DSC 7646 1

I dessa vab-tider: Hemmagjort slajm.

Skrivet av Sofia Donner 17.09.2020

Kategorier:

Hej hej från sjukstugan. Eller ja - jag är den enda i huset som är mega förkyld (tur att dom andra klarat sig)! Har legat som en möglig säck potatis i soffan sedan i måndags kväll. Rekommenderar ingen att bli såhär förkyld i vecka 39. Eftersom det är en förlossning på nära håll ville de på sjukhuset att jag skulle ta ett Covid-test, så de vet säkert när det är dags. Jag har nog en helt klassisk bihåleinflammation - men det är ju lika bra att vara säker. Har inte fått svar ännu, men det borde komma under dagen.

Torsdag idag = Sigge hemma dag. Egentligen skulle vi börjat på Klapp-och klang idag, men det får snällt vänta tills nästa vecka. Rasmus erbjöd sig att bli hemma från jobbet och se efter Sigge (STOR fördel med man som är egenföretagare) men jag känner mig så pigg nu ändå att vi klarar oss bra. Lite lägre tempo bara. Och vad passar bättre, i dessa förkylningstider - än lite tips på pyssel du kan göra med ditt barn?

Idag fick det bli hemmagjort (giftfritt) slajm! Det tog totalt 2 minuter att fixa ihop. Sigge tyckte först konsistensen var lite obehaglig att hålla i, men det släppte snabbt och han började bygga en slajm-traktor.

Recept:

1 msk fiberhusk
2,5 dl kokande vatten
Lite hushållsfärg av valfri kulör

Mixa med stavmixer och låt svalna.
Förvara efter lekstunden i en burk med tätt lock.

IMG 3623IMG 3628IMG 3634


Vecka 38, bröllopsdag och så lite 2 års trots.

Skrivet av Sofia Donner 09.09.2020

Kategorier:

Mammaledighetens 3:e vecka. Hittills har jag haft så fullt upp så tiden bara rusat fram, men nu försöker jag gå ner i varv lite. Inte ha så mycket planer på dagarna och faktiskt passa på att vila. Sigge är på dagis måndag-onsdag, och jag hämtar honom efter mellis, ca 14:30. Så det ger mig lite tid till att pusta ut. Har en bok jag skulle vilja hinna läsa ut innan det är dags!

Graviditeten: Kan nog ta slut nu! 19 dagar kvar till beräknat, men jag anser att hans hyreskontrakt där inne är slut nu. Var på samtal till gyn i måndags då han är lite stor, men inte jättestor - så dom låter honom gotta sig i magen ännu en stund. Det mest frustrerande är att inte känner någonting. Inga förvärkar. Bara lite sammandragningar om jag anstränger mig (vilket jag haft sedan v 20, så inget nytt där) och magen har inte sjunkit alls. Meeeen - jag ska inte låta bitter nu. Snart är han här!

Förlossningen: I och med att lillebror kommer ut, så väntar ju också en förlossning. Jag hoppas så innerligt att jag inte behöver bli igångsatt denna gång. Att han kommer frivilligt. Men utöver det tänker jag inte så mycket på själva förlossningen. Det blir som det blir, och jag kan ändå inte planera den. Eftersom jag är väldigt glad över förlossningen med Sigge, så känner jag också en trygghet i att även detta kommer gå bra.

Sigge ja: Börjar nog verkligen märka att något är på gång, även om han inte förstår vad precis. Vi pratar mycket om lillebror och visar var han ska sova, berättar att han behöver matas och bytas blöja på. Men så mycket mer går det nog inte att förbereda honom. Storebror present är dock köpt, som får komma med till BB och vänta där på honom så lillebror "får ge den". Han är lite lätt besatt av brandman Sam, och brandbilar överlag, så presenten var enkel. Vi försöker även maxa tiden med honom. Låta honom och hans önskningar väga högst i vardagen (utan att han får "ta makten"). 9 gånger av 10 vill han åka och äta pizza när vi frågar honom vad han önskar göra, så i söndags gjorde vi just det!

Skinka & räkor vill han alltid ha på sin pizza. En väldigt underlig kombo tycker jag, men hey det är inte min mat..IMG 8170 Annars är det mycket bus och mycket trots här hemma just nu. Jag är så tacksam för Rasmus, som just nu får ta 90% av allt. Min ork och mina skenande hormoner är inte riktigt en bra kombo när det kommer till att hantera ett utbrott som grundar sig i att det blev för mycket skum i badet. Ah - jag hoppas på lite igenkänning där ute!

Ett av alla bus - sno en grön tusch och måla sig som en groda. Ja, säg vad man vill om att ha småbarn och allt slit som kommer till - men det är nog tusan helt underbart också. Att få följa med in i deras värld, deras fantasi och allt som hör det till.IMG 1228Annars: Hade vi vår första bröllopsdag i måndags. Vi bestämde redan förra året att vi skall ordna firandet av dagen vartannat år. Rasmus ville börja. Och så väl som jag känner honom så gör han ingenting halvhjärtat, och allt blir storslaget. Så för några veckor sedan lyfte jag försiktigt fram en önskan om en helt vanlig, lugn, dag här hemma. Min ork är på minus och det skulle bara kännas tungt. Så en kväll lite godare mat och massor med kvalitetstid tillsammans, bara vi tre. Jag såg att han blev lite ställd, och att det var lite planer som behövde avbokas - men dagen blev helt perfekt! 

IMG 3156

Oj: Nu blev det ett roman-inlägg igen. Blir lätt så när jag inte skrivit av mig på länge. Nu ska jag återgå till soffläge - och du ska fortsätta ha en bra dag. Håll alla tummar och tår att lillebror SNART gör entré!

 


Hela havet stormar.

Skrivet av Sofia Donner 11.08.2020

Kategorier:

Vi är tillbaka på Åland efter några härliga dagar i Nagu. Sigge fick hänga i mitt barndomshem och klappa hästar, ankor och kycklingar. Han fick plocka ägg till sina plättar direkt från hönshuset, hämtat potatis till middagen direkt från åkern, vara med och ta upp kräftburar (eller iallafall kika in i dem), pilka abborrar och simma så mycket han bara orkade. Han har verkligen haft sommarlov!

Vi åkte dit med Rasmus föräldrars båt, och det var riktigt skönt att bo för oss själva i gästhamnen. I alla fall nu. Tror jag kommit in i "boa in mig" fasen, för jag känner mest att jag vill vara ifred - lite avsides, med mina två favoritkillar - och bara vara. Speciellt nu också när jag ska upp på toa 42 gånger per natt är det rätt skönt att inte bo hos någon annan. 4F563224 9FFE 462B BE52 77446E0636FB

På måndagen: hade jag TYKS tid för nytt ultraljud av hjärtat. Allt var lika som förra gången, vilket var bra. Det har alltså inte blivit värre. Dock kunde dom konstatera att lillebror var väldigt stor, ca 2 veckor större än vad mina veckor säger. Så med stor sannolikhet har någon räknat min beräknade dag fel. Men för säkerhetsskull ska jag på ännu ett extra ultraljud om ca 2 veckor för att hålla koll att han inte blir för stor.

Annars då: Mår jag fortfarande bra. Fysiskt i alla fall. Psykiskt börjar det tära lite. Jag är trött på det här nu, och jag längtar så galet mycket efter att få min kropp tillbaka. Komma igång. Ta långa promenader. Träna. Sova på mage. Kunna krama min unge ordentligt i famnen utan magen i vägen. Kunna krama min man ordentligt. Kunna ha på mig vilka kläder jag vill. Ja - ni fattar. Men men, vi är ju på raksträckan mot målet. Måste bara påminna mig själv om det sisådär 150 gånger per dag. Magen har blivit rund som en boll också - men den står rakt ut. Bakifrån ser man inte att jag är gravid, och inte framifrån om jag har något helsvart på mig. Lite lustig form. Enligt alla mått är den väldigt liten, men så sa dom när jag väntade Sigge också och ut kom en väldigt stort bebis - så jag tar ingen stress över det detta gång.

IMG 3146

Men hemresan då: Ja nu ska du få höra! Vi visste att det skulle blåsa lite på hemvägen, men vi behövde komma hem (för jobb och så, men också för att fyra dagar båtliv räckte rätt bra som gravid och för tvååringen). Men - tydligen blåste det mycket mer i byarna än vad prognosen hade visat. För när vi skulle lämna Åbo skärgård och ta oss över skiftet till Åland - HERREMINGUD!! Det går inte att beskriva. Det var så otroligt fruktansvärt! Jag och Sigge låg längst bak i båten och vi slängdes fram och tillbaka. Han grät hysteriskt i två timmar i sträck. Spydde ner hela hytten, sig själv och mig. Jag hade en puls på 200 men gjorde allt i min makt för att vara lugn och visa Sigge att det var lite obehagligt, men det var absolut ingen fara. För fara var det inte. Ni får inte tro att vi drog iväg på ett våghalsigt sjöäventyr. Rasmus har varit med i sjöräddningen i 10 år och kan havet utan och innan. Vi var helt trygga hela tiden, det var bara inte så jätte bekvämt. Och nej, jag gör aldrig om det. Förstår du situtationen. Höggravid, med ett hysteriskt barn i famnen, nerspydd, med sammandragningar av stressen - och så tänkte jag: Jaha, vad gör vi om vattnet går nu då!? Usch och fy. Väl över skiftet lugnade det ner sig betydligt, men vi tog iland på bekantas stuga för att lugna ner oss, äta lite mat och bara vara innan vi fortsatte. Sigge är min nya hjälte! Och Rasmus berömde mig säkert 20 gånger, hur jag var så lugn. Men det fanns inget annat alternativ. Jag måste ju vara lugn för Sigges skull. Tänk denna modersinstinkt, vad häftig den är!

Nu: Ska jag ta itu med jobb. Full fart med att överlämna mina projekt till mina kollegor. Gäller att ha koll på allt då, även allt det man själv bara lagt i minnet.


När cravings blir en besatthet.

Skrivet av Sofia Donner 05.08.2020

Kategorier:

Okej - det här med gravid-cravings: har tagit en helt ny nivå i vårt hus just nu. Det har övergått från "jag är så sugen på" till "jag är besatt". Helt galet. Det enda jag är sugen på är iskall oboy och rostade mackor (måste vara rostat och varmt) med ost och gurka på. Och jag skojjar inte. Jag vill ha det till frukost, lunch och middag. Sedan till kvällsmål också. Och jag har inte druckit oboy på säkert 15 år, så förstår inte ens varifrån det kommer. Inatt vaknade jag vid 03 och tänkte gå upp och blanda ett glas. Men insåg någonstans i min dröm-dimma att det var helt galet, så lyckades somna om. Rasmus sitter tyst vid andra sidan bordet och bara stirrar på min meny. Nu när vi har Sigge kan jag ju inte sitta och äta mackor till middag, då ska ju han också ha det såklart - så jag petar lite i maten som dom andra äter och sitter och räknar sekunder tills dom är klara och har gått från bordet, så jag kan slänga i mig mina mackor. Hahah - ja, jag hör hur galet det låter! But mama cant help it!IMG 2984Annars: Har jag haft två stora "föräldra-moments" denna vecka. Du vet säkert vad jag menar. Dom där stunderna när man stannar upp och inser hur stort livet är sedan man fick barn. När dom utvecklats, utan att man ens märkt det. Första var här om kvällen när Sigge själv bad oss att få gå ut och plocka hallon. Han hämtade en egen liten skål, och plockade så duktigt. Vi har en miljon vild-hallon buskar runtomkring oss och brukar alltid ta en näve eller två när vi går förbi. Men nu plockade vi en hink full. Så gott!

Andra var när jag fick sug efter kokosbollar mitt i allt. Sigge tycker inte om sötsaker (förutom glass) så han äter det inte, men han ville gärna vara med och baka. Det var också en "åhå, när blev du såhär stor" stund. Okej, han orkade "rulla" en boll - sedan satt han bara och åt kokos från fatet. Men ändå. Han visar intresse och vill vara delaktig. Det är stort! IMG 2970IMG 2964

Bygget: Har jag ju inte ens nämnt på länge ser jag nu. Well - badrummet är i princip klart. (Skriker av lycka!) Vi väntar bara på vår VVS-hjälte som har semester ännu denna vecka, som ska koppla in vattnet. Rasmus har lagat en egen bänk till handfatet som jag ska fota. Första gången han testade gjuta något sådant, och han är jätte missnöjd med "alla fula kanter". Men jag tycker det är charmigt och snyggt! Ska visa dig!

Ikväll: Ska jag ut och äta med två av mina bästa vänner. Ser så mycket framemot det så det inte går att sätta ord på det!! Vi hittar alldeles för sällan denna tid just nu i livet. Så när tillfällen väl dyker upp gäller det att suga åt sig av varje sekund! Malin har sagt upp sig från sitt jobb och börjar strax studera till sjuksköterska! Så häftigt! Att vid 35 år bara stanna upp och säga "nepp - nu byter jag väg helt". Det är imponerande. 

På fredag: Lånar vi Rasmus föräldrars båt och åker till Nagu över helgen. Jag vet inte ens om jag sagt att jag är uppvuxen där? Eller vi bodde i Åbo, men pendlade ut varje helg. Och när jag sedan skulle börja skolan så flyttade vi dit helt. Jag har inte tagit mig tid att vara där ordentligt på flera år, så en långhelg kommer nog göra gott. Rasmus drömmer om att kräfta, så det ska han få testa. Och Sigge kan sitta och ratta traktor hela helgen. Ska höra av mig till lite fina människor också! På måndag lånar jag farfars bil och åker in till Åbo för ultraljudet. Sedan puttrar vi hemåt i båten igen.

Du: Ska ha en superfin dag!!


Tillbaka till verkligheten, en liten stund.

Skrivet av Sofia Donner 03.08.2020

Kategorier:

Godmorgon från köksbordet. Idag tar 6 veckors semester slut, och jobbet kallar om sisådär en timme. (HEJ flexklocka, vad jag gillar dig ändå.) Det tar lite ont i hjärtat ändå. Sigge började gråta direkt när han vaknade. "Snälla mamma inte jobba". Men ännu väntar en vecka ledighet för honom tillsammans med Farmor och Farfar. Och vi har haft 6 helt fantastiska veckor. Absolut, det har tagit på mig rätt ordentligt - att vara så mycket själv med honom och rätt så gravid samtidigt. Men det har varit värt det, alla gånger. Vi har verkligen sugit kvalitetstid ur varenda minut. Jag har sådan ångest över att det bara är han en så kort tid till. Att det bara är nu vi kan ge honom all vår tid och all vår uppmärksamhet. Jag har inte gjort annat än pussat och kramat och gosat med honom, varje sekund som det har gått. Min fina fina fina pojke. Som nu är så stor. Och snart storebror. Varför får jag en sådan klump i magen när jag tänker på det? Jag är så livrädd för att det ens ska finnas en sekund då han kommer känna sig utanför eller åsidosatt eller bortvald. Usch. Och jag vet - det kommer inte bli så. Alla mina vänner med två barn har försäkrat mig uti fingerspetsarna att det kommer bli bra, och jag vet ju det - innerst inne - men just nu är allt detta lite ångestladdat, lite läskigt och väldigt nervöst.

Min lilla apa. Föralltid min största kärlek!2269E167 A1D7 4740 9F99 0B37274CEEDB

Denna sommar kan sammanfattas med ett ord: SUPbräda. Hela familjen har roligt med den. Men Sigge får öva på land än så länge.IMG 2867

Jobbet då: 3 veckor jobb, sedan börjar mammaledigheten igen. Det känns bra, samtidigt som det känns tungt. I och med Corona och allt i våras när det vart hemma-jobb så känns det inte riktigt som jag fått "min tid på jobbet" - eftersom jag ändå satt hemma. Och nu varit hemma i 6 veckor redan. Men det gäller väl bara att komma in i nya rutiner igen. TÄNK att jag går på mammaledigt - IGEN!? Jag kan inte riktigt ta in det. Att det faktiskt är bebislivet som väntar runt hörnet.

Graviditeten: Vecka 33 imorgon, och på torsdag ny tid hos barnmorskan. Rasmus påpekade att han tycker att jag äter väldigt lite, och jag tror han har rätt? Men jag känner ingen hunger. Är inte det märkligt? Med Sigge på slutet åt jag i princip dygnet runt. Jag tror bebis ligger väldigt högt uppe, så det helt enkelt inte får plats med så mycket mat i magsäcken. Nästa måndag (om en vecka) ska vi tillbaka till TYKS för att kolla hjärtat ännu en gång, en "bara för att" undersökning som dom kallade det. Det känns också bra. Annars knallar det mest på. Jag har väldigt mycket sammandragningar nu. Häromkvällen fick jag ligga med värmepåse på magen för de var riktigt kraftiga. Blev då ordentligt påmind om att jag faktiskt har en förlossning framför mig. Även om sammandragningar är lätt som en plätt i jämförelse, så är de ju ändå en "start" på det hela. Livmodern som börjar öva sig. Puuhhh.

Just ja: Sigge har även varit på sitt första frissa besök. STOR dag för både mamma och pappa - Sigge själv var inte jätte brydd. Hon tog bara topparna och klippte till lite mer av en frisyr, vi vill så gärna att han ska ha kvar sina fina lockar.IMG 2798

Nu: Dags att kicka igång dagen. Hoppas DU får en jättefin start på din vecka - vare sig det är semester eller annan ledighet eller jobb som väntar.


Sjukstuga och skaldjursplatå.

Skrivet av Sofia Donner 23.07.2020 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Nej nej nej - jag har inte tappat bort mig här i vildmarken på ett av alla blåbärsplock och först nu hittat tillbaka till civilisationen och min dator. Vi har haft fullt upp med sjukstuga. Sigge fick mitt i allt, från ingenstans, 40 graders feber i slutet på förra veckan. Helt väck var han. Och som jag inte tror att jag har berättat förut - Sigge har en medfödd blodsjukdom. Sfärocytos, heter den. Jag har den också - men min ligger bara och "hänger med". Sigges behöver ses över och tas hand om. Jag hade tänkt skriva ett separat inlägg om sjukdomen, mest för att jag själv saknade information då han var nyfödd och jag letade runt på internet. Men kort och gott betyder det att hans röda blodkroppar dör för snabbt. Dom överlever inte så länge som dom ska. I normalt läge orkar kroppen kompensera detta (mjälten får jobba på extra, vilket ofta leder till att den ger upp och måste tas bort, så gick det med min när jag var 6 år) - men när en infektion eller ett virus angriper kroppen så jobbar den på med att få bort detta istället, och röda blodkropparna hinner inte med. Vilket betyder att HB värdet krashar och blir för lågt, och han måste få en blodtransfusion. Så - varje gång han är sjuk får vi snällt åka in till barnavdelningen och hålla koll på hans HB. Men som sagt, jag återkommer kring detta. Han mår i alla fall fin-fint nu, och alla hans värden hölls på okej nivå. Så inget nytt blod denna gång! (High five Super-Sigge!)

Utöver detta har vi hunnit med den årliga skaldjursplatån med Rasmus vänner. Alltid lika gott - och alltid lika högljutt och härligt! Detta var första gången denna sommar som jag nästan var lite bitter över att inte kunna dricka. Och nu menar jag inte att jag kände ett behov av att få vara redlöst berusad i sommarnatten (okej, lite då) men bara kunna ta en fördrink, och ett glas bubbel till skaldjuren. Meeen, maten smakade ju lika bra ändå!IMG 2529IMG 2530IMG 2537

Rasmus har hunnit fylla år också! Trettiofem år! Känns som igår han fyllde 30 och vi drog till Italien. Tiden går, tiden går. I år blev det dock ingen resa - han ville fira med "Sigge och god mat" - så jag lagade hans favorit: Råbiff! Märkligt att laga något man absolut inte vill smaka på medan man lagar, så det var bara att hoppas att det blev bra. Men han var mer än nöjd! (Sigge och jag åt pizza.)IMG 2470

Vad har mer hänt: När Sigge hade piggnat i passade vi på att fånga några av de få soltimmarna (hallå, sommaren, var är du!?) och badade med goa vänner. Vi har även besökt nya hinderbanan här i kommunen. SÅ ROLIGT att dom byggt en. Vi kommer nog spendera mycket tid här - bara hyresgästen i magen flyttat ut!IMG 2553IMG 2573

Igår: Fick jag ett jäkla starkt behov efter kräftor. Mitt i allt. Så vid kl 21, en vanlig onsdag, dukade vi upp en mini kräftis i köket och mumsade på. IMG 2600

Annars: Har jag hittat läsarglädjen igen. Det var länge seedan jag hade ro i kroppen att läsa en bok. Nu är jag inne på den tredje på en vecka. Ska återkomma med recension på dem, för de har alla tre varit riktigt bra!

Nu: Ska jag plocka undan här och vänta på att chefen vaknar. Efter hans vila väntar blåbärsplock. Frysen måste laddas inför vintern! Ha en riktigt fin dag!


Att bara vara också.

Skrivet av Sofia Donner 13.07.2020

Kategorier:

Hej måndag! Det verkar som vädret äntligen börjar vända till lite sol igen! Yes! Hur har helgen varit? Vår helg kändes kort. Rasmus var tvungen att jobba lördag för att hinna klart med ett projekt - vilket alltid gör mig lika butter. Det var en annan sak med mycket jobb innan barn. Nu är de två små helgdagarna så heliga tycker jag. Men, allt förlåtet när vi fick kvalitetstid på söndagen. (Och jag fick grillad scampi på lördag kväll, hehe. Han känner mig så väl. Det går alltid att muta med god mat!)

Just nu: Här vaknade både Sigge och jag lite slöa idag efter mycket program de senaste dagarna - och när jag efter frukosten föreslog att vi skulle gå ut svarade han bestämt: "nej leka inne mamma!" Sagt och gjort, denna förmiddag kör vi innelek. Och som han trivs med att greja på med sin älskade duplo och sina bilar. Det är så lätt hänt, speciellt nu under sommaren, att man känner att man alltid behöver maxa tiden. Ta vara på varje stund. Vara ute. Vara iväg. Ha planer. Att man ibland (i alla fall jag) glömmer värdet i att bara vara också. Men det är bra att jag har en 2 åring som påminner mig om att leka inne i lugn och ro är bra det med.. ;)IMG 1889

På tal om att maxa tiden: Igår kväll lyckades vi verkligen med det. Vi åt middag på stugan med min familj, och satte oss i bilen för att åka hem vid 18:30. Men när vi precis skulle svänga in på vår väg säger Rasmus: "Ska vi åka ut till Degersand?" Detta är en väldigt fin simstrand, som dock ligger på andra sidan Åland. Men ja - varför inte. Vi svängde via en matbutik i stan och handlade kvällsmål åt Sigge, och åkte sedan ut mot Eckerö. Där fick han busa loss i den silkeslena sanden en stund innan vi åt kvällsmål och åkte hem igen, och han fick somna i bilen. Han har ännu blöja på när han ska sova, och som tur är lyckades vi hitta en i handskfacket i bilen. Tips: Göm alltid blöjor lite här och där - du vet aldrig när dom behövs! Hur som helst. Denna lilla utflykt var en verklig energi-tankning! Och till dig som letar stränder på Åland: Besök Degersand i Eckerö. En liten pärla. Och sanden där är lika magisk under fötterna som den i Grekland. Eller Thailand.B53EBC87 AF41 418B 9EB9 866C2CF309C97743D8DF 5BE0 40B2 AA3F 23AF3CD2074716F6AECA 8BCB 4E7F 89EF E6AD905780DF


Järnboosting supersmoothie - och en dejtkväll.

Skrivet av Sofia Donner 07.07.2020 | 3 kommentar(er)

Godmorgon och hej - tisdag idag och imorgon hämtar vi hem vår lilla buse från stugan igen. Det är galet hur man kan sakna någon så mycket. Samtidigt som det känns så bra att få se alla bilder och uppdateringar som mamma messar. Han har det så himla roligt! (hormontårar här då - check!) Gårdagen var dock väldigt skön, måste jag säga. Våra vänner Andreas och Eeva väntar sin bebis typ vilken minut som helst, så jag hängde där igår i deras soffa. Vi pratade förlossning, bajsblöjor, förhållanden, hur det är att komma in i familjer helt olika från ens egna.. Tiden flög iväg! Så otroligt spännande att deras lilla snart är här. Måste säga att jag är otroligt avis på att hon snart är klar med att vara gravid! ;)

På tal om gravid: Igen! Väldigt vanligt är ju att HB-värdet sjunker, speciellt mot slutet - och av det blir man väldigt trött och matt. Här är jag nu! Och jag vill till alla möjliga medel undvika järntabletterna. Dom var inte nådiga mot min mage när jag väntade Sigge. Så med inspiration från Sigges gudmors mamma försöker jag nu peppa mig full med järnboost via kosten. Och vad är då bättre än en smoothie? Jag testade mig fram igår och fick till en som är riktigt, riktigt god. Denna kommer jag laga varje dag nu fram till barnmorske-besöket nästa vecka - så ser vi om det räcker, eller om det ändå kommer bli järntillskott.

Visste du att c-vitamin tillsammans med järnet boostar ditt upptag, medan kalcium produkter hämmar upptaget? Så även om du tar tabletter, svälj dem gärna med lite apelsinjucie eller ät en frukt samtidigt. Undvik mjölk/yogurth etc 30 minuter före och efter.

Recept:

1 fryst hackad spenatkub (Rainbow)
2 frysta hackade grönkålsbitar (Felix)
1 kiwi
1 banan
1/3 citron (kött och allt, alltså inte bara pressad i)
4 st physalis
2-3 dl kallt vatten

Mixa! Enklast är det med stavmixer direkt i kannan du skall dricka ur - mindre disk. ;)

IMG 1768

-----

Igår: Var vi även på en dejt kväll. En sådan där lagom dejt kväll. Vi hade bord på vår favoritrestaurang Indigo kl 18, och var hemma igen vid 21. Det är förresten på Indigo som vi har firat alla stora stunder hittills. En rätt häftig känsla. Vår första officiella dejt var på middag där. När vi officiellt blev sambos. När vi köpte huset. Efter första ultraljudet med Sigge. Vår förlovningsmiddag. Vår sista middag som ogifta. Min 30 års dag. Ja, och många många fler stunder. Det är lite roligt ändå, att ha "ett ställe" som känns som "vårt hak". Nåväl. Igår. Helt perfekt! Fördrink, 3 rätters från deras bistro meny och bara sitta ner och prata och skratta en stund. Jag älskar stunder då jag påminns om hur kär jag är i min man. Att han snart är tvåbarnspappa gör honom bara ännu mer fantastisk i mina ögon. Det är så självklart. Och jag vet att många varnar för tvåbarnschocken, och berättar hur mycket tuffare det är än man kan föreställa sig. Men jag är helt och hållet lugn inför denna nya utmaning. Och det är mest tack vare mannen vid min sida.

IMG 1770IMG 1771

Går: Förresten in i vecka 29 idag. 28+0, eftersom alla verkar räkna lite olika. Tredje trimestern - hej hej! Fortfarande ingen smärta eller foglossning i sikte vilket är skönt. Fysiskt mår jag väldigt bra. Magen känns inte tung ännu, ingen vätska i fötter och händer och jag orkar vara hänga med i vardagen. Det är den här jäkla tröttheten som är mest besvärlig. Men - vi hoppas den ger med sig bara HB börjar stiga. Ganska mycket sammandragningar har jag dock börjat få, så försöker hålla tempot nere. Med Sigge fick jag åka in till BB i vecka 34 och få bricanyl (en medicin som stoppar så att förlossning inte skall starta) för jag hade så mycket sammandragningar. Så min barnmorska har varnat lite att denna gång tänka lite extra på tempot mot slutet! Och jag skall följa det rådet!

Nu: Ska jag kika ännu ett avsnitt av "I do" på Netflix. Har du missat den serien så lägg genast på! Feelgood slötittande när det är som bäst!

Du: Ska ha en riktigt fin dag!


Pott-träning och behov av återhämtning.

Skrivet av Sofia Donner 05.07.2020

Kategorier:

Hej söndag. Regniga, mulna, kalla söndag. Vad jag njuter av dessa dåligt-väder dagar. Då det är helt okej att ligga på golvet och övervaka duplo byggandet, blandat med något avsnitt Brandman Sam och läsa "Vem ska trösta Knyttet" för 12 miljonte gången. (Drar en lättnads suck). Medan Sigge sover sin dagsvila bäddar jag ner mig i soffan med en ljudbok i öronen (försök nummer 25 att lära mig lyssna på ljudböcker) och försöker låta allt annat vara. Intalar mig själv att det är okej att det står disk på bordet, eller att tvätten blir i maskinen en timme till. För det här är verkligen en helt annan form av trötthet, än jag upplevt tidigare.

Men idag åker vår älskade lilla vilde till stugan och ska spendera kvalitetstid med sin Mommo och hennes man Kalle, och sina kusiner. Enda till onsdag blir han där! En del av mig känner att det är alldeles för länge - medan resten av mig inser att jag behöver dethär. Vi behöver det här. Sigge behöver det här. Jag är så in i själen tacksam för min mamma just nu. Jag är så trött! Och jag är världens absolut sämsta på att be om hjälp. Och jag känner väl lite att vi satt oss själva i denna sits med småbarn, graviditet, bygget etc etc - och vi ska reda det själva också. Men mamma ser igenom mig och ligger alltid steget före. Och erbjuder sin hjälp hela tiden, istället för att jag ska behöva be om den. Och det är guld värt! Så otroligt mycket mer än guld värt! Den där handen som sträcks ut. Och att hon ser att det hjälper inte mycket att hon tar Sigge en natt - jag behöver få komma ikapp med vilan ordentligt. För det tickar ner nu, mot förlossningen. Ett maratonpass för kroppen. Hur ska jag orka föda barn denna gång så som det känns nu i kroppen? Så om du känner någon där ute, som du vet att har lite mycket på sina axlar just nu - räck ut din hand. Om du orkar själv, vill säga. Fråga om du kan vara till hjälp. Erbjud att laga middag. Eller hänga upp tvätten. Så små saker gör så otroligt stor skillnad!

Men nog om det!

Pott-träning: Vi har nu under denna vecka börjat pott-träna med Sigge. På vårt eget lilla vis. Hittills har pottan bara varit något vi testat ibland, men nu gör vi den till en aktiv del av vår vardag. Helt och hållet på hans villkor. Och efter vad min energinivå klarar av.

Så hur gör vi: Först och främst vill jag lyfta det här med metoder. Du har aldrig hört ordet metoder fler gånger i ditt liv, än vad du kommer göra när du blir förälder. Det finns en metod för precis allt. Och alla kategorier har sjuttiofem olika metoder, för just den saken också. Börja med napp metoden. Sova själv metoden. Äta själv metoden. Ja - så fortsätter det. Och så även med börja gå på pottan. Det finns så otroligt många olika metoder. Mest känd just nu, eller den som folk runt om oss pratar om, är 3 dagars metoden. Så jag läste på. Och insåg direkt att det var ingenting för oss. Jag tycker inte detta är något som ska stressas fram. Att man ska ställa livet på paus och lite maniskt fokusera på att få ditt barn att sluta kissa i en blöja. Så vi tar det lugnt. Vi följer med hur Sigge reagerar. Hur mycket han förstår. Och vad han själv vill. För jag är helt säker på att han kommer vara blöjfri tills han går ut nian åtminstone.

Så hur gör vi, del 2: Vi började i måndags på morgonen. Kissa på pottan (ring på toan) direkt på morgonen har vi gjort ett bra tag, men denna gång satte vi inte på en nu blöja utan satte på kalsonger istället. Det tyckte han var jättekul. En stor fördel här är att han är så med i talet - så det går enkelt att kommunicera och förklara det mesta. Vi berättade att det blir kallt i kalsongerna om det kommer kiss i dom, så det är bättre att säga till före så kisset kan komma på pottan istället. Det tyckte han också lät som en bra idé. Vi berättade även att kalsonger har vi bara på oss hemma just nu, och blöjan kommer på om vi ska åka iväg och när det är sovdags. Jag satte min mobil på 30 minuters intervaller, och frågade varje gång den ringde om han ville kissa. Svarade han nej lät jag det vara så. Inget tvångssittande på pottan alltså, ifall om att det kommer kiss. En gång kissade han ner sig på förmiddagen. Jag gjorde ingen grej av det, utan påpekade bara att det säkert var blött och kallt i kalsongerna nu och pekade på pottan. Han höll med. En timme senare sa han själv till att det var dags. Såhär fortsatte vi hela veckan. Kalsonger hemma, blöja borta. Onsdagen var vi på vift hela dagen, så då tog vi en paus. Och på fredagen var det som att det klickade. Och sedan dess har vi inte haft en olycka, peppar peppar. Två nätter nu har nattblöjan varit torr, och han har velat gå på pottan direkt när han vaknat. Vi gör inte heller någon stor grej av det när han väl kissar på pottan. En high five, påpekar vad skönt det är att kissa på pottan och sedan - det som jag tror hjälpt oss mest - klistermärket! Det är så otroligt stort för honom att få ta ett klistermärke när han är klar, och klistrar så stolt in det i sin kalender.

Vi har inte någon deadline på det här. Vi ser hur det går, och vi ser hur Sigge utvecklas. Min önskan är ju att han är blöjfri dagtid (vaken tid) när lillebror kommer - men är han inte det så är han inte det. Världens bästa råd till alla föräldrar: Ta det som det kommer. Vad det än gäller. Det ordnar sig!

Kalender är beställd från Adlibris och rekommenderas varmt!

Screenshot 2020 07 05 at 12.25.12


Oh that summertime feeling!

Skrivet av Sofia Donner 01.07.2020

Kategorier:

Bloggen: Gapar tomat. Sådär så att det nästan lämnas ett eko kvar. Men till mitt försvar så har vi fullt upp med att fånga sommaren! Jag är inne på semestervecka 2 av 6, och vi har redan hunnit med massor.

Hej förresten! Hur mår du? Har du också semester?

Midsommar: Kom och gick i goda vänner sällskap - och stekande hetta som höll i sig hela veckan efter. 

Vi: Hänger på stranden (hela tiden typ), frossar i jordgubbar, leker med vänner och har grillat så mycket så det enda jag vill ha till mat nu är pasta köttfärssås. Påminn mig i november om den där gången då jag var trött på sommarmat! Och glass. Ojojoj vad det går ner glass! En hel del SUP:ande blir det också. Ja, alltså inte sup som i vodka. Men sup som i Stand Up Paddle Board. Otroligt roligt! Jag fick en bräda i push present av Rasmus efter Sigges förlossning och hela familjen älskar den. Sigge "oooka båååt", säger han ivrigt och pekar mot brädan. I helgen var vi barnfria och åkte ut till Silverskär där Rasmus kompis hade 40 års fest. En åländsk pärla är det, Silverskär. På söndag åker Sigge till mommos stuga några dagar, och vi skall passa på att gå på dejt! Längtar så!

Push present: Vad är det för något, kanske du tänkte nu. Ja, egentligen är det nog något någon kvinna hittat på, för att helt enkelt få saker. Men det är alltså en gåva din karl ger dig efter en förlossning, som tack för att du burit och pushat ut hans barn. Jag berättade ju såklart för Rasmus att detta är en väldigt viktig gåva. Och snäll som han är så lyssnade han!

Gravid: Är jag som aldrig förr, känns det som. Hettar var inte nådig vill jag lova. Jag som annars mår som allra bäst när solen är i den fasen att man nästan kan steka ägg på sin egen kropp - ville bara krypa ur skinnet förra veckan och försvinna. Vecka 28 igår. Och nu är jag i den där fasen då det känns som man varit gravid i 2 år, och har 4 år kvar. Mitt HB låg på 117, vilket börjar bli mot det lägre hållet. Så jag gissar att järntabletterna inte är långt borta. Urk! Åderbrock på benet har jag fått också. Och du kan ju gissa att stödstrumpor är ingenting som man drar på sig frivilligt i denna värme. Neej, neej! 

Nu: Ska jag fortsätta ränna efter min 2 åring! Hur kommer det sig att barn inte blir helt knockade av värmen? Han far på i 200 han, likväl. Och efter kommer jag, flåsandes och pustandes. Vilken show grannarna får ibland alltså.. ;) Känner att detta inlägg inte riktigt höll en röd tråd, men det reflekterar min hjärna rätt bra just nu! ;)

Här: Kommer en liten bildbomd!

Screenshot 2020 07 01 at 15.14.49Screenshot 2020 07 01 at 15.14.37Screenshot 2020 07 01 at 15.14.18Screenshot 2020 07 01 at 15.14.06Screenshot 2020 07 01 at 15.13.52IMG 1321IMG 1273F0EA294F 6E3D 4875 860A BF2FF4F72FBE2IMG 0937mysig