Förlossningen!

Skrivet av Sofia Donner 14.10.2020 | 1 Kommentarer

Vår förlossning började egentligen fredagen den 19:e. Jag nattade Sigge vid kl 20 och somnade på en madrass som vi har på golvet bredvid hans säng. Kl 22 vaknade jag av värk. Steg upp och gick ner till Rasmus. En till värk dök upp ganska snabbt. Och en till. Och en till. Vid 23 ställde jag mig i duschen medan Rasmus värmde en vetekudde. Men det hjälpte inte. Vid 24 kom värkarna med 4 minuters mellanrum, och de kändes rätt ordentligt. Vi ringde in, och de bad oss komma direkt. Rasmus föräldrar (som bor granne med oss) kom över och vi åkte iväg. Väl inne på BB kunde dom konstatera att värkarna var kraftiga och täta - men jag var bara 3 cm öppen. Vi fick förflytta oss till förlossningssalen där jag fick en Tens apparat påkopplad (det var väldigt skönt!) och ny koll efter en timme. Ingenting hade hänt även om värkarna fortsatte. Såhär höll det på till kl 04. Då fick vi ett rum och ombads sova lite i väntan på att det skulle starta på riktigt. Vid 05 började värkarna avta och jag lyckades somna en timme. På morgonen var det ny undersökning. Ingenting hade hänt under natten, och värkarna var borta. Vi fick order om att gå en promenad runt sjukhusområdet för att hjälpa kroppen på traven. Inte heller det gav något resultat. Vid lunch bestämdes det att vi får åka hem igen i väntan på att det drar igång igen. And so we did!Tog en bild på magen vid 04 - som även kom att bli den sista bilden på magen.På promenad efter en hel natt med värkar och en timmes sömn. Vackert var det inte, men rätt skönt.

På lördag kväll var vi bjudna på en kräftskiva. Jag var halvt medvetslös men ville ändå åka istället för att sitta hemma och fundera och känna efter. Vid 21, när vi satt där och åt, började värkarna igen. Vi tackade rätt snabbt för oss och åkte hem. Dock slutade dom, igen, efter någon timme. Såhär fortsatte det under söndagen också. Natten till måndag vakande jag vid 02 av kraftig mensvärkssmärta. Gick på toa och upptäckte en blodblandad flytning. NÅ NU, tänkte jag, superexhalterad! Sov lite till och från och vid 08 när Rasmus körde iväg Sigge till dagis (i samma sekund de lämnade gården med bilen) kom en jäääättevärk. Och en till. Och en till. Halvt kröp till duschen och blev sittandes där på golvet tills Rasmus kom hem igen. In i bilen och in till BB. Vid 08:30 var vi där, och 08:45 var jag 6 cm öppen. TJOHOO, bebis påväg. Nu var vi båda så peppade.

In i förlossningssalen. Jag blev erbjuden lustgas och epidural, men tackade nej till båda. Jag var så hög på lustgas hela Sigges förlossning som var så intensiv, så nu ville jag vara klar i huvudet och uppleva allt. En timme orkade jag ta värkarna genom att bara andas lugnt och klämma Rasmus hand. När jag var 8 cm öppen tog jag lustgas. Eftersom han ännu låg väldigt högt i magen ville inte vattnet gå, så de tog hål på hinnorna. Och hej då drog smärtan igång ordentligt. Fick ha lustgasen på fullt och antagligen bröt jag alla ben i Rasmus hand - men nu gick det snabbt till fullt öppen. Vi var i mål, kände jag! En klockren förlossning! Men här började det gå snett..Barnmorskorna i rummet berättade att jag var fullt öppen, men han låg ännu alldeles för högt för att vara påväg ut. Jag fick genomgå en hel rad cirkuskonster för att försöka få ner honom. Ingenting hjälpte. Jag hoppade, jag gick, jag studsade på boll, jag krystade. Efter två timmar var jag så slut så jag inte kunde stå på benen längre. Läkare tillkallades och hon kunde konstatera att han satt fast på något sätt. Hon försökte snurra på honom (okej den smärtan alltså!) - men inget hjälpte. 14:45 avbröt hon förlossningen. Jag fick en spruta i låret för att stanna värkarbetet - och det bar iväg mot operation. Med tanke på att jag varit LIVRÄDD för snitt så gick det otroligt bra. Jag var så otroligt enda in i själen trött, jag hade ju trots allt knappt sovit sedan fredagen - så just då kändes det så fantastiskt att inte behöva kämpa mer.

Allt flöt på fantastiskt bra, och 15:06 fick jag upp min lilla krabat på bröstet. Rasmus satt vid min sida hela tiden, och gick bara iväg för att klippa navelsträngen. Det var verkligen en så fin upplevelse. Efter det fick jag ligga kvar och sys medan Rasmus och lillen gick tillbaka till BB för vägning och mätning och allmän koll. De mötte sedan upp mig på uppvaket, och vi hängde där i några timmar och bara myste tillsammans innan jag fick åka med upp till vårt rum.Hehehe, lite lätt nerdrogad och helt slut morsa var det här ja..

Vi blev på BB till fredagen, och under alla besökstider kom Sigge dit och hängde med oss. Det var så fint, och jag är så nöjd med hela upplevelsen.

Dock är jag otroligt förvånad över hur tufft det är att återhämta sig efter ett snitt. Det har nu gått lite på 3 veckor, och jag har inte lika ont mer- men jag är väldigt orörlig och känner inte alls igen min kropp. Den orkar absolut ingenting. Just nu känner jag en viss stress över hur lång väg jag har tillbaka, men jag försöker lägga det åt sidan och ta det som det kommer. 

Men för att avrunda - det blev absolut inte den förlossning jag hade föreställt mig. Men den blev väldigt bra ändå! Lite frustrerande med tanke på att han hade varit ute på 4 timmar om han inte fastnat fast - men jag vet, så kan man inte tänka. Nu är han ute och nu är han här! <3