DSC 7646 1

Visa inlägg taggade med 'kärlek'

24 dagar av liten guldkant.

Skrivet av Sofia Donner 02.12.2019 | 1 kommentar(er)

Godmorgon 2:a december, och därmed dags att öppna den andra luckan i julkalendern. Så otroligt fint av min kära man att ge mig denna. Jag älskar ju allt som har med hudvård att göra - och mår som bäst efter en lång dusch, helt insmord, med hårinpackning och ansiktsmask och nylackade tår. Och för att göra det ännu bättre är Lumene mitt favoritmärke. Så denna kommer göra dagarna fram till jul extra kul! Tänkte göra en recension på den när alla luckor är öppnade. Fick även en té-kalender, så medan vi alla öppnar våra luckor kan jag njuta av en ny spännande smak varje morgon. Även Rasmus fick en kalender (med verktyg i) och Sigge fick två. Så vi är alla lika barnsligt lyckliga på morgonen nu.3BFB5769 B3AE 48DA B585 E7DE041F2EE56B9EBAB9 8EE2 4658 8A18 6BCF3DA3718BIdag: Jobba undan lite när Sigge sover dagsvilan och börja skriva på alla tack-kort från bröllopet. Vi valde att göra dem personliga och tacka var och en direkt för deras gåva/närvaro. Så gjorde vi även efter Sigges dop!

Veckan: Jobb på onsdag och torsdag, följt av frissabesök på onsdagen. Jag tänker ge mig på en makeover! Så spännande! På torsdag checkar Sigge in på hotell Mommo och vi går på julfest på kvällen. I helgen har jag en tjejkväll inbokad på lördag. Rolig vecka, med andra ord.

Nu: Skjutsa Rasmus till frissan och under tiden veckohandlar Sigge och jag.

Känner att: Jag inte kan sluta lyssna på Dancemonkey! 

 


När hela världen sätts på paus.

Skrivet av Sofia Donner 13.11.2019 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Här kommer inlägget som jag har försökt skriva ihop inne i mitt huvud de senaste dagarna. Men hur hittar man de rätta orden för att förklara varför bloggen gapat tomt, när det egentligen inte går att förklara? Jag tror att det är bäst att inte linda in det, utan bara rakt av förklara hur det ligger till.

Förra onsdagen, för en vecka sedan, satt jag på ett möte på jobbet. Sigge var med mig och lekte med min telefon. När jag tog den av honom såg jag att jag hade 5 missade samtal från min man. Redan då fick jag en väldigt olustig känsla. Jag ringde upp, och fick snabbt förklarat för mig att Rasmus hade ramlat från ett tak - och jag skulle bege mig till sjukhuset för att möta upp ambulansen där. Sedan gick det undan. Fick hjälp av Lynn med att få på Sigge alla kläder, ut genom dörren och iväg. Vårt jobb ligger 2 minuter från sjukhuset, så vi var där långt före ambulansen. Då slog det mig att jag ju har Sigge med. Och jag fick panik. Vad skulle möta oss innanför akutens dörrar? Skulle Sigge verkligen behöva se det? Så jag började ringa allt och alla i tur och ordning. Snälla, kom och hämta mitt barn härifrån. Det löste sig väldigt snabbt, som tur är - och Sigge fick leka med sin farbror istället för att hänga på akuten. Det lättade på hjärtat!

Efter vad som kändes som en evighet kom ambulansen, och jag fick träffa Rasmus. Han skulle snabbt iväg på trauma röntgen, så det var inte mer än en snabb puss. Men han andades. Han pratade. Mer behövde jag inte veta just då.

Efter ännu en evighets evighet kom han tillbaka. De hade fått söva ner honom på grund av smärtan. Men han hade haft någon form av ultra mega enorm änglavakt. Han hade fallit FEM METER ner, enligt ambulanskillarna - och "kom undan" med en krossad vänster arm. Och en mörbultad, men i övrigt hel, kropp. Det kändes så absurt. Jag minns att jag tänkte att någon i detta rum står här och ljuger för mig. Antingen så stämmer inte ambulansmännens rapport - eller så har läkaren missat en inre blödning eller liknande. Man kan inte falla fem meter rakt ner i marken, och bara behöva laga sin arm? Jag fick inte in det, helt enkelt.

Ganska snabbt togs beslut att hans arm var så trasig att den inte kunde lagas här på vårt sjukhus. Han skulle flygas till Uppsala med helikopter senare i eftermiddag. Det kändes som att denna dag varade i fyra dagar. Tidvisaren på klockan stod helt still. Rasmus hölls under lätt narkos, och jag bara satt där och var övertygad om att dom missat något.  

Vid kl 18 kom helikoptern, vi fick pussas hejdå och han flög iväg. Jag gick ut till bilen och blev sittandes där. Och bara stirrade. Vad nu då? Vad sen då? Det enda jag ville var att hoppa på båten och åka efter, men kirurgen här på Åland hade förklarat att han följande dag skulle spendera största delen av dagen i operationssalen - att jag gjorde bäst i att vara hemma och avvakta. Speciellt med tanke på Sigge. 

Det blev inte mycket sömn den natten. Men jag bestämde mig för att bita ihop och ge all ork till att Sigges vardag skulle löpa på precis som vanligt.

Torsdagen kom. Rasmus ringde vid 10 och sa att han nu rullas iväg till operation. Tiden stod igen helt stilla. Timmarna verkade inte bry sig alls om att flytta sig framåt. Vid kl 15 började det krypa under skinnet. Illamåendet kom smygandes. Hur länge skulle det ta? Jag ringde till Uppsala sjukhus, de visste inte mer än att han var på operation. Eftermiddagen och kvällen varade en evighet. För varje timme som gick utan någon information växte klumpen i halsen ännu mer. Vid 22 gav jag upp och ringde igen. Nu var han klar. Han låg på uppvaket. Vilken otrolig lättnad! Vid 01 ringde han själv, och denna natt kunde jag sova lite djupare än natten innan.

Fredagen kom. Operation nr 2. Denna gick snabbare, och redan vid mellanmålstid ringde han. Nu skulle beslut tas om han skulle få flygas hem igen, och vårdas vidare på sjukhuset här. Jag ville ingenting annat än att åka över direkt, men det kändes lönlöst om han ändå skulle få flygas hem. Det är trots allt både båt och bilresa dit, med en 1,5 åring.

Lördagen kom, och beslut togs att han måste bli över helgen i Uppsala. Vi hoppade på båten, och hans föräldrar kom med. Och OJ vad allt lättade när vi väl fick träffa honom! Att vara samlade igen. Viktigast av allt. Sigge tyckte det var lite obehagligt i början, men det släppte efter en stund och hans kröp upp hos pappa. SÅ SÅ SÅ mycket kärlek!!IMG 7504

Det blev söndag. Rasmus föräldrar skulle åka hem mitt i dagen, så de tog "morgonpasset" hos honom. Sigge och jag, som flyttat in hos hans gudmor Elina, tog en sjukhusfri stund. Vi packade med honom och Elina visade oss Pelle Svanslös lekplats. Så himla mysig. Tror dock vi alla kommer uppskatta den mer i vår, när det inte är -1 och snöslask. Men kan verkligen rekommenderas för er som besöker Uppsala med småbarn!F5282173 AF5F 47BA A3C9 445A6F45F41A

Eftersom det ju var farsdag åkte vi och köpte fika innan vi begav oss mot sjukhuset. Jag hade tänkt styra upp farsdag i år med en stor brunch för hela vår familj - men när det inte blir som det var tänkt, får det bli så som det är - som en klok person sade. Och vi hade verkligen en mysig stund. Rasmus uppskattade det väldigt mycket. Efter en stund åkte Elina och tog Sigge med sig, och jag blev kvar till kvällen.57ACD6C3 180F 4703 BD24 7F35B9B7FF2E

Måndag. Idag hoppades vi få ta med honom hem. Men så blev inte fallet. Hans operation hade varit väldig komplicerad, förklarade läkarna, och de ville hålla koll på honom ännu. Jag tog med mig Sigge till Leos Lekland (vilken succé det stället är!) på förmiddagen, och sedan spenderade vi resten av dagen på sjukhuset. Jag kan inte med ord beskriva vilken liten hjälte vår unge är. Hur fint han anpassade sig till denna röriga, lite kaosaktiga, nya värld. Hur han gick med på att spendera nästan 6 timmar i ett sjukhusrum och var nöjd med det. Jag är SÅ stolt över honom! Man märker dock att det tagit hårt på honom, men han har kämpat på så så bra!

Lycklig unge i bollhavet på Leos Lekland!Screenshot 2019 11 13 at 11.23.27

Tisdag. Rasmus ringde direkt på morgonen. Han får komma med oss hem! Jag kan inte med ord beskriva lyckan som bara forsade genom blodet just då. Vi packade ihop oss och tjoade hela vägen till bilen. Vi skall hämta pappa, sjöng jag för Sigge, som svarade med "yeeeeeeah". Helt magiskt! Vi hann med eftermiddagsbåten hem, och Sigge gick stolt hela båtresan och knuffade på sin pappas rullstol. Så himla fint!87E57E25 F8AC 4015 A218 1B55991268AE

Nu har vi alla landat hemma, och skall ta några dagar för att komma ner i varv och hitta våra nya rutiner. Vi har en lång väg framför oss, och om några veckor väntar ännu en operation i Uppsala. Men det tar vi då. Fokus nu är att hålla Rasmus smärta i skick, få Sigge tillbaka i fas och själv hitta lugnet. Det är en stor omställning, att gå från två som verkligen är ett team i hemmet - till att själv ta hand om två. Men vi löser det. Det kommer bli så bra så. Det kommer nog bara ta några dagar nu att hitta ett sätt att få det att löpa på bra! Vi får vara tillsammans, ingenting är viktigare än det.

Jag återkommer inom kort.
KRAM!

 


Våra likheter och olikheter.

Skrivet av Sofia Donner 28.10.2019

Kategorier:

Det blir mycket om bröllopet mellan Rasmus & mig just nu. Så vem är vi egentligen, som ett par? Jag hade tänkt skriva en längre text, som säkert skulle ha resulterat i en mindre novell - men istället kom jag på idén att lista våra likheter och olikheter för dig. Listan kan göras hur lång som helst, från båda håll, så jag tänker lista 5 saker som är verkligen märks i vardagen, och hos andra.

LIKHETER

- Vi är båda galna i ostar och skaldjur. Det behöver aldrig debatteras om fredagsmyset i vårt hus - ostbricka eller räkor med aioli. När vi vill lyxa till livet är det alltid skaldjursbricka som gäller.

- Vi har samma värderingar. Vi ser på både Sigges uppfostran och på livet i stort, vad som är rätt och fel, med väldigt lika ögon. I år röstade vi till och med på samma kandidat i lagtingsvalet utan att ha diskuterat det. Vi kände båda bara att hen stödjer det vi känner. Vad gäller Sigges uppfostran har vi (hittills) inte sett på något olika. Det känns tryggt att veta att vi står på samma sida när han kommer börja utmana oss mer. 

- Vi väljer båda serier framför film. Båda har så pass mycket myror i benen så det passar oss bättre med ett kort avsnitt än en hel film.

- Vi värderar båda familjen högst. När Sigge kom bestämde vi att han skall få växa upp med att vi alltid (ja, så gott som då) äter middag tillsammans kl 17, att hur vardagen än ser ut så prioriterar vi det. Vi ser båda det som något fint och viktigt. Vi ser även alltid till att det finns tid för Sigge att få spendera tid med resten av sin familj regelbundet.

- Vi är båda väldigt rastlösa och påhittiga. Att sitta i soffan en hel dag finns inte, och vi ser en aktiv livsstil vad gäller både vardagsmotion och träning som något självklart och viktigt. Vi är båda väldigt bra på att hitta på saker. Allt från att ge sig ut i skogen på vandring mitt i allt, till att svetsa ihop en staty av skrot på gården. Helst är vi utomhus och grejar på. Vi tycker båda att livet är ett äventyr, och skall levas så också. Att samla på erfarenheter och upplevelser är vad som gör livet rikt.

 

DSC 8651En så passande bild från vår bröllopsfotografering. Vi tröttande på allt poserande och "pluttinutti" så vi passade på att leka av oss lite emellan.

OLIKHETER

- Jag går gärna och lägger mig kl 20. Rasmus tycker det är slöseri på tid att lägga sig innan 24. Jag tycker det är slöseri med tid att sova bort dagen och stiger gärna upp kl 06. Rasmus tycker det är plågeri att stiga upp innan 09.

- Vår godissmak. Vi har heeeelt olika godissmak. De gånger vi köper hem lösgodis så har vi alltid egna påsar. Min räcker i en vecka. Rasmus räcker i en timme. Vi hade en kul grej om detta på bröllopet. Vi delade ett bord i två, där vi fick varsin sida där valt ut 5 lösgodisfavoriter var och hällt upp i skålar (alltså mängden godis var enorm!) och så fick gästerna rösta på den sidan med bäst godissmak. Det var väldigt uppskattat. Kul också att man kunde gå och småäta godis hela kvällen och natten. Och jo - JAG VANN! Med STOR marginal, haha!

IMG 5946

- Jag är livrädd för allt med fart, och Rasmus lever för det. Jag anser att man helst skall köra lite under hastighetsbegränsningen för att det inte skall vara läskigt att åka bil. Rasmus skulle ge allt för att få vara formula 1 förare.

- Rasmus är supersocial och kan sätta sig ner och prata om vad som helst med vem som helst. Jag behöver en liten stund när det kommer till nya människor. Jag är inte blyg, men kanske mer lite reserverad? Jag har svårt för människor som är för högljudda och "på", medan Rasmus smälter in varsomhelst.

- Rasmus har en "kom igen nu älskling, det ordnar sig" inställning. Jag oroar mig och funderar och analyserar a-l-l-t. Här kompletterar vi varandra så bra. Rasmus får mig att slappna av i många situationer, men jag får även honom att ta vissa situationer på mer allvar.