Höstsmaker som värmer
Efter några våta timmat i skogen var det skönt att få
sätta sig till dukat bord.
Gumman gjorde sin köttfärslimpa.
Köttfärslimpan innehåller också en påse Fransk löksoppa och ett par ägg.
Några frusna tranbär som topping tillsammans med den egna vindruvsgelén.
Några skivor picklade äppel.
Och en vinägrett på på olja, vinäger och dijonsenap med smal av valnötter.
Smaker som värmer i höst.
Tips som räddar middagen
5 tips som räddar middagen
Känns det bekant att stå där med en nyöppnad flaska vin som smakar för strävt? Eller för surt?
Jag vet, har källaren full med trevliga överraskningar.
Att hitta den perfekta drycken till festmåltiden är inte alltid lätt och ibland uppför sig drycken inte som det var tänkt.
Med några enkla knep kan du minska strävheten i rött vin,
göra ett öl mindre beskt och hitta vin som passar till kryddhet mat.
Källa: Systembolaget och egna erfarenheter.
1. Salt gör vinet mindre strävt
Det röda vinet du köpt visar sig vara alldeles för strävt.
Paniken växer – vad ska du göra för att rädda situationen nu?
Ingen fara.
Säg bara åt gästerna att ”gärna ta lite extra av det goda flingsaltet som står på bordet.”
Vips, så smakar vinet inte lika strävt längre!
2. Sött + salt = sant
Läsk till chips? Lakritsbåt och en hallonbåt i munnen samtidigt?
Ja, det händer något magiskt när salt och sött kombineras.
Färska skaldjur och ost med sälta får ett lyft av lite sötma i drycken.
3. Känns vinet för surt? Balansera med citron.
Vad gör man om det vita vinet till maten känns på tok för friskt, ja nästan surt?
Förklaringen är förmodligen att rättens syra är för låg eller helt enkelt saknas.
Ett enkelt knep är att möta syran med syran genom att pressa lite citron över maten
eller stänka på lite vinäger. Då kommer vinets fruktsyra plötsligt att upplevas som mer balanserad.
4. Chili förstärker syra, strävhet och beska
Heta rätter med chili ihop med torrt, vitt vin brukar få vinet att smaka surt
och maten att kännas brännande het. Öl med hög beska blir beskare ihop med chili
och ett rött vin kommer att bli ännu strävare – samtidigt som hettan i maten ökar.
Till het mat, servera vitt vin med lite sötma eller öl utan beska – då mildras den brinnande munkänslan betydligt.
5. Söt dessert vill ha söt dryck
Det är en vanlig missuppfattning att söta rätter ska balanseras av dryck utan sötma.
Men gör man det kommer vinet att smaka surt, bittert och förlora all frukt.
Välj alltid en minst lika söt dryck till söta efterrätter – då blir sötman alldeles lagom.
Sjöfågel och oxrullad
Vilken kväll vilka smaker, jag är lyrisk.
Råkade få tag i två bröstfiléer av kricka (en andfågel), skjuten i Malax.
Oxrulladen inlindad i bacon stektes, de två små kricka filéerna stektes snabbt endast i salt och peppar.
Såsen blev en improvisation.
En hackad lök, en rejäl knippe timjan, rödvin, soya,
en skvätt Martini Rosso (hade ingen sherry), peppar och salt.
Då allt hade puttrat en stund silade jag såsen och satte i rulladerna
och ett näve tranbär.
Krickan fick ligga i foliepaket.
Pressad potatis, broccoli och en sallad.
Himmelskt! Tur man har några påsar kricka till i frysen.
Till efterrätt blev det chokladtårta. Inte Maxmo hembageri utan Wasa Konditoris egna.
Smaklig och god tillsammans med ett gott rödvin.
Instagram 10 år/UffesKitchen
I dag då Instagram fyller 10 år ville jag kolla hur min första bild såg ut.
Inte oväntat var det en bild på mat, tagen mitt i natten.
Men min resa på instagram började 10.8.2013
Skogen levererar
Skogen slutar inte leverera. Hittade ett nytt kantarell ställe i förra veckan.
I dag skulle vi plocka lite till kvällens middag, vips så står ännu en ny familj framför oss.
Får trattkantarellen växa ifred kan den bli rejält stor.
Dagens skörd efter ca 20 minuter.
I kväll blir det kyckling i ugn med en gräddsås med trattkantareller.
Dragonen intill växthuset ser också pigg ut
så det blir också fransk dragon i såsen.
Senare samma kväll
Det blev baconlindad kycklingfilé fylld med paprika och mjukost.
Trattkantareller i gräddsåsen med dragon.
Årets egna gelé på vindruvor, sallad, klyftpotatis
och egna inlagda äppelskivor.
Mums!
Musselfredag
I dag hade Fiskdisken musselfredag. Då måste man bara passa på och
shoppa lite fredagsgodis.
I kassen dök det ner hjärtmusslor, mandelmusslor, grönmussla och knivmussla.
Hackad lök, vitlök, lite persilja, en tsk tomatpuré och lite salt. Allt fick ett snabbt hopkok så löken blev mjuk.
I med musslorna, inte grönmusslan den var förkokt.
Råkade ha en skvätt Dino italienskt vitt vin som passade bra till. I med det.
Under tiden kokades också lite svart pasta.
Då musslorna öppnat sig (efter några minuter) och pastan var klar, hälldes allt i en stekpanna.
Blandades med kapris och ruccola. Lite citron över
och ett par drag med pepparkvarnen samt en nypa flingsalt.
Nami, nami...
Några närbilder.
Höstsmaker till middag
I kväll fick vi till en rejäl höst smak på middagen.
Grunden är en grillad kyckling och nyupptagna potatis.
Potatisen gjordes som ugnspotatis med kryddor.
Kycklingen som vanligt med curry, olja, soja, peppar och salt.
Gräddfilsåsen också med lite curry, vitlök, citron, salt och peppar.
Men i dag fick vi också avnjuta egna inlagda äpplen med kanel och
gårdagens skördade vindruvor so hunnit bli gelé.
Tusan vad gott!
Dessutom ville guman överraska med de sista äpplena från trädet.
Äpplen, kanel, sirap, smör, mandel och vanilj.
Jag tror jag går av!
Nu en liten Larsen Cognac VSOP till och kvällen är hemma.
Rostad lax
I kväll kände vi inte för någon mega stor och tung middag.
Men hade köpt nåt som kunde ha blivit en bra förrätt.
Nu fick det bli huvudrätten i stället.
Vid Fiskdisken gick den under ”Sotad lax”. Två mindre bitar laxrygg
med en rubb.
Ett lätt grönsallad till med sallad, ruccola, tomat, gurka,
några handpillade räkor, kokt ägg, tomat och en dressing med senap, olja och vinäger.
Lite snabbt picklad rödlök och en äppel/ingefära sås från Fiskdisken.
Några stekta trattkantareller ovanpå fisken.
I salladen finns också lite kall svartpasta.
Gott, sååå gott.
Postvägen över öriket
I början av veckan färdades jag genom en del av den gamla postvägen i Åland.
Under Sveriges stormaktstid 1611-1721 gick den historiska Postvägen från Stockholm till Åbo och vidare
till Sankt Petersburg tvärs över Åland med början 1638 under drottning Kristinas regim.
Åland var då en del av det svenska riket. När posten började fraktas direkt mellan städerna 1910
var Åland en del av det ryska imperiet.
De åländska bönderna var skyldiga att sköta transporten av post och resande över havet samt
att ställa upp med hästar, logi och mat på vägen. Posten skulle fram under alla årstider och väder.
T. ex. lilla Brändö kommun bestod då av sex hemman och de skulle sköta om rutten i tur och ordning.
Om man hörde posthornet ljuda skulle man fortast möjligast göra sig klar för avresa.
Vägrade man eller dröjde, straffades man med fängelse. Och andra sidan så hade bönderna
fina privilegier (ex skattelättnad) så länge man skötte sig. För bönderna i Grisslehamn
(Sverige) och Storby (Åland) blev denna uppgift extra hård då dessa hade uppgiften att föra posten
över Ålands hav, vilket många gånger var en mycket riskfylld färd, framför allt vintertid, där många miste sitt
liv för ett brevs skull. Storby kallades också under en lång tid ”Änkornas by”. Vid ett tillfälle omkom alla
som deltog på Brändö och 13 barn blev föräldralösa.
Det är gamla områden vi rör oss i.
Den nuvarande Brändö kyrka invigdes år 1893 men ”kapellet på Brändö” omnämns redan år 1544.
Längs vägen fanns stenkummel på bergen, som visade postbåtarna vägen,
medan kilometerstolpar vägledde de resande på land. Transporten över Ålands hav ersattes
på 1850-talet av ångbåtar men i vissa delar av skärgården fortsatte verksamheten ända till 1910.
På Åland finns idag den gamla postvägen markerad med röda postvägsstolpar
liksom i gamla dagar. Idag finns informationsskyltar på intressanta platser vid den 65 kilometer
långa vägen genom nio åländska kommuner.
Efter avfarten till Finström passerar man en välbevarad stenbro i Bjärström. I Jomala Gölby fortsätter
man norrut över Färjsundsbron mot Saltvik. I Haraldsby fanns också en hamn och en avrättningsplats,
där åländska kvinnor brändes som häxor på 1660-talet. Längs postvägen vidare passerar man Kastelholms slott
i Sund vilket var maktens centrum under den svenska tiden.
Huvudpostkontoret flyttades till Bomarsund i början av den ryska tiden,
innan Mariehamn grundades 1861. Vid huvudvägen kör man bredvid husgrunderna i Skarpans
vidare mot huvudfästet och den gamla postbryggan, varifrån posten förr roddes till Vårdö.
På vägen från postbryggan i Vargata vidare mot Hullviks hamn i Vårdö ligger
flera stora skeppargårdar. Postvägen gick sedan över vattnet till Marskil i Kumlinge, där Sankta Anna kyrka
och Hermas museum hör till sevärdheterna.
Posten
Den dåtida posten var en så kallad budkavle eller budkavel är orden för ett litet föremål, ofta av trä,
som innehöll ett skriftligt meddelande och bars från person till person, ofta i språngmarsch eller under ritt
från gård till gård, vilket kunde ske både natt och dag. Meddelandet kunde till exempel vara en kallelse till
en bystämma eller ett upprop för att få manskap samlat till något särskilt ändamål.
Avsikten kunde också vara att mobilisera folk inför ett krig.
En mångkonstnär och kock
Nära Ålands sydligaste udd, med Tyskland bakom horisonten, träffade jag fiskaren och mångsysslaren
Anders Westberg i sitt ”utekök”, Ett café som också kunde ha blivit ett växthus för vindruvor.
”Jag fiskar om nätterna och fockar om dagarna” påpekar han skrattande.
Han har alltid nära till skratt och ser det vackra i både en gråsten och drivved.
Det är full fart vid spisen när vi stiger in.
Siksmörgåsar, stekt potatis, stekt strömming som det just nu hade kommit bra av, stekt lök.
stekta trattkantareller... På skärbrädan bakom kastrullen ser man norskinspirerade fiskekakor.
Men det skulle bli mycket mera.
Rökt spätta, rökta chips, en rökt apelsin marmelad, rökt åländsk ost, mera ost,
en marmelad till och i öl kokt skarv. Skarven fick jag till och med två bitar av,
Nere vid bryggan ser det ut som det skall hos en fiskare. Tunna på tunna med nät.
Längre ut mot havet såg man skarvar som kan vara upp till 300 stycken.
Längre ut ligger sälarna och mumsar på lax.
Anders talar konstant och berättar, är på väg till en REKO-försäljning efter att
vi åker. Men vill först också visa en nyrök rådjursfiol som skall till försäljning.
I en bisats råkar han nämna att han också tävlat med Mikael Björklund i
innovationstävlingen Matverk 2016 med en själv gjord träplanla som serveringsfat.
Den Åländska Fiskbrädan hyllades med hederspris med motiveringen
”Ett mycket innovativt matkoncept med ett klockrent namn. Presentationen höjer innehållet och skapar förväntan.
Den här kan definitivt bli en serveringssuccé på åländska skärgårdsrestauranger.”
I kopparna: Flundra i juleskrud, Flundra med äppel och kardemumma, Simpstjärt i kryddolja,
Flunderbit med rökt flingsalt, Simpromsröra i lökringar, Eldig sikfena... ja fantasin och smakerna saknar gränser.
Ett trevligt besök.