Postvägen över öriket
I början av veckan färdades jag genom en del av den gamla postvägen i Åland.
Under Sveriges stormaktstid 1611-1721 gick den historiska Postvägen från Stockholm till Åbo och vidare
till Sankt Petersburg tvärs över Åland med början 1638 under drottning Kristinas regim.
Åland var då en del av det svenska riket. När posten började fraktas direkt mellan städerna 1910
var Åland en del av det ryska imperiet.
De åländska bönderna var skyldiga att sköta transporten av post och resande över havet samt
att ställa upp med hästar, logi och mat på vägen. Posten skulle fram under alla årstider och väder.
T. ex. lilla Brändö kommun bestod då av sex hemman och de skulle sköta om rutten i tur och ordning.
Om man hörde posthornet ljuda skulle man fortast möjligast göra sig klar för avresa.
Vägrade man eller dröjde, straffades man med fängelse. Och andra sidan så hade bönderna
fina privilegier (ex skattelättnad) så länge man skötte sig. För bönderna i Grisslehamn
(Sverige) och Storby (Åland) blev denna uppgift extra hård då dessa hade uppgiften att föra posten
över Ålands hav, vilket många gånger var en mycket riskfylld färd, framför allt vintertid, där många miste sitt
liv för ett brevs skull. Storby kallades också under en lång tid ”Änkornas by”. Vid ett tillfälle omkom alla
som deltog på Brändö och 13 barn blev föräldralösa.
Det är gamla områden vi rör oss i.
Den nuvarande Brändö kyrka invigdes år 1893 men ”kapellet på Brändö” omnämns redan år 1544.
Längs vägen fanns stenkummel på bergen, som visade postbåtarna vägen,
medan kilometerstolpar vägledde de resande på land. Transporten över Ålands hav ersattes
på 1850-talet av ångbåtar men i vissa delar av skärgården fortsatte verksamheten ända till 1910.
På Åland finns idag den gamla postvägen markerad med röda postvägsstolpar
liksom i gamla dagar. Idag finns informationsskyltar på intressanta platser vid den 65 kilometer
långa vägen genom nio åländska kommuner.
Efter avfarten till Finström passerar man en välbevarad stenbro i Bjärström. I Jomala Gölby fortsätter
man norrut över Färjsundsbron mot Saltvik. I Haraldsby fanns också en hamn och en avrättningsplats,
där åländska kvinnor brändes som häxor på 1660-talet. Längs postvägen vidare passerar man Kastelholms slott
i Sund vilket var maktens centrum under den svenska tiden.
Huvudpostkontoret flyttades till Bomarsund i början av den ryska tiden,
innan Mariehamn grundades 1861. Vid huvudvägen kör man bredvid husgrunderna i Skarpans
vidare mot huvudfästet och den gamla postbryggan, varifrån posten förr roddes till Vårdö.
På vägen från postbryggan i Vargata vidare mot Hullviks hamn i Vårdö ligger
flera stora skeppargårdar. Postvägen gick sedan över vattnet till Marskil i Kumlinge, där Sankta Anna kyrka
och Hermas museum hör till sevärdheterna.
Posten
Den dåtida posten var en så kallad budkavle eller budkavel är orden för ett litet föremål, ofta av trä,
som innehöll ett skriftligt meddelande och bars från person till person, ofta i språngmarsch eller under ritt
från gård till gård, vilket kunde ske både natt och dag. Meddelandet kunde till exempel vara en kallelse till
en bystämma eller ett upprop för att få manskap samlat till något särskilt ändamål.
Avsikten kunde också vara att mobilisera folk inför ett krig.
Kommentarer
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar