Vår tredje graviditet, so far.
Hej hej hej från sjukstugan, round 2. Denna gång var det ju såklart Melkers tur att krokna. Men hans värden verkar PEPPAR, PEPPAR ha tagit mindre stryk än vad Sigges gjorde - så han behövde inte läggas in (andas ut en lång, tung, pust). Men trots det är det samma elände med jättehöga febertoppar. Vi hoppas det snart är förbi!
Men med en mycket sovande bebis, och en 3 åring som sprungit över till Farmor och Farfar granngårds, ger det lite tid till att sitta ner här. Så jag tänkte ta med dig på vår tredje graviditetsresa - den stora överraskningen, även kallat. Detta är väldigt privat. Och taget rakt ifrån stunden. Men den kanske hjälper just dig? Det är värt att chansa i alla fall.
Well - när allt började lugna sig lite med Melker - och han visade ingenting annat än goda framsteg i sitt tillfrisknande - så kunde även vi slappna av och andas ut. Problemet var bara, att jag mådde så konstigt. Jag var yr, kallsvettig, fick lätt hjärtklappning och kände mig väldigt låg. Med en mamma som är psykolog, och annars också med bara "allmänt vett" så gissade jag ju att det var en reaktion på allt trauma vi ändå hade gått igenom under hösten och vintern. Inte konstigt alls, tänkte jag, och bestämde mig för att ge mig själv tid att läka. Men efter ytterligare 2-3 veckor hade det inte lättat alls, snarare blivit värre, så jag sökte vård på Hälsocentralen. Fick träffa en ung kille som inte gjorde mycket mer än konstaterade att jag hade väldigt lågt blodtryck (vilket kan ge alla symtom ovan) och det skulle utredas vidare. Fick ha på mig en apparat i 24 timmar - som gav samma resultat. Men ingenting skulle göras, jag skulle återkomma om det blev värre.
Ytterligare några veckor gick, och jag tappade aptiten i princip helt. Sov helst klockan runt, och var allmänt slö. Mitt i allt säger Rasmus: "Men du kanske är gravid?". Jag skrattade högt. Nej, nu fick han ge sig. Melker var 6 månader, jag hade inte ens fått tillbaka min mens ännu förutom en liten blödning för ca 2 månader sedan - och ja, jag spyr ju och har mig i början av mina graviditeter. Eller hittills i alla fall. Men jag bestämde mig ändå för att ringa tillbaka till sjukhuset, och jag insåg att även dom kommer ställa den frågan. Så lika bra att ta ett test för att direkt kunna säga åt dom att utesluta det. Rasmus hämtade upp ett påvägen hem, och jag tog det direkt.
Jag hade knappt hunnit kissa klart på stickan innan ett streck uppenbarade sig. Lite som ett hån. "Titta på mig! Här är jag! Du är körd!" Så, det fanns inte mycket tvivel där. Och med tanke på hur snabbt testet reagerade, förstod jag att det var rätt mycket hormoner inblandade redan. Och här, i exakt detta ögonblick vid mina tidigare graviditeter, har jag kommit ut rusandes från toaletten och hoppat upp i Rasmus famn och typ skrikgråtit av glädje. Denna gång? Inte ett ljud. Jag hittade inte ett enda ord i mitt vokabulär som kunde beskriva känslan som hade flyttat in och grävt sig fast i min mage. Rasmus, som blev överlycklig, var snabb på att läsa av mig och gav mig en stor kram och sa "det är din kropp och det är ditt val, men jag tycker detta är fantastiskt!". Hur mycket jag älskar denna människa? Nä men det går inte heller att beskrva! Nåväl. Jag ringde gyn följande morgon, och eftersom jag inte hade någon "sista mensdag" att utgå från hade vi ingen aning om hur långt gången det var - så jag fick tid direkt i princip, och väl inne i läkarens rum kunde detta slås fast. Japp, ett litet foster. Med ett litet tickande hjärta. Och hon uppskattade mig till vecka 10. Och där satt jag. Tyst igen. Och stirrade ut genom fönstret. Jag minns inte vad hon sa, mer än att vi hade i princip en vecka på oss att bestämma oss om vi skulle fortsätta med graviditeten eller inte. Inombords skrek jag "jag vill inte jag vill inte jag vill inte" säkert tvåtusen gånger. Men till läkaren nickade jag bara. Jag fick en ny tid en vecka senare, som antingen skulle vara en inskrivning eller en abort. Men före det var jag tvungen att besöka en kurator för att få hjälp med att bolla alla totalt översvämmande känslor.
Och jag vet inte riktigt hur jag ska få fram, på ett korrekt och så bra sätt som möjligt, allt som gick igenom mitt huvud och min kropp den veckan. För jag ville verkligen inte ha ett till barn. Jag var så nöjd och tacksam och lycklig över de två mirakel vi redan hade hos oss. Jag ville inte vara gravid igen. Jag hade just kommit igång med träningen riktigt ordentligt. Börjat bygga upp min kropp igen till en stark och frisk mammakropp. Jag var så in i själen utmattad efter resan vi gjort med Melker och hans hjärta, och så tacksam över att vara ute ur "nyfödda stadiet". Jag ville tillbaka på jobb efter att ha varit hemma klart med Melker. Börja ett nytt kapitel med två dagisbarn och en vardag. Men samtidigt. Jag ville absolut inte göra en abort. Efter alla de missfall vi haft, och sörjt, kunde jag inte hitta en enda orsak som rättfärdigade att välja att detta foster inte skulle få fortsätta att utvecklas och bli vårt barn. Vi har massor med utrymme. God ekonomi. Massor med stöd runtom oss. Massor med kärlek. Ett tryggt hem fyllt till väggarna med pussar och kramar åt alla. Och jag vet. Abort är en otroligt känslig fråga. Och jag dömmer INGEN för val man tagit - eller kommer att ta. Dethär är enbart mina tankar och mina känslor där och då.
Så vad gör man? När man inte vill det ena, men inte kan det andra?
Well, det var bara att knalla iväg till kuratorn. Och det var det bästa som kunde ha hänt! Hon hjälpte mig verkligen att reda upp det kaos som blivit till en enda gröt i mitt huvud. Och efter några träffar kunde vi konstatera, att min panik inte låg i att jag inte ville ha ett barn till. Jag var livrädd för att få ännu ett sjukt barn. Att behöva gå igenom samma resa igen. Och jag skyddade mig från den rädslan genom att stänga dörren till att ha ett till barn. Så vi började jobba med den känslan. De tankarna. Och rätt snabbt kom jag in på andra banor. Som hon frågade mig, om jag någonsin ångrat att vi skaffade Melker, med tanke på vad vi fick gå igenom. Jag blev nästan arg. Förolämpad. ALDRIG! Jag skulle gå igenom det 10 gånger till för att få känna lyckan att ha honom i vårt liv. Alla dagar i veckan! Så där fick jag mitt svar. Den där pusselbiten jag behövde för att få ihop detta kaos. Även OM (!) vi råkar ha sådan otroligt galen otur att även nästa föds med hjärtfel, så kan det inte på något sätt mätas med den glädje och kärlek och värme och det värde som ett barn för med sig.
Så jag satte mig i bilen och ringde min man, som gått på tå i flera dagar och låtit mig få ta itu med detta på egen hand som jag begärt - och meddelade honom att han blir 3 barnsfar i November. Han skrek rakt ut av glädje, och för första gången kände jag en liten våg av värme skölja genom kroppen.
Visst, jag är ännu i vecka 21 livrädd för vad detta kommer innebära. 3 barn på 3,5 år. Och knappt 14 månader mellan de yngsta. Sigge i värsta trotsfasen, och ett bygge som inte är klart. Men, jag vet också att det kommer bli ett alldeles fantastiskt äventyr. Och tanken på hur roligt barnen kommer ha tillsammans längs vägen är mer än motivation nog. Och jag har turen att igen, för tredje gången, ha en kropp värd att hyllas - som är stark och orkar bra! Det är trots allt lite mer påfrestande denna gång, när man har en 11 kilos klump som inte kan gå - och en växande mage. Men min kropp och jag är ett jäkla bra team! Så tacksam för att få må så bra, och känna mig så stark och full av ork! Det ska man inte ta förgivet.
Så.. Inte alls som jag hade tänkt framtiden. Men kanske istället desto bättre..? Äventyret börjar nu!
Fläderblomssaft
Okej - så jag har två stora måsten varje sommar. Fylla frysen med massor av färska jordgubbar (check!) - och fläderblomssaft. Ingenting är så somrigt mitt i vintern som att tina upp en flaska och njuta. Rasmus föräldrar har en jättestor fläderbuske som vi får gotta oss av, och nu är årets sats igång. Tänkte dela med mig av receptet jag använder. Jag vet att många recept har massor med socker i sig, men jag föredrar mindre socker och mer citroner. Men smaken är ju som alltid som baken!
Farmors fläderblomssaft
40 klasar fläderblommor
5 citroner
1 kg socker
2 liter vatten
Skär upp 4 av citronerna i skivor. Varva blomklasar, citronskivor och socker. Som när du lagar en lasagne. Använd gärna en rostfri skål, men vilken bytta som helst blir nog bra ändå. Koka upp vattnet under tiden, och häll sedan det över blommorna. När blandningen är helt sval så pressar du saften ur den sista citronen och blandar ner det. Ställ i kylen i 4 dygn och häll sedan upp i rengjorda flaskor. En flaska håller någon vecka i kylen, så frys ner det du inte kommer använda.
Njut!
Vår duo blir en trio!
Hälsningar från någonstans på Ålands skärgård. Vi är ute med vår nyinköpta båt (ska uppdatera allt om det) och jag ville bara kika in för att även till DIG dela med mig av vår lilla hemlighet.
Om allt går som det ska, blir vår lilla duo en trio i vinter. Japp! Vi väntar en till. Och en till pojke på det också. (nervöst skratt). Verkligen inte planerat, och lite svårt att ta in. Men hej hå, det kommer bli fantastiskt!!
Men med denna nyhet vill jag även lyfta ett verkligen viktigt ämne, som ni vid det här laget redan vet att jag håller varmt om hjärtat. Nämligen att få barn, att bli och vara gravid - är inte alltid en solskenshistoria med glada rop och tjohej och tjohå. Jag ska dela med mig av allt, från att vi fick redan på det till idag - MEN, inte nu. För i slutändan är det ju helt fantastiskt att vi ska få en till liten kärleksblobba att älska här hemma. Och den känslan är allt jag vill fokusera på just nu. Så håll i hatten, vår vardagsresa kommer bli om möjligt ännu mer livad!
Tänk att vår lilla, lilla Melker-korv ska bli storebror. Och Sigge ha två små bröder..!? Det går inte att ta in..
Nu ska jag återgå till att bara vara. Så fort vi är hemma sätter jag mig ner och sammanställer resan hit för dig. För den är viktig att dela. Kom ihåg det. Din resa är också viktig!
Hoppas din midsommar varit KANON!
Sjukstuga så det räcker och blir över.
Hej på dig, denna soliga (och stekheta) tisdagskväll. Klockan slår snart 8, och jag sitter i soffan med en iskall fanta och en skål popcorn. Har just klippt halva gräsmattan, men när åbäket körde fast blev jag lipis och gick in och surade. Kan bero på de senaste dygnens noll komma noll noll noll sömn.
Sigge: gick på ett 11 veckor långt sommarlov i torsdags. Planen var att gå ut och äta på fredagen för att fira, men istället däckade han i hög feber och fick läggas in på barnavdelningen. Väldigt kortfattat innebär killarnas Sfärocytos att när dom drabbas av ett virus eller en infektion, så orkar kroppen inte skapa nya röda blodkroppar i rätt takt - och deras HB crashar. Så under lördagen fick han en dos nytt blod och antibiotika. På måndagen blev vi utskrivna, men febern härjar fritt här hemma ännu. Han får som jättehöga febertoppar emellan varven, både obehagligt och påfrestande. Men, det vänder!
Antal timmar framför paddan på sjukhuset: Jättemånga.
Antal gånger jag gråtit inombords för att Sigge just nu BARA vill se på fåret Shaun och jag tycker lerfigurer är så himla obehagliga: Ännu fler.
Om några dagar: är det ju midsommar också! Vi brukar fira hos våra vänner och grannar här i byn, men jag tvivlar starkt på att Sigge i denna takt varit feberfri i 2 dagar på fredag. Mirakel kan ju ske, men vi ställer in oss på en mysig midsommar hemma. Eller i båten! Hoppas vi fått båten i sjön! Och jo - på tal om 2 dagar feberfri. Herremintid, få saker gör mig så provocerad som föräldrar som ignorerar den gyllene regeln - två dagar symtomfria kids innan man ger sig ut i världen igen. Även om det "bara varit lite snor". Det är så viktigt att alltid komma ihåg att det som "bara är lite snor" för ditt barn kan vara jätte allvarligt för ett annat barn som ni kanske träffar i butiken. Eller på dagis. Eller i lekparken. Vi måste hjälpas åt att ta hand om varandra, alltid. Lika som vi måste hjälpas åt att bli av med Covid! Här hemma är vi (Rasmus och jag) fullt vaccinerade nu - SÅ SKÖNT! Hur ser det ut i din region? Är ni på gång?
Annars: Har jag passat på att sy gardiner till båten medan Melker sovit sina dagsvilor och Sigge kollat på filmer. Jag hade lite glömt hur mycket jag älskar att sy, så ska genast påbörja nästa projekt! Till Sigge sydde jag massor - två babynest, filtar, sovpåsar, mössor.. Till Melker? Ingenting. (MEN GE MIG SKÄMSKUDDEN!!). Måsta ta igen det! Har du något bra mönster på leggings till barn..?
Jag borde verkligen ha tagit en före bild. Det var ingen vacker syn. Nu måste jag bara lägga dit en ny gummilist längst ner också. Och sy till resterande 5 fönster!
Annars två: Är denna duk till vagnen är bästa uppfinningen på länge! HUR visste jag inte om denna när Sigge var liten (här tänkte jag faktiskt skriva valp först, helloo gröthjärna)? Denna är från lekmer - sommarens redan mest använda grej!
Nu: Ska jag njuta av lite egentid innan det är dags för sängen. Många timmar att ta igen. Min hjälte till man tog över gräsklipparjäkeln och det är rätt mysigt att somna till ljudet av den.
Om inte före: Ha en aaaaalldeles ljuvlig midsommar. Och om inte det, ha en fin resterande vecka!
Supergott (och enkelt) isté!
Hej hej hallå i värmen! Eller värmen var väl årets klenaste beskrivning - tropisk hetta har slagit till över vår lilla ö. Och med hettan kommer det viktigaste: Vätska, vätska, vätska. För några år sedan slutade jag dricka kaffe men före det var islatte min stora passion. Nu har jag bytt till isté. Och här ska du få mitt favoritrecept!
Jordgubbsisté
1,5 liter kokande vatten
5 påsar jordgubbsté (jag använder Clippers)
0,5 dl socker
1 citron
Frysta jordgubbar
Isbitar
Lägg tépåsarna i en skål (ta bort papperslappen) och häll över vattnet. Låt dra i 5 minuter, längre än så blir det beskt. Ta ur påsarna och blanda i sockret, rör runt tills det har smält och låt allt sedan svalna. Pressa sedan i en halv citron, och skiva resten av citronen i skivor som du slänger i tillsammans med några frysta jordgubbar. Går ju bra med färska också, men frysta bidrar ju lite mer till att kyla ner drycken.
Häll upp i kanna och sedan unna dig ett stort glas! MUMS!
Jag är rätt säker på att lite mynta i detta skulle vara hur gott som helst, men det hade vi inte hemma och de i landet har inte riktigt växt till sig än. Men ska testa nästa gång. Och vad gäller mängden socker - öka eller minska efter eget tycke!
Ljuva sommarångest!
Hej måndag! Och vilken varm sådan. Vi har faktiskt varit lyckligt lottade med sommarväder deluxe de senaste dagarna, veckan snart. Här sitter jag på vår altan och njuter av en cola zero. Melker sover i vagnen i skuggan en bit bort. Sigge ligger i utesoffan och tar en siesta med iPad:en och lite cashewnötter. Och man måste nästan nypa sig i armen lite. Hela året väntar jag på denna årstid. Allt känns så mycket lättare.
Helgen: Kom och gick som vanligt. Men den var fullproppad med härligheter. Vi fick vara med och fira två studenter (stort grattis igen - och till alla som tagit examen!) och med det kom det ju smörgåstårta ut genom öronen. Det måste ju vara något av det godaste som finns ändå - en riktigt stor bit smörgåstårta. MUMS! Vi har även hunnit fixa massor hemma på gården, varit ute på sjön med Sigges guffar (Melkers premiärtur!) och ätit musslor på Brasseriet. Sigges guffar hade lovat Sigge minigolf (premiär) och vi har inte fått höra om något annat den senaste veckan. Så igår var det äntligen dags! Att han orkade spela 3 hål och sedan sysselsatte sig med att stjäla flaggor och kasta bollarna i poolen - well, det kommer väl lixom med på köpet gissar jag.
Annars: Är jag svettig och trött. Sommaren har bara börjat och redan känner man av den där bitterljuva sommarångesten som kommer när man har barn. Det är stor skillnad, tycker jag, på sommaren före och efter barn. Före var hela sommaren bara ett stort lugn. Man kunde ta dagarna som dom kom. Sitta en hel dag på en terass och dricka sangria. Äta middag vid 22. Åka vart man ville när man ville. Ligga i gräset och räkna moln i ett dygn. Ja, du hajjar. Nu handlar ju allt om barnen. Och det är ju absolut 100 % så det ska vara, men puuuhh det är utmattande också! Sommarlovet är i slutändan så kort, och man vill ju ge dom det bästa. Och även om det så är en dag "bara" i sandlådan, så tar det ändå på att vara ute så mycket. Och man ska ha på rätt kläder, solskydd, solhatt/keps, komma ihåg alla måltider, se till att dom dricker.. Ja - alltihop! Man vill hinna ge dom allt. Göra allt. Se allt. Hinna vara på stranden. Hinna äta bollglass. Hinna vara på sjön. Och däremellan hinna vila och varva ner. Och i år är det ännu större utmaning när Melker är så pass stor att han "kräver" underhållning och vill vara med i allt, men alldeles för liten för att hänga med själv i Sigges lekar. Så man måste bära och hjälpa och agera fredsmäklare varje vaken stund. Men, han sover ju ännu PEPPAR PEPPAR flera timmar per dag, så då passar vi på att koppla av lite, både Sigge och jag. Men ja - snart väntar 11 veckor (!) sommarlov för honom. Varav Rasmus är ledig 4 av dom med oss. Så visst. Sommaren är fantastisk och underbar och magisk. Men den är väldigt krävande också. För efter allt detta roliga, när barnen somnar, så har man ännu hela huset kvar. Med disk, tvätt, husdjur, partner som man vill få tumis tid med, plocka undan.. Det blir lite övermäktigt ibland! Och det är viktigt att kunna känna det - och tycka att det är okej det med! <3
Nej, nu ska jag sluta babbla och övergå till dagens nästa programpunkt: Hänga tvätt! Denna vecka är till bredden fylld med kompis-tid för mig. Två middagar med vänner ute väntar, en lunch, två fikor (böjer man det så?) och en Teams-dejt. DET ger energi om nånting.
Ha en fin start på veckan, och kom ihåg att bara vara bland alla måsten!
Kycklingröra & livets röra
Kära dagbok - hej på dig! Okej, så nu har värmen hittat hit till vår ö. Jag blev lite orolig där ett tag att den inte kunde läsa sjökort - och därav hade dragit rakt förbi oss. Men nuså, äntligen!
Vi är inne i juni redan. Min födelseldag har hunnit passera. Och nu hänger ni här med någon som alltid har gjort värsta grejen över sin födelsedag. När jag var liten var det årets absolut viktigaste dag, och det följde med mig resten av vägen också. Men i år kände jag för första gången att "äh, jag har ju redan allt och mer därtill, och jag orkar inte med något extra". Så det var egentligen en helt vanlig tisdag. Rasmus är dock väldigt upprörd över detta, att dom inte fick fira mig - så nu har jag gått med på att han får fixa lite tårta och fika till helgen istället. Bra deal!
På tal om mat: Vi lagade bakpotatis till middag i måndags, och det är verkligen en underskattad rätt. Speciellt nu i sommarvärmen. Så himla gott! Denna gång lagade vi vår standard kycklingröra som jag tänker dela med mig av. Lagar alltid den. Passar lika bra i pastasallad eller på en vanlig grönsallad, eller på en smörgås/i en baguette. Sommarens picknick röra!
1 grillad kyckling
1 burk creme bonjour chili och paprika
1 burk creme fraiche
1 ask fetaost
1 rödlök
1 burk majs
Dela kycklingen i små bitar, smula fetasoten och rör ihop allt. Så enkelt. Så snabbt. Så gott! Du kan även fylla på med det som finns hemma. Denna gång hamnade en halv trött paprika ner i röran också, och lite gräslök som fanns kvar.
Jag blir lika imponerad varje gång av hur kass jag är på att ta bilder på mat. Hur gör alla dessa instagrammare som fotograferar en perfekt upplagd måltid..!? Men kom ihåg, som alltid när jag delar bilder och recept på något - det smakar 100 gånger bättre än det ser ut - haha!
Jag har: Även köpt vi-är-ihop skor åt mig och Rasmus! Jag ÄLSKAR ju att syskonmatcha barnen, men att familjematcha är också jättekul. Önskar dessa hade funnits i mindre storlekar också..
Annars: Hänger vi i trädgården. Dygnet runt tänkte jag skriva, men inte riktigt så ivrigt. Äter mylla och gräs. Jag är fullt inne i mina plant-bebisar just nu, och planterar just nu om min squash. Har gjort en jättestor beställning på nya perenner till gården som borde komma när som helst, ivrig på att visa dig! Sigge har bara 5 ynka dagar kvar på dagis, sedan väntar 10 veckor sommarlov och i höst ett nytt dagis. Stora killen ska börja stora dagiset.
Nu: Ska jag göra ett snabbt yogapass innan Melkson vaknar och Sigge ska hämtas. Detta är min utsikt när jag ligger här på mattan. Helt ok, va?
Ha en jättefin fortsatt dag!!
Syskonfotografering!
Hej måndag - här är du igen. Min visst är det himla stor skillnad på en måndag i November, och en måndag denna tid på året?! Alla dagar är lika härliga nu.
Denna vecka: Är full upp till bredden med planer - men bara bra sådana. Idag har Melker haft hjärtultraljud och blodtryckskontroll. Allt såg fint ut, och det tackar vi tacksamt för. Det ska hinnas med två födelsedagar (varav ena är min, hehe), två studentkalas, middagsbjudning hos vänner, middag med Sigges gudfar och tjej, Sigge har simskola måndag-torsdag (Folkhälsans, men denna är inne i deras pool som tur är, hade varit lite elakt annars!), jag ska på en massage och så däremellan ska vi måla lekstugan också. (Andas ut efter att ha skrivit allt det i ett andetag).
För någon vecka sedan: Var vi på syskonfotografering också till den åländska fotografen (och konstnären) Tiina Tahvanainen. Hon tar magiska bilder, och fotograferar egentligen inte barn - men var så rörd över Melkers hjärtresa så hon ville fotografera honom. Vi är så så så nöjda! Det enda tråkiga var att Melker inte lärt sig sitta då ännu, så med facit i hand hade jag gärna väntat någon vecka till eftersom han kan sitta själv nu. Men, det blev ju bättre än bra ändå!
Detta är min favorit. Sigge har en älgsnuttis som han döpte till Kicki när han var bebis. Den har varit med sedan han var 1 vecka gammal, och är med överallt. Hans allra bästa vän. Den är utan tvekan får 5:e familjemedlem. Och jag bad henne föreviga Kicki, så vi kan minnas denna tid sen när Kicki inte får vara med längre. Och ser du magin i denna bild..!? Den säger ALLT! Ett barn med sin stora, stora trygghet. Jag lipar nästan när jag ser på den, för den är så äkta och så nära hjärtat!
Denna älskar jag också -enda nackdelen är att Melker ser smutsig ut i ansiktet..!? Den är bättre i färg, men ville hålla temat här. Men ändå. Mina små älskade, älskade gullgrisar!
Nu: Ska jag packa Sigges simväska, se till att han äter upp sitt mellis och inte ger det åt hunden och invänta min kära man som kommer och tar över skeppet.
Hoppas: Du har en himla fin start på veckan!!
Din bebis måltider, upp till 1 år!
Okej - som ni vet så är ju dethär med mat till barn lite av mitt stora intresse. Eller ja, intresse är väl fel ord. Men jag tycker det är väldigt roligt att lära mig så mycket som möjligt, och strävar efter att ge kidsen en så bra relation till hälsosam mat som det bara går. Men det är ju en djungel. Minst sagt. Och jag vet att många känner likadant. Och jag vet att många går i fällan där man sitter på forum och grupper på Facebook och tar åt sig av en massa människors åsikter. Och det kommer man sällan långt med! Så nu har jag tagit till professionell hjälp för att få lite tips och råd till oss alla i denna fråga!
Experten heter Sofie Laurenz, en blivande 4 barns mamma (WOW!) som driver företaget Dietistkliniken. Hon är legitimerad dietist från Göteborgs Universitet och dessutom legitimerad näringsterapeut i Finland. Hon innehar en master i klinisk nutrition, och har förtillfället tjänstledigt från sin tjänst som dietist på sjukhuset här på Åland för att satsa på sitt eget företag. Sofie är även utbildad personlig tränare, så hennes helhetsbild är bred och otroligt kompetent.
Så Sofie - hur ska man tänka när det är dags att börja ge sin bebis lite mat?
Helamning eller modersmjölksersättning är det som rekommenderas fram till 4–6 månaders ålder. För ett barn som fötts fullgånget och vid normal vikt räcker modersmjölken/ersättningen som ända föda fram till ett halvt års ålder förrutom när det kommer till vitamin D. Barnet ges ett D-vitamintillskott på 10 μg/dygn från och med 2 veckors ålder. Barnet kan ges fast mat i form av smakprov (mindre än 2 tsk) tidigast vid 4–6 månaders ålder, för att sedan sakta öka mängden.
Som första smakprov lämpar sig milda bassmaker, såsom kokad potatis och kokade grönsaker, bär, frukt och grötar. Den fasta maten kan tunnas ut till lösa puréer så, att man tillsätter vatten eller bröstmjölk. Från första början serveras barnet mångsidigt nya födoämnen.
Alla barn behöver fast mat från och med 6 månaders ålder. Om barnet inte alls får modersmjölk, inleds matningen med fast mat vid 4–6 månaders ålder. Långvarig amning i över sex månader utan annan föda till barnet kan också leda till brist på vissa näringsämnen, såsom zink, järn och protein.
Men när är det dags att gå från smakportioner till mer "riktig mat"?
Vid ett halvt år gammalt deltar barnet gärna i familjens måltidsstunder genom att smaka på lämpliga rätter som barnet gillar bland maten på familjens matbord och börjar så småningom äta på egen hand genom att äta med händerna. Vid denhär ålderna introduceras purémåltider.
I kosten för barn under ett år är dock alla safter och även nypressad saft och juice, onödiga. De är skadliga för tänderna och vänjer barnet i onödan vid söta drycker.
Så vad menas med lämpliga rätter? Och vad ska man tänka på?
Exempelvis pasta med köttfärssås, potatis och köttgryta, fisk, kyckling och ris. Variationerna är oändliga. Bra om man tänker på så högt näringsvärde som möjligt och undviker tomma kalorier och mat med mycket salt eller socker i. Kyckling, fisk och kött är alltid bra grundråvaror. Låt måltiden bestå av största delen pasta, ris och potatis. Mycket grönsaker i olika former och färger. Ett barn under 1 år behöver vad som motsvarar 1,5 matsked av protein per dag. Det är vad deras njurar klarar av och deras kroppar mår bra av. Många ger mycket mer fisk/kyckling/kött än så- så det är bra att tänka på.
Använd gärna rapsolja i matlagningen istället för smör. Rapsolja kryllar av nyttiga fetter och en liten skvätt i kvällsgröten hjälper till att hålla magen och tarmarna i gott skick.
Mycket frukt och grönt! För den kräsne lille guldklimpen är smoothies ett fantastiskt alternativ. I dem kan man gömma massor med frukt och grönt.
Hur ska man tänka om man har mycket allergier inom familjen?
Det finns inga skäl att vänta med att pröva på någon som helst mat såsom fisk, ägg och spannmål i familjer där allergier förekommer.
Vad ska man undvika?
Medan barnet är under ett år undviker man att servera sockrade och salthaltiga livsmedel och drycker till barnet. Vanlig fettfri mjölk lämpar sig som dryck från och med ett års ålder och surmjölksprodukter från och med 10 månaders ålder. Från 10 månader kan man även börja ge mat med mjölkprodukter i små mängder, som exempelvis grädde i en sås. Små portioner naturell yogurth går också från 10 månader.
Vid din barnrådgivning får du även en lista på råvaror att undvika tills barnet fyllt 1 år. Så som spenat, honung med flera. Häng denna lista på kylskåpet så den finns nära tillhands. Den är framtagen av en orsak och bör följas.
Men mitt barn verkar inte gilla det vi serverar...?
Barn skyr av naturen nya smaker, särskilt beska och sura smaker som till exempel grönsaker har. Barnet måste ofta smaka på nya maträtter flera gånger innan det lär sig tycka om dem. Därför lönar det sig att servera samma smaker flera gånger så att barnets smakvärld blir bred. Föräldrarna bör inte vara snabba och dra förhastade slutsatser om att barnet inte tycker om en viss maträtt, eftersom det för det mesta rör sig om ovana vid den nya smaken.
Hur lär man ett barn att äta själv?
Det är bra att låta barnet självt öva att äta från första början. Då barnet kan ta tag i bestick, ges det en egen sked och gaffel, fastän det egentliga ätandet sker med hjälp av en vuxen. Man kan lägga till exempel en kant rågbröd eller bitar av rotfrukter i handen på barnet så att barnet kan öva hur man för maten till munnen. Som fingermat ska man välja sådan mat som inte smulas sönder och medför en risk för kvävning. Kokta broccolibuketter, mjukt kokad morot i stavar, banan i stavar är bra exempel. För träning av pincettgreppet lämpar sig små munsbitar, såsom bär, majskorn och ris. Purématens konsistens kan göras fastare då munmotoriken utvecklas och tänderna bryter ut. Närmare ett års ålder övergår barnet till att äta mat som till sin konsistens huvudsakligen motsvarar den mat som den övriga familjen äter. Då räcker det med att maten finfördelas eller sönderdelas på tallriken.
Något annat vi virriga mammor (och pappor såklart) ska tänkta på där vid spisen?
Ha roligt! Det smittar av sig på barnet och ger en glädje till maten. Och låt matstunden vara en mysig och intim familejstund. Full fokus på varandra och den goda maten ni njuter av. Och i vår finska kultur där korv är en del av vår överlevnadsföda, vänta med den till den lilla och välj något annat till middag istället.
----
Vi tackar Sofie så hjärtligt för denna frågestund! Med lite tur dyker hon upp här igen, så ställ dina eventuella frågor i kommentarsfältet! Tills dess kan du följa hennes otroligt inspirerande instagram under @sofielaurenz. Hon uppdaterar ofta och flitigt med tips och råd för en hälsosammare vardag för dig! Du kan även anlita henne för att få en egen kostplan eller kostbehandling! Rekommenderas VARMT! För dig utan instagram finns hon även på Facebook samt på hemsidan Dietistkliniken!
Årets hårförvandling!
Igår var det äntligen dags. Något jag funderat länge, länge på - och nu kände jag "äh what the sjutton!". Med jämna mellanrum tröttnar jag alltid på ljust hår, men vill absolut inte ha mörkt. Så då måste man komma på andra kreativa idéer. Igår fick fantastiska Emelie fria händer och voilá - hej sommarhåret!!
Detta är dock bara en nyansering, så det kommer tvättas ur relativt fort. Men jag köpte även en färgbomb så jag kan underhålla det lite. Älskar, älskar, älskar det! Båda barnen hade somnat igår när jag kom hem från frissan, så imorse var Melker lite skeptisk och Sigge, knappt uppe ur sängen och ögonen halvt öppna, säger "wooow, min mamma är en My Little Pony"! Hahah - ljuvliga unge!
Före:
Efter:
Nu: Ska jag bege mig ut i solen en stund innan Sigge ska hämtas. Försöker få iordning hans nya rum, men det blir inte mycket gjort åt gången nu när Melkson far runt. Just nu måste jag pausa varannan minut medan jag skriver för han jagar hunden med en flugsmällare. Men till hans försvar - hunden är ju 10 gånger snabbare och skulle bra kunna ta sig undan. Men verkar vilja ligga kvar på farligt avstånd. Jahja.
Skönt: Med kort vecka för min kära man. Nu ska växthuset bli klart, och sedan är det altanens tur. Den behöver ett räcke nu när junior ska börja upptäcka världen. Och sen såsmåningom behöver gården ett staket. Men det är SÅ SVÅRT! Jag (eller vi båda) är så kräsna på sånt. Vissa smäller ju upp ett sådant där hönsnät med större hål, om du vet vad jag menar, med stolpar här och där. Men nej jag vill inga. Nu har jag ju händigaste gåbben som kan fixa så fint, så då ska det synas på staketet också. Men, problemet är bara att jag inte hittar någon modell som känns helt hundra. Har du ett trästaket som är rymningssäkert? Ska gärna hålla en tax på insidan också, inte bara kiddosar. Tipsa gärna med ideér! (Bugar och bockar).
Här är två varianter som vi gillar. Lite kul när ribborna ligger ner tycker jag. Dock väldigt lätt för små ben att klättra över då. Sedan gillar jag rutorna också, känns lite annorlunda och kul. Och sen finns det 150 till som är bra, hah..
Nej nu på riktigt: Ska jag gå ut! Ha en ljuuuuvlig dag i solskenet!!