Teddy, jag och tuppen.
Godmorgon! Klockan har just slagit 06:10 denna lördag morgon, och det är min tur att gå upp med barnen. Såklart valde ju Teddy att vakna 05:30 då. Rasmus tar alltid morgonen på vardagarna och väcker mig innan han åker på jobb, och på helgerna tar vi varsin. Fungerar superfint! I höst byter vi ju plats, då jag börjar jobba och Rasmus kommer hem. Så då blir det väl ombytta roller (iiiik).
Denna vecka har vi i princip alla varit förkylda. Lilla Teddy är himla snorig, stackars liten. Och plus på det är tand nummer 4 påväg igenom. Bah. Tandsprickning är nog extremt onödigt känner jag just nu. Kan inte alla människor bara få proteser till tänder..? Och hur det kan vara så olika. På Sigge och Melker märkte vi knappt att tänderna kom, och dom hade båda alla tänder innan 1 års dagen. För Teddy har alla tänder hittills varit en kamp. Lilla gullet!
Men, ikväll får allt dreggel och knorrande bli på Pappan i huset - för MAMA SKA PÅ PARTY! Hähähä. Min kompis har födelsedagsmiddag (girls only) och efter det pratas det om ett varv på krogen. Krog!? Senast jag var på krog var januari 2020 - men då var jag gravid med Melker så det räknas inte ens. Vad har man ens på sig när man går ut nu för tiden...?
Annars: Har det inte hänt så mycket. Sigge har varit hemma hela veckan, och vi har mest varit ute dagarna i enda. Älskar denna årstid. Vi har massor att fixa på gården, så jag har pysslat på med det medan kidsen stjälpt till. Det är en himla svår balansgång det där, i mitt föräldraskap, att vilja att barnen är med i allt och lära dom och visa - samtidigt som man bara vill göra det själv så det går A) 10 gånger snabbare B) det går 10 gånger smidigare och C) man måste inte göra om något som går snett. Men igår planterade Melker rädisor och ja, vi får väl se helt enkelt om det växer upp något.. (hjälp!).
Häromdagen när vi var ute kom det från ingenstans en åskskur..? Killarna tyckte det var otroligt spännande att stå i fönstret och kika efter blixtar. Jag som är lite rädd för åska försökte spela cool bara!
Igår var första kvällen vi satt ute och umgicks efter att kidsen somnat.
Så mysigt. Och vad mycket energi den ger, den där efterlängtade varma kvällssolen!
Nu: Ska jag koka lite té åt mig, ge gröt åt Teddy och vänta på att nästa kiddo vaknar.
Ha: En jätte, jätte, jätte bra helg!
En helg för mig!
I fredags eftermiddag hämtade min vän Sandra upp mig hemifrån, och så bar det iväg till deras stuga tillsammans med vår vän Erika. Och jag hade tänkt återge en liten story om det här - men det går inte. Det var så fantastiskt underbart härligt att jag saknar desto mer ord. Ett helt dygn där vi i princip satt i samma stolar hela tiden. Åt gott. Drack gott. Och gjorde absolut ingenting. På lördagen satte vi oss vid frukostbordet kl 9:45. Och vi steg upp därifrån 13:45. Bara satt kvar där och små-åt och pratade. Jag tror alla småbarnsföräldrar kan känna igen sig i den eufori det ger att kunna sitta sådär, ostört, och prata utan att bli avbruten av 250 stycken "mamma mamma mamma mamma". Nä alltså detta dygn gav mig så mycket energi och livsglädje - och jag kom hem igen avslappnad och glad och redo för massor med bus med barnen! Mer sånt här! Mycket mer!
På söndagen, igår, var det dags ju morsdag. Man måste faktiskt ge Rasmus all cred, för han är superduktiga på att överraska och skämma bort på just sådana här dagar. Blev ordentligt firad av min lilla liga - och min enda önskan för dagen var att växthuset skulle färdigställas. Så vi gick alla ut och pysslade på med det. En middag med min syster och familj och mamma med man hann vi också. Soltuna här på Åland ordnar alltid en morsdagsbuffé som är riktigt bra! (Sagt från en som annars tycker bufféer är både röriga och ofräscha, så betyget är högt!)
Min lilla liga. Melker var sjuk i princip hela förra veckan och har rinniga ögon och en massa virusutslag i hela ansiktet, lilla hjärtat.
Nu: Är det måndag igen, vilket betyder alla kidsen hemma. Sigge är alltid hemma måndagar och fredagar. Men på senare tid har han själv börjat säga på måndag morgon att han vill åka och leka med sina kompisar. Det är ju toppen betyg för dagis, känner jag. Och från hösten kanske vi ska börja ta det i beaktande.. Vänjer man sig någonsin vid alla dessa "bli stor" steg som dom tar..?
Annars: Ska jag testa laga nässelsoppa idag. Plockade nässlor igår som fått stå i vatten över natten och som jag förvällde imorse. (Obs! om du lagar - kom ihåg att spara vattnet, dunderkur för blommor och odlingar) Det är ju så, så, så gott! Vi är väldigt glada och tacksamma över att både Sigge och Melker äter precis allt (och Teddy verkar följa samma spår), men har ändå tänkt att det kanske är bättre att koka lite korv ikväll, för säkerhets skull.. Har du plockat nässlor? Om inte, passa på. Dom är perfekta nu!
Sen: Ska vi börja tömma Rasmus kontor ikväll. Och i vecka ska vi kolla på golv. Vad har ni i era kök? Klinkers gåt bort känner vi. Men parkett? Plastmatta? Trägolv? Tell me!
Nu, igen: Ska jag stänga ner. Melker och Teddy sover, så ska ta Sigge med ut och börja planera jordgubbsland. Vi har haft det på samma ställe för länge nu, man märker att jorden där behöver vila. Så nu ska det flyttas!
Ha: En jättefin start på veckan!
Det har gått lite över styr..
Igår hade vi som sagt möte med en köksplanerare (eller inredare, som det så fint heter) och i ärlighetens namn blev vi inte mycket klokare. Eller jo, vi har nu en ritning över hur vi vill ha köket uppbyggt. Men sen då? Val av bänkskiva, färger på skåpsluckor, handtag, yta på luckorna.. Pah, min hjärna snurrar. Så nu vi har några dagars tankepaus innan vi kontaktar henne igen med en plan. Det är ju ändå rätt stora beslut. Jag menar, sovrummet målar man ju lätt om - om man ångrar färgen man sätter dit. Men köket är både tidskrävande och dyrt att renovera, så man vill ju helst vara nöjd med valen man gör i många år framåt. Jah, det visar sig.
Innan dess: ska allt tömmas. Vårt nuvarande kök ligger vägg i vägg med Rasmus kontor. Den väggen ska slås ut, så köket blir jättestort. Så Rasmus kontor måste någon annanstans ett tag. Och så ska matsalsdelen färdigställas. Men innan det - ska också den tömmas. Och det har ju blivit lite av mitt lilla växthus i väntan på att mina odlingar kan flytta ut till riktiga växthuset. Till Rasmus "stora glädje" (fniss). Och som varje år så spårar ju mina odlingar lite ut. Jag är fullt medveten om att vi inte behöver 16 körbärstomatplantor - men det är ju en kul grej att ha lite extra och kunna ge bort en planta när man blir bortbjuden eller så. Utöver detta har vi här gurka, zucchini, bifftomat, luktärter, popcornsgräs, vattenmelon - och viktigaste av allt, mina äääälskade dahlior. Ja, för att inte glömma Sigges kära pumpaplanta. Han vill odla en egen halloweenpumpa (kul när ens egna intressen smittar av sig på barnen), och sköter så fint om den varje dag. Jag hoppas på lite, lite varmare väder snart så jag kan börja plantera om allt inne i växthuset - så odlingarna skulle få en skjuts och börja trivas bättre. I helgen tänkte jag ta itu med pallkragarna ute. Det blir rädisor, spenat, morötter, sallad, grönkål och ärtor till att börja med. Tror vi skippar potatis i år.
Åh, har jag sagt hur mycket jag ÄLSKAR mina små odlingar. Verkligen en crazy-plant-lady. Det är bästa avkopplingen för mig, att bara få sitta och pyssla på med dom. Tacksam att Rasmus underbara Farmor (som vi köpte huset av) uppskattade trädgården ännu mer, och har lämnat massor och åter massor med krukor åt oss att fortsätta odlandet i. Det bidrar ju också lite till att det går över styr, när det nu finns hundratals krukor att fylla.. (heheh).
Odlar du också denna årstid? Vad är din favorit i trädgården?
Såhär ser vår matsalsutbyggnad ut just nu.. Hehehe, dags att börja flytta ut grejer så golv kan börja läggas.
(skäms över tiden som gått)
Ähähähä, jag vet helt ärligt inte var jag ska börja. Men om ens Mamma säger åt en att det är dags att uppdatera bloggen - ja, då är det ju verkligen det! Men till mitt försvar: Livet är liiiiite intensivt just nu. Eller kanske inte själva livet, men vardagen. Jag var lite väl kaxig där när Teddy föddes, och ansåg inte att livet med 3 små barn var så tufft. Men, han är inte ett litet spädbarn längre som bara äter och sover. Han har hunnit bli hela 6 månader, och är en väldigt pigg och nyfiken krabat som vill vara med överallt nu. Och vid sidan om detta har vi Melker, som hunnit bli 1,5. Och alla som har eller har haft en 1,5 åring hemma vet hur jäääädrans intensiv den fasen är. För att inte prata om trotsåldern då. Puh, huh, huuuh. Och nu börjar jag också förstå varför det heter pseudotvillingar. Dom blir bara mer och mer som tvillingar vartefter dom växer ikapp. Så ja, jag har fått äta upp mina ord. Men i allt detta känner jag just nu en extremt stor tacksamhet till vår förstfödda. Sigge, som fyllde 4 år förra veckan - är så otroligt hjälpsam och rar och godhjärtad och gör allt han kan för att hjälpa till med dom små trollen. Ack ack.
Så vad har hänt sedan sist? Absolut ingenting, tänkte jag säga. Men det är ju inte riktigt sant. Det händer ju massor, varje dag. Jag har kommit igång ordentligt med min träning. Yes, yes, yes! Rasmus har jobbat på med vår köksutbyggnad (matsalen), och inom några få veckor börjar vi RENOVERA KÖÖÖKEEEET!!! Det som jag längtat absolut mest efter! Imorgon ska vi färdigställa planeringen med en köksplanerare (vill säkerställa att vi tänkt på allt och har det så bra det bara kan bli) och sedan ska jag dela med mig av ritningen. Håll i hatten! Det här ska bli otroligt roligt!
Nu: Ska jag återgå till köket medan Melker och Teddy sover. Rasmus ville göra något snällt för dom som jobbar åt honom, och jag erbjöd mig att baka muffins åt gänget till kaffet. Jag borde dock ha frågat hur många dom är innan det erbjudandet.. Att få ihop 50 muffins med kidsen hemma var inte det lättaste.. (ihhh)
Återkommer: Inom kort igen. Ville bara få till ett HEJ! Ett litet gäng bilder från senaste veckan på mina diamanter kommer här.
Alla hjärtans dag, alltid.
Årets gulligaste dag är här. För det måste detta väl ändå vara? Vare sig man har en partner eller inte, så är det en dag för att påminna oss om att visa lite extra kärlek och tacksamhet till dom runtom oss. Och jag är ett stort, stort, stort fan är denna dag. Som den kärlekskranka lilla tanten jag är! Jag kan för allt i världen inte förstå dom som viftar bort alla hjärtans dag med att "det bara är en kommersiell dag". Det handlar ju absolut inte om att ge varandra dyra presenter. Men bara att vakna på morgonen och önska sin familj och sina vänner en glad dag - bara det är väl värt att fira. För ärligt. Hur många här kan räcka upp handen och säga att er partner, familj och vänner hinns med så mycket som ni velat i en väldigt full vardag..? Jag hinner i alla fall inte med. Så att det finns en dag som gör att jag stannar upp, kramar om mina nära lite extra och skickar ett extra sms till mina vänner - well, det för mig är en fantastisk dag! Mer kärlek, helt enkelt. Idag - och varje dag!
Så.. Jag tänker fortsätta min dag här i min rosa lilla bubbla. Barnen och jag har bakat hjärt-marränger av överbliven äggvita, vi har blåst upp några hjärtformade ballonger och Sigge har lagat kort åt sina nära och kära som vi ska dela ut. (Busenkelt, forma bara en tom toapappersrulle till ett hjärta, doppa i färg och tryck på papper!) När Rasmus kommer hem blir det lite firande med rosa bakelser till efterrätt. Jag hoppas att du också har en riktigt fin dag! Och även om du är buttersmurfen som sitter där och tänker "bajs på denna dag" - en KRAM till dig också! ;)
Ett mer socialt liv nu, tack!
Nä men hej och godmorgon - eller god lunchtid snarare - nu får det faktiskt ta och bli vår! Jag vet inte om det bara är här på Åland, eller om det är ett fastlandsproblem också - men denna vinter kan verkligen inte bestämma sig för om den tänker vara vit och fin, regnig och grå - eller ett hav av slask blandat med livsfarliga kamouflerade isfläckar. Man blir ju helt slut! Men, idag skiner solen och fåglarna kvittrar och jag suuuuuger in mig av all energi det ger!
Ja men nu till roligare saker. Våren kommer nog, likt Snusmumriken alltid gör. Jag har fått nog av denna mammaledighet instängd i isolering. Eller inte bara mammaledighet. Detta osociala liv överlag. Både Rasmus och jag är väldigt (!) sociala och trivs bäst när vårt hus är fullt av folk och det är trångt runt matbordet. Så dit vill vi tillbaka, nu nu nu. Men sakta, sakta försöker jag kliva ut ur bubblan och tillbaka till det verkliga livet. Du vet, den där vardagen man gnällde på innan Covid fanns. Nu önskar man ju att man inte hade pipit så mycket om den, eller hur. Nåväl. Häromdagen hade jag min vän Erica över, och då våra äldsta går på varsitt dagis med typ 1 km mellan sig så promenerade vi efter kidsen. Okej syskonvagn och 3 åring på ståplatta och snöslask - det kan man kalla crossfit pass - men hem kom vi och umgås fick vi. Igår mötte jag upp min kollega och vän Jeanette och hennes två tvillingar som är födda dagen innan Teddy (hur kul!?) och vi stånkade också iväg på en promenad. Och efter lunchen var min vän Eeva över med sin lilla Agnes som är lika gammal som Melker. Dom börjar precis strax bygga hus här några hundra meter från oss - SÅ ROLIGT!! Och roligheterna fortsätter, för idag ska Rasmus, jag och kidsen åka och hämta deras två kusiner för en eftermiddag i Ålands pyttelilla lekland och sedan pizza-kväll. Så ni ser, det börjar ge sig. Ännu känner vi väl inte riktigt att vi vill börja planera en stor fest (Teddys dop och Melkers dopfest), men bara att börja träffas ute och ta promenader gör mer än själen gott!
På tal om promenader. Jag har kommit riktigt ordentligt igång med min träning nu, vilket känns otroligt roligt och givande. Jag följer ett lite annorlunda koncept som har startat upp på Åland - och jag ska berätta allt om det i ett kommande inlägg. Men bara att vara igång, och ha fått in det i en ganska så fullspäckad vardag - känns kanon! En stark och glad mamma som orkar bära och springa runt med alla barn - det är mitt enda mål med träningen!
I helgen då: Händer inte så mycket. Vi är två veckor från Rasmus Vasalopp, så han har full fokus på det. Otroligt imponerande att som trött småbarnspappa, som jobbar mer än heltid, ta sig an den utmaningen. Men också en av dom stora sakerna jag föll för. Målmedvetenhet och drivkraften att jobba hårt mot ett stort mål är otroligt sexigt i en karl, håller du inte med? Ibland när jag är på dåligt humör och svär inne i mitt huvud över hur lite han är hemma när han tränar nu, så inser jag också att jag ju valde honom just därför. För jag hade blivit totalt knäpp av att ha en karl som bara sitter hemma och ugglar när han är ledig också. Så heja Vasaloppet, haha!
Nästa helg: Blir däremot BETYDLIGT mer givande! För då ska vi ÄNTLIGEN, efter TVÅ ÅR, åka till Ekenäs och hälsa på min andra halva Fia och hennes familj. Pandemijäkelskapet har verkligen gett det här med distansvänskap en ny innebörd. Men, nu nu nu är det äntligen dags.
Nä, i vanlig ordning får jag sätta punkt nu innan du har läst ut en halv bok här. Ska försöka få min 3 åring att andas lugnt en stund - han är lite väl exalterad över sin eftermiddag med kusinerna.
Ha: En så bra helg som det bara går. Och kom ihåg: Att ha en bra helg sitter varken i vädret eller sällskapet eller programmet. Det sitter i DIG! KRAM
Både Sigge och Melker är väldigt kramiga av sig, och vill krama om allt och alla. En väldigt fin egenskap känner vi.
Men igår fick Agens nog när Melker förföljde henne och skulle kramas vartannat steg, haha! Bra att han lär sig att flickor (och alla andra såklart) bestämmer själva när dom vill bli kramade eller inte.
Sigge och Sigrid påväg hem från dagis <3
Och en bonus på Teddson bara för att jag vill äta upp honom när jag ser denhär bilden!
Renovering fas 3
Äntligen är vi igång! (Måste skrikas ut för att få rätt effekt här). I helgen tog vi itu med det som vi släpat fötterna med ett tag - att tömma övre våningen på gamla delen av huset. Den består av en liten toa, två sovrum och varje sovrum har två kalla vindsförråd på var sida. Ni vet såna där typiska för gamla hus. Well, i detta hus har vi inte låtsas om dom för dom har varit till bredden fyllda med Rasmus farmors saker. Och nu var det bara att ta tjuren vid hornen och börja reda upp allt. Rasmus föräldrar, bror och min mamma var här och hjälpte oss - och 3 traktorflak fyllda med saker att föra till soptippen senare var vi klara! Puhhh - vilket jädrans slitjobb! Men jag måste säga, allt flög inte upp på traktorflaket - vi hittade många skatter också. Och 6 Ikea kassar fulla åker till Emmaus loppis. Men nu är det gjort. Så skönt! Nu kommer vi till det roliga - att börja riva. Dessvärre inte riktigt än, för det är massor med lådor med saker där uppe som vi kommer behöva under byggtiden (Sigges gamla kläder bland annat som plockas fram vartefter Melker och Teddy växer) - så dom ska ner och förvaras någonstans under tiden.
I alla fall. Jag önskar att jag tagit mer bilder (ska ta mycket mer innan vi börjar riva) men detta är alltså 1/5 av allt vi röjde bort. Hitta Melker och Sigge på bilden på traktorflaket så får du en kaka!
Så vad är planen framåt, kanske du tänker nu. Och om du inte tänker det, så tänkte jag berätta ändå! Jo, alla våra sovrum blir där uppe. Vi har ju haft ritningarna klara ett bra tag, men i och med Teddys oplanerade ankomst ville vi rita om och få ett till sovrum. Och ett till stort badrum. Det är en otrolig lyx att kunna göra allt detta själv, med Rasmus som är så himla duktig på att rita hus. Vi kan göra ändringar lite hur och när vi vill, utan att behöva betala en arkitekt pengar för varje ändring. Här sitter arkitekten bredvid mig i soffan och vi planerar och pratar och ändrar och känner efter. Flyttar väggar och lägger till fönster och allt vad vi nu känner för. Men, nu är vi båda väldigt nöjda.
Där det står entréhall blir vårt sovrum, vi går igenom en liten walk in closet för att komma till själva sovdelen. För att få in ett till sovrum var jag tvungen att ge upp den stora walk in closet:en som vi hade i ursprungsplanen. Men det är okej. Den kommer igen när första ungen flyttar hemifrån ;) Vårt sovrum blir en ny tillbyggnad ovanpå farstun som vi ska bygga i vår, så det kommer bli himla mysigt med lite "tornkänsla" på sovrummet. Vi tänker också att Melker och Teddy får sova i samma rum ett tag, och så har vi ett av rummen som lekrum ett tag. Och det största rummet får Sigge. Fördelen med att vara äldst, såklart! ;)
En till fördel med att ha Rasmus som partner i detta projekt (och i livet, såklart!), är att han inte bara ritar hus. Han är även väldigt duktig på "fin-snickeri". Så vi kommer platsbygga något roligt i varje barns rum. Just nu letar vi inspiration på Instagram, men detta är väl på ett ungefär vad vi är ute efter. Det är väldigt högt till tak i barnens rum, så det vill vi utnyttja. Vad tror du? Har du tips på bra konton med barnsrumsdesign så snälla rara skicka tips i DM! Min Instagram är @sofiacharlottaelvira. TACK på förhand (säger jag och i smyg förväntar mig hundratals tips).
Nej, nu ska jag sluta babbla. Jag inser att om man inte är intresserad av renoveringar är detta säkert ett bra sömnmedel. Men det är ändå väldigt roligt att dela med sig av resan. Nu ska jag återgå till att skala äpplen (äter dina barn också kilovis med äpplen?).
Ha en riktigt fin start på veckan!! KRAM
3 månader med Teddy.
I lördags blev alltså vårt minsta lilla hjärta hela 3 månader. Och som tidigare gånger sitter jag här och tänker "han föddes ju igår!". Han har äntligen fått sitt namn registrerat. Vi förälskade oss direkt i just Teddy - men var väl lite osäkra om det skulle fungera som ett namn, och inte bara vara ett smeknamn. Men vi landade i det. Och på hans 12 veckors dag lämnade vi in pappren - och har nu en Teddy Mathias Alvar.
Han är precis som sina brorsor - lugn, trygg och kräver inte desto mer än att få vara med i centrum där det händer. Efter RS och allt vad det förde med sig så har vi helt övergått till ersättning, något både han och jag känner att är det absolut bästa. Både Sigge och Melker hjälper gärna till med matningarna, så mysigt. Han är en stor kille som visar 7,5 kg på vågen och verkar tycka mat är livets bästa grej. Babygymmet är ingen stor hit - han vill helst sitta upp i babysittern och kika på när brorsorna leker. Förra veckan började han även skratta högt med ljud. Det KAN ju vara det gulligaste ljudet som finns här i världen alltså! Annars har vi inte hunnit med desto mer spännande upptåg. Senaste 5 veckorna har varit Covid-galet deluxe, så vi har hållit oss undan allt och alla.
Men en sak kan jag konstatera - det är (enligt mig, och Rasmus) mycket större skillnad att gå från två barn till tre, än vad det var att gå från ett till två. Nu måste man tänka efter hela tiden så att alla får lika mycket tid i famnen, lika mycket uppmärksamhet, lika mycket engagemang och lika mycket kramar och pussar. Som två föräldrar med två barn har man ju alltid möjlighet till att ge varsitt barn 100 % - nu måste man dela på sig mera. Hela tiden. Och sen, att ha två barn med 13 månader emellan är en liten utmaning det också. Men - jag måste faktiskt säga att det går bra. Mycket bättre än jag vevat upp i mitt katastroftänkar-huvud. Det känns lite ibland som att det "hör till" att man ska sucka och stöna så högt det bara går om småbarnslivet, men jag har faktiskt inte något att sucka över. Inte just nu i alla fall. Allt flyter på rätt naturligt och vi lär känna vår femte medlem mer och mer varje dag. (Påminn mig om detta när han lärt sig gå och jag har tre som springer åt tre olika håll!)
Stundvis har jag haft det lite kämpigt med att bearbeta processen som pågick när Teddy blev till. Och längs med hela graviditeten egentligen. Du som hängt här ett tag minns säkert att han var en stor (!) överraskning, och jag jobbade mycket med mina tankar om jag skulle orka med en till - om jag ens ville ha en till. Nu när han är här kan jag ibland bli illamående över att jag ens tänkte så. Han är så självklar här i vårt gäng. Klyschigt upphöjt i tio nu - men han är verkligen den sista pusselbiten. Ibland är det väl tur att man inte kan planera och kontrollera allt som händer. Att vissa saker bara sker. I detta fall var det i alla fall det bästa som kunde hända.
Men.. nu sover Melker och Teddy i varsin vagn. Helt otroligt. Det är ytterst sällan Teddy prickar in sömn medan Melker sover sin dagsvila. Jag har krupit upp i soffan med en kopp té och tänker göra absolut ingenting alls. Sigge är första dagen på dagis efter 6 veckor hemma. Han sa inte ens hejdå när vi kom till gården imorse utan sprang rakt in och började leka. Bättre betyg kan väl dagis inte få. Nu ska jag återgå till Sex and the City - fick för mig att se den från början och ångrar det inte en sekund. Himla bra serie! Tips tips tips!
Ha nu en riktigt fin tisdag. Snart är det vår!
Tillbaka till vardagen!
Hej, jättemycket hej! Fia heter jag. För jag gissar att du redan hunnit glömma bort mig här i bloggvärlden. Det blev en minst sagt lite ofrivillig paus. Den började med att laddaren till min MacBook gick sönder - och när jag tänkte att jag åker och köper en ny efter jul så slog Covid till deluxe över vår lilla ö - och vi har i princip suttit hemma sedan dess. Vi har även haft Sigge hemma från dagis sedan julveckan, så har inte ens kunnat åka till stan dagtid med alla 3 för att köpa en ny. - Men, idag överraskade min älskade man mig med en helt ny Mäckis! Åh! Han ansåg inte det var värt att köpa en ny laddare till min 8 år gamla trotjänare. Plus att han ville peppa mig lite efter en väldigt (!) lång månad. (Så så så så fin han är!) Och vad säger man då mer än TUSEN TACK och nickar glatt.
Se, jag börjar direkt med en massa svammel. Inte mycket som har ändrats här inte.
Teddy, som vår minsta lilla stjärna nu heter, blir hela 3 månader idag. Helt otroligt. Tiden går bara snabbare för varje barn, Jag ska återkomma med ett eget inlägg om våra tre första månader tillsammans. Ska också försöka sammanfatta fem veckor hemma med tre små. Och bygget. Du måste ju hänga med i hur det går här hemma med renoveringen. Men först ville jag bara få iväg detta inlägg och göra dig påmind om mig och mitt babblande. Så skönt att sitta här med fingrarna mot tangenterna igen.
Så hej. Igen! Nu tutar vi igång. Vår lilla gullbulle önskar dig välkommen med på hans resa.
En ny vardag, minsann
Hej måndag! Och Lucia, till och med. Vi pratade igår här hemma om att ta med barnen till stan ikväll för att se Lucia tåget, men nu när jag sitter här och googlar på det så ser jag att det börjar vid 19, och "finalen" är vid 19:45. Är inte det lite sent..? Eller har jag blivit "en sån där" som vant mig vid att nattning börjar vid 19 och sedan är det kväll-kväll? Oklart!
I alla fall, ny vecka och veckan innan jul-veckan. MYSIGT!! Men, hur fort går inte tiden? Vår lilla knodd blev 6 veckor i fredags och jag vet inte riktigt hur det gick till. Men det är minst sagt en ny vardag just nu! Och då är lillen ju bara "Nyfödd" än och sover och äter ju mest. Jag minns så bra när Sigge var i samma veckor och jag tyckte det var såååå enkelt att ha barn, och kunde inte förstå alla dessa mamma konton på sociala medier som skrev om kaffe i dropp och lugna sig på kvällen med en flaska vin. Nu skrattar jag rätt hårt åt mig själv. Herregud. Livet med barn har ju inte ens börjat när dom är såhär små. Dom kräver ju inget mer än mat, torr blöja och närhet. Resten sover dom ju. (Och nu menar jag såklart när allt löper på såhär "enligt ramarna", självklart är det betydligt annorlunda verklighet om barnen har kolik, är sjuka, har annat som kräver extra) Men, där är vi nu. Och jag fruktar lite nu när han börjar gå mot den åldern när dom börjar vara vakna mer och kräva mer och röra sig mer.. Då kommer mina dagar bli svettiga, kan jag lova! Samtidigt som att se dom pyttesmå utvecklas är ju livets bästa grej. Men med en 14 månaders tornado i huset så hinner man inte njuta riktigt lika ljuvligt.. Någon annan med 13 månader mellan barnen som kan ge lite tips och trix? Kan skicka choklad som tack, haha! Och då ska vi inte ens prata om när vi ska ut genom dörren just nu, och alla 3 barn ska vara vinterklädda. (andas i en påse). Nej.. Nu lämnar vi dethär..
Annars gör vi inte så mycket mer än umgås med varandra just nu. Här på Åland härjar det en MASSA virus hejvilt, så vi tar inte med lillen någonstans just nu. Lite tråkigt, men också rätt skönt. Att verkligen bara vara. Försöker få in massor med promenader istället. Om jag längtar tills det börjar vända mot ljusare tider..? Oh ja! På tal om promenader har jag även tagit ett STORT beslut (eller snarare stor satsning) på min egen träning. Från att vara en som tränar 4 gånger i veckan och springer 10 km utan att typ svettas - till dessa så täta graviditeter - kan jag lova dig att jag knappt känner igen min kropp. Men, det kan ju bara bli bättre. Så resan är startad och jag ska dela med mig av allt i ett kommande inlägg. Häng med du också!
Nu märker jag här att vi är påväg mot ett av mina välkända bara-babbla-på inlägg, så jag tänker sätta stopp nu och istället dela med mig av en bildhög från helgen! Hoppas du får en jättefin start på veckan. Och kom ihåg, ifall du behöver höra detta - det blir jul ändå, utan hemlagad pepparkaksdeg och sju sorters still. KRAM!
-------------------
Just nu priortierar vi båda vår motion väldigt högt (Rasmus laddar för vasaloppet i mars nästa år), så för att få in familjetid också (vilket är precis lika viktigt) så ger vi oss ut på kvällspromenader tillsammans. Men jag vill inte att Sigge cyklar i mörkret (han syns ju knappt på sin lilla, lilla cykel) - så det blir springvagnen för honom. Vi måste ju se ut som en liten cirkus när vi kommer gåendes, haha!
Vi bakade lussebullar här om dagen, och Sigge insåg att dom hade hans bokstav. Så, såklart var det ju hans bullar och inte Melkers. Här hade det väl egentligen kunnat sättas in en pedagogisk lektion i hur man delar med sig, men jag orkade inte. Så jag lagade några M också som fick vara Melkers. Bevara husfriden, kallas det.
Och efter att ha fixat pepparkakor blev Sigge lätt besatt av att dekorera allting. Så, även lussebullarna skulle dekoreras.
Kan dock varmt rekommendera det, dom smakade ännu godare med lite strössel på.
En spontan sista minuten inför jul klippning hann vi få in för vår förstfödda.
Sigge är en otroligt social och NOLL blyg kille, och att se honom sitta i frisörsstolen och prata med frisören om vädret som 3 åring är otroligt roligt. "Ja snön regnar bort där ute", sa han som den lilla farbrorn han är.
Och så har vi gett oss på detta- syskonfotografering. Även kallat: Århundradets kaos.
Som tur är ingenting vi investerat pengar i - vår vän har en bekant som utbildar sig till fotograf, och hon fick en övning utan dess like vill jag lova. Kan hända det var hennes första och sista syskonfotografering! ;) Men ändå. Kolla på dethär! Mina TRE hjärtan.
Hur blev dom TRE stycken...? Jag hänger inte med!
Och lilleman bara hänger på han, i allt. Nu har han ett namn också! Men vi ska spika mellan namnen också innan vi delar med oss av det. Två mellan namn ska det vara, ett från varjes sida. Mycket viktigt för oss! Bara det att vi tagit våra favoriter redan till dom två första, så denna gång får vi leta lite i släkthistorierna för att hitta rätt.
Och mycket snor och hosta betyder MYCKET tid hemma och MYCKET pyssel. Kan lova dig att trolldeg är fantastiskt pyssel. Man kan göra så mycket. Här har vi lagat av pepparkaksformar pynt till julgranen. Succé hos båda barnen.
