DSC 7646 1

Två veckor av blodprover och hjärtultraljud.

Skrivet av Sofia Donner 06.10.2020 | 1 Kommentarer

Hej från bebisbubblan!

Igår blev lillebror 2 veckor. Vi använder fortfarande lillebror, eftersom hans namn inte är spikat än. Eller jag vet vad han heter, men min man behöver fundera lite till. Det lustiga är att vi hade ungefär 10 namn med oss till BB som förslag - men inget av dessa finns kvar. Så det är verkligen som alla säger, man kan ha ett namn redo men sen visar det sig att babyn helt enkelt inte heter så. Men, vi jobbar vidare på det!

IMG 4312

Hur har det gått: Ja, nå - sådär. Du minns kanske att jag tidigare skrev att Sigge har en blodsjukdom som heter Sfärocytos. Yes - lillebror fick den han också. Men vi visste nu att chansen finns, så vi var beredda. Vanligt för dessa barn är att de föds med gulsot. Det gör många bebisar, i och för sig - men i dessa fall biter den sig fast lite hårdare. Lillebror har nu fått behandlas med UV ljus 5 gånger. Varje gång går värdena ner fint, men stiger igen redan nästa dag. Så egentligen är vi fortfarande inskrivna på barnavdelningen, men får vara hemma på permis som dom kallar det, mellan alla provtagningar. Typiska för barn med sfärocytos är också att kroppen inte orkar jobba upp deras HB själv, vilket nu också händer lillebror. Hans HB ligger som bäst på 95 och sjunker sakta. Och när det når 90 är det dags att få en dos nytt blod. Läkarna gissar inom denna vecka. Så det värdet kollas också regelbundet.

Sedan, utöver detta med blodet - så föddes lillebror med en liten defekt på sitt hjärta. Förmaksväggdefekt, även kallat ASD. Det är en liten glugg mellan höger och vänster förmak som skall stängas när bebisarna föds - men som i lillebrors fall har blivit öppet. Detta måste åtgärdas via operation för att inte senare i livet skapa olika hjärtproblem, men det kan vänta tills han är något år gammal. Så dom inte behöver operera ett så litet knytte. Vilket vi är otroligt tacksamma för. Samtidigt som det ligger och skaver i bakhuvudet hela tiden. Hjärtfel är ju ett ganska stort ord. Men jag har helt och hållet överlåtit mig i läkarnas händer denna gång. Valt att lita på dem, och känna mig trygg i deras plan. För om jag själv börjar fundera nu, och googla, och tänka efter så kommer jag gå i bitar. 

Så.. Just nu är det lite mycket. Mesta dels av tiden går det bra. Sigge, och livet överlag med två barn, håller oss så sysselsatta så det finns varken tid eller ork att fundera desto mer. Men när lampan släcks på kvällen, och lillebror snusar sött i babynestet brevid, så kommer det en liten dust av sorg krypandes genom bröstkorgen. Sorg blandat med oro. Det går inte med ord att beskriva hur ömtåliga vi människor egentligen är - och det blir så plågsamt tydligt när vi får barn. 

Nej, nu pausar vi detta. Jag återkommer med uppdatering när vi vet mer. Just nu är det en dag i taget bara..

Lillebror: Är väldigt lugn och harmonisk. Precis som Sigge är han väldigt "med" och vill inte ligga i något babynest - utan sitta i babysittern och kika på vad som händer. Vi lär fortfarande känna varandra, men såhär långt är han väldigt lik Sigge i sitt sätt att vara.

Sigge: Är en så fin storebror så jag tror att jag har gråtit säkert tvåtusen tårar över det. Jag blir så rörd varje gång han stryker sin lillebror över kinden, eller rusar efter hans napp när han gråter. Hur han varje morgon direkt frågar var lillebror är. Tänk att vi skapat denna lilla, kloka, omtänksamma människa. Det är så stort så det inte får plats i hjärtat. Han var hemma hela förra veckan med oss, men det kändes så fel att måsta släpa med honom på alla lillebrors koller på sjukhuset - så denna vecka får han vara sina 3 dagar på dagis igen. Och redan igår märktes det att han mår bättre av det. Vi försöker ge honom så mycket uppmärksamhet som det bara går, och ser till att han dagligen får tumistid med en (helst två) av oss där det är han och hans önskningar som är i fokus. Oftast är det att måla eller bygga lego, men igår önskade han att få äta pizza - så då drog vi iväg och gjorde det. Så mysigt!

Jag: Återhämtar mig sakta. Men nog känns det att dom skurit upp magen på en - hoh hoh.

Nu: Ska jag avsluta denna roman till inlägg. Jag ska sätta mig ner och skriva på min förlossningsberättelse. Är det bara jag som ÄLSKAR att läsa och höra allt om andras förlossningar!? Det är en så otroligt stor och mäktig grej!

Idag: Ska jag färdigställa ett litet målarprojekt här hemma. Visar bilder då det är klart!

IMG 4241

Kommentarer

  • A 07/10/2020 8:37pm (6 månader sen)

    Ville bara säga att det blir bra! Det blir bra! Och den där sorgen är inget konstigt, den får finnas. Vår bebis hade hål mellan både förmak och kammare, så pass stora att operationen behövde ske när han var någon månad. Han var i dåligt skick, och allt var jobbigt. Men allt blev bra! Det blir det för er också.

    • Sofia Donner 07/10/2020 9:45pm (6 månader sen)

      Tack! Även fast din kommentar fyllde mina ögon med tårar. För det ni varit tvungna att gå igenom, och för att allt gick bra. Hoppas ni alla återhämtat er! <3 Stor kram!!

Skriv en kommentar