DSC 7646 1

Syskonfotografering!

Skrivet av Sofia Donner 31.05.2021

Kategorier:

Hej måndag - här är du igen. Min visst är det himla stor skillnad på en måndag i November, och en måndag denna tid på året?! Alla dagar är lika härliga nu.

Denna vecka: Är full upp till bredden med planer - men bara bra sådana. Idag har Melker haft hjärtultraljud och blodtryckskontroll. Allt såg fint ut, och det tackar vi tacksamt för. Det ska hinnas med två födelsedagar (varav ena är min, hehe), två studentkalas, middagsbjudning hos vänner, middag med Sigges gudfar och tjej, Sigge har simskola måndag-torsdag (Folkhälsans, men denna är inne i deras pool som tur är, hade varit lite elakt annars!), jag ska på en massage och så däremellan ska vi måla lekstugan också. (Andas ut efter att ha skrivit allt det i ett andetag).

För någon vecka sedan: Var vi på syskonfotografering också till den åländska fotografen (och konstnären) Tiina Tahvanainen. Hon tar magiska bilder, och fotograferar egentligen inte barn - men var så rörd över Melkers hjärtresa så hon ville fotografera honom. Vi är så så så nöjda! Det enda tråkiga var att Melker inte lärt sig sitta då ännu, så med facit i hand hade jag gärna väntat någon vecka till eftersom han kan sitta själv nu. Men, det blev ju bättre än bra ändå!

melker 2sigge 2Detta är min favorit. Sigge har en älgsnuttis som han döpte till Kicki när han var bebis. Den har varit med sedan han var 1 vecka gammal, och är med överallt. Hans allra bästa vän. Den är utan tvekan får 5:e familjemedlem. Och jag bad henne föreviga Kicki, så vi kan minnas denna tid sen när Kicki inte får vara med längre. Och ser du magin i denna bild..!? Den säger ALLT! Ett barn med sin stora, stora trygghet. Jag lipar nästan när jag ser på den, för den är så äkta och så nära hjärtat!

sigge 3siggeochmelker 7Denna älskar jag också -enda nackdelen är att Melker ser smutsig ut i ansiktet..!? Den är bättre i färg, men ville hålla temat här. Men ändå. Mina små älskade, älskade gullgrisar!

Nu: Ska jag packa Sigges simväska, se till att han äter upp sitt mellis och inte ger det åt hunden och invänta min kära man som kommer och tar över skeppet. 

Hoppas: Du har en himla fin start på veckan!!


Årets hårförvandling!

Skrivet av Sofia Donner 12.05.2021 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Igår var det äntligen dags. Något jag funderat länge, länge på - och nu kände jag "äh what the sjutton!". Med jämna mellanrum tröttnar jag alltid på ljust hår, men vill absolut inte ha mörkt. Så då måste man komma på andra kreativa idéer. Igår fick fantastiska Emelie fria händer och voilá - hej sommarhåret!!

Detta är dock bara en nyansering, så det kommer tvättas ur relativt fort. Men jag köpte även en färgbomb så jag kan underhålla det lite. Älskar, älskar, älskar det! Båda barnen hade somnat igår när jag kom hem från frissan, så imorse var Melker lite skeptisk och Sigge, knappt uppe ur sängen och ögonen halvt öppna, säger "wooow, min mamma är en My Little Pony"! Hahah - ljuvliga unge!

Före:Screenshot 2021 05 12 at 11.32.51

Efter:Screenshot 2021 05 12 at 11.32.59

Nu: Ska jag bege mig ut i solen en stund innan Sigge ska hämtas. Försöker få iordning hans nya rum, men det blir inte mycket gjort åt gången nu när Melkson far runt. Just nu måste jag pausa varannan minut medan jag skriver för han jagar hunden med en flugsmällare. Men till hans försvar - hunden är ju 10 gånger snabbare och skulle bra kunna ta sig undan. Men verkar vilja ligga kvar på farligt avstånd. Jahja.

Skönt: Med kort vecka för min kära man. Nu ska växthuset bli klart, och sedan är det altanens tur. Den behöver ett räcke nu när junior ska börja upptäcka världen. Och sen såsmåningom behöver gården ett staket. Men det är SÅ SVÅRT! Jag (eller vi båda) är så kräsna på sånt. Vissa smäller ju upp ett sådant där hönsnät med större hål, om du vet vad jag menar, med stolpar här och där. Men nej jag vill inga. Nu har jag ju händigaste gåbben som kan fixa så fint, så då ska det synas på staketet också. Men, problemet är bara att jag inte hittar någon modell som känns helt hundra. Har du ett trästaket som är rymningssäkert? Ska gärna hålla en tax på insidan också, inte bara kiddosar. Tipsa gärna med ideér! (Bugar och bockar).

Här är två varianter som vi gillar. Lite kul när ribborna ligger ner tycker jag. Dock väldigt lätt för små ben att klättra över då. Sedan gillar jag rutorna också, känns lite annorlunda och kul. Och sen finns det 150 till som är bra, hah..

Screenshot 2021 05 12 at 11.54.07

Screenshot 2021 05 12 at 11.53.21

Nej nu på riktigt: Ska jag gå ut! Ha en ljuuuuvlig dag i solskenet!!


3 års kalas och hemester!

Skrivet av Sofia Donner 29.04.2021

Kategorier:

I helgen som var fyllde Sigge 3 hela år! Äntligen. Som han har längtat! Men innan det var dags för den stora dagen så lämnade vi av Melker hos Mommo och checkade in på Park Alandia Hotell i stan. Vi hade bokat sviten, med två rum och ett enormt badkar - och planen var att göra bara det Sigge ville göra! Och vilken succé. Sigge är en riktig fisk. Vatten är något av det bästa han vet, både att bada i och leka med. Så vi spenderade mest tid i badkaret och i poolen. Om och om igen. Och såg massvis med filmer i sängen medan vi åt chips och godis! Men vi hann även med säsongens första middag på vår favoritrestaurang ÅSS. Om du någongång besöker Åland sommatid. Missa inte ÅSS. Mat i världsklass till humana priser. Miljön är mysig och lugn. Utsikten är så fin, och personalen är alltid trevlig och kompetent. Vi åt båda deras vinkokta musslor, och för någon som är självutnämnd skaldjursfantast så var det något av det bästa jag ätit! Ser framemot fler besök där i sommar. 

Men åter till hemestern! Jag vet att många saknar att resa, så även vi. Det behöver inte vara en vecka i Italien - bara att se något annat än sin egen gård var så skönt. Och att få understöda våra lokala företagare kändes också väldigt bra. Rekommenderar er varmt att se er om i era närtrakter, välja ut ett mysigt ställe och unna er en natt iväg från hemma! 

Screenshot 2021 04 29 at 9.11.32Screenshot 2021 04 29 at 9.11.41Screenshot 2021 04 29 at 9.11.54Screenshot 2021 04 29 at 9.12.48Screenshot 2021 04 29 at 9.12.56Screenshot 2021 04 29 at 9.13.03Screenshot 2021 04 29 at 9.13.22

Och Melkers första natt hos Mommo hade gått bättre än bra! Det värmer mitt hjärta mest av allt att våra barn är så trygga med så många. Jag minns att detta var ett SÅ känsligt ämne när Sigge var liten. När och hur man kan lämna bort sitt barn över natten första gången. Vissa har inte sovit ifrån sina barn när dom är 3, vissa tar en natt utan barnen vid någon månads ålder. Och vilket som, så är det viktigt att man förstår att alla gör det som passar sin egen familj bäst. KRAM PÅ DEN!

Oj det blev en liten parentes. Nu så! Resten av helgen gick åt till att fira 3 åringen. Han var så upp över öronen på överspeed på söndag kväll så jag trodde jag skulle bryta ihop, men inte så konstigt kanske. Och jösses - när man fyller år ska man fira med påmpa och ståt! Så är det ju bara! Screenshot 2021 04 29 at 9.13.51Poppis present - en båtbana! Den får flytta ut på altanen i sommar.Screenshot 2021 04 29 at 10.14.05Sigges fantastiska tårta är bakad av fantastiska Stenbacka konditori här på Åland. Kolla upp på Facebook, så duktig tjej.
Rekommenderar varmt!
Screenshot 2021 04 29 at 9.14.14Paw Patrol tårta och popcorn var på hans önskelista!Screenshot 2021 04 29 at 9.14.28Gung- och klätterställningen som Rasmus slog ihop åt honom!
Succé!!

Nu: ska jag sätta igång med årets bästa bak - vappenmunkar! Hittade förra året ett riktigt bra glutenfritt recept (efter många misslyckade försök innan), ska dela det med dig inom kort.

Men: Först en bonusbild på denna lilla godsak. Varsågod!

Screenshot 2021 04 29 at 9.14.35

Ha en riktigt fin vappen imorgon - och kom ihåg att fira med en liten skala vänner och desto mer skratt och god mat! 


Barnmat och frukostflopp!

Skrivet av Sofia Donner 14.03.2021

Kategorier:

Glad söndag! Hoppas helgen är kanon! Här passar vi på att röja på gården. Jag har gjort premiär med röjsågen - och blev lite lätt besatt. Det rök lite mer än vad som var planerat för jag kunde inte hejda mig, uuups. Strax kommer Sigges kompis Elias med familj hit före lite korvgrillning också - kul!

Och vet du. Här är en mamma som fick SÅ dåligt samvete efter förra inlägget, när jag kom att tänka på hur god mat Sigge fick som bebis - så jag har haft storkok och fyllt frysen åt Melker. Nu känns det bättre i mammasjälen (och hans mage, gissar jag!). Så om även du är på jakt efter tips att laga åt bebis, här kommer det jag lagade. Frös in i ca 1,5 dl portioner. (Gjorde även storkok åt oss här hemma av samma varor).

Pasta köttfärssås

Okej, den kanske inte kräver så mycket förklaring? Lagade köttfärssås på rådjur, tomatkross, vitlök, gul lök, kryddor (peppar, persilja, timjan och basilika).

Kycklinggryta och ris

Kokade kyckling, broccoli, zucchini, röd paprika och majs tillsammans med persilja, koriander och lite röd currypasta. 

Lax och sötpotatis

Kokade laxfilé med morot, palsternacka, jordärtskocka (detta för att vi åt jordärtskockssoppa till förrätt så tog en åt Melker också), ärtor, vårlök (kvar från middag tidigare i veckan) och sötpotatis med dill, citron och persilja.

Screenshot 2021 03 13 at 15.23.35Som du ser - väldigt enkelt men näringsrikt och fyllt med olika grönsaker. Blev 6 burkar av allt, så nu har han mat ett tag framåt! 

Och på tal om mat. Hehehe. Vi har som tradition att alltid äta lite "godare" frukost på helgerna (Fattiga riddare, plättar, scones etc). Igår kom jag på den briljanta idén att pochera ägg. Något jag då aldrig tidigare har gjort. Eller ens smakat på, tror jag? Ja, som bilder visar blev det en smärre katastrof. Inte bara blev det otroligt fult - det smakade också sjöbotten. (HAHA!). Jag får öva, helt enkelt.

Screenshot 2021 03 13 at 15.23.45

Och på tal om annat, part 245. I fredags kom min förstfödde unge hem efter att ha varit en vända till stan med Rasmus - och räckte mig denna bukett. Och säger "till min fina mamma!". Om jag snyftade och hade mig? Oh yes. Om jag älskar min man ännu lite mer? Oh yes. Det är just sådana små saker som detta som gör mig så lycklig över att mina söner kommer ha bästa tänkbara förebild i sitt liv. Inte att han köpte blommor, utan att han hade Sigge att ge dom till mig. Så fint! (Kände att han behövde få hyllas lite!)Screenshot 2021 03 13 at 15.23.53

Nu: Ut igen på gården. Idag ska ett helt träd ner! Ska ta lite bilder och visa. Tjaaaaarå - ha en fin fortsatt dag!!


Skillnaden mellan barn 1 och 2.

Skrivet av Sofia Donner 11.03.2021 | 2 kommentar(er)

Kategorier:

När jag var gravid med Melker var det många som gjorde mig uppmärksam på tvåbarnschocken. Detta skall alltså vara då andra barnet kommer och man chockas över hur mycket mer komplicerat livet blir - eller hur mycket nya utmaningar som man möter jämfört med när man fick första barnet. Nu fick ju inte vi riktigt vad man kan kalla en normal start på tvåbarnslivet, så det är ju först nu vid Melker 5 månader som jag känner att vi har en någorlunda normal vardag. Men om det märks att vi gått från ett till två barn? Absolut! Om jag skulle kalla det för chock? Njäää! Men ändå en del utmaningar - och framförallt förändringar - att lära sig tacklas med. Känner du igen dig?

Foton

Jag filmar och fotar inte ens i närheten lika mycket Melker som jag gjorde när Sigge var bebis. Inser nu att det finns väldigt få bilder på bara Melker - oftast passar jag på att fota när det blir en gullig syskonbild. Detta har jag enormt dåligt samvete för! Måste. Skärpa. Mig! Jag menar - kolla på det här fejset!!

IMG 8692

Chillet

Jag får inte stressutslag när Melker gråter. Med Sigge så skulle jag GENAST kolla vad det var, lyfta upp, vagga, hålla nära, trösta, vyscha - ja ni fattar. Med Melker har jag fattat att jag måste få klä på mig byxorna, svälja maten etc innan gråtsituationen ska lösas. Mycket också för att man nu kan de olika gråt-sorterna mycket bättre också. Gnäll tåls att bli och gnällas en stund medan mamma kissar. Jag är också mycket mer avslappnad när det kommer till utveckling. Med Sigge hade jag utvecklingsappar - där jag hela tiden följde med och kollade "vad händer nu?", "jaha, det är därför vi hade en sämre natt!". Nu skrattar jag lite åt Fia nybliven småbarnsmamma. Jösses, dom går igenom faserna ändå - oberoende om en app skickar notis om det eller inte. Och det gör det inte lättre med sämre nätter, bara för att man läst att dom kanske kommer komma.

Vetskapen i att det passerar

Med nummer två vet man att allt är en fas, och det passerar. På gott och ont. Bebistiden passerar alldeles för fort. Med Sigge låg jag alltid steget före. Jag längtade och var så spänd på nästa grej, hela tiden. Snart får han äta mat. Snart kan han sitta. Snart kan han krypa. Snart kan han.. Ja, du ser spåret. Idag ångrar jag det så himla mycket. Att jag aldrig var i nuet, utan alltid längtade efter vem han skulle bli. Vad han skulle lära sig tillnäst. Så med Melker bara njuter jag av att han är en bebis! Bara det! När vänner med jämngamla kiddos pratar om hur stooooora deras bebisar blivit stänger jag öronen och kramar om Melker lite extra och viskar "inte du, du är så liten så!". Det är väldigt mysigt för mammahjärtat.

IMG 8751

Uppmärksamhet

Barn nummer två får helt klart mycket mindre uppmärksamhet än första barnet. Det faller sig väl helt naturligt att det blir så, men det är ändå lite tufft att känna det. Men det är ju helt vettigt att den som åker lian i gardinerna behöver ses efter mer än den som ligger och leker i ett babygym. Med Sigge sjöng jag dagarna i enda och läste böcker och ramsor och rim - Melker kan väl alla Paw Patrol avsnitt utantill lagom till sin 6 månaders dag..

Tid

Nu vet jag inte om engagemang är rätt ord, men lägg inte så mycket fokus på det. Här menar jag till exempel maten. Med Sigge lagade jag precis all mat från grunden och frös in åt honom. Tror han åt sin första burkmat när han var 10 månader och vi skulle på resa och hade inget annat val (jojo jag var lite väl extrem här). Melker får i princip bara burkmat, för jag hinner inget annat. Än är han för liten för att äta den mat vi äter, och jag varken orkar eller hinner börja laga ännu en sort. Men vi äter kokt broccoli till princip varje måltid (Sigges önskan) så då passar jag på att mosa det åt honom också, och potatis, ris eller pasta - men njäh, resten blir det dåligt av! Dock har jag en vana att alltid krydda barnmatsburkarna! Ett så bra tips! Gjorde alltid detta med Sigges mat också! Tex lax lägger jag i lite dill (pssst, köp frysta kryddor - bästa grejen att ha hemma) och köttgryta häller jag i lite timjan och persilja - ja ni fattar. Okej. Nog svamlat!

Kläderna

Sigge hade alltid matchande outfits på sig. Alltid. Han var visserligen en bebis som varken spydde eller dreglade värst mycket, så det var rätt enkelt när man inte behövde byta flera gånger per dag - men Melker..? Ja han kan se ut precis hur som helst. Oftast börjar det matchande på morgonen. Men sen, X antal spyor senare - är det mer av en överraskning vad det blir för plagg som dras upp ur någon hög.

IMG 8791Världens gladaste bebis! Jag vet inte hur vi gjort som fått två så glada och nöjda ungar, men jag tackar högre makter för det!

Jag

Nu, denna gång, är jag mycket mer ödmjuk mot mig själv. Med Sigge skulle jag så himla mycket. Komma igång med träning, träffa vänner, gå på babysim, läsa böcker, träffa andra mammor, fixa hemma - ja, allt. Nu skiter jag i allt det, på ren svenska. Ja, jag har börjat träna lite. Men bara när jag orkar, hinner och faktiskt vill. Ja, jag träffar vänner och andra mammor. Men bara när jag orkar, hinner och faktiskt vill. När Sigge var 6 månader såg man inget spår på min kropp att jag ens varit gravid - allt hade tränats bort. Nu är jag stolt över min mjuka (och inte alls tränade) mage. Min kropp har skapat 2 barn på 2,5 år. Den har gjort mer än nog för mig. För oss! Nu får den bestämma takten!

 


Tjejkväll à la pandemitider!

Skrivet av Sofia Donner 08.03.2021 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

I lördags hade jag den absolut mysigaste kvällen på länge. Okej okej, alla (de flesta i alla fall, inte de då övertröttheten har flyttat in) kvällar i soffan med min lilla familj är mysiga - men denna var något extra! Jag och min kära vän Janina hade bokat in en tjejkväll via Teams. Vi satte upp snacks och bubbel på menyn och bara satt och pratade i timmar. Via varsin skärm, men det märktes knappt. Janina bor nu i Stockholm med sin kille (nu FÄSTMAN, så stort!!) och deras två barn. Och ja - det kom ju en pandemi emellan oss. Senast vi sågs var i januari 2020. Förstår ni hur länge sedan det är!? Har du också någon du inte kunnat träffa alls under denna pandemi, som du annars hade träffat oftare? I alla fall. Det gav så otroligt mycket ny energi i en lite energiberövad själ. Här på Åland har Covidsmittan skenat iväg, så vi håller Sigge hemma från dagis från förra veckan. Jag måste säga att vi hade en riktigt fin vecka ihop, men nog suger det krafterna ur en nog. En överenergisk 2 åring och en rastlös-pilla-på-allt snart 6 månaders. Hoh hoh!

Jag måste även ge cred och kärlek till min man som hade satt upp denna tjejkvällshörna åt mig! Och dukat med massa gott! En liten gest som är så, så fin. Speciellt med tanke på att jag varit en riktigt PMS-kossa hela veckan. Har din PMS också blivit värre efter barn? Nu efter Melker tappar jag all kontroll några dagar före mens. Blir riktigt trött på mig själv! Men jag hoppas det stabiliserar sig lite med tiden?Screenshot 2021 03 07 at 20.01.01Screenshot 2021 03 07 at 20.01.10

Eftersom vi nästan alltid äter familjemiddag hos min mamma på söndagar, men just nu känns det olustigt att ses så många, så passade vi på att köra samma koncept även där. Det var dock inte lika rogivande och mysigt, haha! Fyra barn som gapade åt varandra via skärmarna, vuxna som försökte prata om Covid läget, tallriksskrammel som lät i hundra decibel genom högtalarna - men, det var väldigt charmigt ändå! Och Sigge tyckte det var livets grej, och det är väl det viktigaste?

Screenshot 2021 03 07 at 20.01.20Screenshot 2021 03 07 at 20.01.30

Nu ska vi ta itu med ännu en hemmavecka. Vädret är inte det bästa, och det är inte lätt att vara ute nu med en så liten i vagnen i blåsten och hänga ikapp med Sigge som ska klättra överallt - så tips på innelek tas gärna emot. Vi har pysslat så mycket på sistone så jag har slut på idéer!

Hoppas du får en kanonvecka! Kom ihåg att ringa någon du håller kär, men inte kan träffa just nu!


Lifehack - kylskåpsorganisering!

Skrivet av Sofia Donner 16.02.2021 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Okej jag kikar in som snabbast här för att dela med mig av detta FANTASTISKA super vardagstips - lifehack som dom lite mer levnadsvana även kallar det. Fick tipset av en vän för några veckor sedan och tänkte det var värt att testa. Men det visade sig vara SÅ himla bra! 

Enkelt! Du skaffar en liten låda av något slag och lägger alla frukost- eller smörgås relaterade saker i den. Så enkelt. Så smidigt. Kylen är 100 gånger redigare nu än en ost här, ett paket skinka där, en kaviartub och ett smörpaket huller om buller. Det går supersnabbt att duka fram frukosten - och lika snabbt att plocka undan den.

Ska absolut fortsätta med resten av kylen nu också!Screenshot 2021 02 16 at 8.45.28Screenshot 2021 02 16 at 8.45.37Och jo, vi har en flaska Champagne och korv huller om buller på hyllan under, hah - men ska sortera upp sådant också. Det här var så bra! Nästa låda ska jag fylla med sylt och marmelader, det har vi också massor av burkar av här och där i kylen.

Har du något riktigt bra lifehack att dela med dig av? 


Älska lite extra idag!

Skrivet av Sofia Donner 14.02.2021

Kategorier:

Alla hjärtans dag är här! Och vilken fantastisk dag det är! Om du nu tillhör den skara personer som anser detta bara vara en kommersiell dag som hetsar oss till att köpa en massa saker - sluta läsa här och nu, koka en kopp kaffe och gör något annat. För jag håller absolut inte med!

Jag vet att många anser att det inte ska behövas en viss dag per år för att visa kärlek och vänskap. Nej, det är ju helt sant. Men hur många där ute kan med handen på hjärtat säga, att ni i vardagen uppmärksammar dom som ni håller kära tillräckligt? Det kan inte jag i alla fall. Bland allt det som vardagen för med sig, är det oftast just de små kärleksförklaringarna som uteblir. Inte hinns med. Glöms bort. Och för en evig romantiker som jag själv är - är det tacksamt att det finns en dag som är tillägnad just detta. Kärleken! Uppmärksammande av kärleken! Lite extra romantik. Lite extra värme. Lite extra omtanke. Och det handlar absolut inte om att köpa ett diamantarmband för två och en halv månadslön, eller betala dyra pengar för tre rätter och champagne på en restaurang. Det handlar helt enkelt, för mig, om att stanna upp och älska lite extra. Älska lite högre. Älska lite mer synligt. Vad kan vara fel med det?

Så idag, även om du kanske är lite synisk och tycker detta är trams - skicka ett extra mess till en vän eller släkting och säg hej, jag tycker om dig. Tack för att du finns. Tack för allt du gör. Tack för att du är du. Och om du tillhör skaran som gör detta även en vanlig regnig tisdag i november - high five! Men gör det ändå idag, igen. Vi kan aldrig sprida för mycket kärlek och värme och omtanke!

Ha en fantastiskt kärleksfylld dag. Idag - och imorgon också!

Screenshot 2021 02 12 at 11.44.35Sigge har pysslat lite kort som han idag ska dela ut till sin familj.


Dawson, vitt guld och snuvig näsa.

Skrivet av Sofia Donner 11.02.2021

Kategorier:

Hej- hemskt mycket hej från någon som helt tappat tråden. Men ni börjar väl bli vana. Det är verkligen inte lätt att få någonting alls att hållas flytande just nu. Men ibland kommer dessa små stunder av glittrande guld, och jag hinner sätta mig ner med datorn i famnen. Okej - helt ärligt kommer dom nog oftare än såhär. Men jag har gått och blivit besatt. Igen, jag vet. Men nu har min besatthet gått lite över styr. Jag har nämligen börjat se om Dawsons Creek. Eller se om är väl fel ord. Jag var så liten när det gick på TV så jag minns i princip ingenting. Så jag såg att den serien dök upp på Netflix och tänkte "åh så mysigt, jag kikar lite!". Well, lite blev mycket och mycket blev massor. Och nu lägger jag mig alldeles för sent på kvällarna för jag "ska bara" och "ett halv avsnitt till skadar inte". Puh. Helt fast i dessa tonåringar dramatiska tillvaro. Har du sett serien?

Utöver det har flunssan hittat hem till vårt hus. Först Melker, och nu jag. Vi sover separat från Rasmus och Sigge i hopp om att de ska klara sig undan! Och flunssa för Melker betydde en incheckning på sjukhuset över natten för observation. Hans infektionsvärden steg, och det är ju inte jättebra. Men peppar, peppar - han klarade sig lindrigt undan. Nu är det bara lite snuva som bråkar kvar!

Svårt att komma till ro när man är sjuk. Då behövs alla favorit trasor och snuttisar - och mammas famn.Screenshot 2021 02 11 at 12.14.05

Och utöver det? Vi njuter av denna fantastiska vinter. Jag vet, jag är den sista på jorden som brukar använda orden "fantastiskt" och "vinter" i samma mening. Men kan man göra annat än att hålla med? Speciellt när man har barn. Det är rätt magiskt att uppleva deras glädje när pulkan för hundrafemtionde gången åker ner för samma backe! Men jag längtar till våren. Har så mycket planer för vår gård som jag bara vill sätta igång med - direkt! 

Rasmus sa åt Sigge att skidglasögon gör att man åker snabbare i backen.
Nu har han dom på sig så fort vi går ut genom dörren.Screenshot 2021 02 11 at 12.13.19

Sparkstöttingäventyr med la familia. Rasmus spände fast Melkers bilstol med spännband, HAH. Screenshot 2021 02 11 at 12.13.55Screenshot 2021 02 11 at 12.13.46Screenshot 2021 02 11 at 12.13.36Screenshot 2021 02 11 at 12.13.27

Och vid sidan av allt detta sitter jag även och skriver ner Melkers operationsberättelse. Jag har funderat länge och mycket, och tillsammans med Rasmus, om det är rätt att publicera den. Jag vill värna om hans integritet - samtidigt som jag vet att vår resa kan hjälpa någon annan där ute. Jag kom själv i kontakt med några superhärliga mammor som gjort samma resa, genom instagram och deras bloggar. Och det har varit ett enormt stöd att ha någon där, som vet och förstår och bara har andats samma ångest. Men det tar på, väldigt mycket, att skriva den. Så mycket som jag bara lagt locket på. Så mycket känslor som bara inte kunnat kännas, för att orka framåt. Men jag jobbar på det. Så bara den är klar kommer den komma upp.

Nu ska jag återgå till att fixa tvätten och disken. Nej men gud - vem försöker jag lura. Jag ska se hur det går för Joey och hennes dramatiska val av pojkvän! Mitt tips idag: Hälsa på hos Dawson!


Alla andra mammor...

Skrivet av Sofia Donner 20.01.2021 | 7 kommentar(er)

Kategorier:

Jag har en lite svag länk i min roll som mamma. Och det är min relation till andra mammor. Jag har analyserat detta en tid nu, och jag tror att det beror på att jag känner mig lite udda som mamma.. Häng med här nu. Jag hoppas det finns någon där ute som känner lite lika..

Alla mina vänner har nu barn. Och speciellt 2018, Sigges årskull, kom det hur mycket barn som helst runt omkring oss. Naturligt blir ju att vi ses tillsammans med barnen, och jag tycker det är helt fantastiskt. Att vi skapat en ny generation, som nu får skapa en egen relation till varandra. Bli kompisar. Men där tar det nog slut för min del. Jag har lixom inget intresse av att sitta och prata om allt som rör barnen också. När Sigge föddes var vi med i en mammagrupp som Folkhälsan ordnade. Vi sågs med jämna mellanrum, och satt och pratade om barnen och föräldraskapet och allt därtill. Och jag kände mig aldrig riktigt bekväm med detta. Missförstå mig inte nu, mina ungar är det absolut viktigaste i mitt liv. Men när jag sitter ner med mina vänner (som är mammor) vill jag prata om annat. Om dom. Om livet. Om mig. Om våra förhållanden. Om vardagspusslet. Om ditt och datt. 

För att sitta (eller promenera) i timmar och prata om barnens sovtider och bajsblöjor och leksaker gör mig lite knäpp. Mest kanske för att jag aldrig riktigt känner att jag passar in. Det känns som "alla andra mammor" gör allt så korrekt och så rätt och så strukturerat. Medan jag, och Rasmus, är väldigt liberala och går mest på känsla i vårt föräldraskap. 

Som exempel. Saker "alla andra mammor" gör (och observera nu citationtecknet!) - men som inte jag tillför något till. Jag har inget att tillföra när det kommer till det eviga samtalsämnet amning. Med Sigge tyckte jag det var hemskt, rent ut sagt. Och gav upp efter 3 månader (för att rädda min mentala hälsa). Med Melker måsta jag sluta efter 8 veckor, för han behövde få receptbelagd ersättning som gav kroppen en mega-boost. Dom är båda ersättningsbarn, och inte det minsta otrygga (som en elak barnmorska sa till mig, att amningen är det som ger barn trygghet, BAH) och båda välmående och glada. Jag tycker inte om att ha mina barn i sele eller sjal. Också ett ämne som alltid kommer upp. Jag tycker det är obekvämt (jo, har provat många många), känner mig instängd och får stress-svett-attacker. Bär dom hellre på höften och helt vanligt i famnen. Jag kan inte samsova. Också något som alltid kommer upp i mamma-sammanhang. Det går inte. Jag vill sova ifred (samma gäller för Rasmus, han får inte heller hålla om mig/hålla i mig när vi sover). Jag har gärna barnen nära, men inte på mig. Melker sover i en bedsidecrib bredvid min sida av sängen, och det går jättebra. Däremot har det ändrat massor nu när Sigge är större. Nu är det riktigt mysigt att ha honom mellan oss. Men kanske för att han också sover "själv" nu - och inte på mig? Jag har inget problem med att lämna mina barn hos mormor/farmor och farfar. Jag minns när Sigge var 4 månader och en av mina bästa vänner skulle gifta sig. Vi lämnade Sigge hela dagen och halva natten med Farmor och Farfar. (Jag drack ingenting för att direkt kunna köra hem om han behövde oss!) Och den första fråga jag får på bröllopsfesten är "Va? Har ni lämnat bort en så liten!?". FY jag kände mig så hemsk. Samtidigt som jag inte tyckte det var konstigt. Sigge var helt och hållet totalt trygg hos dom. Och jag lägger stor vikt vid att mina barn ska ha så många trygga vuxna relationer i sitt liv som möjligt, och känner att dom behöver få bygga en egen relation till dessa också - utan oss snusandes i nacken. Mina barn är den största delen av mig själv och mitt liv, men dom är inte hela mig eller hela mitt liv. Det ämne som också alltid, alltid kommer upp är sömn. Vi har (PEPPAR, PEPPAR) haft den enorma turen och lyckan att få två barn som sover nätterna igenom. Sigge blir snart 3 och jag tror han varit vaken kanske 3 gånger på natten, alltid i samband med feber eller magsjuka. Och Melker verkar följa samma mönster. Så till det samtalsämnet, när "alla andra mammor" pratar om hur lite dom får sova, kan jag inte tillföra annat än "oj nej vad tråkigt". Jag förstår verkligen hur tufft det måste vara att vakna en gång i timmen, men jag känner mig så obekväm med att prata om det. För det känns som det är fel, att jag inte vaknar? Låter det här helt ologiskt nu...? 

Listan kan göras lång. Det är inte min mening att dra upp den. Jag försöker bara lätta lite på ett ämne som jag aldrig riktigt får en chans att vädra..

Detta är en stor och viktigt sak, som känns så tabu i så många mamma-sammanhang. Varför är det så? Varför är det inte mer än okej att vara en egen person som är mamma, istället för en mamma som är en egen person? Dela gärna med dig av egna tankar, åsikter och erfarenheter. Har du någongång känt att du inte passar in i mallen?

Med Sigge var allt detta ett konstant dåligt samvete. Jag kände mig ofta otillräcklig och som en sämre mamma, för att jag inte gjorde "som alla andra". Men nu med Melker ser jag det som en styrka. Vi går den väg vi känner passar oss bäst, och i och med det hoppas jag att våra barn ska lära sig att göra samma sak i sitt liv. Och att jag hellre pratar med mina vänner om dom, än om deras eller mina barns bajsrutiner, betyder inte att jag inte älskar deras ungar mindre (eller mina), det betyder bara att jag älskar mina vänner också och vill veta hur dom mår och har det och känner och tänker och tycker.

Det är en svår balans, att vara mamma och vän. Och fru och dotter och syster och kollega. Och allt däremellan. Det tar ett tag att hitta sin plats i alltihop. Men jag hoppas i alla fall, av hela mitt hjärta - att du Mama därute som läser detta nu - vet att det ALLTID är okej att bara vara du! <3

Screenshot 2021 01 20 at 12.48.22