DSC 7646 1

Min tredje förlossningsberättelse.

Skrivet av Sofia Donner 09.12.2021 | 2 Kommentarer

Det känns nästan lite sorgligt att sitta här för att skriva ner denna förlossningsberättelse. Du som följt mig ett tag vet ju att jag är lite kär i våra förlossningar, och denna var den absolut bästa! På alla sätt och vis. Och genast blev det en liten sorg i mig att det var vår sista. För jag är 110 % klar med barn nu. Klar med att vara gravid (för det är långt ifrån min favoritsak). Och jag är så så tacksam över de tre skatter vi har. Men när det kommer till just förlossningarna, känner jag mig så långt ifrån klar. Jag vill få uppleva många till! Det är det absolut mäktigaste jag har varit med om, och jag vill få känna den där känslan när bebisen läggs upp på ditt bröst om och om och om igen.

Men nog om det - du vill ju såklart veta hur denna gång gick till.. Håll i hatten, here we go! 

Jag hade veckan innan han kom (från v 36) haft väldigt mycket förvärkar, och var in på kontroll varannan dag för att se att bebisen mådde bra. Både läkaren och vi var överens om att han gärna fick stanna inne ett litet tag till (detta var söndag). Veckan gick långsamt och värkarna kom och gick, men kändes absolut inte som förlossningsvärkar så jag var inte jätteorolig.

På fredagen efter (29.10) var vi inne på kontroll kl 12. Nu var vi inne i vecka 37, och läget var lite mer avslappnat. Dom kollade med CTG att bebisen mådde bra (vilket han gjort hela tiden), och kollade status på mig. Ingen aktiv förlossning. Men vi bestämde ändå att på medicinsk väg stanna värkarna och hoppas på att vinna en vecka till. Så jag bokades in på en så kallad sovdos samma kväll (då måste man bli övernatt på avdelningen på övervakning). Det kändes som en bra plan. Rasmus och jag åkte till S-market och handlade till helgen och åkte sedan och unnade oss sushi. Vid 14:30 släppte Rasmus av mig hemma för att åka och hjälpa en kompis en stund innan han skulle hämta barnen från Farmor och Farfar. Jag började packa inför min övernattning på avdelningen, och tog det bara lugnt. Kl 14:45 bara SMALL det till i magen. Och på 2-3 minuter hade jag fulla förlossningsvärkar. Vi hade visserligen blivit varnade för att det kommer gå väldigt snabbt denna gång, gå både Sigge och Melkers förlossningar varit snabba - men dethär gick för snabbt! Ringde Rasmus och typ skrek att han hade 5 minuter på sig att ta sig hem - men, han var TJUGO minuter bort. Jag insåg rätt snabbt att jag inte hade 20 minuter. Så jag ringde Rasmus föräldrar (våra grannar). Hans pappa kommer rusandes och vi slänger oss i bilen och Rasmus möter oss på vägen varav dom byter bil och Rasmus och jag fortsätter in till sjukhuset. (Lite annorlunda att ta värkar med svärfar att hålla i handen, hahah - men det gick fint!). Väl på sjukhuset mötte två barnmorskor upp oss vid ingången och rusade iväg med mig. Sedan gick allt himla snabbt. Jag minns att jag bad om epidural - eftersom jag inte haft det med varken Sigge eller Melker var min stora önskan att få uppleva en förlossning med full smärtlindring. Men barnmorskan bara tittade på mig med stora ögon och svarade "too late för att få epidural, men precis just ska du få ditt barn." Lite lustgas hann jag andas in. .Jag har även vad dom kallar väldigt sega hinnor (vattnet går inte av sig självt utan hinnorna behöver tas sönder med nål) - så hon berättade att hon skulle ta hål på den nu - och ja, 9 minuter efter att vattnet gick var han ute. Helt perfekt med 3700 gram och 51 cm (så extremt tacksam att han valde att kika ut tidigare än tänkt. Han hade ju varit enorm om jag gått nästan 4 veckor till, huh.)

Helt galet, nu i efterhand. Det gick så fort så när jag fick upp honom på bröstet så förstod jag inte ens att han var ute. Och bara för att det går snabbt, gör det ju inte mindre ont. All samma smärta blir bara koncentrerad på en kort period, vilket är fruktansvärt! Men - denna gång kände jag mig helt med i svängen. Mycket säkert för att man vid tredje gången kan och förstår förloppet. Men jag kände mig helt i kontroll över situationen. Jag kände mig stark och redo. Jag litade på min kropp och barnmorskan - och Rasmus som var helt fantastisk. Och även fast det gick så snabbt hann kroppen precis med och jag behövde varken sys eller plåstras om. Några timmar efter var kände jag mig helt återhämtad och var redo att åka hem. Oslagbar känsla!

Så ja. Denna gång är det inte mycket till förlossningsberättelse när ingenting egentligen hann hända mer än att ungen kom ut. Inte heller hann vi ta alla fina bilder som vi hade planerat (inte en enda togs). Men allt gick strålande och alla mådde bra och här är han med oss nu! Och jag hade en fantastisk upplevelse! 

Så till dig som väntar barn - jag är väldigt avundsjuk på vad du har framför dig! Och jag hoppas av hela mitt hjärta att du får samma GIRLPOWER känsla där du och din fantastiska kropp samarbetar och du är den som styr skeppet!

STOR KRAM!!

Sista bilden på magen när vi var inne på kontroll.
Då trodde jag vi skulle ha flera veckor tillsammans ännu, magen och jag. Men det blev bara några få timmar.
IMG 5918

Kommentarer

  • Emma 10/12/2021 7:57am (8 månader sen)

    Fin berättelse! Har du funderat på att bli doula? För förlossningarnas skull 😊

    • Sofia Donner 11/12/2021 6:47pm (8 månader sen)

      Jaa, fick det tipset av vår barnmorska! Sen när det finns lite mer tid (och energi, hah) ska jag forska mer i det :D har du erfarenhet?

  • Emma 11/12/2021 11:23pm (8 månader sen)

    Nix, men har 2 väninnor som är doulor just för att de är besatta av livets underverk 😊 Men jo, allt har sin tid!

    • Sofia Donner 12/12/2021 7:41pm (8 månader sen)

      😅😍

Skriv en kommentar