Portugal i glimtar
Portugal i glimtar får bli mitt sista inlägg från Dourodalen. Det gick som jag befarade, värsta flunsan slog till vid hemkomsten och har i två dagar bara varit iklädd myskläder. Men ingenting är förgäves, hann idag tömma den andra kameran på bilder och här är resultatet.
Stormigt på Atlanten och vågorna väller in mot piren i Porto. Men vi har ju inte kommit hit
för att se saltvatten. Bäst att krypa ner bland vinhusens trygga valv.
Vinsällskapets ordförande Hasse Eriksson med fru njuter av det Taylor´s har att erbjuda.
Här finns också finare sorter som man bara vill visa upp och locka med.
Järnvägsstationen i Pinhao är rikligt utsmyckad med vackert handgjort kakel
som på så många andra ställen i Portugal.
Nere vid hamnen i Pinhao.
Alltid lika roligt att titta in i gränderna som inte är menade för turister.
Olivtider.
Den otroligt vackra kyrkan i Lamego som växer sig upp längs sluttningen. På avsatts nummer två kan man också se taket av en bil som kör förbi.
Härliga kullar längs Dourofloden.
Här sluttar det rejält. Skall inte vara lätt att vara vinbonde.
Inga skyddsräcken på vägen utan ”fritt fall” om chauffören skulle vingla till.
Det här besöket har jag verkligen sett fram emot.
Hyllorna är fulla av godsaker.
Här trampas vindruvorna och börjar jäsa.
Tyst och stilla som i en kyrka.
Hela resan var delvis en bussresa och flyg med Lufthansa. Totalt använde vi oss
av fem olika bussar under veckan. Då vi lämnade Ingsva bussen i Portugal
tog den en ny riktning mot Madrid. Hörde att Ingsva har totalt fem bussar
stationerade i Europa.
Glimtar från Portugal
Glimtar från Portugal med intressanta ögonblick.
Ett stående lunchbord inför vinprovningen vid Cuinta do Pego.
Många läckra korvar, skinkor och ostar.
Ett litet sortiment dyrare viner...men det fanns nog dyrare också.
Till exempel en lyxport från Grahams med prislappen 8 500 euro.
Men allt börjar med druvorna ute längs kullarna. Det mesta hade skördats men
lite fanns kvar för oss snåla österbottningar som gladeligen mumsade i oss.
En vacker rad med glas som snart skulle stå färdiga för disken.
Det fanns rikligt med guldutmärkelser och diplom på de flesta gårdarna (quintas).
Men priserna på skumpa var riktigt hyfsade.
Tänk att få ligga i solen vid poolkanten med en kall skumpa och se ut över Dourofloden.
En miniatyrmodell av en traditionell portvinsbåt som fraktade tunnorna längs floden
ner till förråden i Porto.
Reseledaren Glenn Sundstedt blev allt nöjdare vartefter vi kunde pricka av
våra besök i källarvalven.
Dags för en provning till och en bit salt.
Portugal på kran
Ser fram emot att få träffa en gammal bekant Oscar Jr Quevedo. Men väl inne på gården får vi höra att han just åkt till Kanada. Nåja, får väl satsa på hans syster i stället. Claudia har också ett vin som bär hennes namn.
Men vi tar det från början och här körs ännu årets skörd in för trampning.
Rejäla cisterner, ser lite modernt ut. Jag vill se ektunnor.
Äntligen, nu smakar vi portvin från olika årgångar.
Under en trappa får jag också se en liten mängd vin som är lagrade på större glasflaskor. Skulle ha varit roligt att smaka på de här också. Kanske nästa gång?
550 liter från 1968.
Nu är det på riktigt. Tasting direkt ur de stora ektunnorna. Jo, så var det Claudia som gärna ställde upp på bild trots att de hade mycket att stå i med just nu. Oscar får vara med i tanken och genom tidigare inlägg.
Havets godsaker
En vecka bland allt möjligt gott. Förutom intressanta viner har vi också ätit gott. I staden Portos fiskehamn får vi uppleva två fiskrestauranger som vet hur fisk och skaldjur skall tillredas. Utsikten över Atlanten är det heller inget fel på. Då jag får se ut över havet trivs jag som bäst.
Mixtgrill. Då det plötsligt dyker upp över trettio kunder och meddelar att de endast har en timme på sig att äta, då skall köket och personalen kunna sitt. Det gör de med bravur. Grillad bläckfisk, fisk och gambas med potatis och sallad.
Men det gick nog också att ta ut svängarna och beställa in musslor med vitlök och persilja.
Vid vår följande fiskrestaurang blir det färsk havsabborre som hade fångats 20 kilometer utanför kusten, där de större abborrarna finns.
Fisken presenteras och godkänns före tillagning. Restaurangens fiskdisk ser också lovande ut.
Det röker rejält från de två grillar medan fisken får en knaprig skinnyta. Kryddades endast med lokalt havssalt, olja och citron. Stora fiskar skall först grillas med skinnytan mot glöden, då sprider också benen värmen in i köttet. Här finns det delar som är upp mot 6 cm tjocka och då är det svårt att få en jämn värmefördelning.
Samtidigt som fisken grillas plockade kockarna också in färska paprikor i glöden. Då hinken är full med mörka paprikor bärs den in till köket där paprikorna blir till sallad.
Som efterrätt blir det en Creme brulee som också gjörs på ett speciellt sätt. En tunn brulee kräm hälls ut på det varma fatet, lite socker över och allt bränns av med ett järnlock som hela tiden också ligger i glöden. Fiffigt och gott.
