DSC 7646 1

Visa inlägg taggade med 'vänner'

Livets bästa i tuffare tider.

Skrivet av Sofia Donner 09.12.2019

Kategorier:

Måndagen har bara rusat förbi och jag har inte hunnit med ens hälften av vad jag hade tänkt. Men så får det vara. Bara fyra veckor kvar som vårdledig (och en hel del jobb att hinna med, ändå) så vi saktar ner tempot och bara njuter nu. Det är väl samma för alla gissar jag. Sorgen som riktigt biter tag i magen över att denna fantastiska tid är över, och chocken över hur fort tiden gick. Blandat med förväntan och glädjen i att få tillbaka en stor del av sig själv. Jag älskar mitt jobb. Och jag älskar livet hemma med Sigge. Och jag önskar det gick att få ha båda. Men 7:e januari kl 08:00 är det en ny vardag för mig - och Rasmus tar över som hemma-pappa. Dom kommer ha så otroligt roligt. Jag är lite avis - och jätte tacksam!

Idag: Har vi varit och lekt med Sigges kompisar Titus och Einar. Följt av Sigges farfar som kom över på middag. Jag jobbade när Sigge sov dagsvilan, och så har vi varit ute på bygget alla 3 och röjt undan inför imorgon. Då börjar dom lägga ytskikten i badrummet inför kakling. Yeesssss!!

Imorgon: Jobbar jag från lunch och framåt. Har ett stort möte på eftermiddagen som jag peppar mig själv för. Känns att man varit borta i över 1,5 år - den där självkänslan i att leda stora möten sitter inte kvar. Hoppas den kommer tillbaka!

Helgen: Var super! Middag på ÅSS (x2) och Sigges första riktiga julbord. Han satt och åt konstant i 1,5 timme. Haha. Vår lilla finsmakare!  Älskar hans matintresse! Mamma hade även kalas (middag) igår.8EED7F03 E8D9 4EC3 8267 DC1C4F6D8450067B18A0 B27E 4459 979B 13B6B3228AD4

Kärleksoverload:  Mina fantastiska vänner Erika och Elina kom över med en "ta hand om dig själv också" korg. Mitt hjärta fick inte plats med alla dom känslorna det gav. Så otroligt fint! Det har varit en lång, lång månad sedan Rasmus olycka. Från att ha byggt upp vårt hem på ett jättestarkt teamwork till att vara själv med precis allt. Det är tungt. Och sedan även bistå sin man med allt från dusch till kontorsarbete också gör det ännu tyngre. Men skam den som ger sig! Jag är tacksam för det vi har byggt upp. Där situationer som dessa inte egentligen gör mer än ökar behovet att få sova. Och Rasmus ligger inte bara i soffan som en säck potatis. Minsta lilla han kan göra så gör han. Och han hejjar på mig. Peppar. Lämnar små meddelanden på spegeln i badrummet. Kallar mig för sin superwoman. Allt sådant smått gör det så mycket enklare. Det känns inte som motvind. Bara som en liten kulle vi måste ta oss över. Men snart - snart - opereras hans ställning i armen bort och livet blir lättare för oss alla! Men nog om det. Mina vänner ja. Vilka hjältar! Alla har vi mycket. Alla kämpar vi med vardagen. Och ändå tog dom ett steg ut ur sin för dom såg att jag behövde en liten push. Så fint!75C00874 3901 471C 91CD 2F19F0AB82C6

Lärdom: När vardagen utmanar lite extra är det otroligt viktigt att stanna upp, se på det vi har, dra in ett djupt andetag och känna tacksamhet. Och komma ihåg att det är dom små sakerna som gör skillnad. Som detta meddelande på din spegel i badrummet (yes, vi har varsin) när du vaknar.3089F16B 67A8 449F A4EE 0EB9CE47B720

 


Dygnet före vigseln.

Skrivet av Sofia Donner 27.11.2019

Kategorier:

Något av det som jag värdesätter otroligt mycket i hela vår bröllopskarusell, är dygnet innan vigseln. Vi bestämde nästan direkt att vi skulle sova ifrån varandra natten innan. Och OJ vad glad jag är över det beslutet. Det rekommenderar jag varmt till alla er som planerar era stora dag just nu. Det tog bort vardagen ur det hela på något sätt.

Dagen innan hade vi genrep i kyrkan med våra syskon på eftermiddagen. Här skulle vi även välja om vi ville ha ingångslåten på piano eller orgel. Alla röstade på piano!189D69AD 0829 4686 B80F 26EC5E3338FDEfter det åkte vi (Rasmus, Sigge och jag) in till stan för att möta upp Farfar och min Farmors syster för en middag. Att min farmors syster valde att komma är nog också en av de saker med bröllopet som betyder lite extra. Min Farmor var min absolut bästa vän, men cancern tog henne ifrån oss alldeles för tidigt. Det här kändes som att hon ändå var där, på ett sätt. Birgit är en så otroligt fin människa och det värmde hela min själ att vi fick sitta ner en stund och umgås innan hela cirkusen drog igång.5B9E37B4 B2C4 44FB B151 8A9A5A020D8A Efter maten, vid 18, var det en låååång kramstund och sedan skildes vi åt. Rasmus och Sigge åkte hem till oss, och jag checkade in på Hotell Pommern. De hade fått höra att jag skulle gifta mig nästa dag, och uppgraderat till ett finare rum samt lagt in dricka och choklad på rummet.. Så otroligt fin detalj! Jag hoppade snabbt genom duschen, bytte kläder och gick över till "min och Rasmus restaurang" Indigo. Där mötte jag upp våra vänner Linda och Monique från Amsterdam som tagit sig hela vägen hit för bröllopet, Karna som rest enda från Malmö och Elina som just kommit med båten från Uppsala! Vilket kramkalas! Efter en stund kom även min andra halva, Fia. Vi satt och pratade, skrattade, drack drinkar och lite ignorerade vad som skulle komma dagen efter. Och den här stunden, just då, gör hela mitt hjärta varmt när jag tänker på det.Screenshot 2019 11 27 at 12.48.54

Vi avslutade dock drink-intaget i skälig tid, och Fia (som skulle sova över med mig) och jag vandrade tillbaka till hotellet. Godis, läsk, ostbågar och ansiktsmasker fick slutföra kvällen. En lång dusch med full scrubb, lacka tånaglar och sedan försöka sova.Screenshot 2019 11 27 at 12.48.35Screenshot 2019 11 27 at 12.48.29

Nästa morgon ringde klockan 08:00. Jag satt och uppdaterade väderappen helt maniskt. Fram till denna stund hade dom lovat regn hela dagen, men nu började det spricka upp mot eftermiddagen. Ni kan inte förstå hur stressad jag var över detta! Eller kanske ni kan. Det är bara att tänka er en tecknad figur där huvudet exploderar. Typ så såg det ut. I alla fall. En hotellfrukost i lugn och ro, och sedan iväg till frisören var på schemat. 

IMG 7752

Den här bilden säger rätt mycket. När jag just satt mig ner i stolen. Här messade även Rasmus "Jag börjar känna mig nervös! Hur har du det?" och då började det pirra i magen. Hos frissan (som förövrigt är ROCKSTAR Marina på Hair By Julia) mötte mina systrar upp oss också, och det slog oss att vi glömt att köpa någon dricka. Så Fia fick springa till S-market och handla lonken. Helt perfekt!

IMG 7751Mitt hår! Sådan dröm! Precis exakt på pricken så som jag önskade det! Medan tjejerna fick sina hår fixade hjälpte Sandra mig med sminket. Här har ni min äldsta lillasyster Saras hår. Så himla fint!20190907 110311

Och sedan, vid 11 - åkte vi hemåt. Rasmus och "alla grabbar" var hos hans föräldrar och gjorde sig i ordning. Janina (som tagit bilden) väntade hemma hos oss och vi åt sallad som vi tagit med från stan. Kolla kaoset på bordet, haha! Älskar det! Champagne (gula änkan of course), godis, sallad, chips, kaffe, läsk, cider och öl. Vi körde förfest helt enkelt!IMG 2391

Fina Nadja som skulle ha Sigge efter vigseln och över natten kom via med honom. DÅ kom tårarna. Nej med jösses vad jag grät. Han var så fin. Och allt blev så verkligt. Och jag förstod vad som skulle hända nu. Hur stort det här är. Men kolla på honom! Så perfekt!IMG 5805

Sedan var det in i klänningen, hoppa i bilen och iväg. Janina var chaufför (och en lugnande mentor). 20190907 133920

Vi bor 500 meter från kyrkan, så vi åkte ca 10 minuter innan. Och vet ni vad som händer då? Jo, vädret spricker upp och solen kommer fram. Det var helt magiskt. Nästa för bra för att vara sant! Jag vet inte om det var champagnen eller fjärilarna i magen som kändes mest just då, men det var en överväldigande känsla. Allt kändes bara helt, totalt, i minsta detalj, perfekt när vi klev ur Janinas bil och gick fram till kyrkdörrarna.


The dream dress: Bröllopsklänningen.

Skrivet av Sofia Donner 01.11.2019 | 3 kommentar(er)

Allright, då har vi kommit till en av de mest speciella stunderna med hela bröllopsplaneringen. Dagen då klänningen skulle shoppas. Jag var först inne på att låta den sys upp, men en liten del av mig ville ändå ha den där upplevelsen med att prova klänningar och känna på olika stilar - så jag tog min kära vän Fia (nr 2) i handen och styrde över mot Stockholm. Där mötte även Janina (vår Toastmadame) upp oss. Och vi kan sammanfatta dagen såhär: Nervösa mojitos.

Fram till den här dagen i maj, ca 12 veckor före bröllopet, så hade jag inte tänkt så mycket på vad som komma skall. Men när vi satt på båten över mot Stockholm så var det som att pusselbitarna föll på plats - och jag blev jätte jätte jätte nervös. Eftersom vi alla tre är småbarnsmammor, och nu hade en heldag i storstaden, så ansåg vi att bästa sättet att tackla nervositeten på är ju såklart med goda drinkar - och mycket skratt.

Med glada steg sprang vi allra först till systembolaget. Här poserar en glad Fia som just har ropat "mammor på vift" för full hals.Screenshot 2019 10 31 at 12.08.29IMG 2870Först var tanken att mamma och min blivande svärmor skulle ha kommit med. Men då allas tider var så svåra att få ihop fick dom vara med via Messenger och agera råd. Men det blev bättre än bäst med dessa två vid min sida. Två som verkligen känner mig och som jag litar på till 110% att inte bara säger det jag vill höra, utan det jag faktiskt behöver höra. Så här kommer tips nummer 1 när du skall köpa din klänning: Välj med omsorg vem du tar med dig! Och ta absolut inte för många, det blir bara kaos.

Vi började med att besöka en butik som jag hade googlat fram och bokat tid på. BRIDAL heter den och ligger på Karlbergsvägen. Där fanns det så otroligt många alternativ. Jag tror att jag provade 8 klänningar, och varje ny klänning kändes lite bättre än den förra. Men jag fick aldrig den där känslan som så många pratar om. När det svajar till lite i knäna, magen förvandlas till ett fjärilspalats och du ser dig i spegeln och känner dig vackrast i världen. Alla klänningar var vackra, men jag kände mig inte vacker i dem. Lite obekväm och fortfarande nervös.

Men denna första butik hjälpte mig ändå mycket på vägen framåt. Från att inte egentligen ha vetat vad jag sökte kom vi nu fram till vad jag inte vill ha. Att jag inte vill ha en kritvit klänning. Det är en väldigt svårt färg att bära upp, utan att känna sig blek och lite grå i hyn. Jag ville inte heller ha något puffigt, då jag fick den där omtalade "bakelseklänning" känslan. Och jag ville inte ha något urringat. Jag fick direkt känslan av att min klänning skulle vara mer stilren och elegant, och inte ha fokus på brösten (som det lätt tyvärr blir med urringat).

Dock lämnade jag butiken med en favorit som jag kände att jag kunde ha som back-up, ifall nästa ställe inte gav napp. Här har du den. Nu när jag ser den så känner jag direkt "NEJ HUR TÄNKTE DU DÄR?" men jag minns att när jag stod där kände jag mig som en drottning i den. Den var maffig, utan att vara just puffig. Och jag älskade ryggen och hur den föll över rumpan.19344C46 3E63 48E8 8823 099E02A8B4A0

Vi stegade genast vidare till Bröllopsbutiken som ligger på Sankt Eriksgatan, en liten bit ifrån. Här hade jag kikat på deras hemsida innan och hittat en bild på en klänning jag tyckte var fin. Tjejen i butiken sa genast att den inte kommer passa mig, men lät mig prova ändå. Och den åkte av lika fort som den kom på. Jag såg ut som en snögubbe som fastnat i en hönsgård. Tjejen bad att få ge ett förslag och vi tyckte alla att det var en bra idé. Hon kom med en klänning - och redan när jag fick den i handen så började det pirra i magen. Den var så vacker. Jag drog på den, fick hjälp att knäppa ryggen och när jag såg mig i spegeln började jag gråta. Alltså riktiga tårar. Dom bara rann. Jag hade aldrig i mitt 31 åriga liv känt mig finare än just då. När jag sedan steg ut till mina vänner och såg deras reaktion så fanns det ingen återvändo. This was it.IMG 2874IMG 2873IMG 2875IMG 2876Men, och det finns såklart ett stort men i det hela, den var galet dyr. Och nu snackar vi 4 gånger över vad jag hade tänkt som budget-dyr. En välavlönad persons månadslöns dyr. Det var helt absurt. Jag kände mig lite knäckt över priset och samtidigt lite förvirrad över alla känslor och intryck. Så jag tog den av mig, sa att jag behövde andas lite, och vi gick till en restaurang i närheten för att äta lunch. Här kommer alla mojitos in. Jag kände att jag behövde koppla bort klänningen, bara få vara en stund och prata om någonting helt annat. Screenshot 2019 10 31 at 12.08.37Och vår snabba lunch blev en två timmars session av gapskratt, ångest, nervositet, panik och kärlek. Bästa lunchen i mitt liv. Jag pratade flera gånger i telefon med min mamma (som ville ge mig min klänning i present) och när hon till sist sa till på skarpen att jag skulle köpa just den där och inget annat, beställde vi in varsin shottrunda, svepte dem och gick tillbaka till butiken. Jag drog på mig klänningen en gång till, och kände igen att jag aldrig kommer kunna släppa den. Så. Jag drog in ett djupt andetag, blundade och viskade "vi tar den!" 

När beslutet väl var taget, pappren skrivna (man skriver ett avtal på att man kommer köpa den då den väl är beställd) och handpenningen betald lämnade vi butiken och jag ville ställa mig på gatan och skrika ett Ronja Rövardotter vår-vrål. Det var sådant enormt lyckorus i hela kroppen så jag visste inte vart jag skulle ta vägen, blandat med panik över hur mycket jag (eller då mamma) spenderat på en klänning tillsammans med en sådan stark längtan till själva bröllopsdagen och få visa klänningen för Rasmus. Jag visste att han skulle älska den. Och det gjorde han. Han absolut avgudade den. Det blev så rätt. Det blev så bra. Jag är så tacksam.

Så tips nr 2: Om du funderar på att beställa din klänning på nätet, eller ha någon att sy den - åk ändå och prova klänningar. Det är en så magisk upplevelse i hela processen. Och du kommer bli förvånad över hur annorlunda den klänning du gillar på bild faktiskt sitter på just dig. Så prova. Känns efter. Rör dig i klänningen. Låtsas dansa i den. Sitt ner i den. Och viktigast av allt: Fantisera om din blivande man bredvid dig i den. Det är en känsla som man inte vill missa. DSC 0342

(Jag återkommer dock i ett annat inlägg om när Mamma och jag senare skulle hämta klänningen. Det var en minst sagt kaos upplevelse!)