Visa inlägg taggade med 'vardag'
Ny dag, nya tag!
Jag tror att det bara gäller att acceptera nu att känslorna kommer vara som en berg-och dalbana ett tag. Fram tills att vi hittat oss själva i den nya vardagen. Efter mitt inlägg igår kändes allt mycket bättre. Vi åkte in till stan vid 16 och mötte upp Rasmus. Tog en lätt middag på IWA (deras poke bowl är DET BÄSTA denna ö har att erbjuda) och Sigge fick en ordentlig pastarätt. Lekte lite i Maxinges lekhörna, handlade mat och åkte hem och myste i soffan en stund.
Datenight: Fredagar är datenight. Och då äter vi oftast middag när Sigge somnat. Igår kände vi att vi ville fira livet lite extra. Fira den fina tid hittills som föräldrar, och fira det kommande livet med en liten annan vardag. Rasmus fick välja meny - och den var rätt lätt att lista ut. Till förrätt väljer han alltid Toast skagen (eller råbiff, men det fixar inte jag att äta!).
Och till varmrätt (när det skall firas) vill han alltid ha ostgratinerad hummer. Inget mig emot - superenkelt att laga och himla gott!
Idag: Har vi varit ut på en liten familje-promenad. Då blev jag ledsen igen. Vad jag kommer sakna mina och Sigges promenader varje morgon! Men jag skakade det av mig och fokuserade på att njuta här och nu istället. Solen gjorde underverk! Det var egentligen meningen att Sigges kusin Selma skulle ha sovit över här inatt, men det flyttades till nästa helg. Ikväll skall vi på middag till våra vänner Maria och Daniel!
Nu: Har jag två maskiner tvätt att ta itu med och sedan skall jag gå ut på bygget och se om jag kan vara till assistans. Skall ta lite bilder och lägga upp - det händer massor nu! Ha en jättefin lördag!!
Magsjukejulen 2019.
Okej, hej från familjen magsjuka! Japp - ironiskt nog skrev jag på julafton och berättade att jag mått lite halvtokigt under dagen. På natten bröt det ut. Deluxe. För oss alla tre! Magsjuka må vara fruktansvärt - men det når ännu högre höjder när man har småbarn och alla är sjuka samtidigt. Huj! Jag önskar ingen den upplevelsen! Nu, tre dygn senare, har vi lite försiktigt börjat krypa ut ur vår grotta som vi skapade oss här hemma. Så julen 2019 blev inte alls som planerat. En del av mig sörjer det lite. Vi hade tänkt maxa familjetid, god mat, spelkvällar, ostbrickor. Istället var det stängda dörrar, blåbärssoppa och otroligt mycket sömn. Är dock väldigt tacksam att alla andra verkar ha klarat sig. Men - nu är det över och vi blickar framåt. Detta kommer bli en jul vi minns, och säkert kan skratta åt i framtiden.
Idag: Började jag dagen med massage. Ord kan inte beskriva hur skönt det var. Fick ett presentkort av Sigge och Rasmus till morsdag, så det var verkligen dags att använda det nu. Efteråt tog min man och jag lite tumis på stan och for på byk-och torktumlarjakt! Jag tycker det är så himla tråkigt att spendera pengar (och mycket!) på just sådant. Men det är ju en nödvändighet! Skall bli skönt att ha dem på plats i grovköket.
Bygget ja: Idag har svärföräldrarna hjälpt oss röjja undan i grovköket och lilla hallen - och imorgon börjar golvet läggas där. Skall ta massor med bilder. Är jättenöjd med golvet vi valde!
Annars då: Återhämtar vi oss ännu från magsjukan. Kvällens middag bestod av en pizza slice, en smörgås och brieost. Aptiten saknas, med andra ord. Men imorgon kommer våra vänner Andreas och Eeva på middag - så då jäklars skall det ätas god mat igen!
Här: Får du bild på dagens arbetsledare. Han fick så otroligt mycket fina julklappar så han leker på som aldrig förr. Men tog en liten paus och höll oss sällskap i röjj:andet.
Imorgon: Kommer recension på Lumenes julklander. Missa inte!
Tisdagstango med trots som tema.
Här sitter jag i soffan i mjukiskläder med en Nicks i handen och hjälper Rasmus med faktureringen. Tar en liten rensa-hjärnan-paus här på bloggen. Sigge sover ute i vagnen och det är alltid lika skönt samtidigt som det är alltid är lika obehagligt tyst. Han är inne i en sådan otroligt intensiv trotsfas just nu. Och den har nog golvat både mig och Rasmus. Jag måste säga att vi haft det otroligt lätt detta första 1,5 år. När man ser andra med småbarn som gråter mycket, är svåra att få nöjda etc så har Sigge alltid bara kört på och hängt med i alla våra svängar. Nöjd och glad. Men nu. 1 år och 7 månader ung. Nu kommer det med råge. Vilken envis, viljestark och principfast unge vi har alltså. Jag blir totalt tokig mellan varven. Imorse hade vi haft 3 fighter innan frukost. Han skulle absolut inte ha på sig sockor. Han skulle absolut inte ta bort nattblöjan. Och han skulle absolut inte gå ner till nedre våningen. Och hans "absolut inte" visas genom gallskrik, lägga sig platt på golvet och sparka med benen och vifta med armarna så man inte kommer åt honom och såklart - världens största tårar. Han skriker sig helt svettig, lilla plutten. Puhhh. Som tur är går det alltid snabbt över och vi kan fortsätta vara bästa vänner igen, i väntan på nästa fight.
För att bryta det här roliga morgonhumöret så klädde vi på oss och begav oss ut i skogen. Det gjorde alla gott! Ingen kan vara på dåligt humör ute i skogen, så är det bara. Sigge fick en leopardmönstrad bil av lillajulstomten som skall med överallt. Han har sovit med den sedan i lördags. Man skall välja sina strider, som dom säger - så bilen får hänga på!
Idag: Inte mycket planerat. Hjälpa Rasmus, skriva klart tack kort och sedan tänkte jag testa laga dadelbollar med saffran i. Vad tror du om det? Återkommer med resultat.
Rasmus: Blir bättre och bättre. Än så länge är allt lite knöligt i och med ställningen som är fast i armen, men den skall bort om en månad - så sedan blir vardagen lite smidigare. Han kämpar på så bra!
Middag: Ikväll blir det ugnskorv. Mamma var över med lite lådor som var kvar från lillajulsmiddagen, så vi äter dem till.
Missa inte: Nicks!! 
Vegetarisk lasagne.
Nu skall jag dela med mig utav ett av mina absoluta favoritrecept. En vegetarisk lasagne som tar hela 5 minuter att röra ihop, och som sedan får gräddas i ugnen i lugn och ro. En perfekt fredagsrätt med ett glas vin till!
RECEPT
2 burkar Go green Bean Chili Salsa
1 burk krossad tomat
1 burk creme fraiche
2 dl grädde
1 påse riven ost
Rör ihop creme fraiche och grädde. Spara lite åt sidan till översta lagret. Rör ner resten och blanda om, varava med lasagneplattor (jag använder glutenfria, har testat bönplattor också men det blev inte gott) och avsluta med creme fraiche- och gräddblandningen samt riven ost. Grädda i 40 minuter i 200 grader. Njut!
Lättare, lika god, vardagsmat är svår att hitta!
Tips! Om du vill laga en riktigt stor form, så det finns i några dagar, ta 4 dl creme fraiche och 4 dl grädde och en stor påse riven ost. Här brukar jag även hälla i en burk linser också.
Måndagsmagi.
Det här måste vara första måndagen på ett bra tag som jag känner mig utvilad efter helgen. I lördags var Rasmus iväg på herrmiddag och Sigge sov hos Farmor och Farfar - så jag fick alldeles egen, härlig, tid för mig själv. Det blev en lång (!) dusch, thai take away, seriemarathon och tidig natt. Så skönt.
Bygget: I helgen har mammas man varit här och spacklat. KUL! Jag har fått i uppgift att riva en vägg, så det skall jag ta itu med någon kväll här när Sigge somnat. Idag har vi även grävare på plats som skall fixa till vår parkering, samt göra plats för vad som skall bli vår farstu. Om Sigge är överlycklig? Oh yes! Vi skall precis gå ut och kika på denna magiska maskin.
Känsla: Helt okej. Vi börjar hitta en ny vardags i och med Rasmus skada - och allt rullar på. I helgen fick jag en bild av vår florist till bröllopet på min brudbukett. Så just nu tittar jag på den och drömmer mig bort. Skall ta itu med bröllopsuppdateringen igen. Näst ut är väl vigseln tror jag..?
Idag: Skall jag in på ett möte på eftermiddagen, och ikväll blir det min favoriträtt just nu till middag: Vegetarisk lasagne! Recept kommer senare.
Ha en härlig måndag!!
New in & tisdagsstatus.
Hej Tisdag! Egentligen är detta min nya favoritdag, då denna dag innebär att jag får damma av min lite möra kropp och pusha den så hårt det går i crossfit boxen. Men eftersom förkylningen håller ett starkt grepp kring min hals och näsa så håller vi låg profil även idag.
Sovit: Jättegott! Slocknade strax efter 22 och vaknade av att Sigge ropade "haallåå" från sitt rum 06:45. Mer kan man inte begära.
Idag: Börjar dom spackla och ha sig i badrummet. Det känns lite som julafton! Rasmus är hemma förmiddagen för att hjälpa till, vilket gör att även Sigge tycker att det känns som julafton. Ikväll kommer våra vänner Wille och Rebecca på middag, ska bli jättetrevligt!
Familjen: Sigge är bara lite snuvig ännu och har just bäddat ner sig i soffan här bredvid - men nu säger Rasmus att han börjar krokna. Så typiskt! Men vi laddar med havtorns saft för hela bunten!
Jobb: Har en hög med mail att ta itu med, men det får bli när Sigge sover dagsvilan. Han sover 12-14, vilket är perfekt. Vet att många tycker det är skönt när de ännu sover två vilor, men jag tycker detta är bäst hittills. En lång vila. Dagen blev så uppdelad och krånglig att ta sig iväg när det var två vilor.
Nu: Dricka upp kaffet, snyta näsan och så beger vi oss ut för att säga hej åt fåren!
New in: Jag har en STOR kärlek till leggings i Sigges garderob. Mjuka och lekvänliga, lätta att ha under halare/utebyxor och passar till allt. Lindex har leggings som är tjockare och har ett mjukt, varmt, tyg inuti. Det perfekta badplagget denna årstid. Jag ÄLSKAR leopardprint (och djurmönster överlag) så ett par svarta och ett par leopard fick följa med hem. Och eftersom de har 3 för 2 på basplagg (älskar!) blev det en tröja till som passar snyggt till båda byxorna!
Måndagsmelodi & en liten picasso.
Idag känns det verkligen enda in i benmärgen att det är måndag. Som mammaledig flyter de flesta dagar ihop, och man behöver fundera ibland om det är en vanlig onsdag eller nyårsafton. Det är oklart ibland. Men imorse när Rasmus klocka ringde kändes det verkligen att en ny vecka är igång igen. Och jag skulle ge min högra stortå för en dag till av helgen.
Här i Vestberga har vi legat i flunssa sedan i torsdags kväll. Sigge och jag låg i en hög i soffan i fredags och snöt våra näsor och frossade i feber om vartannat. Alla ni som varit hemma med förkylt barn vet att det inte är en jätterolig händelse. Men när man sen till på det är sjuk själv så blir det bara pannkaka av allihop. Och jag som skulle ut och äta på kvällen. Det var en sur liten Fia som låg nerbäddad under 4 filtar på fredagkväll vill jag lova. Men hej - det kommer ju som tur är fler chanser.
I går var vi i alla fall på benen igen och orkade engagera oss lite mer i omvärlden. Min mamma hängde här med oss på förmiddagen och Sigge bestämde sig för att utföra sitt första riktiga hyss.
Ser du minen på den skyldige lille boven? Här var en av de gånger när man som förälder verkligen inte får börja skratta, men måste kämpa med allt man har för att klara av det. Jag behövde bara titta på honom så lyfte han sitt lilla pekfinger, höttade det i luften och sa "aj aj mamma". Ojojoj. Vi kommer ha fullt upp med denna lilla Picasso. (Vilken TUR att vi inte börjat renovera vardagsrummet ännu och dessa hemska tapeter ändå skall bort.)
Efter detta lilla spektakel packade vi en ryggsäck med lite picnic och väntade in Sigges kompis Elias för ett äventyr i skogen. Ett kort sådant blev det, nästa gång får vi packa på oss mer kläder och ha med mer mat. Men tänk, Sigge har kompisar. Det är så stort tycker jag. Hittills har det ju bara varit våra vänner och deras barn som är i samma rum som Sigge typ, men nu börjar det mer och mer bli våra vänner och deras barn som är Sigges vänner. De leker mer och mer. Pratar med varandra. Kommunicerar, visar saker och skrattar åt (med?) varandra. Det är jättehäftigt att se den utvecklingen.
Nu är det dags att snyta näsan, byta pyjamasbyxorna mot något lite mer social acceptabelt och åka iväg och veckohandla. Hoppas du har en kanonstart på veckan!!
En sådan där dag idag.
Puh.. Klockan är tjugo i nio och jag har just landat i soffan och går säkert att jämföra i stil med en säck med potatis. Idag har vardagen verkligen sprungit i 100 km/h och försökt bita mig i rumpan. Jag har verkligen inte hunnit med. Har du också sådana här dagar ibland?
Dagen började med att jag hade ett möte på jobbet kl 8-9. Som tur var kunde jag delta hemifrån via Skype. Men för att kunna delta i mötet och samtidigt föra anteckningar så skulle allt här hemma roddas klart innan. Sigge, som de flesta barn kan jag gissa, tar en evighet på sig i frukostbordet. Så idag fick han äta sin smörgås och sitt ägg i soffan. Jag såg hur hans ögon tindrade och riktigt lyste över denna nya upplevelse, så jag hoppas av hela mitt hjärta att det inte blir strid imorgon bitti när han återigen snällt får sitta vid köksbordet och äta frukost. Du kan ju hålla tummarna för mig. Nåväl. För att hålla Sigge sysselsatt fick han utföra sin absoluta favoritsyssla under tiden - utforska toaletten (han är besatt av att leka med mina trosskydd, stapla toapappersrullar som torn och kika i alla lådor efter skatter). Här är resultatet. Fråga mig inte hur han fått dit sin kudde. Och japp. Detta är kvar att städa ännu ikväll.
Well, mötet gick bra - men det drog ut på tiden. Och kl 9:30 börjar Sigges klapp och klang. Jag tycker det är super kul att kunna jobba samtidigt som jag ännu får vara hemma med Sigge, men jag har lovat mig själv (och min man) att det inte går ut över Sigges aktiviteter. Tisdagar kl 10-11 går vi på MammaBaby pass på Crossfiten. Torsdagar kl 9:30-11:30 är det Klapp och Klang. Fredagar kl 9:30-10:30 är det MiniGymnastik. Så dessa tider bokar jag inte in jobb. Och är det något som trots allt måste göras då, så ser jag till att någon annan kan gå med honom på detta. Annars tar jag oftast med honom till jobbet. Nåväl. Nog om det. Märker du hur det svävar iväg ibland? Bara att försöka hänga på..
Vi kom, med andan i halsen och svetten sprutandes i pannan, in till Klapp och Klangen kl 9:29. Allt var frid och fröjd. Min vän Sandra var där med sina tvillingar, så jag kom ner i varv igen och kunde slappna av. Vid 11 åkte vi hem, jag gav Sigge lunch och vid 11:30 brukar han alltid sova. Så jag hade planerat in en jobbgrej då. Ännu 12:00 var han klarvaken. Och återigen började svetten spruta och pulsen steg sakta. Han slocknade 12:15, och jag låg då 45 minuter efter i tidsplanen igen. Fick allt gjort, men glömde helt bort att äta lunch själv. Eftersom han alltid somnar 11:30 och sover 1,5 h - så brukar han vakna igen kl 13. Därför hade jag planerat in en fotografering på jobbet kl 13:30. Well, 13:15 sov han ännu - så det var bara att ringa och säga att dom fick fotas utan mig. Då var nästa mål personalmötet kl 14:15 som han skulle komma med på. Det tar 20 minuter från oss till jobbet - och magiskt nog vaknade han 13:55. Från vagnen in i bilen och iväg. Väl utanför jobbet hade jag ju såklart glömt mina nycklar. Vi har taglås till alla dörrar. Bara att ringa Lynn och be om att få bli insläppt i sista sekund. Mötet som skulle pågå till kl 15 drog ut på tiden, och vi blev återigen sena till nästa grej - hämta Rasmus hemifrån för att åka tillbaka till stan och äta middag hos min bror. Efter maten skulle Rasmus hjälpa honom hänga upp lite tavlor. Och jag skulle handla mat under tiden. Så jag åkte iväg med bilen, tog mig goda tid på mig i matbutiken (hallå, handla själv är ju drömmen nuförtiden) och såg till att jag var klar lite före 19 så jag kunde plocka upp mina killar och vi skulle vara hemma till 19 och få Sigge i säng. Men nej. Då hade jag ju haft mobilen på ljudlöst och Rasmus hade panik över att jag kört iväg med alla grejer han behövde. Så när jag kommer dit lite före 19 får dom börja med hängandet. Matte kokar kvällsgröt åt Sigge (som tycker det är livet att få vara uppe förbi läggdags) och jag börjar dramatisera sådär som jag alltid gör - hur hemskt kaotiskt allting är. Väl i bilen, 19:45, är det full allsång på vägen hem för att Sigge inte skall somna. Väl hemma, kl 20:00 är han ju så övertrött så det finns inte. "Din nattning", ropade jag åt Rasmus och sprang in i köket och gömde mig. Nu låter det som att Sigge möblerar om sitt sovrum och Rasmus som säger "lägg dig ner" 150 gånger. Och här ligger jag. Men benen på soffbordet. Med en kopp té och en bit Nicks choklad. Och längtar till imorgon då vi har en helt oplanerad dag följt av en helkväll ute med mina kollegor.
Ah, livet. Är det inte underbart kaotiskt?
Halloween-filtret på snapchat får symbolisera dagens känsla..
Och high five till dig om du har läst enda hit.. Nu slutar jag babbla.
Ps - imorgon kommer det ett inlägg om när jag skulle köpa min bröllopsklänning. Kika in då!
Att upptäcka världen med dig.
Varje morgon ser nästan likadan ut här hemma hos oss. Vi äter frukost vid 07:30, myser en stund i soffan med en bok, klär på oss och vid kl 9 tar vi vår morgonpromenad. Sigge väljer alltid samma runda genom att peka åt vilket håll jag skall gå, för den innehåller massor med djur och ett flertal traktorer. Mycket viktiga detaljer för denna kille. Rundan är 3,7 km lång, och det tar oss ca 1 timme att ta oss runt. Det skall stannas och pekas, Sigge går själv då vi går genom skogen och så skall ju djuren hälsas på. 
Hur vackert är det inte ute nu?
Tidigare har jag alltid lyssnat på poddar medan vi gått, och oftast har jag promenerat då han skall sova. Men nu är det nya tider. Nu är detta en stor händelse för honom, och vi pratar om allt vi ser. Allt pekas på, allt vill han veta vad heter och han vill att vi stannar med jämna mellanrum för att titta närmare på en pinne - eller se om det råkar finnas en ekorre i just detta träd. Det är så himla roligt att upptäcka världen tillsammans med sitt barn! Han har satt alla fåglar under benämningen kråka, och blir väldigt upprörd om någon av bönderna inte parkerat sin traktor på sin vanliga plats.
Ah! Livet på landet! Påminn mig om hur mycket jag trivs just nu och 2 månader när det bara är mörkt och slaskigt! ;)
En vardagspaus.
När vardagen bara rusar förbi (du vet den där känslan när du vaknar upp på torsdag och inte riktigt förstår hur när det var söndag igår) är det viktigt att kunna dra i bromsen och säga: Stop! Nu är det dags att fånga dagen lite. Så efter middagen här om dagen hoppade vi i våra stövlar och begav oss ut på en liten svampjakt. Diskberget i köket och de 2 torra men inte vikta tvätthögarna i badrummet fick helt enkelt vänta.
Sigge fick uppleva sin alldeles första kantarell. Jag tror dock det var ett större ögonblick för mamman och pappan än för honom, hehe, då han direkt efter att denna bilden togs gick vidare till att plocka pinnar. Här vill jag poängtera OCH understryka att min man och jag inte är överens angående hans hatt. Men han påstår att den ger svamp-tur, så vi får väl använda det som ett ok helt enkelt.
Själv ställde jag mig mitt i skogen och tog selfies medan grabbarna jobbade hårt för att hitta morgondagens middag. Det kallas rättvis arbetsfördelning!
Glada pojkar som hittade en liten guldgruva av höstisar. Jag inser här att det skulle vara mycket mer estetiskt med en vacker svampkorg än en plastkasse från S-market, men hej - man kan inte få fulla poäng för allt. ;)
