DSC 7646 1

Babyrumpans bästa vän!

Skrivet av Sofia Donner 18.12.2020

Kategorier:

Okej - nu ni småbarnsmammor (och pappor såklart!) ska ni få mitt absolut bästa tips för babyrumpan! I och med att dom öppnat upp Melkers bröstkorg vid operationen, är det lite knepigt att lyfta honom just nu medan den läks. Så att få rumpan under en kran är i princip omöjligt. Så det går åt en hel del våtservetter. Och jag vet inte hur det är med dig, men själv är jag lite skeptisk till innehållsförteckningen på servetterna i butiken. Som tur är går det snabbt och är billigt att laga egna - som är skonsamma för den känsliga lilla bebisrumpan.

Jag köper tvättlappar (finns bland blöjorna) som jag klipper på mitten och lägger i en matlåda. Sedan kokar jag snabbt upp ca 1 liter vatten med 2-3 msk kokosolja (då den är kall och fast, lite mer om den blivit varm och flytande). Detta räcker till två burkar. Sedan är det bara att hälla det över tvättlapparna. När det blivit kallt pressar jag bort överbliven vätska och häller ut det. Taaa-daaa!!

Dessa är även perfekta att tvätta bebisen med under dagen. I ansiktet och längs halsen där det oftast rinner lite spya.

Screenshot 2020 12 15 at 12.40.15


Materiell lycka

Skrivet av Sofia Donner 16.12.2020

Kategorier:

Okej - den som sa att lycka inte kan köpas har helt klart inte suttit i vår nya soffa! Nu vill jag ju inte skapa en bild av att man måste köpa en ny soffa för att bli lycklig - men ibland känns det så himla bra att kunna unna sig något nytt. Vi har behövt köpa en ny soffa i flera år, men som jag berättade tidigare så har vi levt i en "sen när bygget är klart" mentalitet. Och nej - det är slut på den nu. Så ut åkte min säkert 12 år gamla, nersuttna, skabbiga soffa. Och in kom denna gudomlighet! Jag har en stor kärlek till soffor med djupa sittdynor. Sådär så att det nästan känns som en säng. Som körsbäret på toppen är denna även så mjuk så man tror att man lägger sig i en hög med bomull. Äääää, bästa köpet vi gjort! Utan tvekan! Och visst blev rummet bättre.. I väntan på att det är vardagsrummets tur att renoveras.

Nä men det kommer nästan en liten tår medan jag skriver detta - så glad är jag här i mitt nya favorithörn. Som jag längtat sedan Melker föddes, efter alla tusen timmar på en hård stol bredvid hans säng på sjukhuset, om just detta. Att få spendera mina mammalediga dagar i soffan. Framför Netflix. Med min bebis bredvid mig. Och här ligger jag nu! Lycka!Screenshot 2020 12 15 at 11.40.49

Soffan kommer från EM här på Åland och modellen heter Estelle.
Vi valde tyget Iron, men den finns i massor med färger.

Screenshot 2020 12 15 at 11.41.01Nästan bäst är denna enorma (!) fåtölj. Alla här i huset vill sitta i den. Så det är tur att den rymmer oss alla!
Hur mysigt är inte det, att verkligen tränga ihop sig i en enda stor kram-hög?

Och här kommer före-bild. Visst känns rummet mysigare? Och större! Detta var vår julklapp till varandra i år :)Screenshot 2020 12 15 at 11.41.12


Tillbaka till livet.

Skrivet av Sofia Donner 14.12.2020

Kategorier:

Hej från mitt favorithörn här i soffan!

Vi är hemma igen. Melker är opererad, och återhämtar sig så otroligt fint. Än är det täta kontroller för att följa med hur hans hjärta läker - men i det stora hela får vi vara hemma. Som jag längtat efter detta. En vanlig vardag.

Han blev utskriven från Nya sjukhuset i Helsingfors för 1,5 vecka sedan. Men första tiden hemma har varit rätt tuff. Det var som att luften gick ur oss när vi kom hem. Efter 9 veckor på helspänn - och de fruktansvärda dygnen kring hans operation - gav effekten av att benen vek sig under oss när det väl var över och vi kunde börja andas ut igen. Men sakta, sakta kommer vi tillbaka. Vi får vara tillsammans, alla 4 - det räcker så!

Screenshot 2020 12 14 at 13.21.37

Jag kommer berätta för er om operationen, och allt runtom den. Men det kanske tar ett tag. Jag behöver bearbeta allt som hänt, och själv förstå det - innan jag kan dela med mig av det. Men det jag i alla fall vill säga är TACK till varenda en person vi fick ta del av under denna resa. Nya barnsjukhuset var helt fantastiskt. Så bra som nu en byggnad full av barn i behov av vård kan vara. Vi möttes enbart av värma och omtanke och vänlighet. Svenskan var en stor svaghet, men vi upplevde att alla försökte så gott det bara gick. Och vi kom även långt med engelska. Jag är väldigt tacksam, och ödmjuk, inför den fantastiska vård vi har i detta land. Vilken trygghet! Nu tycker jag att vi alla hjälps oss att inte överbelasta den i och med covidsituationen - att vi alla tar vårt ansvar och håller oss hemma, håller avstånd när vi behöver iväg och sköter vår handhygien!

Melker före operationen & Melker 10 dagar efter. Hur otroligt!? Vår välmående, starka, fantastiska lilla kille!717769DE B10D 47AD 84B8 CD5EAA3A51EF

Annars då: Inte mycket nytt. Idag är första dagen som jag känner att en vardag är påväg tillbaka. Jag känner mig överväldigad av lycka som nu kan hämta Sigge på dagis med syskonvagnen - något jag längtat så enormt efter.

Screenshot 2020 12 14 at 13.21.46

Bygget: Har ju stått helt och hållet stilla. Och vi har insett att det kommer få göra det ett tag till. I väntan på att orken återfinner sig har vi börjat "fuskrenovera" gamla delen av huset. Målat köksluckorna, köpt ny soffa, möblerat om, bytt bokhylla.. Smått och gott som ger en helt ny känsla. Som skapar mer ett hem, än hela "vi ska ändå snart riva det" mentaliteten som vi levt med. Slut på det nu! Vi lever idag - och då skall vi trivas och må bra idag! Bilder kommer!

Nu: Ska jag fortsätta plocka lite innan älskade storebror skall hämtas. Vi kan se detta som ett brytpunkt-inlägg. Vi fortsätter framåt med att jag återigen öppnar upp dörrarna till vår vardag. Det är så trevligt ändå, att dela den med er.

Ha en fortsatt fin måndag!


Vi har fått en SuperMelker!

Skrivet av Sofia Donner 15.11.2020 | 3 kommentar(er)

Så.. Här sitter jag med fingrarna mot tangenterna och vet inte var jag ska börja. Jag tror detta är försök nummer tolv till att skriva detta inlägg. Det snurrar en hel orkan av ord inne i mitt huvud, men ingenting känns riktigt rätt. Och inget känns beskrivande nog. Men jag vill i alla fall förklara min tystnad här. Eller kanske inte ens förklara. Jag vill dela med mig av det som händer just nu. För om jag skriver ner det så kanske det hjälper mig själv att förstå. Jag vet inte. Men vi testar.

Kvällen den 23 oktober förändrades hela vår tillvaro. Hela vårt liv. Bara sådär. Som jag redan berättat fick vi vid lillebrors födsel reda på att han har ett hål i sitt hjärta. Ingenting allvarligt, sades det. Det kommer antagligen behöva stängas, men långt in i framtiden. Och ingenting kommer hända fram tills dess. Ja, så sades det.

Några dagar innan den 23 oktober hade vi varit på kontroll med Lillebror. Som heter Melker, förresten. Inte ens det har jag hunnit uppdatera er om. Vår lilla farbror Melker gick lite trögt upp i vikt - och det konstaterades att han hade lite vätska i lungorna. Fullt normalt, med det hjärtfel han har sades det. Medicin sattes in, och vi kunde åka hem igen. Medicinen skulle ta hand om det. Han skulle börja gå upp bättre i vikt bara extra vätskan i kroppen kommit ut. Ja, så sades det.

Men vad som sägs och vad som är - är inte alltid samma sak.

Vi lade oss för att sova den kvällen. Melker hade fått som vana att alltid äta vid klockan 02 - och vid 03 vaknade jag upp och funderade varför jag inte blivit väckt innan. Tittade på Melker, som låg och hyperventilerade bredvid mig. Han andades så stressat - varvat med att han höll andan och inte andades allt. Jag flög upp ur sängen, skrek åt Rasmus att vakna och slet samtidigt upp barnet ur babynestet. Där och då antog jag att han var täppt i näsan så jag sprang till badrummet och spolade genom hans näsa med koksaltlösning. Det hjälpte inte. Vi ringde till sjukhuset som bad oss komma in direkt. De frågade om vi skulle skicka ambulans, men jag var då redan påväg ut genom dörren och gissade att vi är där snabbare. Sedan gick allt både jättesnabbt och i slowmotion. Allt på samma gång. Och mitt i allt satt jag i en helikopter med Melker i famnen, påväg mot barnintensiven på TYKS.

Fem dagar senare landar vi på Åland igen, och Melker läggs in på sjukhuset här. Hjärtsvikt, ytterligare ett hål i hjärtat och en operation som kommer ske inom en nära framtid. Antagligen i början på nästa år. En helt ny vardag börjar ta form. Rasmus och jag är på sjukhuset i skift. All övrig tid går åt till att hålla Sigges liv så normalt och lugnt som möjligt. Melker får vara hemma på permis mellan varven. Men i övrig är det mediciner, prover och läkarkontroller. Om och om igen. Ett mål som sattes på TYKS var att han skulle vara 5 kg vid operation. Då han inte orkar äta själv, har han fått en sond och en mer energirik mat. Vi matar och matar och matar. Men vikten går trögt. Och medicindoserna måste höjas gång på gång. Så läkarna tar beslut att operation måste ske nu. Dom närmsta månaderna blir dom närmsta veckorna. Han kommer inte växa till 5 kg, och han behöver mer hjälp än dom kan ge här.

Så här sitter vi nu. Och väntar på att vilken dag som helst bli flyttade till Helsingfors. Där öppen hjärtkirurgi väntar vår snart 8 veckor gamla bebis. Vi är trötta, omtumlade, känslomässigt instabila och kastas dagligen mellan den starkaste rädsla jag någonsin känt, och den varmaste tacksamhet över så fantastisk vård. Och jag har skrivit ner sida efter sida med tankar och känslor och funderingar. Men ingenting känns rätt att publicera. Jag har svårt att hitta gränsdragningen mellan Melkers integritet, och mina tankar och känslor. Jag vill så gärna dela med mig av dem. För jag vet själv hur mycket det hjälper andra, att inte känna sig ensam. Och om en endaste en i samma, eller liknande, situation kan finna tröst här - känna sig mindre ensam - så vill jag kunna göra det. Samtidigt som Melker är ett väldigt sjukt barn. Och jag har svårt för när man "blottar ut" sjuka barn. Han är en egen person med rätt till ett eget privatliv.

Så jag måste låta detta gro, innan jag fortsätter visa er vår vardag just nu. Men jag kommer tillbaka - säkert inom kort. Tills dess kan ni följa oss på instagram @sofiacharlottaelvira. Det känns mer privat, för där kontrollerar jag själv vilka som får tillgång till information.

Men just nu fokuserar vi på att hålla oss flytande, ta djupa andetag och ge båda våra barn allt de behöver - och lite till.

Screenshot 2020 11 15 at 11.07.31Vår fantastiska duo <3

IMG 5094Och vår fantastiska SuperMelker! <3

Stor kram!


Förlossningen!

Skrivet av Sofia Donner 14.10.2020 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Vår förlossning började egentligen fredagen den 19:e. Jag nattade Sigge vid kl 20 och somnade på en madrass som vi har på golvet bredvid hans säng. Kl 22 vaknade jag av värk. Steg upp och gick ner till Rasmus. En till värk dök upp ganska snabbt. Och en till. Och en till. Vid 23 ställde jag mig i duschen medan Rasmus värmde en vetekudde. Men det hjälpte inte. Vid 24 kom värkarna med 4 minuters mellanrum, och de kändes rätt ordentligt. Vi ringde in, och de bad oss komma direkt. Rasmus föräldrar (som bor granne med oss) kom över och vi åkte iväg. Väl inne på BB kunde dom konstatera att värkarna var kraftiga och täta - men jag var bara 3 cm öppen. Vi fick förflytta oss till förlossningssalen där jag fick en Tens apparat påkopplad (det var väldigt skönt!) och ny koll efter en timme. Ingenting hade hänt även om värkarna fortsatte. Såhär höll det på till kl 04. Då fick vi ett rum och ombads sova lite i väntan på att det skulle starta på riktigt. Vid 05 började värkarna avta och jag lyckades somna en timme. På morgonen var det ny undersökning. Ingenting hade hänt under natten, och värkarna var borta. Vi fick order om att gå en promenad runt sjukhusområdet för att hjälpa kroppen på traven. Inte heller det gav något resultat. Vid lunch bestämdes det att vi får åka hem igen i väntan på att det drar igång igen. And so we did!IMG 3671Tog en bild på magen vid 04 - som även kom att bli den sista bilden på magen.IMG 3675På promenad efter en hel natt med värkar och en timmes sömn. Vackert var det inte, men rätt skönt.

På lördag kväll var vi bjudna på en kräftskiva. Jag var halvt medvetslös men ville ändå åka istället för att sitta hemma och fundera och känna efter. Vid 21, när vi satt där och åt, började värkarna igen. Vi tackade rätt snabbt för oss och åkte hem. Dock slutade dom, igen, efter någon timme. Såhär fortsatte det under söndagen också. Natten till måndag vakande jag vid 02 av kraftig mensvärkssmärta. Gick på toa och upptäckte en blodblandad flytning. NÅ NU, tänkte jag, superexhalterad! Sov lite till och från och vid 08 när Rasmus körde iväg Sigge till dagis (i samma sekund de lämnade gården med bilen) kom en jäääättevärk. Och en till. Och en till. Halvt kröp till duschen och blev sittandes där på golvet tills Rasmus kom hem igen. In i bilen och in till BB. Vid 08:30 var vi där, och 08:45 var jag 6 cm öppen. TJOHOO, bebis påväg. Nu var vi båda så peppade.

In i förlossningssalen. Jag blev erbjuden lustgas och epidural, men tackade nej till båda. Jag var så hög på lustgas hela Sigges förlossning som var så intensiv, så nu ville jag vara klar i huvudet och uppleva allt. En timme orkade jag ta värkarna genom att bara andas lugnt och klämma Rasmus hand. När jag var 8 cm öppen tog jag lustgas. Eftersom han ännu låg väldigt högt i magen ville inte vattnet gå, så de tog hål på hinnorna. Och hej då drog smärtan igång ordentligt. Fick ha lustgasen på fullt och antagligen bröt jag alla ben i Rasmus hand - men nu gick det snabbt till fullt öppen. Vi var i mål, kände jag! En klockren förlossning! Men här började det gå snett..IMG 3706Barnmorskorna i rummet berättade att jag var fullt öppen, men han låg ännu alldeles för högt för att vara påväg ut. Jag fick genomgå en hel rad cirkuskonster för att försöka få ner honom. Ingenting hjälpte. Jag hoppade, jag gick, jag studsade på boll, jag krystade. Efter två timmar var jag så slut så jag inte kunde stå på benen längre. Läkare tillkallades och hon kunde konstatera att han satt fast på något sätt. Hon försökte snurra på honom (okej den smärtan alltså!) - men inget hjälpte. 14:45 avbröt hon förlossningen. Jag fick en spruta i låret för att stanna värkarbetet - och det bar iväg mot operation. Med tanke på att jag varit LIVRÄDD för snitt så gick det otroligt bra. Jag var så otroligt enda in i själen trött, jag hade ju trots allt knappt sovit sedan fredagen - så just då kändes det så fantastiskt att inte behöva kämpa mer.IMG 3711

Allt flöt på fantastiskt bra, och 15:06 fick jag upp min lilla krabat på bröstet. Rasmus satt vid min sida hela tiden, och gick bara iväg för att klippa navelsträngen. Det var verkligen en så fin upplevelse. Efter det fick jag ligga kvar och sys medan Rasmus och lillen gick tillbaka till BB för vägning och mätning och allmän koll. De mötte sedan upp mig på uppvaket, och vi hängde där i några timmar och bara myste tillsammans innan jag fick åka med upp till vårt rum.IMG 3760Hehehe, lite lätt nerdrogad och helt slut morsa var det här ja..

Vi blev på BB till fredagen, och under alla besökstider kom Sigge dit och hängde med oss. Det var så fint, och jag är så nöjd med hela upplevelsen.

Dock är jag otroligt förvånad över hur tufft det är att återhämta sig efter ett snitt. Det har nu gått lite på 3 veckor, och jag har inte lika ont mer- men jag är väldigt orörlig och känner inte alls igen min kropp. Den orkar absolut ingenting. Just nu känner jag en viss stress över hur lång väg jag har tillbaka, men jag försöker lägga det åt sidan och ta det som det kommer. 

Men för att avrunda - det blev absolut inte den förlossning jag hade föreställt mig. Men den blev väldigt bra ändå! Lite frustrerande med tanke på att han hade varit ute på 4 timmar om han inte fastnat fast - men jag vet, så kan man inte tänka. Nu är han ute och nu är han här! <3 


Home alone med favoritfrukost!

Skrivet av Sofia Donner 12.10.2020 | 2 kommentar(er)

Kategorier:

Idag: Blir lillebror 3 veckor gammal (ung?) och vi har vår första dag hemma på tumis. Känns riktigt skönt faktiskt, att börja återfå en vardag. Och dessa 3 dagar i veckan då Sigge är på dagis ska jag faktiskt fokusera 110 på lillebror, för det blir inte jättemycket fokus på honom när virvelvinden är hemma.

I helgen: Har vi mest bara varit. Lillebror var på ett hjärtultraljud i lördags och Sigge hade jompa igår. Jag gav mig även ut på den första jätte korta och jätte långsamma promenaden sedan snittet. Det kändes helt okej, samtidigt som det var jätte frustrerande. Visst var det en ny kropp efter Sigges förlossning också, men detta är så nytt så det blir läskigt. Jag känner inte alls igen min kropp. Alla vardagliga rörelser tar ont, ömmar och känns obehagliga. Det kommer bli en mycket längre och kämpigare väg tillbaka än jag trodde. Så fort efterkontrollen är klar ska jag boka tid med någon som är duktig på träning efter kejsarsnitt.IMG 4515

Har du gjort ett snitt? Hur såg din återhämtning ut? Berätta gärna!

Annars: Händer det inte så jätte mycket i en vardag med ett spädbarn. Han äter bra, sover bra och bajsar. I princip. Sigge närmar honom mer och mer varje dag, och är kärleksfull och beskyddande. Vi är medvetna om att ett (eller flera) bakslag kan komma, men just nu njuter vi alla av att vara lite nykära i vår nya familjemedlem.

IMG 4490

Besatt av: Min nya favoritfrukost. Keso vanilj med äppelbitar och kanel på. Så otroligt gott! Har du inte testat så gör det, direkt! IMG 4541

Även besatt av: Morden i Sandhamn. Har du precis som jag missat den serien så börja kolla direkt - finns på Yle Arena.

Nu: Reda upp lite tvätt medan bebis sover. Tänk att vi är tillbaka här, i bebisbubblan.

Ha: En jättefin start på veckan. Och kom ihåg - covid19 är på riktigt. Och det är allvarligt. Var försiktig. Sunt förnuft. Tvätta händerna, en gång för mycket helst. Håll avstånd. 


Barnboktips.

Skrivet av Sofia Donner 08.10.2020 | 2 kommentar(er)

Kategorier:

Barnböcker! Något av det absolut bästa jag vet. Sigges (och nu lillebrors) egna lilla bibliotek börjar bli riktigt stort nu, och får jag välja är det helst böcker jag köper åt dem. Massor. Olika. I alla möjliga kategorier. Och det bästa av allt? Denna förälskelse i böcker har smittat av sig på Sigge. Han vill att vi läser för honom flera gånger per dag. Och han går ofta själv och hämtar några böcker och sitter och läser högt för sig själv. 

Så, jag tänkte att jag skulle dela med mig av några guldkorn i vår samling. Vi läser såklart väldigt mycket klassiker. Astrid Lindgren är min absoluta favorit, och Sigge älskar Pippi. Rasmus läser oftast Emil i Lönneberga för honom. Och Tove Jansson - vem kan mötas med henne? Vem ska trösta Knyttet har utan att salta det lästs säkert 200 gånger här hemma. Och Pettson och Findus älskar vi allihop. Och Elsa Beskow blir det också en hel del av, Det blir också mycket "lättare" barnböcker som Bebbe (Sigges absoluta favorit), Totte och Nicke Nyfiken. Och Barabapappa.

Men sen finns det några lite mindre kända skatter, som jag inte vill att ni ska missa. Här kommer fem av våra godaste godbitar!

Allt fantastiskt du kan bli
av Emily Winfield Martin

Denna bok är absolut magisk. Helt fantastiskt. Den går på rim (vilket jag älskar) och handlar precis som titeln om allt fantastiskt en liten människa kan bli. Den lämna kvar en så mysig känsla i hela kroppen, och visar barnen att du kan bli precis vad som helst. 

Ur boken:
"Kanske räddar du världen?
Gör den ännu mer rik?
Eller uppfinner toner
som blir till musik."
IMG 4381

--------------------------------------------------
Vad som än sker
av Debi Gliori

Ännu en bok på rim (jo det blir en hel del sådana) som handlar om att vi älskar vårt barn, oavsett vad. I boken är det en liten räv som testar sin mamma och kollar om hon älskar honom, även om han är lite stygg ibland. Väldigt vackert sätt att lära ditt barn att du alltid kommer finnas där, vad som är sker. Jag blev gråtfärdig första gången vi läste den. 

Ur boken:
"Liten sa: Men om jag blev ett läbbigt kryp, skulle du ändå älska en sådan konstig typ?
Så klart, sa Stor. Ett kryp eller fler, jag älskar dig alltid vad som än sker."
IMG 4380

--------------------------------------------------
Samma himmel här som där
av Britta Teckentrup

Detta är Sigges favorit av dessa böcker. "Samma himmel" säger han ofta när vi är ute och går. Denna bok handlar om olika djur i världen som är så olika, och bor på så olika platser - men som ändå alla ser upp mot samma himmel. Ett jättefint sätt att lära barnen att vi må alla se lite olika ut, bo i olika länder, prata olika språk - men vi är ändå alla lika i grund och botten. Bilderna i denna bok är magiska! Önskar de gick att få som tavlor till pojkarnas rum.

Ur boken:
"Samma himmel
här som där
Samma himmel 
var vi än är."IMG 4382

--------------------------------------------------
Vad gör mig lycklig?
av Heidi & Daniel Howarth

Detta är vårt nyaste tillskott, med redan efter första läsningen hamnade den i favorithögen. Boken handlar om en panda bebis och hennes mamma. Budskapet i boken är att lära barn om utrotningshotade djur, och det ansvar vi har för att hjälpa dem överleva. På ett väldigt fint och mysigt sätt. Ett viktigt ämne vi gärna läser mera om här hemma.

Ur boken:
"Men med en gosig mamma vid sin sida
var till och med det jobbiga roligt."
IMG 4384

--------------------------------------------------
Snäll - en bok om att vara snäll
av Axel Scheffler

Här säger titeln sitt, känner jag. En bok om att vara snäll, och vad du kan göra för att vara snäll mot någon annan. Boken fokuserar mycket på människor som tvingats fly från sina hemländer, och vad vi kan göra för att vara snälla mot dom då dom kommer till vårt land. Otroligt fin bok med ett otroligt viktigt budskap. Ett måste i alla bokhyllor, känner jag.

Ur boken:
"Hur kan du hälsa dem välkomna?
Kan du dela med dig av dina leksaker?
Eller rita tillsammans med dem?"
IMG 4383
--------------------------------------------------

Har du något tips? Dela gärna med dig. Jag är alltid på jakt efter nya skatter!


Två veckor av blodprover och hjärtultraljud.

Skrivet av Sofia Donner 06.10.2020 | 1 kommentar(er)

Hej från bebisbubblan!

Igår blev lillebror 2 veckor. Vi använder fortfarande lillebror, eftersom hans namn inte är spikat än. Eller jag vet vad han heter, men min man behöver fundera lite till. Det lustiga är att vi hade ungefär 10 namn med oss till BB som förslag - men inget av dessa finns kvar. Så det är verkligen som alla säger, man kan ha ett namn redo men sen visar det sig att babyn helt enkelt inte heter så. Men, vi jobbar vidare på det!

IMG 4312

Hur har det gått: Ja, nå - sådär. Du minns kanske att jag tidigare skrev att Sigge har en blodsjukdom som heter Sfärocytos. Yes - lillebror fick den han också. Men vi visste nu att chansen finns, så vi var beredda. Vanligt för dessa barn är att de föds med gulsot. Det gör många bebisar, i och för sig - men i dessa fall biter den sig fast lite hårdare. Lillebror har nu fått behandlas med UV ljus 5 gånger. Varje gång går värdena ner fint, men stiger igen redan nästa dag. Så egentligen är vi fortfarande inskrivna på barnavdelningen, men får vara hemma på permis som dom kallar det, mellan alla provtagningar. Typiska för barn med sfärocytos är också att kroppen inte orkar jobba upp deras HB själv, vilket nu också händer lillebror. Hans HB ligger som bäst på 95 och sjunker sakta. Och när det når 90 är det dags att få en dos nytt blod. Läkarna gissar inom denna vecka. Så det värdet kollas också regelbundet.

Sedan, utöver detta med blodet - så föddes lillebror med en liten defekt på sitt hjärta. Förmaksväggdefekt, även kallat ASD. Det är en liten glugg mellan höger och vänster förmak som skall stängas när bebisarna föds - men som i lillebrors fall har blivit öppet. Detta måste åtgärdas via operation för att inte senare i livet skapa olika hjärtproblem, men det kan vänta tills han är något år gammal. Så dom inte behöver operera ett så litet knytte. Vilket vi är otroligt tacksamma för. Samtidigt som det ligger och skaver i bakhuvudet hela tiden. Hjärtfel är ju ett ganska stort ord. Men jag har helt och hållet överlåtit mig i läkarnas händer denna gång. Valt att lita på dem, och känna mig trygg i deras plan. För om jag själv börjar fundera nu, och googla, och tänka efter så kommer jag gå i bitar. 

Så.. Just nu är det lite mycket. Mesta dels av tiden går det bra. Sigge, och livet överlag med två barn, håller oss så sysselsatta så det finns varken tid eller ork att fundera desto mer. Men när lampan släcks på kvällen, och lillebror snusar sött i babynestet brevid, så kommer det en liten dust av sorg krypandes genom bröstkorgen. Sorg blandat med oro. Det går inte med ord att beskriva hur ömtåliga vi människor egentligen är - och det blir så plågsamt tydligt när vi får barn. 

Nej, nu pausar vi detta. Jag återkommer med uppdatering när vi vet mer. Just nu är det en dag i taget bara..

Lillebror: Är väldigt lugn och harmonisk. Precis som Sigge är han väldigt "med" och vill inte ligga i något babynest - utan sitta i babysittern och kika på vad som händer. Vi lär fortfarande känna varandra, men såhär långt är han väldigt lik Sigge i sitt sätt att vara.

Sigge: Är en så fin storebror så jag tror att jag har gråtit säkert tvåtusen tårar över det. Jag blir så rörd varje gång han stryker sin lillebror över kinden, eller rusar efter hans napp när han gråter. Hur han varje morgon direkt frågar var lillebror är. Tänk att vi skapat denna lilla, kloka, omtänksamma människa. Det är så stort så det inte får plats i hjärtat. Han var hemma hela förra veckan med oss, men det kändes så fel att måsta släpa med honom på alla lillebrors koller på sjukhuset - så denna vecka får han vara sina 3 dagar på dagis igen. Och redan igår märktes det att han mår bättre av det. Vi försöker ge honom så mycket uppmärksamhet som det bara går, och ser till att han dagligen får tumistid med en (helst två) av oss där det är han och hans önskningar som är i fokus. Oftast är det att måla eller bygga lego, men igår önskade han att få äta pizza - så då drog vi iväg och gjorde det. Så mysigt!

Jag: Återhämtar mig sakta. Men nog känns det att dom skurit upp magen på en - hoh hoh.

Nu: Ska jag avsluta denna roman till inlägg. Jag ska sätta mig ner och skriva på min förlossningsberättelse. Är det bara jag som ÄLSKAR att läsa och höra allt om andras förlossningar!? Det är en så otroligt stor och mäktig grej!

Idag: Ska jag färdigställa ett litet målarprojekt här hemma. Visar bilder då det är klart!

IMG 4241


Lillebror är här!

Skrivet av Sofia Donner 26.09.2020 | 5 kommentar(er)

Kategorier:

Hej världen!

Lillebror är här!

I måndags, 21.9 kl 15:09, tittade han ut. 9 dagar före BF. Med sina perfekta 3750 gram och 52 cm. Det var en snabb och smidig förlossning som fick ett lika snabbt slut när han i krystningsfasen fastande med huvudet felvänt på vägen ut - och de fick byta till akut snitt. (Lite väl tufft för kroppen att gå igenom 95% av en förlossning OCH ett snitt, puhhh). Jag som alltid varit så rädd för snitt är så otroligt imponerad av gänget här på ÅHS. Vilka proffs! Det gick så snabbt, smidigt och lugnt. Men mer om allt med förlossningen i ett separat inlägg.

Lillebror (som ännu inte har fått ett namn) har även fått en släng av envis gulsot, så just nu är han och jag på barnavdelningen. Men vi fick vara hemma igår på lite permis, alla 4, och mysa. Det var magiskt! Imorgon hoppas vi få åka hem igen. De han även upptäckt en liten defekt på hans hjärta. Så, kort sagt - vi har haft en lång vecka. Jag kommer uppdatera mer om allt detta inom kort. Ville mest visa upp honom och säga hej - han är här nu. Så efterlängtad och så självklar. Och hans finaste storebror är så fin mot honom!

Vi är trötta, lite ställda men otroligt tacksamma! Jag återkommer inom kort.
KRAM!

IMG 3827IMG 4033IMG 4045IMG 4050


I dessa vab-tider: Hemmagjort slajm.

Skrivet av Sofia Donner 17.09.2020

Kategorier:

Hej hej från sjukstugan. Eller ja - jag är den enda i huset som är mega förkyld (tur att dom andra klarat sig)! Har legat som en möglig säck potatis i soffan sedan i måndags kväll. Rekommenderar ingen att bli såhär förkyld i vecka 39. Eftersom det är en förlossning på nära håll ville de på sjukhuset att jag skulle ta ett Covid-test, så de vet säkert när det är dags. Jag har nog en helt klassisk bihåleinflammation - men det är ju lika bra att vara säker. Har inte fått svar ännu, men det borde komma under dagen.

Torsdag idag = Sigge hemma dag. Egentligen skulle vi börjat på Klapp-och klang idag, men det får snällt vänta tills nästa vecka. Rasmus erbjöd sig att bli hemma från jobbet och se efter Sigge (STOR fördel med man som är egenföretagare) men jag känner mig så pigg nu ändå att vi klarar oss bra. Lite lägre tempo bara. Och vad passar bättre, i dessa förkylningstider - än lite tips på pyssel du kan göra med ditt barn?

Idag fick det bli hemmagjort (giftfritt) slajm! Det tog totalt 2 minuter att fixa ihop. Sigge tyckte först konsistensen var lite obehaglig att hålla i, men det släppte snabbt och han började bygga en slajm-traktor.

Recept:

1 msk fiberhusk
2,5 dl kokande vatten
Lite hushållsfärg av valfri kulör

Mixa med stavmixer och låt svalna.
Förvara efter lekstunden i en burk med tätt lock.

IMG 3623IMG 3628IMG 3634