Visa inlägg taggade med 'vigsel'
Vår vigsel.
(Alla bilder i inlägget är tagna av fantastiska fotografen Rebecka Eriksson )
Känslan av att stå där utanför kyrkans tunga dörrar kommer leva kvar länge i mig. Mina systrar stod där med mig, och innanför dörrarna väntade min lillebror och Rasmus bröder. Prästen kom ut och berättade att hon kommer börja ringa i kyrkklockorna nu, och när de tystnar är det dags att gå in. Då kommer Rasmus att stå där framme och vänta. Mitt hjärta slog så hårt att jag var säker på att det skulle stanna där och då. Jag minns att en våg av panik sköljde över mig - vi hade inte fått våra blommor. De levererades genast ut till oss, och min bukett var så vacker att jag helt kom av mig i paniken och istället blev förvånad över att klockorna slutade slå så snabbt. Det var dags att gå in. Mina systrar rättade till klänningen - och dörrarna öppnandes.
Rasmus gick först, medan klockorna slog, tillsammans med Sigge och min systerdotter Selma. Hon hade fått välja sin klänning själv, och kallar den än idag för hennes bröllopsklänning. Så himla fint!
Redan innan vigseln hade jag fått som råd att direkt leta upp en person bland gästerna som jag visste att gjorde mig lugn och trygg. Jag försökte med detta - men det gick inte. Alla jag fick blicken på gjorde mig bara mer nervös när de stod där med tårar i ögonen. Snabbt slog jag ner blicken i golvet istället. Min bror tog mig i armen och vi började gå. Vi hade valt Bryan Adams "Everything I do" som ingångslåt och kantorn spelade den på piano. Han spelade så otroligt vackert så det for rysningar enda in i benmärgen. 
Jag minns inte hur långt jag hade hunnit gå innan jag kände mig redo att slå upp blicken - och mötte Rasmus blick. Han var så snygg!! Jag hade ju inte haft en aning om vad han valt för kläder - men där stod han i en helt fantastisk smoking och hade spenderat förmiddagen hos barberare. Helt perfekt var han! När vi kom ännu lite närmare så såg jag att hans ögon var överfyllda med tårar och jag lät snabbt blicken vandra vidare. Sigge och Selma! Vårt mest perfekta lilla brudfölje. Och bara sådär, på vad som kändes som en sekund, var vi framme vid trappan upp till altaret. Rasmus kom ner och mötte mig. Jag släppte min brors arm och tog hans istället.
"Herregud vad du är vacker", viskade han i mitt öra och kysste mig på pannan. Där och då, i exakt den sekunden, släppte precis all nervositet, alla tankar, allt som bubblade runt i magen - och jag svarade full med pepp: "Let's do this baby!" Vad prästen pratade om minns jag inte mycket av. Hon gav råd på vägen. Mina vänner har i efterhand berättat att det var väldigt lättsamt och roligt det hon sade, så vi tackar för det. 
Vigselns stjärna var utan tvekan Sigge. Ungen verkligen älskar att stå i centrum - och vad bättre då än att faktiskt ha en scen? Han for på i full fart hela tiden vilket lättade stämningen, och nerverna.
När vi bytte våra ringar gick det smidigt och bra. Jag hade en bild i huvudet om hur jag skulle få kämpa med att få på Rasmus ring. Och hur han skulle tappa min. Men det var helt odramatiskt. När vi skulle svara "ja" svarade Rasmus så självsäkert, och med sådant pondus i rösten - så hela kyrkan började skratta. Då kände jag bara "yes, det här blir en kul dag!".
Min styvfasters man, Mike, spelade gitarr och sjöng en sång vi hade valt tillsammans. En balladversion av The Proclaimers - I'm gonna be 500 miles. Helt magiskt var det! Jag skall se om jag får in den videon här på bloggen så du får höra. Otroligt vackert!
Sedan förklarades vi för man & fru. Jag minns ärligt inte vilken låt vi gick ut till - vi hade gett kantorn fria händer att välja något peppigt och glatt. Vi i princip skuttade iväg genom kyrkan. Medan gästerna gick ut stod vi längst bak i kyrkan och väntade och jag tror Rasmus sa "Heeej min fru" ungefär 200 gånger på den lilla stunden.
Och sist men absolut inte minst var det dags för den traditionella gången ut ur kyrkan. Vid denna stund hade precis allt släppt och det var ett sådant enormt lyckorus som bara strömmade genom hela kroppen. Vi fick ett hav av rosa rosenblad över oss medan vi gick hand i hand framåt mot resten av våra liv. Mäktig känsla!
I nästa inlägg om bröllopet får du följa med på fotograferingen. Och sedan, sist men absolut roligast - festen!!
Dygnet före vigseln.
Något av det som jag värdesätter otroligt mycket i hela vår bröllopskarusell, är dygnet innan vigseln. Vi bestämde nästan direkt att vi skulle sova ifrån varandra natten innan. Och OJ vad glad jag är över det beslutet. Det rekommenderar jag varmt till alla er som planerar era stora dag just nu. Det tog bort vardagen ur det hela på något sätt.
Dagen innan hade vi genrep i kyrkan med våra syskon på eftermiddagen. Här skulle vi även välja om vi ville ha ingångslåten på piano eller orgel. Alla röstade på piano!
Efter det åkte vi (Rasmus, Sigge och jag) in till stan för att möta upp Farfar och min Farmors syster för en middag. Att min farmors syster valde att komma är nog också en av de saker med bröllopet som betyder lite extra. Min Farmor var min absolut bästa vän, men cancern tog henne ifrån oss alldeles för tidigt. Det här kändes som att hon ändå var där, på ett sätt. Birgit är en så otroligt fin människa och det värmde hela min själ att vi fick sitta ner en stund och umgås innan hela cirkusen drog igång.
Efter maten, vid 18, var det en låååång kramstund och sedan skildes vi åt. Rasmus och Sigge åkte hem till oss, och jag checkade in på Hotell Pommern. De hade fått höra att jag skulle gifta mig nästa dag, och uppgraderat till ett finare rum samt lagt in dricka och choklad på rummet.. Så otroligt fin detalj! Jag hoppade snabbt genom duschen, bytte kläder och gick över till "min och Rasmus restaurang" Indigo. Där mötte jag upp våra vänner Linda och Monique från Amsterdam som tagit sig hela vägen hit för bröllopet, Karna som rest enda från Malmö och Elina som just kommit med båten från Uppsala! Vilket kramkalas! Efter en stund kom även min andra halva, Fia. Vi satt och pratade, skrattade, drack drinkar och lite ignorerade vad som skulle komma dagen efter. Och den här stunden, just då, gör hela mitt hjärta varmt när jag tänker på det.
Vi avslutade dock drink-intaget i skälig tid, och Fia (som skulle sova över med mig) och jag vandrade tillbaka till hotellet. Godis, läsk, ostbågar och ansiktsmasker fick slutföra kvällen. En lång dusch med full scrubb, lacka tånaglar och sedan försöka sova.
Nästa morgon ringde klockan 08:00. Jag satt och uppdaterade väderappen helt maniskt. Fram till denna stund hade dom lovat regn hela dagen, men nu började det spricka upp mot eftermiddagen. Ni kan inte förstå hur stressad jag var över detta! Eller kanske ni kan. Det är bara att tänka er en tecknad figur där huvudet exploderar. Typ så såg det ut. I alla fall. En hotellfrukost i lugn och ro, och sedan iväg till frisören var på schemat.
Den här bilden säger rätt mycket. När jag just satt mig ner i stolen. Här messade även Rasmus "Jag börjar känna mig nervös! Hur har du det?" och då började det pirra i magen. Hos frissan (som förövrigt är ROCKSTAR Marina på Hair By Julia) mötte mina systrar upp oss också, och det slog oss att vi glömt att köpa någon dricka. Så Fia fick springa till S-market och handla lonken. Helt perfekt!
Mitt hår! Sådan dröm! Precis exakt på pricken så som jag önskade det! Medan tjejerna fick sina hår fixade hjälpte Sandra mig med sminket. Här har ni min äldsta lillasyster Saras hår. Så himla fint!
Och sedan, vid 11 - åkte vi hemåt. Rasmus och "alla grabbar" var hos hans föräldrar och gjorde sig i ordning. Janina (som tagit bilden) väntade hemma hos oss och vi åt sallad som vi tagit med från stan. Kolla kaoset på bordet, haha! Älskar det! Champagne (gula änkan of course), godis, sallad, chips, kaffe, läsk, cider och öl. Vi körde förfest helt enkelt!
Fina Nadja som skulle ha Sigge efter vigseln och över natten kom via med honom. DÅ kom tårarna. Nej med jösses vad jag grät. Han var så fin. Och allt blev så verkligt. Och jag förstod vad som skulle hända nu. Hur stort det här är. Men kolla på honom! Så perfekt!
Sedan var det in i klänningen, hoppa i bilen och iväg. Janina var chaufför (och en lugnande mentor). 
Vi bor 500 meter från kyrkan, så vi åkte ca 10 minuter innan. Och vet ni vad som händer då? Jo, vädret spricker upp och solen kommer fram. Det var helt magiskt. Nästa för bra för att vara sant! Jag vet inte om det var champagnen eller fjärilarna i magen som kändes mest just då, men det var en överväldigande känsla. Allt kändes bara helt, totalt, i minsta detalj, perfekt när vi klev ur Janinas bil och gick fram till kyrkdörrarna.