Dygnet före vigseln.

Skrivet av Sofia Donner 27.11.2019 | 0 Kommentarer

Något av det som jag värdesätter otroligt mycket i hela vår bröllopskarusell, är dygnet innan vigseln. Vi bestämde nästan direkt att vi skulle sova ifrån varandra natten innan. Och OJ vad glad jag är över det beslutet. Det rekommenderar jag varmt till alla er som planerar era stora dag just nu. Det tog bort vardagen ur det hela på något sätt.

Dagen innan hade vi genrep i kyrkan med våra syskon på eftermiddagen. Här skulle vi även välja om vi ville ha ingångslåten på piano eller orgel. Alla röstade på piano!Efter det åkte vi (Rasmus, Sigge och jag) in till stan för att möta upp Farfar och min Farmors syster för en middag. Att min farmors syster valde att komma är nog också en av de saker med bröllopet som betyder lite extra. Min Farmor var min absolut bästa vän, men cancern tog henne ifrån oss alldeles för tidigt. Det här kändes som att hon ändå var där, på ett sätt. Birgit är en så otroligt fin människa och det värmde hela min själ att vi fick sitta ner en stund och umgås innan hela cirkusen drog igång. Efter maten, vid 18, var det en låååång kramstund och sedan skildes vi åt. Rasmus och Sigge åkte hem till oss, och jag checkade in på Hotell Pommern. De hade fått höra att jag skulle gifta mig nästa dag, och uppgraderat till ett finare rum samt lagt in dricka och choklad på rummet.. Så otroligt fin detalj! Jag hoppade snabbt genom duschen, bytte kläder och gick över till "min och Rasmus restaurang" Indigo. Där mötte jag upp våra vänner Linda och Monique från Amsterdam som tagit sig hela vägen hit för bröllopet, Karna som rest enda från Malmö och Elina som just kommit med båten från Uppsala! Vilket kramkalas! Efter en stund kom även min andra halva, Fia. Vi satt och pratade, skrattade, drack drinkar och lite ignorerade vad som skulle komma dagen efter. Och den här stunden, just då, gör hela mitt hjärta varmt när jag tänker på det.

Vi avslutade dock drink-intaget i skälig tid, och Fia (som skulle sova över med mig) och jag vandrade tillbaka till hotellet. Godis, läsk, ostbågar och ansiktsmasker fick slutföra kvällen. En lång dusch med full scrubb, lacka tånaglar och sedan försöka sova.

Nästa morgon ringde klockan 08:00. Jag satt och uppdaterade väderappen helt maniskt. Fram till denna stund hade dom lovat regn hela dagen, men nu började det spricka upp mot eftermiddagen. Ni kan inte förstå hur stressad jag var över detta! Eller kanske ni kan. Det är bara att tänka er en tecknad figur där huvudet exploderar. Typ så såg det ut. I alla fall. En hotellfrukost i lugn och ro, och sedan iväg till frisören var på schemat. 

Den här bilden säger rätt mycket. När jag just satt mig ner i stolen. Här messade även Rasmus "Jag börjar känna mig nervös! Hur har du det?" och då började det pirra i magen. Hos frissan (som förövrigt är ROCKSTAR Marina på Hair By Julia) mötte mina systrar upp oss också, och det slog oss att vi glömt att köpa någon dricka. Så Fia fick springa till S-market och handla lonken. Helt perfekt!

Mitt hår! Sådan dröm! Precis exakt på pricken så som jag önskade det! Medan tjejerna fick sina hår fixade hjälpte Sandra mig med sminket. Här har ni min äldsta lillasyster Saras hår. Så himla fint!

Och sedan, vid 11 - åkte vi hemåt. Rasmus och "alla grabbar" var hos hans föräldrar och gjorde sig i ordning. Janina (som tagit bilden) väntade hemma hos oss och vi åt sallad som vi tagit med från stan. Kolla kaoset på bordet, haha! Älskar det! Champagne (gula änkan of course), godis, sallad, chips, kaffe, läsk, cider och öl. Vi körde förfest helt enkelt!

Fina Nadja som skulle ha Sigge efter vigseln och över natten kom via med honom. DÅ kom tårarna. Nej med jösses vad jag grät. Han var så fin. Och allt blev så verkligt. Och jag förstod vad som skulle hända nu. Hur stort det här är. Men kolla på honom! Så perfekt!

Sedan var det in i klänningen, hoppa i bilen och iväg. Janina var chaufför (och en lugnande mentor). 

Vi bor 500 meter från kyrkan, så vi åkte ca 10 minuter innan. Och vet ni vad som händer då? Jo, vädret spricker upp och solen kommer fram. Det var helt magiskt. Nästa för bra för att vara sant! Jag vet inte om det var champagnen eller fjärilarna i magen som kändes mest just då, men det var en överväldigande känsla. Allt kändes bara helt, totalt, i minsta detalj, perfekt när vi klev ur Janinas bil och gick fram till kyrkdörrarna.