Tillbaka till vardagen!
Hej, jättemycket hej! Fia heter jag. För jag gissar att du redan hunnit glömma bort mig här i bloggvärlden. Det blev en minst sagt lite ofrivillig paus. Den började med att laddaren till min MacBook gick sönder - och när jag tänkte att jag åker och köper en ny efter jul så slog Covid till deluxe över vår lilla ö - och vi har i princip suttit hemma sedan dess. Vi har även haft Sigge hemma från dagis sedan julveckan, så har inte ens kunnat åka till stan dagtid med alla 3 för att köpa en ny. - Men, idag överraskade min älskade man mig med en helt ny Mäckis! Åh! Han ansåg inte det var värt att köpa en ny laddare till min 8 år gamla trotjänare. Plus att han ville peppa mig lite efter en väldigt (!) lång månad. (Så så så så fin han är!) Och vad säger man då mer än TUSEN TACK och nickar glatt.
Se, jag börjar direkt med en massa svammel. Inte mycket som har ändrats här inte.
Teddy, som vår minsta lilla stjärna nu heter, blir hela 3 månader idag. Helt otroligt. Tiden går bara snabbare för varje barn, Jag ska återkomma med ett eget inlägg om våra tre första månader tillsammans. Ska också försöka sammanfatta fem veckor hemma med tre små. Och bygget. Du måste ju hänga med i hur det går här hemma med renoveringen. Men först ville jag bara få iväg detta inlägg och göra dig påmind om mig och mitt babblande. Så skönt att sitta här med fingrarna mot tangenterna igen.
Så hej. Igen! Nu tutar vi igång. Vår lilla gullbulle önskar dig välkommen med på hans resa.
Lille-lillebror är här!
Hej! Hemskt mycket jättemassa hej!
Här har det gapat tomt ett tag. Men jag hade på känn att lille-lillebror (som Sigge kallar honom) skulle komma innan BF (som var 15.11), så jag gick lite in i min egna bubbla innan det. Och yes, rätt hade jag. (Eller vi, ingen trodde väl han skulle hålla sig inne tiden ut). 3 veckor innan gjorde han en extremt snabb entré.
Fredagen den 29.10 kl 17:24 kom han äntligen ut till oss - vår lilla Halloweenbebis.
Jag ska återkomma med förlossningsberättelsen. Men just nu ville jag bara säga hej. Här är han! Vi mår alla jättebra! Han är idag 9 dagar och livet som 3barns familj börjar sakta kännas som det nya normala. Jag mår jättebra! Hade en superbra förlossning och kände mig redan dag 2 helt återställd. Nu njuter vi mest av att ha Pappa hemma med oss (och Sigge hemma från dagis). Vi tar korta promenader, sover, myser, ser på filmer och bara lär känna vår nya (ännu namnlösa), väldigt harmoniska och lugna familjemedlem.
Sigge har tagit det hela bättre än vi hade kunnat önska. Han är så omhändertagande och kärleksfull mot den lilla. Melker är också jätteglad, och vill ständigt pilla och peta på sin lillebror. Dock är det nu man märker att 13 månader mellan dom är lite svettigt - Melker har ju noll förståelse för att han är liten och ömtålig. Så man får konstant passa att han inte sätter sig på honom, lägger en leksak över honom eller petar ut hans ögon.. eheheh.. Meeen, vi lär oss alla!
Nu ska jag återgå till min nya post i soffan - amningshörnet!
Hej bebisbubbla!!
Helgernas helg!
Jag kan inte minnas senast när jag vaknade med så mycket energi som idag. Är tankad till max efter helgernas helg! Min fina vän och hennes familj som numera bor i Stockholm kom fredag kväll, och åkte söndag kväll. Och vi har verkligen maxat tiden tillsammans efter nästan 2 år isär på grund av pandemi-jäkelskapet! Och det var som om vi hade setts igår. Precis sådär som det ska vara. Hela min själ känns som en varm, gosig, filt runt min kropp efter deras besök. Hennes dotter är 2 månader yngre än Sigge också, så ni kan ju gissa hur roligt dom har haft. Älskar extra mycket när vänners barn blir mina barns vänner. Det är så, så, fint!
Vi passade även på att ha dop för Melker, då hon är den givna gudmodern. Ett privat, litet, dop hemma i vårt vardagsrum med bara närmaste familjen och gudföräldrarna. Så personligt och så fint! Och Melker älskade att ha alla samlade runt sig. Såklart dock så var han och krashade ner i klinkersgolvet i hallen en timme innan dopet - så han fick en fin liten fläskläpp.. Meeeen, sådant som händer!
Utöver detta har vi fixat Halloween pumpor, grillat marshmallows på gården, ätit och ätit och ätit, sett på barnfilmer, badat i buddelpoolen - och Janina och jag passade även på att dra in till stan på lördagskvällen och dricka några alkoholfria drinkar tillsammans med Lynn. Jamen du hör ju - hur kan man annat än vara fylld till bredden med energi..?
Och det bästa av allt..? Även Janina väntar en till bebis!! Det är 10 veckor mellan våra små - och jag kan inte vänta på att dom ska få träffas på utsidan! Detta är andra gången nu som jag får vara gravid tillsammans med en kompis, men som avståndet och pandemin tagit bebis-hänga-tiden ifrån oss. Jag vet, pandemin har drabbat precis alla. Och i det stora hela är det ingen stor sak. Men det blir ju ändå en sorg. Med Melker väntade Elina sin Theo samtidigt (det är 10 dagar mellan dom) och jag såg mammaledigheten som en möjlighet att åka över, bara över dagen, nu och då. Sedan stängdes allt - och ingenting blev som det var tänkt. Och nu väntar Janina sin lilla tjej, och jag hoppas nästa vår är både lättsammare vad gäller pandemin, vaccinationer och möjligheter till att åka hit och dit! Så, snälla! Vaccinera er!
Passade även på att ta upp sista skörden morötter. Hur häftigt är inte det i mitten av oktober? Fick tips i våras om att så just morötterna väldigt tidigt, så hinner man så två skördar. Och mycket riktigt - nam nam nam så gott!
Nu ska jag passa på att reda upp efter lunchen medan Melkson sover, Sigge vilar och tvättmaskinen jobbar för fullt. Vi är nog alla lite socialt bakis idag, så skönt med noll program. I veckan väntar mödrarådgivningen, barnrådgivningen för Melker - och en ansiktsbehandling för mig. Tjoho!
Hoppas du har en härlig start på veckan!
Melker 1 år! <3
Hipphipphurraaaa för vår älskade, älskade, älskade Melker idag! Ett år - jag kan inte för allt i världen förstå det. Det har, utan tvekan, varit det mest intensiva, känslomässigt kaotiska, upp och ner varvade året i mitt liv. Men det har också varit ett av dom absolut bästa. Hur det går ihop vet jag inte - men det gör det nu bara.
Tänk att det redan har hunnit gå ett helt år sedan vi låg på BB med vår då ännu namnlösa lilla skrutt i famnen. Så nyförälskade och omtumlade, sådär som man bara kan vara precis efter en förlossning. Lycklig, utmattad, ångestladdad, orolig och sprängfylld med kärlek. Då ännu helt ovetandes om vilken resa vi skulle göra tillsammans med honom. Och jag är idag SÅ tacksam att vi inte visste då. Att våra första dagar tillsammans som en familj på 4 fick vara utan oro och sorg. Vi får ofta frågan om det hade varit enklare att veta från start att han skulle bli så sjuk, och behövde opereras. Och svaret är absolut inte! Det blev precis så som det var menat att det skulle bli.
Men nu, 365 dagar senare - är det lätt att se tillbaka och fasta där. Det har jag gjort de senaste dagarna. Ett grått litet argt moln har hängt över mig och följt mig överallt. Ur balans, kan man verkligen kalla det. En bitterhet över all den mysiga bebistid som vi ändå gick miste om. De där stunderna hud mot hud i soffan framför Netflix, som vi istället spenderade på en hård stol med handen genom gallret till hans sjukhussäng. Det gör mig arg. På vem eller vad vet jag inte. Och om man inte har någon, eller något, att rikta sin ilska mot - pyser den ut överallt annanstans istället. Och det blir tungt. För alla.
Så jag väljer idag, på den dag som firar och markerar att vi fått ha Melker i vårt liv ett helt år, att släppa det som varit. För här på golvet sitter nu en fullt frisk, så stark, så glad och så otroligt trygg liten människa. Han ser inte tillbaka, han bara fokuserar fullt på nuet och att ständigt utvecklas framåt. Så varför ska jag gå miste om det, genom att sitta och se i backspegeln? Nej. Vi lämnar det där nu.
Så grattis, min stora kärlek! Du är bara ett år och redan min allra största idol. Vi älskar dig mer än ord kan beskriva och du kommer för alltid vara den som kom och gjorde vårt lilla gäng komplett. Även fast din pappa är din absoluta favorit, så är du ändå min!
Vår fina, fina duo! Som snart blir en trio - helt galet. Men ser du hur olika dom är? Tycker det är lite spännande hur två barn som ändå är skapta i samma form - kan bli så olika. Ögonfärgen, hudtonen, håret.. Och deras personligheter är precis lika olika. Spännande! Undrar vad trean kommer att bidra med till mixen..?
Höstens make over!
Igår var det äntligen dags för den efterlängtade höstfixen hos frissan. Och jag var faktiskt lite nervös. Har nämligen gått hos samma frissa i säkert 10 år, och ja - ni vet ju, man får en viss relation ändå. Och dom lär känna dig och ditt hår och det du passar i och är bekväm med. Men, för ett tag sedan blev hon långtidssjukskriven och tipsade då om sin kollega som jag gick till två gånger - som nu flyttat till Spanien. Ja, du hör ju. Vilka rackarns stora problem jag har! Såå, var tvungen att kolla runt lite vart vänner och så går - och fick kontakt med en tjej vars instagram var helt i stil med det jag gillar. Okej okej, nu blev det en inledande roman om min frisörkris här, vilket inte alls var meningen. Men vi kör vidare!
I alla fall... Taaadaaaaa!!! Jag är SÅ nöjd. Känner mig 150 gånger fräschare. När Rasmus och jag började dejta färgade jag håret knallrött (tänk Ariel) och jag vet hur mycket han älskade det. Så detta känns som ett lagom litet steg tillbaka mot mer redhead. Ansiktet får också så otroligt mycket mer färg när man tar bort den kalla hårfärgen - välbehövt nu när man ändå går runt och ser ut som ett gråvitt lakan.
Nämenn- nu ska jag städa undan efter lunchkaoset här hemma medan Sigge "vilar" med paddan och Melker sover. Denna helg är det skördefesten på Åland, min absoluta favorithelg på året. Ännu bättre har den blivit sedan vi fick barn - det är en alldeles magisk sak att se när barn upptäcker saker. Förra året åkte vi in till BB natten efter skördefestens första dag, så detta blir Melkers första utanför magen. Så mysigt! Bara Rasmus slutar vid 14 så bär det iväg. Jag ska leta efter havtornssaft, hemlagade karameller och majskolvar. Sigge ska rida på en gris (?) och Rasmus har räknat dagarna från förra året för att äta en av dom berömda Bolstaholmburgarna. Alla har vi våra missons!
Hoppas du får en kanonfin helg! Ut och njut!
2 år som din fru
Tänk att två år bara har rusat oss förbi. Hur något kan kännas så avlägset, men samtidigt upplevas som om det var igår. Och vilka år vi har haft. Det är ju egentligen helt galet. Från den dagen vi stod framför våra nära och kära och blev man och fru, har inte en dag varit den andra lik.
Vi har hunnit ta oss igenom Rasmus fallolycka som resulterade i 8 månaders sjukskrivning. Vi har snart avklarat två graviditeter. Vi har fått ett hjärtsjukt barn och med skrubbsår lite överallt kommit ut ur det på andra sidan. Vi har (som alla andra) levt i en pandemi, och blivit satta i riskgrupp 1 med allt vad det fört med sig. Vi har hunnit resa (som tur är innan världen stängde fast). Fortsatt bygga på vårt drömhus (eller ja, mest du). Vi har fått äran att i att få vårt första gemensamma gudbarn. Vi har skrattat, gråtit, kramats, skrikit, tjatat, busat, dansat, njutit, sörjt - och vi har älskat. Varje dag har vi älskat varandra, våra barn och det liv vi fått lyckan i att leva. För trots motgångar. Dagar som vi inte ens orkat le en enda gång. Trots smärta och trots orkanvindar - så har alla dagar en sak gemensamt. Jag somnar tryggt, och älskad, i din famn. Inte en natt isär. Inte en kväll där vi somnat med ångest eller ilska emellan oss. Och som prästen sa, den där dagen då vi sa ja - somna aldrig osams är det bästa råd man kan få. Det är där det ligger - hemligheten. Att dagen må ha varit hur stormig som sig bara kan. Men den avslutas alltid med närhet, kärlek, trygghet och ett tyst löfte om att alltid ta hand om varandra.
Nu blickar vi mot ankomsten av vår femte familjemedlem, en vardag i dimman som spädbarnstiden för med sig - och allt det fantastiska som också finns däri.
Tack för dessa två år! Och även om vi inte detta år heller kan skåla i champagne (nu slutar jag vara gravid på våra årsdagar!) så kan vi ju faktiskt skåla ändå.
Fredagsfeeling och bröllopsiver!
Okej - det är fredag idag (tjoho!) och Sigge är inne på sista inskolningsdagen på nya dagiset. Som vi gissade har det gått utan problem - redan första dagen bad han mig gå för han ville leka själv med sina nya kompisar. Hur jag tog det? Satte mig i bilen och hulk-grät och ringde Rasmus och hulkade över att vår förstfödda kommer flytta hemifrån imorgon och inte behöver mig mer. Ja, så är det ju inte riktigt. Men inskolning och gravidhormoner är kanske inte laddat för succé. Och som min kloka vän sa - mycket mer hälsosamt för mammahjärtat med ett självständigt barn som är trygg i nya miljöer och som hanterar förändring så bra, än att stå och krama ett gråtande barn hejdå varje dag. Men där och då kändes det som tiden bara runnit mellan mina fingrar och han just kom upp på mitt bröst på BB - och nu vill leka själv med sina vänner. Utan mig! Jag gissar att många föräldrar där ute känner igen känslan..
Annars: Har barnens minsta moster Tyra varit här från Vasa under veckan. GULD värt med hjälp med Melker så jag kunde lägga all tid och energi och närvaro på Sigge och hans inskolning. Och barnen avgudar henne. Igår åkte hon till vår andra syster för att hänga där också - och det var stor sorg vid nattningen kan jag lova. Bara piss-covid tar och chillar lite så ska vi ta och masa oss upp till Vasa också!
Men dom har bland annat hunnit baka dessa (sinnessjukt söta) muffins, Melker har fått måla för första gången (japp, mer färg i munnen än på pappret) och dom har lekt, lekt och lekt!
Tyra med alla syskonbarnen (kusinerna). Detta var bästa och redigaste bilden av sisådär 42 försök.
Imorgon: Är det äntligen dags för Lynn och Krilles bröllop. Jag är så, så, så ivrig. Försöker att inte messa sönder henne men det är svårt. Dock kanske jag borde lägga min fokus på att hitta något att ha på mig. Skulle vilja ha långklänning (för jag tycker att man klär upp sig lite extra på någons livs stora dag) - men jag tror inte jag kommer i någon av dom jag har (eller snarare magen inte ryms) och jag är inte jättepepp på att köpa något nytt gravidplagg som kommer användas en gång. Men ska se lite - det borde ordna sig!
Graviditeten: Löper på. Magen hänger lixom bara med. Finns varken tid eller energi att fundera desto mer på den. Men måste säga att jag är mer ivirg denna gång att få träffa vem det är som finns därinne. Men Sigge så hade man ju inte en blekaste aning om vad som väntade - utan man fick ta det som det kommer bara. Med Melker trodde man ju att det skulle bli en mini-Sigge och ungefär likadant som senast. Men nu är vi lärt oss hur galet olika Sigge och Melker är som personer, så förstår man ju att nu kommer det ju ännu en helt unik individ till vårt gäng. Så spännande! Är han lika mörk i ögon och hy som Sigge, eller ljus som Melker. Är han också lugn och mysig och kramig som Sigge - eller en tornado som Melker? Eller är han en mix av allt? En mittpunkt? Kanske han får gröna ögon? Och mörkbrunt hår? Om några dagar är vi inne i vecka 30 - då kör vi en ny uppdatering!
Nu: Ska jag njuta av att Melker sover, köket är undanröjt, tvätten upphängd och det är en timme kvar tills Rasmus och Sigge kommer hem. Lyxxxx! Hur man som gravid firar det? Netflix, en påse Polly och en alkoholfri öl. Yeess!!
Ha en härlig helg!!
Syskonfotografering!
Hej måndag - här är du igen. Min visst är det himla stor skillnad på en måndag i November, och en måndag denna tid på året?! Alla dagar är lika härliga nu.
Denna vecka: Är full upp till bredden med planer - men bara bra sådana. Idag har Melker haft hjärtultraljud och blodtryckskontroll. Allt såg fint ut, och det tackar vi tacksamt för. Det ska hinnas med två födelsedagar (varav ena är min, hehe), två studentkalas, middagsbjudning hos vänner, middag med Sigges gudfar och tjej, Sigge har simskola måndag-torsdag (Folkhälsans, men denna är inne i deras pool som tur är, hade varit lite elakt annars!), jag ska på en massage och så däremellan ska vi måla lekstugan också. (Andas ut efter att ha skrivit allt det i ett andetag).
För någon vecka sedan: Var vi på syskonfotografering också till den åländska fotografen (och konstnären) Tiina Tahvanainen. Hon tar magiska bilder, och fotograferar egentligen inte barn - men var så rörd över Melkers hjärtresa så hon ville fotografera honom. Vi är så så så nöjda! Det enda tråkiga var att Melker inte lärt sig sitta då ännu, så med facit i hand hade jag gärna väntat någon vecka till eftersom han kan sitta själv nu. Men, det blev ju bättre än bra ändå!
Detta är min favorit. Sigge har en älgsnuttis som han döpte till Kicki när han var bebis. Den har varit med sedan han var 1 vecka gammal, och är med överallt. Hans allra bästa vän. Den är utan tvekan får 5:e familjemedlem. Och jag bad henne föreviga Kicki, så vi kan minnas denna tid sen när Kicki inte får vara med längre. Och ser du magin i denna bild..!? Den säger ALLT! Ett barn med sin stora, stora trygghet. Jag lipar nästan när jag ser på den, för den är så äkta och så nära hjärtat!
Denna älskar jag också -enda nackdelen är att Melker ser smutsig ut i ansiktet..!? Den är bättre i färg, men ville hålla temat här. Men ändå. Mina små älskade, älskade gullgrisar!
Nu: Ska jag packa Sigges simväska, se till att han äter upp sitt mellis och inte ger det åt hunden och invänta min kära man som kommer och tar över skeppet.
Hoppas: Du har en himla fin start på veckan!!
Årets hårförvandling!
Igår var det äntligen dags. Något jag funderat länge, länge på - och nu kände jag "äh what the sjutton!". Med jämna mellanrum tröttnar jag alltid på ljust hår, men vill absolut inte ha mörkt. Så då måste man komma på andra kreativa idéer. Igår fick fantastiska Emelie fria händer och voilá - hej sommarhåret!!
Detta är dock bara en nyansering, så det kommer tvättas ur relativt fort. Men jag köpte även en färgbomb så jag kan underhålla det lite. Älskar, älskar, älskar det! Båda barnen hade somnat igår när jag kom hem från frissan, så imorse var Melker lite skeptisk och Sigge, knappt uppe ur sängen och ögonen halvt öppna, säger "wooow, min mamma är en My Little Pony"! Hahah - ljuvliga unge!
Före:
Efter:
Nu: Ska jag bege mig ut i solen en stund innan Sigge ska hämtas. Försöker få iordning hans nya rum, men det blir inte mycket gjort åt gången nu när Melkson far runt. Just nu måste jag pausa varannan minut medan jag skriver för han jagar hunden med en flugsmällare. Men till hans försvar - hunden är ju 10 gånger snabbare och skulle bra kunna ta sig undan. Men verkar vilja ligga kvar på farligt avstånd. Jahja.
Skönt: Med kort vecka för min kära man. Nu ska växthuset bli klart, och sedan är det altanens tur. Den behöver ett räcke nu när junior ska börja upptäcka världen. Och sen såsmåningom behöver gården ett staket. Men det är SÅ SVÅRT! Jag (eller vi båda) är så kräsna på sånt. Vissa smäller ju upp ett sådant där hönsnät med större hål, om du vet vad jag menar, med stolpar här och där. Men nej jag vill inga. Nu har jag ju händigaste gåbben som kan fixa så fint, så då ska det synas på staketet också. Men, problemet är bara att jag inte hittar någon modell som känns helt hundra. Har du ett trästaket som är rymningssäkert? Ska gärna hålla en tax på insidan också, inte bara kiddosar. Tipsa gärna med ideér! (Bugar och bockar).
Här är två varianter som vi gillar. Lite kul när ribborna ligger ner tycker jag. Dock väldigt lätt för små ben att klättra över då. Sedan gillar jag rutorna också, känns lite annorlunda och kul. Och sen finns det 150 till som är bra, hah..
Nej nu på riktigt: Ska jag gå ut! Ha en ljuuuuvlig dag i solskenet!!
3 års kalas och hemester!
I helgen som var fyllde Sigge 3 hela år! Äntligen. Som han har längtat! Men innan det var dags för den stora dagen så lämnade vi av Melker hos Mommo och checkade in på Park Alandia Hotell i stan. Vi hade bokat sviten, med två rum och ett enormt badkar - och planen var att göra bara det Sigge ville göra! Och vilken succé. Sigge är en riktig fisk. Vatten är något av det bästa han vet, både att bada i och leka med. Så vi spenderade mest tid i badkaret och i poolen. Om och om igen. Och såg massvis med filmer i sängen medan vi åt chips och godis! Men vi hann även med säsongens första middag på vår favoritrestaurang ÅSS. Om du någongång besöker Åland sommatid. Missa inte ÅSS. Mat i världsklass till humana priser. Miljön är mysig och lugn. Utsikten är så fin, och personalen är alltid trevlig och kompetent. Vi åt båda deras vinkokta musslor, och för någon som är självutnämnd skaldjursfantast så var det något av det bästa jag ätit! Ser framemot fler besök där i sommar.
Men åter till hemestern! Jag vet att många saknar att resa, så även vi. Det behöver inte vara en vecka i Italien - bara att se något annat än sin egen gård var så skönt. Och att få understöda våra lokala företagare kändes också väldigt bra. Rekommenderar er varmt att se er om i era närtrakter, välja ut ett mysigt ställe och unna er en natt iväg från hemma!
Och Melkers första natt hos Mommo hade gått bättre än bra! Det värmer mitt hjärta mest av allt att våra barn är så trygga med så många. Jag minns att detta var ett SÅ känsligt ämne när Sigge var liten. När och hur man kan lämna bort sitt barn över natten första gången. Vissa har inte sovit ifrån sina barn när dom är 3, vissa tar en natt utan barnen vid någon månads ålder. Och vilket som, så är det viktigt att man förstår att alla gör det som passar sin egen familj bäst. KRAM PÅ DEN!
Oj det blev en liten parentes. Nu så! Resten av helgen gick åt till att fira 3 åringen. Han var så upp över öronen på överspeed på söndag kväll så jag trodde jag skulle bryta ihop, men inte så konstigt kanske. Och jösses - när man fyller år ska man fira med påmpa och ståt! Så är det ju bara! 
Poppis present - en båtbana! Den får flytta ut på altanen i sommar.
Sigges fantastiska tårta är bakad av fantastiska Stenbacka konditori här på Åland. Kolla upp på Facebook, så duktig tjej.
Rekommenderar varmt!
Paw Patrol tårta och popcorn var på hans önskelista!
Gung- och klätterställningen som Rasmus slog ihop åt honom!
Succé!!
Nu: ska jag sätta igång med årets bästa bak - vappenmunkar! Hittade förra året ett riktigt bra glutenfritt recept (efter många misslyckade försök innan), ska dela det med dig inom kort.
Men: Först en bonusbild på denna lilla godsak. Varsågod!
Ha en riktigt fin vappen imorgon - och kom ihåg att fira med en liten skala vänner och desto mer skratt och god mat!