Lyon, gastronomins huvudstad
Gastronomins huvudstad i Frankrike. Jo, jag tackar. Vi fick tre timmar ”egen tid” och vad gör man...
Helt klart skulle det ”heligaste av det heliga” fotograferas. Här har många stjärnkrogar fått sin skolning.
Sommarvärmen slog till med +20 grader.
Till och med Flower Tree såg gladare ut i solskenet.
Gata upp och gata ner...så hamnar man till slut på ruta ett. Ett eget litet bord på torget, bra musik och härlig värme. Detta gick löst på 19 euro.
Ett möte med Dijonsenap
Fick vara med om ett intressant besök hos senapstillverkaren Edmond Fallot som tillverkar den berömda Dijonsenapen. Fabtriken är ortens sista fabrik och grundades år 1840. Familjen Fallot övertog fabriken år 1928 och drivs i dag sonsonen. Deras specialitet är bland annat att som sista företag mals senapsfröna långsamt till mjöl med kvarnsten som ger en bättre senap. I företaget jobbar endast 20 personer.
Traditionellt var en av huvudråvaran druvsaft av omogna gröna vindruvor. I dag använd vittvinsvinäger och vatten. De tidigaste senapsresepten är från 1200 talet.
Den gamla fabrikskällaren är idag ett showroom för besökare. Här finns också bevarat brunnen som gav den ursprungliga senapen sitt vatten innan staden fick vattenledning. Det fanns faktist vatten i brunnen även i dag.
Nuförtiden finns det inte tillräkligt med inhemska senapsfrön så i dag använd frön från Kanada. Fallots har 30 olika senaper i sitt sortiment.
Så här ser blandningsmodellen ut. Kanske någon som vill ta fram en egen senapssort?
Dijon-namnet är inte skyddat och i dag är det för sent att skydda det. Därför kan man köpa Dijonsenat som är tillverkad i både Kanada och Spanien. Men det är endast senap som görs enligt det ursprungliga receptet som får kallas Dijon. Tillsätter man t.ex. honung så heter det honungssenap.
Företagets Bourgogne-senap innehåller ortens vin och lokalt odlade senapsfrön. Då senapspastan är färdig måste den få mogna i 2-3 dagar för att den kemiska reaktionen skall bli klar. En oöppnad senaspburk håller i två år under de 6 första månaderna den är som bäst (starkast). Sedan börjar den tappa i styrka. En öppnad burk håller ca 1 år i kylskåp.
I deras butik kan man bland annat köpa småburkar med senap ur en senapsautomet, 1 euro/st. Inte nog med det...
Här finns också en senapsbar där man kan provsmaka på alla sorter.
Jag fick med mig 8 burkar olika sorters senap, och goda var de.
Nu bär det iväg mot Lyon för nästa övernattning och middag som Micke och Jenny skall tillreda :)
Sniglar
Medan vi idag var ute på slottet på tryffejakt var det någon som hittade toma snigelskal. Då väcktes tanken på sniglar. Utan att veta så serverades i kväll sniglar som förrätt.
Så blev det dags att knipa dom små liven. En del fixade det direkt andra tog inte utmaningen till sig. Kvällen avslutades med glada skratt och förväntan på morgondagen. Här sitter jag och kniper :)
Tryffeljakt
Efter en timmer färd stötte vi på ett gäng riktiga fransmän. Som vanligt fortsod man ingenting av vad de sa men känslospråket var desto starkare. De stod intill vägen tillvårt slott och verkade som att de ”gillade livet”. Micke Björklund såg ju någonting helt annat...
Ups, här skall vi in!
Nåja, sämre ställe kunde man ha hamnat på.
Vi fick en väldigt lärorik och underhållande info om tryffel.
Innan jakten så skulle det smakprovas. En hel del olika sorter som alla innehöll tryffel.
Med gårdens två hundar drog vi ut till fällt. De luktade och sprang, nosade och grävde. Nu skall vi komma ihåg att vi är utanför säsongen och jagar helt på tur.
En liten hittades ganska direkt.
En ännu mindre.
Nu var det dags att söka sig tillbaka över ägorna.
Där hade Micke och Jenny arrangerat picknik. Med patér, sallad, korvar, tomater, ostar, batonger, champagne etc...
En sugen herreman på ett slott i Frankrike. Nåja, jag har sett blicken tidigare under resan också men förstår idén. Nu borde jag bara få in Mr Björklund på ett konditori och se hur det ligger till med kommande kokbok i höst.
Från Alsace till Bourgogne
I dag började vi sakta köra söderut mot Beaune. Kuperad terräng med skogar blandad med öppna fält. En jämna och stabil trafik längs motorvägen trots en otrolig mängd långtradare. Efter tre timmars körning befinner vi oss nu i Bourgogne, Frankrikes gatronomiska hjärta, kornbod etc...kärt barn har många namn.
Vingårdarna avlöser varandra här också och sträcker sig ända upp till skogskanten, så som de gjort i 900 år. Vi fick också lära oss att namnet Bourgogne härstammar från urinvånarna som kom från Bornholm.
Även här stoltserar man med kända varumärken på sina gårdar.
För vår del skulle dagen börja med ost och vinprovning vid Gaugrys ostfabrik.
Fabrikens gäster hade egen ingång.
Familjeföretaget grundades 1920 och är nu inne på fjärde generationen osttillverkare. År 1970 började man tillverka osten på det sätt som även görs idag. Glada leenden då översättningen blev lite som den blev och med personalens glimt i ögat. Vår egna guide Anna från Mariehamn hade aldrig lång till skratt, och det smittade snabbt av sig.
Här tvättas den färska osten med en saltlösning sedan med brandy. Här jobbar personalen i ett inglasat utrymme där det konstant är +11 grader och luftfuktighet på 90%. Osten tvättas 7 till 10 gånger under två dagar. Hela osttillverkningen sker stegvis i olika slutna utrymmen där temperaturen varierar från +27 till +11 grader. I dag jobbar 30 personer på företaget.
Osten görs på råmjölk som blandas av mjölk från endast tre specifika koarter. De fem lantbrukarna som får leverera mjölk väljs ut från ett område med 24 kantoner (distrikt). Den färdiga osten påminner om brie men är ännu krämigare, nästan rinnig, och fodrar därför runda plastformar under tillverkningen för att hålla ihop.
Dags för ostprovning i fabrikens matsal...och vin.
30 minuter senare efter besöket på ostfabriken stannar vi till vid en vingård för mera provsmakningar.
Nu började det likna en riktig vinkällare med svart mögel på väggarna och spindelnät i taken. De nya vintunnorna i ek kostar 600 euro/st i inköp och efter första vinsatsen sjunker tunnans pris ner till 200 euro eftersom då har ekens förmåga att släppa in syre i tunnan redan försämrats.
På gården Rion Bernard görs det viner i flera olika nivåer. De färgade fälten på kartan berättar om de olika vinklasserna, alla från närområdet.
Rum efter rum med både tunnor och flaskor.
Här har en och annan flaska fyllts. Trevlig installation.
Flera flaskor senare var det dags att handla. För egen del blev det en burk tryffel inlagd i cognac och en flaska vit Bourgogne Aligoté 2015 för att avnjuta på rummet före kvällens middag på det nya hotellet.
Första dagen i Alsace
Solen och vårvärmen välkomnade oss med råge. Runt +20 grader, tur man hade aircond i bussen. Trafiken var rejäl men allt löpte väldigt bra. Ginsen, magnolian, körsbärsträden och vitsipporna stod i blom.
Resan gick förbi vingård på vingård, stockarna stod ännu nakna fast de hade rejäla knoppar stora som ärtor.
Äntligen nådde vi vårt mål. Nu skulle det bli både mat och vinprovning.
Det går att använda korkskruv men gårdens ägare valde någonting helt annat...
Vi fick också se källaren med fulla vintunnor. Den äldsta var tillverkad år 1850 och innehöll 4000 liter
vin. Det var fjärde generationen vinmakare som höll på så erfarenheten satt i väggarna.
Här samlade man fällning i flaskhalsen innan flaskorna slutligen skulle försäglas med kork.
Längre ner, 6 meter under markytan, fanns ännu ett lager med vin. På väg ner så stod det vinlådor lite här och där. Färdigt packade lådor som bland annat skulle till Kina.
Dagens middag på vingården (3 rätters) bestod bland annat av en för orten traditionell köttgryta med potatis, lök, morötter och mycket mört kött. Vinprovningen omfattade en hel arsenal av gårdens viner. Odligen omfattade hela 15 hektar.
Kärran på gården var endast en dekoration.
Dags att söka hotellet, men dit kunde inte bussen köra. Stadens tre stadsportar och gränder var allt för trånga.
”Ett av de äldsta hotellen jag har bott på” sade Micke Björklund efter att ha inspekterat utrymmena. Mitt rum var helt toppen.
Vyn från hotellrummet var det heller inget fel på. Kolla in vinodlingen bakom stadens takåsar. Nu är jag i hjärtat av ett riktigt vindistrikt.
Det kan bli lite för mycket av det goda. Njut av några bilder av stadens hus.
Det vita korsvirkeshuset är vårt hotell.
Trevlig hotellaula med påskpynt och mys pys.
Hotellets bardisk.
Kvällens sista bild får bli den blommande magnolian på innergården. Mitt rum straxt ovanför, högst upp. I morgon skall vi ut i tryffelskogen.
Mat & vinresa!!!
Om en vecka så sitter jag i buss på väg in i Alsace med korkskruven laddad inför vinprovningen hos vinhuset Pfaffenheim. Det är en 8 dagar lång mat och vinresa genom Frankrike ner till Nice, hem via Milano och en grappafabrik. Reseledare är ålandskocken Michael Björklund. Spännande tider vi lever i :) Jag kommer att blogga under hela resan så det blir en hel del god mat och dryck på Uffes Kitchen från och med 31.3. Hoppas du tittar in varje dag och följer med vad vi har för oss. På söndag skall det packas! Jiihaaaa!
Bland annat skall detta hus besökas i Beaune.
