Visa inlägg taggade med 'familjeliv'
Kreativitet med en (snart) 2 åring.
Min Farmor är en stor, stor del av min barndom. Skulle jag beskriva henne med ett ord så skulle det vara färgstark. Hon var kreativ uti fingerspetsarna. Hon sjöng, spelade piano, målade tavlor, skrev sagor åt oss där vi hade huvudrollen, skötte sitt grönsaksland som om det vore en bebis. Hon dansade i regnet med oss, sydde utklädningskläder i form av allt från prinsessklänningar till Mårran. Hon lärde mig sticka (som jag nu glömt igen), spela kort och steka plättar. Varje dag med min farmor var ett äventyr. Hon gav mig och min syster en så otroligt fin barndom.
Och mycket av dethär sitter kvar i mig. Speciellt nu när jag själv blivit mamma. Jag vill att Sigges barndom skall vara precis lika färgstark. Fylld av fantasi och färg och kreativitet. Det gör mig varm om hjärtat, enda in i själen, när han kladdar och testar och upptäcker.
Igår passade vi på. Och det spårade ur, totalt, som detta bildspel visar. Men det var den absolut mest underbara stunden på väldigt länge. Om inte detta är barndom, så säg? Och oroa er inte, färgen är både ekologisk och giftfri :)
Magsjukejulen 2019.
Okej, hej från familjen magsjuka! Japp - ironiskt nog skrev jag på julafton och berättade att jag mått lite halvtokigt under dagen. På natten bröt det ut. Deluxe. För oss alla tre! Magsjuka må vara fruktansvärt - men det når ännu högre höjder när man har småbarn och alla är sjuka samtidigt. Huj! Jag önskar ingen den upplevelsen! Nu, tre dygn senare, har vi lite försiktigt börjat krypa ut ur vår grotta som vi skapade oss här hemma. Så julen 2019 blev inte alls som planerat. En del av mig sörjer det lite. Vi hade tänkt maxa familjetid, god mat, spelkvällar, ostbrickor. Istället var det stängda dörrar, blåbärssoppa och otroligt mycket sömn. Är dock väldigt tacksam att alla andra verkar ha klarat sig. Men - nu är det över och vi blickar framåt. Detta kommer bli en jul vi minns, och säkert kan skratta åt i framtiden.
Idag: Började jag dagen med massage. Ord kan inte beskriva hur skönt det var. Fick ett presentkort av Sigge och Rasmus till morsdag, så det var verkligen dags att använda det nu. Efteråt tog min man och jag lite tumis på stan och for på byk-och torktumlarjakt! Jag tycker det är så himla tråkigt att spendera pengar (och mycket!) på just sådant. Men det är ju en nödvändighet! Skall bli skönt att ha dem på plats i grovköket.
Bygget ja: Idag har svärföräldrarna hjälpt oss röjja undan i grovköket och lilla hallen - och imorgon börjar golvet läggas där. Skall ta massor med bilder. Är jättenöjd med golvet vi valde!
Annars då: Återhämtar vi oss ännu från magsjukan. Kvällens middag bestod av en pizza slice, en smörgås och brieost. Aptiten saknas, med andra ord. Men imorgon kommer våra vänner Andreas och Eeva på middag - så då jäklars skall det ätas god mat igen!
Här: Får du bild på dagens arbetsledare. Han fick så otroligt mycket fina julklappar så han leker på som aldrig förr. Men tog en liten paus och höll oss sällskap i röjj:andet.
Imorgon: Kommer recension på Lumenes julklander. Missa inte!
Tisdagstango med trots som tema.
Här sitter jag i soffan i mjukiskläder med en Nicks i handen och hjälper Rasmus med faktureringen. Tar en liten rensa-hjärnan-paus här på bloggen. Sigge sover ute i vagnen och det är alltid lika skönt samtidigt som det är alltid är lika obehagligt tyst. Han är inne i en sådan otroligt intensiv trotsfas just nu. Och den har nog golvat både mig och Rasmus. Jag måste säga att vi haft det otroligt lätt detta första 1,5 år. När man ser andra med småbarn som gråter mycket, är svåra att få nöjda etc så har Sigge alltid bara kört på och hängt med i alla våra svängar. Nöjd och glad. Men nu. 1 år och 7 månader ung. Nu kommer det med råge. Vilken envis, viljestark och principfast unge vi har alltså. Jag blir totalt tokig mellan varven. Imorse hade vi haft 3 fighter innan frukost. Han skulle absolut inte ha på sig sockor. Han skulle absolut inte ta bort nattblöjan. Och han skulle absolut inte gå ner till nedre våningen. Och hans "absolut inte" visas genom gallskrik, lägga sig platt på golvet och sparka med benen och vifta med armarna så man inte kommer åt honom och såklart - världens största tårar. Han skriker sig helt svettig, lilla plutten. Puhhh. Som tur är går det alltid snabbt över och vi kan fortsätta vara bästa vänner igen, i väntan på nästa fight.
För att bryta det här roliga morgonhumöret så klädde vi på oss och begav oss ut i skogen. Det gjorde alla gott! Ingen kan vara på dåligt humör ute i skogen, så är det bara. Sigge fick en leopardmönstrad bil av lillajulstomten som skall med överallt. Han har sovit med den sedan i lördags. Man skall välja sina strider, som dom säger - så bilen får hänga på!
Idag: Inte mycket planerat. Hjälpa Rasmus, skriva klart tack kort och sedan tänkte jag testa laga dadelbollar med saffran i. Vad tror du om det? Återkommer med resultat.
Rasmus: Blir bättre och bättre. Än så länge är allt lite knöligt i och med ställningen som är fast i armen, men den skall bort om en månad - så sedan blir vardagen lite smidigare. Han kämpar på så bra!
Middag: Ikväll blir det ugnskorv. Mamma var över med lite lådor som var kvar från lillajulsmiddagen, så vi äter dem till.
Missa inte: Nicks!! 
En sådan där dag idag.
Puh.. Klockan är tjugo i nio och jag har just landat i soffan och går säkert att jämföra i stil med en säck med potatis. Idag har vardagen verkligen sprungit i 100 km/h och försökt bita mig i rumpan. Jag har verkligen inte hunnit med. Har du också sådana här dagar ibland?
Dagen började med att jag hade ett möte på jobbet kl 8-9. Som tur var kunde jag delta hemifrån via Skype. Men för att kunna delta i mötet och samtidigt föra anteckningar så skulle allt här hemma roddas klart innan. Sigge, som de flesta barn kan jag gissa, tar en evighet på sig i frukostbordet. Så idag fick han äta sin smörgås och sitt ägg i soffan. Jag såg hur hans ögon tindrade och riktigt lyste över denna nya upplevelse, så jag hoppas av hela mitt hjärta att det inte blir strid imorgon bitti när han återigen snällt får sitta vid köksbordet och äta frukost. Du kan ju hålla tummarna för mig. Nåväl. För att hålla Sigge sysselsatt fick han utföra sin absoluta favoritsyssla under tiden - utforska toaletten (han är besatt av att leka med mina trosskydd, stapla toapappersrullar som torn och kika i alla lådor efter skatter). Här är resultatet. Fråga mig inte hur han fått dit sin kudde. Och japp. Detta är kvar att städa ännu ikväll.
Well, mötet gick bra - men det drog ut på tiden. Och kl 9:30 börjar Sigges klapp och klang. Jag tycker det är super kul att kunna jobba samtidigt som jag ännu får vara hemma med Sigge, men jag har lovat mig själv (och min man) att det inte går ut över Sigges aktiviteter. Tisdagar kl 10-11 går vi på MammaBaby pass på Crossfiten. Torsdagar kl 9:30-11:30 är det Klapp och Klang. Fredagar kl 9:30-10:30 är det MiniGymnastik. Så dessa tider bokar jag inte in jobb. Och är det något som trots allt måste göras då, så ser jag till att någon annan kan gå med honom på detta. Annars tar jag oftast med honom till jobbet. Nåväl. Nog om det. Märker du hur det svävar iväg ibland? Bara att försöka hänga på..
Vi kom, med andan i halsen och svetten sprutandes i pannan, in till Klapp och Klangen kl 9:29. Allt var frid och fröjd. Min vän Sandra var där med sina tvillingar, så jag kom ner i varv igen och kunde slappna av. Vid 11 åkte vi hem, jag gav Sigge lunch och vid 11:30 brukar han alltid sova. Så jag hade planerat in en jobbgrej då. Ännu 12:00 var han klarvaken. Och återigen började svetten spruta och pulsen steg sakta. Han slocknade 12:15, och jag låg då 45 minuter efter i tidsplanen igen. Fick allt gjort, men glömde helt bort att äta lunch själv. Eftersom han alltid somnar 11:30 och sover 1,5 h - så brukar han vakna igen kl 13. Därför hade jag planerat in en fotografering på jobbet kl 13:30. Well, 13:15 sov han ännu - så det var bara att ringa och säga att dom fick fotas utan mig. Då var nästa mål personalmötet kl 14:15 som han skulle komma med på. Det tar 20 minuter från oss till jobbet - och magiskt nog vaknade han 13:55. Från vagnen in i bilen och iväg. Väl utanför jobbet hade jag ju såklart glömt mina nycklar. Vi har taglås till alla dörrar. Bara att ringa Lynn och be om att få bli insläppt i sista sekund. Mötet som skulle pågå till kl 15 drog ut på tiden, och vi blev återigen sena till nästa grej - hämta Rasmus hemifrån för att åka tillbaka till stan och äta middag hos min bror. Efter maten skulle Rasmus hjälpa honom hänga upp lite tavlor. Och jag skulle handla mat under tiden. Så jag åkte iväg med bilen, tog mig goda tid på mig i matbutiken (hallå, handla själv är ju drömmen nuförtiden) och såg till att jag var klar lite före 19 så jag kunde plocka upp mina killar och vi skulle vara hemma till 19 och få Sigge i säng. Men nej. Då hade jag ju haft mobilen på ljudlöst och Rasmus hade panik över att jag kört iväg med alla grejer han behövde. Så när jag kommer dit lite före 19 får dom börja med hängandet. Matte kokar kvällsgröt åt Sigge (som tycker det är livet att få vara uppe förbi läggdags) och jag börjar dramatisera sådär som jag alltid gör - hur hemskt kaotiskt allting är. Väl i bilen, 19:45, är det full allsång på vägen hem för att Sigge inte skall somna. Väl hemma, kl 20:00 är han ju så övertrött så det finns inte. "Din nattning", ropade jag åt Rasmus och sprang in i köket och gömde mig. Nu låter det som att Sigge möblerar om sitt sovrum och Rasmus som säger "lägg dig ner" 150 gånger. Och här ligger jag. Men benen på soffbordet. Med en kopp té och en bit Nicks choklad. Och längtar till imorgon då vi har en helt oplanerad dag följt av en helkväll ute med mina kollegor.
Ah, livet. Är det inte underbart kaotiskt?
Halloween-filtret på snapchat får symbolisera dagens känsla..
Och high five till dig om du har läst enda hit.. Nu slutar jag babbla.
Ps - imorgon kommer det ett inlägg om när jag skulle köpa min bröllopsklänning. Kika in då!