Fårfredag
I går levererade fårkött, i dag blev det lammribbs till lunch.
En påse ribbs (4 stycken). Ville inte gå ut till grillen
så det blev stekpannan. På samma gång stekte jag en halv citron, några småtomater
och lite rosmarin. Brödskivan skar jag upp för att den bättre skulle suga upp
den god stekskyn.
Tzatsikin gjorde jag i morse och blandade i en hel del finskuren purjolök.
Skulle ha varit chévre ost men ville inte åka till butiken bara för det
så det fick bli en feta-ost som fanns i kylskåpet.
Om det blev gott!
Kul att få lägga upp maten på någonting nytt. Stenfatet är från Arkiliving i Vasa.
Rustikt och rått, och ger generöst med utrymme att breda ut sig på.
Kommer nog att testa det som uppläggningsfat för en grillad hummer.
Godbitar i frysen
Skördetiden är förbi och nu är vi inne i slakten. I dag levererades 4 kg lammribbs färdiga i vaccumpåsar.
Närproducerat till max. Fåren har för drygt en månad sedan ännu fått mumsa
på våra äpplen ur trädgården, de som jag inte gjorde till must.
Fina ribbs som väcker idéer för grillen.
Med tillbehör som tzatziki med mynta, pesto och grillad vitlök, rosmarin och citron...m.m.
Älgen kommer från Tjöck och har varit på rökning hor Herrgårds rökeri i Malax.
Köttet kom via Köttdisken så många lokalföretag är inblandade.
Den 2 kg stora biten delades upp i tre delar.
Blir mums för julbordet med tillbehör som pepparrotskräm/ost
och en klick svartvinbärs gelé (egen).
Kan också bli en rätt med god gräddig kantarellsås och enbär.
Se så magert och vackert kött.
Instagram 10 år/UffesKitchen
I dag då Instagram fyller 10 år ville jag kolla hur min första bild såg ut.
Inte oväntat var det en bild på mat, tagen mitt i natten.
Men min resa på instagram började 10.8.2013
Skogen levererar
Skogen slutar inte leverera. Hittade ett nytt kantarell ställe i förra veckan.
I dag skulle vi plocka lite till kvällens middag, vips så står ännu en ny familj framför oss.
Får trattkantarellen växa ifred kan den bli rejält stor.
Dagens skörd efter ca 20 minuter.
I kväll blir det kyckling i ugn med en gräddsås med trattkantareller.
Dragonen intill växthuset ser också pigg ut
så det blir också fransk dragon i såsen.
Senare samma kväll
Det blev baconlindad kycklingfilé fylld med paprika och mjukost.
Trattkantareller i gräddsåsen med dragon.
Årets egna gelé på vindruvor, sallad, klyftpotatis
och egna inlagda äppelskivor.
Mums!
Postvägen över öriket
I början av veckan färdades jag genom en del av den gamla postvägen i Åland.
Under Sveriges stormaktstid 1611-1721 gick den historiska Postvägen från Stockholm till Åbo och vidare
till Sankt Petersburg tvärs över Åland med början 1638 under drottning Kristinas regim.
Åland var då en del av det svenska riket. När posten började fraktas direkt mellan städerna 1910
var Åland en del av det ryska imperiet.
De åländska bönderna var skyldiga att sköta transporten av post och resande över havet samt
att ställa upp med hästar, logi och mat på vägen. Posten skulle fram under alla årstider och väder.
T. ex. lilla Brändö kommun bestod då av sex hemman och de skulle sköta om rutten i tur och ordning.
Om man hörde posthornet ljuda skulle man fortast möjligast göra sig klar för avresa.
Vägrade man eller dröjde, straffades man med fängelse. Och andra sidan så hade bönderna
fina privilegier (ex skattelättnad) så länge man skötte sig. För bönderna i Grisslehamn
(Sverige) och Storby (Åland) blev denna uppgift extra hård då dessa hade uppgiften att föra posten
över Ålands hav, vilket många gånger var en mycket riskfylld färd, framför allt vintertid, där många miste sitt
liv för ett brevs skull. Storby kallades också under en lång tid ”Änkornas by”. Vid ett tillfälle omkom alla
som deltog på Brändö och 13 barn blev föräldralösa.
Det är gamla områden vi rör oss i.
Den nuvarande Brändö kyrka invigdes år 1893 men ”kapellet på Brändö” omnämns redan år 1544.
Längs vägen fanns stenkummel på bergen, som visade postbåtarna vägen,
medan kilometerstolpar vägledde de resande på land. Transporten över Ålands hav ersattes
på 1850-talet av ångbåtar men i vissa delar av skärgården fortsatte verksamheten ända till 1910.
På Åland finns idag den gamla postvägen markerad med röda postvägsstolpar
liksom i gamla dagar. Idag finns informationsskyltar på intressanta platser vid den 65 kilometer
långa vägen genom nio åländska kommuner.
Efter avfarten till Finström passerar man en välbevarad stenbro i Bjärström. I Jomala Gölby fortsätter
man norrut över Färjsundsbron mot Saltvik. I Haraldsby fanns också en hamn och en avrättningsplats,
där åländska kvinnor brändes som häxor på 1660-talet. Längs postvägen vidare passerar man Kastelholms slott
i Sund vilket var maktens centrum under den svenska tiden.
Huvudpostkontoret flyttades till Bomarsund i början av den ryska tiden,
innan Mariehamn grundades 1861. Vid huvudvägen kör man bredvid husgrunderna i Skarpans
vidare mot huvudfästet och den gamla postbryggan, varifrån posten förr roddes till Vårdö.
På vägen från postbryggan i Vargata vidare mot Hullviks hamn i Vårdö ligger
flera stora skeppargårdar. Postvägen gick sedan över vattnet till Marskil i Kumlinge, där Sankta Anna kyrka
och Hermas museum hör till sevärdheterna.
Posten
Den dåtida posten var en så kallad budkavle eller budkavel är orden för ett litet föremål, ofta av trä,
som innehöll ett skriftligt meddelande och bars från person till person, ofta i språngmarsch eller under ritt
från gård till gård, vilket kunde ske både natt och dag. Meddelandet kunde till exempel vara en kallelse till
en bystämma eller ett upprop för att få manskap samlat till något särskilt ändamål.
Avsikten kunde också vara att mobilisera folk inför ett krig.
En mångkonstnär och kock
Nära Ålands sydligaste udd, med Tyskland bakom horisonten, träffade jag fiskaren och mångsysslaren
Anders Westberg i sitt ”utekök”, Ett café som också kunde ha blivit ett växthus för vindruvor.
”Jag fiskar om nätterna och fockar om dagarna” påpekar han skrattande.
Han har alltid nära till skratt och ser det vackra i både en gråsten och drivved.
Det är full fart vid spisen när vi stiger in.
Siksmörgåsar, stekt potatis, stekt strömming som det just nu hade kommit bra av, stekt lök.
stekta trattkantareller... På skärbrädan bakom kastrullen ser man norskinspirerade fiskekakor.
Men det skulle bli mycket mera.
Rökt spätta, rökta chips, en rökt apelsin marmelad, rökt åländsk ost, mera ost,
en marmelad till och i öl kokt skarv. Skarven fick jag till och med två bitar av,
Nere vid bryggan ser det ut som det skall hos en fiskare. Tunna på tunna med nät.
Längre ut mot havet såg man skarvar som kan vara upp till 300 stycken.
Längre ut ligger sälarna och mumsar på lax.
Anders talar konstant och berättar, är på väg till en REKO-försäljning efter att
vi åker. Men vill först också visa en nyrök rådjursfiol som skall till försäljning.
I en bisats råkar han nämna att han också tävlat med Mikael Björklund i
innovationstävlingen Matverk 2016 med en själv gjord träplanla som serveringsfat.
Den Åländska Fiskbrädan hyllades med hederspris med motiveringen
”Ett mycket innovativt matkoncept med ett klockrent namn. Presentationen höjer innehållet och skapar förväntan.
Den här kan definitivt bli en serveringssuccé på åländska skärgårdsrestauranger.”
I kopparna: Flundra i juleskrud, Flundra med äppel och kardemumma, Simpstjärt i kryddolja,
Flunderbit med rökt flingsalt, Simpromsröra i lökringar, Eldig sikfena... ja fantasin och smakerna saknar gränser.
Ett trevligt besök.
Limonad och svagare drycker
Hade glädjen att igen få besöka Amalias Limonadfabrik på Lemland. Nåt år sedan senast.
Verksamheten rullar på och produkterna utvecklas.
Fd. Vasabon och Malaxbon Tony Asumaa, med förflutet i både som fotbollsdomare och åländsk minister;
tog emot oss och gav en rejäl dos information om limonaden framställs.
Här visar han stolt upp den senaste investeringen, en kolsyremaskin so lär vara en ”sagolik manick”.
Etikettmaskinen var för dagen laddad med Friends & Burgers citronlemonad.
Nyare produkter
Förutom den traditionella limonaden har de nu också ”limonad” för vuxna.
Lätta alkoholdrycker.
Inte nog med detta. Tony äger också ett hembageri intill Stallhagen
och det senaste är en chokladfabrik Mercedes Chocolaterie som ligger vägg i vägg med limonadfabriken.
Av chokladprodukterna går 50% till Stockmann och 25% till Japan.
Nu är vi uppe i gårdsbutiken för smakprovning och shopping.
Väl värt ett besök om man har vägarna förbi.
Italiensk dukning
I kväll var det dags att testa italiens porchetta by Vasco. Portugisen som tog över Lövmarks köttdisk i Saluhallen i Vasa.
Vasco har senaste tiden jobbat både på Köttdisken i Malax och Solf Gästgiveri. Och nu har han eget.
Porscetta. Den officiella benämningen är en fläsksida som rullats ihop med färska kryddor
och tillagats på låg värme under lång tid i ugnen.
I Vascos egna porchetta finns timjan, persilja och gräslök.
Kul då man får smaka någon annans recept och kultur. Hoppad han har flera överraskningar på kommande.
Värmde snabbt upp skivorna i grillen, grönsallad och gårdagens potatisstomp med jordärtskockor.
Den bruna såsen är också Vascos egna BBQ-sås.
Tur man har källaren fylld med italienska viner som passade så bra med maten.
Smaken: som en välgjorda revbensspjäll men utan ben.
Det här skall jag ha mer av.
Smakupplevelser
Blev inkallad till VBL idag för inredningsplanering, samtidigt passade jag på att äta en ”normal” lunch
i Saluhallen, en chévre ost sallad vid Bistron. Kollade också in vad nyöppnade
By Vasco har att erbjuda. Blir troligen ett nytt besök i morgon. Vasco lockade med så mycket gott.
Återkommer till det.
Men i kväll blev det att svänga in till Fiskdisken på hemvägen, tur var det.
Blev ett paket svart pasta (äkta Italienskt) och en påse Vongole musslor.
Det italienska vinet finns i källaren så menyn var klar.
Om, det var gott!
Jo, det där med By Vasco.
I morgon har de ett event i Saluhallen.
Hörde att det skulle bjudas på smakprover.
Fick några menyförslag som vildsvin från Frankrike, skogsduva från England,
Vascos egen gjorda korv och mycket annat.
Får se vad väskan fylls med för godsaker.
Kanske vi ses i Saluhallen i morgon?
Hörde att det var några nya intressanta nyetableringar på gång i hallen. Mums är vara förnamnet :)
Men lovade hålla tyst.
Gädda på två sätt
Senaste veckoslut resulterade i två gäddor i kylrummet.
Nu har jag ätit gädda till lunch i två dagar.
Måndag: Den mindre gäddan fylldes med citron, svartpeppar och basilika.
Kanske grillade den lite för länge, men åt upp hela fisken.
Den vita klicken är en Creme bonjour ost (gräslök/dill) som jag
blandade med pepparrot.
Tisdag: Gäddmedaljonger i tomatsås. En helt egen test som blev riktigt bra.
Smörad ugnsform, i med en hackad lök, två kluvna vitlöksklyftor, tomatkross, kapris, basilika och
det som var kvar av måndagens creme bonjour ost.
Detta fick puttra i ugnen ca 15 minuter.
Sedan satte jag ner gäddan och lite vittvin.
Tillbaka in i ugnen ca 15 minuter.
Nu börjar det dofta Medelhavet igen. Medan fisken är i ugnen
kokade jag lite italiensk pasta.
Det här smakade gott på riktigt.
Kunde tänka mig att göra det här på nytt med torsk och räkor.