DSC 7646 1

Melker 6 månader!

Skrivet av Sofia Donner 21.03.2021 | 0 Kommentarer

Jag vet inte riktigt hur det gick till - att han föddes igår och idag blir 6 månader. Men på något sätt gick det tydligen till så. Fast samtidigt inte. Våra tre första månader tillsammans med Melker känns än idag som tre långa år. Eller mer. För ärligt känns det mest som att tiden helt stod stilla. Och ändå har allt gått så otroligt fort. Men det är som vår familjepsykolog sa - vi har hunnit leva flera olika liv på denna korta tid.

Vi har det där underbara, nyförälskade livet som nybliven tvåbarnsfamilj. Vi har livet i total skräck när Melker blev sjuk och innan vi fått en prognos framåt. Vi har livet på paus medan han vårdades i väntan på operation. Följt av livet där det inte gick att andas medan han opererades och vårdades på intensiven. Sedan kom livet av hopp medan han ännu var på sjukhus och varje dag blev bättre. Och på det kom livet av total utmattning när vi kom hem igen och helt och hållet krashade i en hög av sorg, lättnad, smärta, ångest, trötthet och lycka. Och efter det följde livet tillbaka, att leva ett liv där vi letade efter det nya normala. Och så livet vi lever idag - en vardag som nästan kan kallas normal om man bortser från att Melker inte är friskförklarad än och ännu behöver fysioterapi för att komma igång! 

Så ja. Stanna tiden, brukar småbarnsföräldrar alltid härja om. Nej - säger jag. Låt tiden gå. Den har stått stilla alldeles för länge i vårt hus nu.

Så Melker 6 månader. Vem är han? Well, Melker är alltid glad. Jaja, alla föräldrar säger så. Men han är faktiskt det. Jag tror att det är hans start i livet som redan nu gett honom en glädje till att leva och må bra! Han är otroligt trygg i sig själv och kräver inte mycket. Han sover bra, och somnar utan problem själv i både säng och vagn. Han vill helst vara i mitten av allt och vill att vi sätter babysittern där Sigge är och leker - då är livet frid och fröjd. Han är lite efter (bah jag avskyr när man använder "före" och "efter" gällande barns utveckling men nu passar inget annat ord) vad gäller den fysiska utvecklingen. Inte konstigt alls - han var dödssjuk sina 3 första månader i livet. Men, det fantastiska är - hans kirurg i Helsingfors berättade för oss att barn som har en viss begräsning tidigt i livet (som Melker som inte orkade/kunde röra kroppen) lägger energi på att utveckla andra saker istället. Dom "ligger alltså inte bara där". Och det märker man så himla bra på Melkis nu, att han legat där i sin sjukhussäng och utvecklat sitt medvetande istället. Han är otroligt med i allt, har en otrolig uppfattning om tid och rum och kommunicerar på ett helt annat sätt än andra 6 månaders. Det är så roligt att se, att han trots allt det tuffa han gått igenom ändå har orkat utvecklas på sitt eget sätt. Han är min absolut största idol! 

Screenshot 2021 03 21 at 18.14.59

Men, det är ju inte bara hjärtat. Melker och Sigge föddes ju även båda med blodsjukdomen Sfärocytos. Och när sfärocytosbarn fyller 6 månader görs en stor analys av blodet för att se hur länge deras röda blodkroppar lever. Imorgon är det Melkers tur att göra den. Så - vägen är absolut inte spikrak. Men vi har alla vuxit under detta halvår. Jag känner det själv, jag är inte samma människa som jag var innan allt dethär. Och om något så har vi alla fått lära oss att det är krokarna på vägarna som man upptäcker de finaste sakerna i livet. 

Screenshot 2021 03 21 at 18.15.09När Sigge imorse fick höra att Melker "fyller år" så var det väldigt viktigt att baka tårta. Älskade unge, kalas skulle det bli. Så barnens farföräldrar, mommo med man, farbror, moster och ena kusin kommer över på tårta. Dekorerad av Sigge själv. Det var det mesta vi träffat familj på flera veckor - så barnen (mest Sigge) verkligen njöt. Nu hoppas vi Covid läget hålls lugnare igen så vi kan fortsätta umgås med nära och kära.

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar