DSC 7646 1

Livets bästa i tuffare tider.

Skrivet av Sofia Donner 09.12.2019 | 0 Kommentarer

Kategorier:

Måndagen har bara rusat förbi och jag har inte hunnit med ens hälften av vad jag hade tänkt. Men så får det vara. Bara fyra veckor kvar som vårdledig (och en hel del jobb att hinna med, ändå) så vi saktar ner tempot och bara njuter nu. Det är väl samma för alla gissar jag. Sorgen som riktigt biter tag i magen över att denna fantastiska tid är över, och chocken över hur fort tiden gick. Blandat med förväntan och glädjen i att få tillbaka en stor del av sig själv. Jag älskar mitt jobb. Och jag älskar livet hemma med Sigge. Och jag önskar det gick att få ha båda. Men 7:e januari kl 08:00 är det en ny vardag för mig - och Rasmus tar över som hemma-pappa. Dom kommer ha så otroligt roligt. Jag är lite avis - och jätte tacksam!

Idag: Har vi varit och lekt med Sigges kompisar Titus och Einar. Följt av Sigges farfar som kom över på middag. Jag jobbade när Sigge sov dagsvilan, och så har vi varit ute på bygget alla 3 och röjt undan inför imorgon. Då börjar dom lägga ytskikten i badrummet inför kakling. Yeesssss!!

Imorgon: Jobbar jag från lunch och framåt. Har ett stort möte på eftermiddagen som jag peppar mig själv för. Känns att man varit borta i över 1,5 år - den där självkänslan i att leda stora möten sitter inte kvar. Hoppas den kommer tillbaka!

Helgen: Var super! Middag på ÅSS (x2) och Sigges första riktiga julbord. Han satt och åt konstant i 1,5 timme. Haha. Vår lilla finsmakare!  Älskar hans matintresse! Mamma hade även kalas (middag) igår.8EED7F03 E8D9 4EC3 8267 DC1C4F6D8450067B18A0 B27E 4459 979B 13B6B3228AD4

Kärleksoverload:  Mina fantastiska vänner Erika och Elina kom över med en "ta hand om dig själv också" korg. Mitt hjärta fick inte plats med alla dom känslorna det gav. Så otroligt fint! Det har varit en lång, lång månad sedan Rasmus olycka. Från att ha byggt upp vårt hem på ett jättestarkt teamwork till att vara själv med precis allt. Det är tungt. Och sedan även bistå sin man med allt från dusch till kontorsarbete också gör det ännu tyngre. Men skam den som ger sig! Jag är tacksam för det vi har byggt upp. Där situationer som dessa inte egentligen gör mer än ökar behovet att få sova. Och Rasmus ligger inte bara i soffan som en säck potatis. Minsta lilla han kan göra så gör han. Och han hejjar på mig. Peppar. Lämnar små meddelanden på spegeln i badrummet. Kallar mig för sin superwoman. Allt sådant smått gör det så mycket enklare. Det känns inte som motvind. Bara som en liten kulle vi måste ta oss över. Men snart - snart - opereras hans ställning i armen bort och livet blir lättare för oss alla! Men nog om det. Mina vänner ja. Vilka hjältar! Alla har vi mycket. Alla kämpar vi med vardagen. Och ändå tog dom ett steg ut ur sin för dom såg att jag behövde en liten push. Så fint!75C00874 3901 471C 91CD 2F19F0AB82C6

Lärdom: När vardagen utmanar lite extra är det otroligt viktigt att stanna upp, se på det vi har, dra in ett djupt andetag och känna tacksamhet. Och komma ihåg att det är dom små sakerna som gör skillnad. Som detta meddelande på din spegel i badrummet (yes, vi har varsin) när du vaknar.3089F16B 67A8 449F A4EE 0EB9CE47B720

 

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar