara ett smeknamn. Men vi landade i det. Och på hans 12 veckors dag lämnade vi in pappren - och har nu en Teddy Mathias Alvar.

Han är precis som sina brorsor - lugn, trygg och kräver inte desto mer än att få vara med i centrum där det händer. Efter RS och allt vad det förde med sig så har vi helt övergått till ersättning, något både han och jag känner att är det absolut bästa. Både Sigge och Melker hjälper gärna till med matningarna, så mysigt. Han är en stor kille som visar 7,5 kg på vågen och verkar tycka mat är livets bästa grej. Babygymmet är ingen stor hit - han vill helst sitta upp i babysittern och kika på när brorsorna leker. Förra veckan började han även skratta högt med ljud. Det KAN ju vara det gulligaste ljudet som finns här i världen alltså! Annars har vi inte hunnit med desto mer spännande upptåg. Senaste 5 veckorna har varit Covid-galet deluxe, så vi har hållit oss undan allt och alla.

Men en sak kan jag konstatera - det är (enligt mig, och Rasmus) mycket större skillnad att gå från två barn till tre, än vad det var att gå från ett till två. Nu måste man tänka efter hela tiden så att alla får lika mycket tid i famnen, lika mycket uppmärksamhet, lika mycket engagemang och lika mycket kramar och pussar. Som två föräldrar med två barn har man ju alltid möjlighet till att ge varsitt barn 100 % - nu måste man dela på sig mera. Hela tiden. Och sen, att ha två barn med 13 månader emellan är en liten utmaning det också. Men  - jag måste faktiskt säga att det går bra. Mycket bättre än jag vevat upp i mitt katastroftänkar-huvud. Det känns lite ibland som att det "hör till" att man ska sucka och stöna så högt det bara går om småbarnslivet, men jag har faktiskt inte något att sucka över. Inte just nu i alla fall. Allt flyter på rätt naturligt och vi lär känna vår femte medlem mer och mer varje dag. (Påminn mig om detta när han lärt sig gå och jag har tre som springer åt tre olika håll!) 

Stundvis har jag haft det lite kämpigt med att bearbeta processen som pågick när Teddy blev till. Och längs med hela graviditeten egentligen. Du som hängt här ett tag minns säkert att han var en stor (!) överraskning, och jag jobbade mycket med mina tankar om jag skulle orka med en till - om jag ens ville ha en till. Nu när han är här kan jag ibland bli illamående över att jag ens tänkte så. Han är så självklar här i vårt gäng. Klyschigt upphöjt i tio nu - men han är verkligen den sista pusselbiten. Ibland är det väl tur att man inte kan planera och kontrollera allt som händer. Att vissa saker bara sker. I detta fall var det i alla fall det bästa som kunde hända. 

Skarmavbild 2022 02 01 kl. 11.16.04

Men.. nu sover Melker och Teddy i varsin vagn. Helt otroligt. Det är ytterst sällan Teddy prickar in sömn medan Melker sover sin dagsvila. Jag har krupit upp i soffan med en kopp té och tänker göra absolut ingenting alls. Sigge är första dagen på dagis efter 6 veckor hemma. Han sa inte ens hejdå när vi kom till gården imorse utan sprang rakt in och började leka. Bättre betyg kan väl dagis inte få. Nu ska jag återgå till Sex and the City - fick för mig att se den från början och ångrar det inte en sekund. Himla bra serie! Tips tips tips!

Ha nu en riktigt fin tisdag. Snart är det vår!

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar