DSC 7646 1

Tre dagar längre gravid och bröllopskänslor.

Skrivet av Sofia Donner 31.05.2020

Hej söndag - och vad som egentligen skulle ha varit min byta-vecka-i-graviditeten dag. Men på kontrollen hos Barnmorskan i måndags så flyttades jag FRAM tre dagar. Höll på att ramla av stolen. Nu kanske du tänker att 3 dagar hit eller dit inte spelar någon roll - men jösses, det gör det. Den sista månaden i en graviditet varar redan tretusen dagar. Det sista man behöver är att den då förlängs med ytterligare tre dagar till. (Nästan hyperventilerar!) Okej men nog om det. Nu byter vi vecka på tisdagar istället - vackert så. (Nej jag är inte alls bitter och tröstäter lösgodis som bäst!)

Igår: Lämnade vi av Sigge hos hans Mormor kl 9 på morgonen, och väntade ivrigt på att bli upphämtade av Granfors:arna kl 10:15. Vi hade inte en aning om dagens planer. Under vårt bröllop hade Janina ordnat en "bröllopskalender". Vi fick 12 påståenden, som vi skulle välja 12 personer till - och dessa fick sedan varsin månad att ordna något för oss under 2020. Så otroligt roligt. Dock har Rasmus olycka och sedan Corona gjort så vi flyttat januari-april till 2022 - men i Maj var det deras tur och temat var "en dag utan sociala medier". Fast dom gjorde om det till "en dag att bara vara". Det var verkligen heeeeelt underbart.

Vi tog motorbåt ut till Marias föräldrars stuga, och där gjorde vi absolut ingenting annat än åt gott i mängder, drack god dricka och bara satt i solen på altanen och pratade. Dom hade ordnat allt - och vi bara satt. Nästan så man blir tårögd bara av tanken på det. Vid 21 åkte vi iland igen och hem till dem för lite sällskapsspel. En sådär nästan fånigt perfekt dag för småbarnsföräldrar. Som vi konstaterade igår - varje gång man har barnvakt är det ju för att man ska göra något. Det här var första gången sedan Sigge kom, som vi fick en dag med noll planer, noll tider, noll telefoner att hålla koll på. Det kallas kvalitetstid i världsklass! Om du någon gång funderar på present till en vän/vänner med småbarn - here you go! 

A572660E B308 4AB6 9EAB 90FC42460002IMG 0937

Idag: Fyller min lillasyster Tyra hela 22 år. Numera mera känd som Motti Tyyhhaa i vårt hem. Grattis grattis! Hon är uppe i Vasa och studerar, så ni i österbotten kan ju hålla utkik på gatorna och ropa grattis om hon är ute och vandrar! ;)

30706612 1631772583579271 1354247340692602880 o

Imorgon: Fyller jag år. Lite fler år än Tyra dock.

 

Nu: Baka något gott till mellis idag. Vi fick med oss Sigges kusin Selma hem, och i eftermiddag kommer hans kompis Elias. Så då passar väl en rulltårta perfekt..?

Screenshot 2020 05 31 at 12.09.43


Alkoholfria drycker till sommaren.

Skrivet av Sofia Donner 29.05.2020 | 3 kommentar(er)

Sommaren närmar sig med stormsteg, och trots covid-19 och alla rekommendationer så ser jag ändå ett hopp om flera grillkvällar och mys på altanen i kvällssolen. Och till detta vill jag gärna ha något gott i glaset. Och något gott i glaset behöver inte alls kopplas till alkohol. Alternativen är massor för dig, likt som jag, inte bara vill dricka cola eller fanta.

Min absoluta favorit just nu är dryckerna från Fentimans. Speciellt Rose lemonade och Victorian lemonade. Läskande, lite söta men i lagom dos och passar lika bra till maten som till bara sällskapsdryck. Finns i de flesta matbutiker här på Åland.

imageimages

Men för dig som vill pyssla på lite mer än att bara öppna en kork, finns det massor med ljuvliga alkoholfria drinkar att mixa ihop. Gör gärna i en kanna, så du kan unna dig mer än ett glas.

Sangria rosé

600 gr vattenmelon i tärningar
2 st lime i skivor
5 dl tranbärsdryck
1 flaska alkoholfri mousserande vin

Svalan

1 burk kokosmjölk (à 400 ml)
1 förp koncentrerad apelsin- och ananasjuice (à 2 dl)
Saften av 4 pressade citroner
1,5 l sprite

Blanda kokosmjölk, apelsin- och ananasjuice samt saften från citronerna.
Ställ i frysen 1-2 timmar.
Häll över sprite, och servera!

Tropic smash

1 mango
1 ananas
100 g physalis 
0,5 dl iskallt vatten
0,33 dl fanta

Mixa frukterna med vattnet. Gärna med isbitar i.
Häll över iskall fanta.

Söderhavsdrinken

6 passionsfrukter
5 dl utspädd apelsinjuice
4 dl vatten
2,5 dl socker
5 dl mineralvatten (gärna med apelsinsmak) eller mousserat alkoholfritt vin

Koka upp apelsinjucie, vatten och socker tills sockret smält.
Rör ner köttet från passionsfrukterna, ta av plattan och låt svalna. 
Häll över mineralvatten (eller annan mousserande dryck).

Sen har vi ju såklart alla goda, underbara, drinkar så som mojito, pina colada, moscow mule med flera som är lika goda utan alkoholen. Lägg lite extra mynta i mojiton bara. Och sedan - ut i solen och njut!


Graviditet 1 vs Gravidtet 2

Skrivet av Sofia Donner 27.05.2020 | 7 kommentar(er)

Kategorier:

 Det är faktiskt stor skillnad mellan att vänta första och andra barnet. Jag hade nog föreställt mig att det skulle vara väldiga lika, men nej - inte ens i närheten. Rasmus säger att jag är "coolare" denna gång, och jag måste nog hålla med. Tröttheten har varit värre, mycket värre - men det är nog till stor del för att man inte alls kan vila på samma sätt denna gång. Men resten är nog lugnare. Jag är lugnare. 

Här kommer lite skillnader, i punktform. Känner du igen dig?

Berätta åt andra

Graviditet 1: Involverar alla väldigt tidigt. Måste ju få prata om detta, hela tiden helst.
Graviditet 2: Träffar en bekant i butiken i v 20 som tittar lite långt mot magen och då klämmer man ur sig ett "jaha den där kulan ja, jo det kommer en till."

Barnkammaren

Graviditet 1: Måste måla väggarna i en dov pastellfärg, skaffa små gulliga svindyra obarnvänliga kaniner, ljuva prints, vacker träsäng med sänghimmel och leksaker i grått och beige.
Graviditet 2: Barnkammare? Haha, ungen kommer ju så klart inte sova där på länge ännu. Ett babynest och en större dubbelsäng åt föräldrarna – klart!

Koll på graviditetslängd

Graviditet 1: ”I övermorgon går jag in i vecka 6. Häftstjälken som kommer utvecklas till navelsträng är än så länge kort och denna vecka börjar hjärtat slå.”
Graviditet 2: ”Vilken vecka är jag i? 11? 13? OJ- 14..?"

Magen kommer

Graviditet 1: Tittar och känner efter dagligen hur lilla bumpen växer. Skickar ofta bilder till familj och vänner. 
Gravidtiet 2: Det är inget skämt när BM på inskrivningen sa att magen kommer komma tidigare andra gången, och antagligen bli större. Men dethär hade jag inte räknat med. Den är enorm denna gång. Går det att dra in magen lite...?

Vila 

Graviditet 1: Man bestämmer sin egen takt. Ligga stilla hela kvällen och kolla på tv, ta det lugnt på helgen, gå på restaurang OM man någon gång har energi till det. Man kan köra graviditetskortet hemma: "Åhhh älskling, kaaan du hämta lite saft åt mig?"
Graviditet 2: Spela fotboll på gården i timmar efter jobbet, tvätta, laga mat, städa väggar från fiskbullekrig, jaga någon med en tandborste, bära runt på 16 sprattlande kilon dagarna i enda, tretimmarsläggning, vakna på natten due to någons nattskräck och mardrömmar. Vila? Vad är det och hur stavas det?

Gravidkläder 

Graviditet 1: ”SÅ kul med en helt ny garderob som framhäver magen!” Klär sig i lite extra tighta kläder för att framhäva bulan.
Graviditet 2: ”Det är inte som att jag slutat använda de jag hade förra graviditeten? Finns det andra kläder? Vänta just ja, det finns ju BH:ar som INTE är av amningsmodell. Jag minns dem vagt.”

Maten

Graviditet 1: Läser slaviskt listan från barnmorskan på saker man inte får äta. Hur mycket mjölkprodukter man ska äta per dag. Antal gram frukt och grönsaker. Har timer på mobilen för att inte glömma dom svindyra graviditetsvitaminerna.
Graviditet 2: Äh, allt är bara rekommendationer. Man ska leva också. Tobak och alkohol är helt uteslutet, resten med måtta. En bit brieost till fredagsmyset skadar inte bebisen och gör min själ glad. En varierad kost ger oss båda det vi behöver.

Cravings

Graviditet 1: Ingenting, egentligen. Var inte sugen på något och fick emellanåt tvinga i mig mat för att få energi. I slutet blev jag galet sugen på citroner, och åt 2-3 stycken varje dag.
Gravidtet 2: Hungring. Hela. Tiden. Sugen. På. Allt. Har unnat mig så mycket av allt så jag själv känner att jag måste börja skärpa mig nu. Samtidigt som detta är ju verkligen en tid i livet då man ska ge kropp (och själ) det den vill ha! Igen väldigt sugen på surt. Dricker citronvatten varje dag, sura godisremmar. Glass går också ner i massor! Ja, allt egentligen! 

Namnförslag

Graviditet 1: Går igenom alla namn som funnits sedan 1400-talet, alla franska namn, alla amerikanska, alla från Mellanöstern, alla från resten av världen. Börjar prata namn med Rasmus redan i vecka 10.
Graviditet 2: Återanvänder listan. Tar nummer två eller tre, som inte made it all the way första gången. Inser att barnet nog kommer vara namnlöst första 2-3 månaderna.

 Planering inför föräldraledighet 

Graviditet 1: Åh. Jag går på mammaledigt 11 mars kl 15:00. Det ska vi fira! Mammagrupp! Öppna förskolan! Babymassage! Babysim! Dagliga långa promenader! Fika med andra mammalediga vänner! Netflixmys under amningen!
Graviditet 2: Mammaledigt? När? Va? Augusti, femtonde? Tjogonde? Eller var det kanske sista? Hahaha, vi börjar med att alla barnen och jag själv kommer ur pyjamasen på morgonen. Resten är en vinst.

Köpa saker

Graviditet 1: Testar 10 olika barnvagnsmodeller i butiken. Googlar och har sig. Har det mesta klart innan vecka 30. 
Graviditet 2: HUR kunde vi spendera så mycket pengar första gången..!? Tips: Köp så mycket som möjligt begagnat. Det är en galen skaffa-barn-konsumtion där ute.

Fosterrörelser 

Graviditet 1: Berättar om typ varje fosterrörelse för Rasmus, mamma, vänner. Känner efter med handen och väntar med spänning på nästa. Vill ha Rasmus hand på magen hela tiden så han också får känna.
Graviditet 2: Ropar "Nej unge, var stilla!" till magen 20 gånger per dag.

BB-väskan

Graviditet 1: Mjukt toapapper, ljusa små kläder i ekologisk bomull förtvättade med parfymfritt tvättmedel. Filtar. Godis. Mjukisdjur till bebisen. Schampo och balsam. Hudkräm. Tror jag till och med hade med mascara. Använde 20 % av det vi hade packat med.
Graviditet 2:  MASSOR med godis och något ombyte till mig. Och kläder till bebisen till hemfärden, man är ju ändå bara hud mot hud på BB.

Förlossningsbrev 

Graviditet 1: Tre A4-sidor med tydliga instruktioner om när epidural ska sättas in, lustgas ska fram, sätt som barnmorskan ska bemöta oss på och hur många som får vara i rummet. 
Graviditet 2: Det blir som det blir, är öppen för allt, det löser sig nog.


Vecka 23 och hjärtultraljud.

Skrivet av Sofia Donner 25.05.2020

Kategorier:

Hej och välkommen, graviditetsvecka 23. Vi byter på söndagar, så min tanke är att få igång ett söndagsinlägg framåt med graviditetsuppdateringar. Skulle ha börjat igår, men hej livet på landet - vårt internet låg nere från 06-23. Längtar tills vi drar igång elen i nya delen av huset, då får vi även in fiber samtidigt. För jag vet inte om det är alla tallar eller alla rådjur runtomkring oss, men något stör wifi signalen någe enormt i alla fall.

Okej - vidare.

Idag: Skall jag till barnmorskan. HB värdet, urinprov, mäta magen och lyssna på det lilla lilla hjärtat. Och på tal om att lyssna på hjärtat - hur gick hjärtultaljudet förra måndagen? Weeell, nackdelen med att bo på en ö och inte ha all kompetens på plats. Speciellt inte i coronatider. Vi måste vänta ytterligare en vecka, för då har dom en speciallist här. Så vi håller andan lite till och tänker på något annat så länge.

Helgen: Har gått fort, alldeles för fort. Vi har i stort sett varit ute från morgon till kväll. Och jo  - så har vi köpt syskonvagn, begagnad och i superbra skick.

Vecka 23

Så hur mår jag? Helt okej faktiskt. Har en nerv i kläm i höften som bråkar lite, men det ska väl ge med sig. Känner att det nog är bebis som ligger lite tokigt ibland och kommer åt nerven. Än är han inte så stor så man kan flytta på honom. Minns att jag verkligen älskade det med Sigge, när bebisen blev så stor i magen att man kunde buffa undan den när den låg tokigt. Gissar att mitt HB börjar gå ner lite nu också, för blir lätt yr och känner mig lite vit i hyn - trots många timmar ute i solen. Så gissar att järntabletterna inte är långt borta nu.

Så hur mår bebis? Bra, tror jag. Väldigt (!) mycket mer aktiv i magen än vad Sigge var. Och då menar jag jättemycket. Det gör mig lite nervös inför framtiden, haha! Får mer info om status idag hos BM. Enligt appen väger bebis ca 0,5 kg och är 20 cm lång. Har inte börjat få sammandragningar än, vilket är väldigt tacksamt! 

Så hur mår den blivande tvåbarnspappan? Bara bra! Han tar detta med full ro och har fullt upp med bygget och Sigge.

Funderingar: Vi har börjat pratat om att vi måste börja prata lite med Sigge om att vara storebror, och bebis i magen snart. Jag är ju väldigt mycket för böcker - och man märker att Sigge suger åt sig mycket när vi läser, så ska leta upp någon bra vi kan köpa hem. Har du tips tar jag tacksamt emot.

Veckans mage: Inser nu att vi inte har en enda vettig spegel i huset. Måste fixa en fota-magen-vettigt spegel till nästa vecka.

93E93A47 C324 4872 B85A AB8C5F33832E2

Denna vecka: Är jag på kurs (distans såklart), men kommer sitta långa dagar på kontoret. Så har förinställt ett kul inlägg där jag jämför förra graviditeten med denna. Vem kunde tro att det faktiskt är en enorm skillnad att vara gravid andra gången..?

Nu: Ha en jättefin start på veckan. Ser ut som värmen verkligen är påväg också, yey!


E-meal och helgen som kom och gick.

Skrivet av Sofia Donner 18.05.2020

Hej måndag! Och hej kära du - hoppas veckan startat bra.

Denna vecka: Är det kort vecka! Röd dag på torsdag - och fredag har jag tagit ut en övertidsdag. Mamma har Sigge över natten torsdag-fredag så jag ska ta igen lite väl behövd vila på fredag morgon. Längtar!

I lördags: På förmiddagen åkte vi ut till Sigges farmor och farfars stuga. Men HUJ vad kallt och ruggigt det var. Vi var i princip vinterklädda men frös ändå. Det får nog bli lite varmare innan vi åker dit och hänger lite mera. Hoppas värmen är runt hörnet..

IMG 0762IMG 0759

På kvällen åkte vi över till Lynn med familj och testade nya åländsk appen e-meal. Lika som Foodora, ungefär. Jag älskar foodora och använder alltid den appen när vi är i Åbo - så det är jättekul att något liknande kommit hit. Än så länge rätt få restauranger med, men vi hoppas att det snabbt ökar på nu när dom får börja öppna igen. Vi testade thai-mat denna gång.

IMG 0772

Söndag: var ju årets mest märkligaste väderdag. Efter en solig och jättefin förmiddag bestämde vi lek-dejt på stugan med Sigges kusiner. Vad händer då? Hagel följt av ösregn. Meeen, vår mamma är inte någon som tycker det är okej att sitta inne bara för att det regnar - så alla fick snällt dra på sig regnkläder och gå ut ändå. Om barnen älskade det? Åhh jaaa. Det är nog bara vi vuxna som glömt bort att man inte smälter bort i lite regn. På tal om bananer, kolla mammas tulpaner. Otroligt vackra. Fick inspiration till en tuplan-rabatt här hemma.IMG 0775

IMG 781

Idag: Ska jag till gyn på ultarljud. Skall faktiskt på ett extra hjärt-ultraljud, då läkaren på det strukturella ultraljudet inte kunde se om allt var okej. Jag är faktiskt inte lika stressad över det som jag trodde jag skulle vara - men det ska bli väldigt skönt att få det gjort. Jag återkommer imorgon om hur det gick, och vad dom sa.

Nu: Starta arbetsdagen. Ha en jätte, jätte, jättefin dag! Och GRATTIS PETRA på födelsedagen!


När Sigge kom till världen: Förlossningsberättelse

Skrivet av Sofia Donner 14.05.2020 | 1 kommentar(er)

Med en kommande förlossning i sikte så går en hel del tankar till förra förlossningen, helt naturligt. Vi kommer ju även denna gång skriva ett förlossningsbrev - och nu är jag mycket mer säker på vad jag vill, och vad jag inte vill. Skall dela med mig av mina tankar inför detta förlossningsbrev lite senare.

Så hur gick förlossningen med Sigge till?

Såhär: Eftersom jag tar blodförtunnande sprutor under hela graviditeten, och sista månaden då blodproppsrisken ökar måste ta dem 2 gånger per dag, så ville de på gyn-avdelningen inte att jag skulle gå över tiden. (OK, ingen vill gå över tiden!) När det var 2 veckor kvar och han inte alls visade tecken på att vara redo på att komma ut (hade lagt sig med huvudet neråt, men inte stabiliserat sig än) så fick jag order om att börja jobba lite för det - gå långa promenader och sitta på en pilatesboll dagligen med lite övningar.

En vecka före BF (beräknad födsel) kom, och fortfarande inget tecken på start. Jag fick då min första hinnesvepning. För dig som nu sitter som ett frågetecken (likt jag var då) och undrar vad det är för påhitt - googla. Jag är så dålig på medicinska termer och förklaringar, så det skulle bara bli fel. Hur som helst. Hinnesvepningen fick slemproppen att lossna. Och i de flesta fall betyder det att förlossningen är nära. Men ingenting hände. In på ny kontroll efter ytterligare 3 dagar - bara 1 cm öppen. Ny hinnesvepning. För er som inte gjort en - det tar inte alls ont. Tyckte jag i alla fall. Efter denna började jag få täta sammandragningar, som slutade efter en dag. Nu började jag bli lite frustrerad också. Slemproppen hade gått. Och jag hade fått två hinnesvepningar. Jäkla unge - ut med dig nu!

När BF kom fick jag ytterligare en hinnesvepning. Jag var lagom peppad, men NU skulle det ta sig sa dom. Men nej. Inte ens en värk. Två dagar efter BF gav dom upp och bestämde att det blir igångsättning. Jag hade hela tiden begärt att dom så långt som möjligt skulle undvika en igångsättning, då jag hade hört riktiga skräckhistorier om långa långa förlossningar med intensiv smärta. Men nu var det alltså dags. Vi fick checka in på BB på kvällen, och igångsättningen skulle ske morgonen efter. Det var en märklig känsla att köra in till BB och veta att nu ska vi föda barn, utan att ens ha en liten värk eller något. Väl incheckade så fick jag en status-koll (2 cm öppen) och så preppades jag med kanyler färdigt inför morgondagen. Sedan fick vi ta en lugn kväll ifred på vårt rum. Vi såg på film, åt godis och var nervöst förväntansfulla. Vi hade blivit väl informerade om att en igångsättning kan ge en väldig utdragen förlossning – och vi skulle räkna med att det kan ta upp till 48 timmar. Så sömn kändes högt på priolistan. Det kändes ju inte jätteroligt just då, men vid den punkten vill man bara ha ut ungen.

Nästa morgon väcktes jag kl 06 med order om att äta en riktigt stadig frukost, och sedan ta första pillret för igångsättningen. Jag skulle få 8 stycken totalt, varannan timme. Efter det skulle de antagligen föra in en ballong som sakta fick ”jobba på” med att vidga upp allt där inne. Och mellan tabletterna skulle jag promenera runt, men lugnt, då vila också var viktigt.

Första tabletten gjorde ingenting. Vi gick runt sjukhuset några varv och satt ute i morgonsolen och fikade. Det var 25:e april, och det var otroligt varmt och soligt väder. Vi åt varsin glass också. Tablett nr 2, kl 8, började ge lite mer effekt. Sammandragningar kom som inte gjorde ont, men som gjorde det svårt att gå. Vi bytte promenaderna mot att se lite serier istället. Tablett nr 3, kl 10, ökade sammandragningarna ännu mer. Nu kändes dom verkligen, men inte så att det gjorde ont-ont. Mer som en irriterade mensvärk. Eftersom min kropp reagerat väldigt snabbt på tabletterna så bestämdes det att det var dags för gyn undersökning innan sista tabletten. Så lite före 12 kom läkaren. Jag var nu nästan 4 cm öppen. De bestämde att skippa tabletterna och istället direkt ta hål på hinnorna så vattnet skulle gå. Så order om att äta en stadig lunch och sedan gå till förlossningssalen till kl 13. NU slog spänningen och nerverna in. Gå till förlossningssalen betyder ju att nu ska det på riktigt födas barn. Helt galet!

Vi hade bett våra familjer och vänner (de som visste att vi åkt in för igångsättning) att låta oss vara under förlossningens gång - att vi ringer när bebisen är ute. Det var ett väldigt bra beslut. Vi hade båda våra mobiler avstängda och fokuserade på här och nu, varandra och vad som komma skall.

Sista bilden på magen, innan vi gick mot förlossningsrummet.IMG 20180425 114045

Kl 13 stack dom hål på fostervattenhinnan. Det kändes inte alls (jag var jättenervös före!) men OJ vad märkligt det kändes när det verkligen FORSADE varmt vatten ner längs benen. Jag började skratta som en dåre. Jag fick gå i duschen och skölja bort allt (det kom ju en del blod också) och fick sedan ta på mig förlossningsrocken. Barnmorskan (BM) lämnade rummet och meddelade att hon kommer och tittar till oss med jämna mellanrum, men att vi skulle vila. För vi hade en lång väg framför oss.

Men tji fick hon. Redan efter 10 minuter gjorde värkarna så ont att jag inte kunde ligga ner. Jag sprang runt i rummet och försökte hitta ett sätt att andas på. Värkarna kom tätt, jätte tätt, så det kändes som jag aldrig riktigt fick luft. Rasmus ringde in BM som var förvånad över hur snabbt det hade startat. Hon hjälpte mig in i duschen och där blev jag på golvet, jag vet inte hur länge. Det varma vattnet mot magen var det skönaste jag någonsin hade upplevt. När hon ville ha upp mig därifrån och till sängen för att kunna checka mitt öppningsläge minns jag att jag totalt vägrade! Som en trotsig 3 åring!

Väl i sängen var värkarna helt galna. Det går inte att beskriva smärtan för det är ingenting man någonsin upplevt tidigare. Jag var 5 cm öppen, och bad om epidural. Nu var klockan 14. BM preppade allt, ringde narkosläkaren och 14.30 var han på plats. Och här börjar det gå åt skogen. Han vägrar ge mig epidural. För BM som gav mig första pillret på morgonen, hade även gett mig min blodförtunnande spruta. Och han kunde inte ge epidural om man hade det i blodet, med risk för blödning i ryggen. Kl 17 tidigast sticker jag henne, svarade han och gick. Och jag bröt ihop helt. Tårarna bara sprutade. Jag var helt otröstlig och bad Rasmus att ta mig därifrån. 2,5 h till med denna smärta!? Gyn-läkaren kallades in och hon gav förslaget att jag skulle få en medicin som stoppade förloppet – så vi kunde vänta tills kl blev 17. Men något inom mig kände att aldrig i livet, ungen ska ut, här stoppas inget. Så jag och min man bestämde att vi kör ändå. Vi fixar detta!

Jag fick full styrka lustgas och var så hög som man bara kan bli. Jag skrattade, grät och pratade om älgsoppa. Lustgasen är märklig, den tar ju inte bort smärtan med den gör så att man inte orkar reagera på den. Kroppen lixom bara tar det och huvudet hänger inte med. (Jag minns ingenting från kl 15-17 typ).

Under dessa timmar hade Sigge fått en liten skruv in i huvudet (igen, saknar helt kompetens gällande medicinska termer) som höll koll på hans puls och värden. Tydligen hade jag ”farit runt” alldeles för mycket för att CTG remmen runt min mage skulle hållas kvar.

När kl väl blev 17 och narkosläkaren kom upp igen så kände jag en lycka jag aldrig känt tidigare. Jag var så jäkla slut av att ha kämpat mig igenom varje jäkla värk utan smärtlindring. Det gjordes först en undersökning igen. Och här kom nästa chock. Jag var 9,5 cm öppen – och det var ingen idé att ge mig epidural nu för jag skulle strax börja krysta. NI SKOJJAR, skrek jag, och ville kasta ut varenda en. Barnmorskan frågade om hon fick försöka töja ut den där sista 0,5 cm – och jag sa jo, gör vad som än krävs. Men om ni får den frågan – säg nej. Det gjorde absolut allra ondast på hela förlossningen! Jag trodde mitt hjärta skulle stanna!

Men, väl 10 cm öppen så var det bara att vänta på krystvärkar. Kl var nu ca 17:30. Men dom kom inte. Inget mig emot, för nu hade jag typ ingen smärta alls. Bara ett tungt tryck neråt som inte var någonting i jämförelse med det jag tidigare hade känt. Jag kunde andas för första gången på 5 timmar. Jag kunde prata. Kanske till och med skratta lite.

Vid 18 bestämde dom sig för att lägga in värkstimulerande dropp. Ingenting hände. Jag tror jag lyckades sova lite här också. Vid 18:45 fick jag en dos till. Nu började det jobba på lite. Och kl 19 var jag helt säker på att jag skulle bajsa ner mig! BRA, ropade vår FANTASTISKA BM, nu kör vi. Och så började krystningsfasen. Värkarna kom ganska glest i början. Och HERREGUD vilken smärta. Jag bad dem flera gånger lägga is mot min fiffi för det kändes verkligen som den brann! Det rev och brände och jag var livrädd för att spricka – för det kändes hela tiden som jag skulle göra det. Vid 19:30 frågade BM om jag ville känna på min sons hår, för det var vid öppningen nu. Jag var så slut, så trött så trött så trött, men sträckte ändå ner handen. Och det var det BÄSTA jag kunde göra. Vilken KRAFT det gav, att känna sitt eget barn påväg ut. Jag fick helt ny energi, och 20 minuter senare hade jag honom i min famn. Sista krystvärken sa det verkligen bara PLOPP och jag såg hur han flög ut. Det var MAGISKT!!

Så, vad som skulle varit 48 timmars igångsättning blev inte ens 8 intensiva, helt galna, timmar. (Man räknar tydligen från när vatten går/tas). Även fast det var FRUKTANSVÄRT att inte på epidural så ser jag tillbaka på min förlossning som enbart positiv och fin och rolig! Jag klarade att föda barn utan smärtlindring. Med ett jäkla stöd från min man, vår BM och med egen pepp så gick det. Teamwork var verkligen allt! Och det gick bra! Jag längtar till nästa! Fast nu hoppas jag det sätter igång av sig självt, så jag slipper alla piller..

Ps - lustgas är magiskt!!

Jag slapp spricka också, vilket var så så så tacksamt. Efter att Sigge kommit ut fick jag ligga kvar medan vi väntade på att moderkakan skulle komma ut. BM drog och rev lite i navelsträngen, och efter ca 30 minuter kom den. Jag fick frågan om jag ville se den, men tackade nej.

Det jag ångrar med förlossningen är att vi inte tog några bilder. Det kan göra mig lite ledsen idag. Så till denna gång har Rasmus fått i order att ta bilder, och filma små klipp.

Upp på pappas bröst medan moderkakan kom ut. Bara några minuter gammal.IMG 20180425 222628

Tips: Jag hade läst boken "Föda utan rädsla" innan - och den innehåller MASSOR med tips, övningar och tankesätt som verkligen hjälpte mig under förlossningen. Rekommenderas varmt! Även till dig som inte specifikt är rädd inför förlossningen så ger den otroligt bra tips och råd. Vi gick ju en del förberedande kurser, men med facit i hand kunde vi skippat dem och klarat oss på denna bok. Rasmus läste den också.

Anteckning 2020 05 11 151446


Att kissa på en sticka.

Skrivet av Sofia Donner 12.05.2020 | 3 kommentar(er)

Kategorier:

Först av allt: Stort tack för all kärlek på förra inlägget. Det är alltid lite nervöst att berätta något så personligt och så stort. Men när jag kikade in på söndag kväll blev jag varm enda ner till tårna.

Det har ju nu gått en ganska lång tid sedan vi själva fick reda på detta. Att vi skulle bli fyra i familjen. Och det var en rätt stor överraskning för oss. På nyårsafton bestämde vi oss för att i år, 2020, är det dags att börja försöka få ett syskon åt Sigge. Vi hade fått ännu ett missfall under hösten. Några dagar efter vårt bröllop faktiskt. Ett väldigt tidigt, och inte planerat. Men det hade väckt en liten längtan i oss, att vi kanske kan bli en till i familjen en dag. Men facit i hand, med tanke på vår historia, så hoppades vi att vi mot hösten i alla fall skulle bli gravida. Föga visste vi att plusset på stickan skulle komma 18 dagar senare. Och jag minns det som igår. Det var en lördag, och vi hade Sigges kusin, och bästa vän, Selma här över natten. Barnen låg i soffan och såg på en film och jag släpade in Rasmus i badrummet och tryckte upp min nerkissade sticka i ansiktet på honom. Vi sade inte så mycket mer, det var varken glädjerop eller sorg - båda visste ju att ett plus på en sticka inte innebär att vi når vårt mål.IMG 8983

På söndagen ringde jag ändå till sjukhuset. Eftersom jag på grund av hög blodproppsrisk måste ha blodförtunnande sprutor genom graviditeten så behövde jag få dem utskrivna. Älskade, hatade, spruta. Över 300 stycken blev det under och efter graviditeten med Sigge. Jag känner en tacksamhet för att dom till stor del är orsaken till att det är möjligt för mig att bära ett barn. Samtidigt som jag känner en sorg över att behöva ta dom. Medlet svider, det blir fullt med blåmärken över hela magen och det tar på psyket att varje kväll bli stucken. Men det är väl en väldigt liten detalj i det hela. För att få dessa utskrivna så bekräftas graviditeten först med ett blodprov. Ingenting dramatiskt här, på söndag kväll stack Rasmus mig första gången och resan var igång.IMG 0702

På måndagen var det dags att ringa gyn. Eftersom jag haft väldigt oregelbunden och lite märklig mens sedan graviditeten med Sigge så kunde vi inte riktigt räkna ut hur långt gången jag var. Jag fick ett väldigt tidigt ultraljud två veckor framåt för att reda ut det. Där fick vi mer svar - allt såg bra ut och 30 september skulle bebisen titta ut. Jag kan berätta att under dessa 2 veckor, fram till första ultraljudet, så tog jag ett graviditetstest varje dag. Först för att kunna lugna mig i att sträcket blev starkare. Och sedan kunna lugna mig i att sträcket inte blev svagare igen. Galenskap, kanske man kan tycka. Överlevnad, kallar jag det.

Det var mycket tankar som rörde sig i huvudet. Jag hade ju bara hunnit vara tillbaka på jobb 2 veckor när vi fick reda på detta. Gick det för snabbt? Var jag redo att knappt ha hunnit få "mitt" liv tillbaka - innan jag återigen skall ställa om och vara mammaledig. Detta betydde att Sigge skulle vara 2 år och 5 månader när syskonet kom. Var han för liten? Han får ju inte gå kvar på dagis om han är under 3 år. Skulle jag orka? Vi visste ingenting om Rasmus arm och sjukskrivning heller. Skulle den hinna läka, eller skulle han vara sjukskriven då ännu. Läkarna hade ju sagt upp till ett år. Hur skulle vi då klara oss ekonomiskt?

Vi kände båda en enorm osäkerhet på alla dessa frågor - och om detta ens skulle gå vägen eller inte, så vi valde att hålla det helt för oss själva. I alla fall i början. Det kändes väldigt skönt också att få landa i detta, bara vi. Vi bestämde att vi berättar för vår närmaste familj när (och om) vi når vecka 8, och passligt nog skulle detta vara på Alla hjärtans dag. Men mer om det lite senare. För mycket hinner hända på väldigt kort tid.


Miraklet i min mage.

Skrivet av Sofia Donner 10.05.2020 | 2 kommentar(er)

Vad är finare än att på själva morsdag äntligen berätta denna spännande, lyckliga, livsomvälvande nyhet för er. Att tre skall bli fyra. Att Sigge ska bli storebror. Att jag har fått den otroligt stora förmånen att få bära ännu ett barn.EC8F8753 7ECC 46DB BDAA BB387F67FD37

Att få bli din mamma
är föralltid min största tacksamhet
Du har inte mitt hjärta
Du är mitt hjärta

Att få bli er mamma
är föralltid mer än jag trodde livet kunde ge
Ni har inte mitt hjärta
Ni är mitt hjärta

8242E68E 6400 4D3F BC07 AF07E6A83639

Idag går jag även in i vecka 21. Halva vägen är nådd, och vi kan nu börja blicka mot målet. Varför vi väntat såhär länge med att berätta för er - och för de flesta andra - kommer jag dela med mig av (öppet och ärligt) i ett eget inlägg. Allt som hänt i graviditeten - från plusset på stickan till idag, kommer ni också få ta del av. Bebisen kön. Våra förslag på man. Planering inför ännu ett barn. Allt kommer komma som egna inlägg inom den närmsta tiden.

Så nu vet ni varför det gapat lite tomt. Varför jag inte varit så personlig. Det har varit otroligt svårt att skriva inlägg här, när det största och viktigaste inte känts okej att nämna. Men nu är vi här. Vår resa tillsammans från och med idag och framåt kan börja. Jag hoppas du vill följa med. Lära känna denna nya, spännande och lite nervösa, del av vår tillvaro. Jag lovar dig öppenhet, ärlighet och äkthet. För även om jag är så tacksam att jag inte riktigt kan ta in det, att få vara gravid en gång till, så är det inte alltid rosa moln och röda rosor. Som ni redan vet. Men mer om det sen. Nu stannar vi i just denna stund. Nu njuter vi. Nu firar vi morsdag.

Stor kram!


En nyhet är på kommande!

Skrivet av Sofia Donner 07.05.2020 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Jag vet - min blogg har de senaste månaderna varit väldigt tråkig. Antingen har den gapat helt tom, eller så har det kommit några sporadiska, osammanhängade, inlägg nu och då. Jag skäms lite. Men till mitt försvar - jag har en idé. En plan som jag jobbat på. Bloggen kommer att bli mer nishad (stavar man det så) - och det mesta är äntligen klart! 

Så håll utkik i helgen. Då berättar jag allt! Och från måndag kör vi igång. En helt ny, mer personlig, blogg med ett klart och tydligt tema. Jag hoppas du kommer hänga med!

 

under construction icon on white background under vector 19719079


Bygget: Loftvåningen

Skrivet av Sofia Donner 06.05.2020 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Nu var det en evighet sedan jag uppdaterade om läget på bygget. Tyvärr kom ju covid-19 utbrottet väldigt olägligt. Okej, det kom olägligt för hela världen. Men all vår badrumsinredning blev på svenska sidan, precis då gränserna stängdes. Vi har nu gett upp hoppet om att komma över dit inom en snar framtid, och gjorde en beställning från IKEA istället som borde komma om ett par veckor. Hoppas! Vi har dock specialbeställt handfatet, som är fast hos våra vänner i Uppsala - så det måste lösas än. Men skam den som ger sig!

Under tiden har vi fokuserat på el och annat (i mina ögon) tråkigheter. Förutom loftet som strax är klart. Jag är så nöjd så nöjd så nöjd. Vi valde en petrolblå färg som bas i rummet (Rasmus favoritfärg) och matchade den med en grå tapet med palmblad i, som ger rummet lite liv och rörelse. Vad tycker du?

Detta rum kommer fungera som vårt sovrum medan vi renoverar övre våningen på gamla delen av huset. Efter det blir det ett TV-rum.

IMG 0481

Golvet här kommer lackas i en lite mörkare nyans.

IMG 0480

Här ser du hur tapeten möter fond-färgen. Love it!IMG 483

Tapeten up close.IMG 0483

Bild tagen innifrån rummet och mot trappan. Stolpen kommer lackas i samma färg som golvet. Här ser du hur tapeten möter den gråa tränpanel som vi har upp genom trappan. Dörrhålet går in till Sigges rum, som sen blir gästrum när vi flyttar in i gamla delen igen.

IMG 0484