Tillbaka till verkligheten, en liten stund.

Skrivet av Sofia Donner 03.08.2020 | 0 Kommentarer

Godmorgon från köksbordet. Idag tar 6 veckors semester slut, och jobbet kallar om sisådär en timme. (HEJ flexklocka, vad jag gillar dig ändå.) Det tar lite ont i hjärtat ändå. Sigge började gråta direkt när han vaknade. "Snälla mamma inte jobba". Men ännu väntar en vecka ledighet för honom tillsammans med Farmor och Farfar. Och vi har haft 6 helt fantastiska veckor. Absolut, det har tagit på mig rätt ordentligt - att vara så mycket själv med honom och rätt så gravid samtidigt. Men det har varit värt det, alla gånger. Vi har verkligen sugit kvalitetstid ur varenda minut. Jag har sådan ångest över att det bara är han en så kort tid till. Att det bara är nu vi kan ge honom all vår tid och all vår uppmärksamhet. Jag har inte gjort annat än pussat och kramat och gosat med honom, varje sekund som det har gått. Min fina fina fina pojke. Som nu är så stor. Och snart storebror. Varför får jag en sådan klump i magen när jag tänker på det? Jag är så livrädd för att det ens ska finnas en sekund då han kommer känna sig utanför eller åsidosatt eller bortvald. Usch. Och jag vet - det kommer inte bli så. Alla mina vänner med två barn har försäkrat mig uti fingerspetsarna att det kommer bli bra, och jag vet ju det - innerst inne - men just nu är allt detta lite ångestladdat, lite läskigt och väldigt nervöst.

Min lilla apa. Föralltid min största kärlek!

Denna sommar kan sammanfattas med ett ord: SUPbräda. Hela familjen har roligt med den. Men Sigge får öva på land än så länge.

Jobbet då: 3 veckor jobb, sedan börjar mammaledigheten igen. Det känns bra, samtidigt som det känns tungt. I och med Corona och allt i våras när det vart hemma-jobb så känns det inte riktigt som jag fått "min tid på jobbet" - eftersom jag ändå satt hemma. Och nu varit hemma i 6 veckor redan. Men det gäller väl bara att komma in i nya rutiner igen. TÄNK att jag går på mammaledigt - IGEN!? Jag kan inte riktigt ta in det. Att det faktiskt är bebislivet som väntar runt hörnet.

Graviditeten: Vecka 33 imorgon, och på torsdag ny tid hos barnmorskan. Rasmus påpekade att han tycker att jag äter väldigt lite, och jag tror han har rätt? Men jag känner ingen hunger. Är inte det märkligt? Med Sigge på slutet åt jag i princip dygnet runt. Jag tror bebis ligger väldigt högt uppe, så det helt enkelt inte får plats med så mycket mat i magsäcken. Nästa måndag (om en vecka) ska vi tillbaka till TYKS för att kolla hjärtat ännu en gång, en "bara för att" undersökning som dom kallade det. Det känns också bra. Annars knallar det mest på. Jag har väldigt mycket sammandragningar nu. Häromkvällen fick jag ligga med värmepåse på magen för de var riktigt kraftiga. Blev då ordentligt påmind om att jag faktiskt har en förlossning framför mig. Även om sammandragningar är lätt som en plätt i jämförelse, så är de ju ändå en "start" på det hela. Livmodern som börjar öva sig. Puuhhh.

Just ja: Sigge har även varit på sitt första frissa besök. STOR dag för både mamma och pappa - Sigge själv var inte jätte brydd. Hon tog bara topparna och klippte till lite mer av en frisyr, vi vill så gärna att han ska ha kvar sina fina lockar.

Nu: Dags att kicka igång dagen. Hoppas DU får en jättefin start på din vecka - vare sig det är semester eller annan ledighet eller jobb som väntar.