Inte Medelhavet men nästan
Skulle bli någonting annat i dag då jag svängde in till Fiskdisken i Vasa,
men så blev det strömming.
Idéerna snurrade för fullt vid disken, vädret var emot mig med duggregn och
grått i alla des färger.
Men sagt är sagt. Nu skall det grillas.
De små liven plockas upp på grillspett.
Då de är så färska som de är måste jag
staga upp dem med ett par träpinnar för att
de skall hållas i grillen.
På med vitlök, salt, svartpeppar och olja.
Skulle ha varit bra att låtit dem ligga en stund i saltlag för att styvna till sig.
Medan de ligger på grillen hinner jag inspektera hotellet
intill grillen.
Några ”rör” är igentäppta nertill i träklossarna = hotellgäster.
Byggåret.
Doften är rätt!
Nu är det bara att mumsa i sig med fingrarna
och njuta av ett glas vitt.
Här ett tidigare recept.
Grekland och god mat
Så var det äntligen dags för Medelhavet och god mat.
På Kreta och Rethymnon fanns det gott om godsaker och pandemin känns avlägsen.
Här ett inspirerande snabbtur för höstens goda rätter här hemma.
Sallader som jag åt om och om igen.
Skaldjurssallad med bläckfisk och musslor. En dressing med olja, lite senap och vinäger.
Grillade sardiner är bara ett MÅSTE, likaså anjovis i vinäger,
lite brun tapenade (olivkross) är också gott.
Lammlägg med lök. Köttet bara föll av benen, så gott.
Kycklingspett med tzatsiki, mums.
Skaldjursrisotto, så gott och mättande.
Fritterad bläckfisk, var bra men kunde ha varit bättre. Väntade mig
en större bläckfisk.
Vinkokta musslor sitter alltid rätt.
Kycklinggyros, alltid ett säkert kort.
Gumman var nöjd med all mat och vin.
Här vid hennes favoritkrok Kapilio.
Jag mådde också bra.
Så skönt att få sitta bland boutiquehotellen i gränderna,
långt från massturismen och röran.
Tog med oss ”maten” hem.
I kväll bjöds det på soppa med dagsfärska trattkantareller
och Oravais Rökeris rökta backon.
Till varm rätt blev det en Grekisk frestelse. Ett gammal recept
som vi gjort om och om igen.
Börjar kännas som livet och reslusten återvänder.
Österbottningar i forsen
Så var det dags att tämja Trollforsen i Vindelälven.
Det var dags för 51 personer att delta i Röda Korsets Vildmarksläger i Ekorrsele
tillsammans med företaget Forsknäckarna.
Ombord på Wasaline, i eget kabinett, hade vi bra med tid för olika ”lära känna oss” aktiviteter
trots att avgången klockan 18 betydde att vi skulle vara framme under morgontimmarna.
Dag 1: bjöd på info och historia om Röda Korset.
Första hjälpen är ett givet inslag då man är ute i vildmarken.
Här lär vi oss använda en hjärtstartare (deffibrilator).
I dagens samhälle är det också viktigt att förstå hur en
allergispruta (Epipen) fungerar.
Våra hjälpledare hade laddat upp med sexualhälsa.
Inne i vårt huvudkvarter Vikingahuset var det också full aktivitet.
Hela gruppen delades in i team, som alla deltog i olika uppgifter.
En var att hjälpa till i köket och förbereda maten och
beakta alla allergier.
Mums va gott!
Även under kvällarna hade kocken Sune full aktivitet. Här med korvgrillning
ute vid en av lägereldarna.
Dag 2: Forsknäckarna hade tagit fram olika övningar inom Teambuilding.
Nyhet för i år var att testa kajaker i forsande vatten.
Info och skolning och sedan ut på Vindelälven.
Hamburgare direkt från grillen med önskade ingredienser -alltid en favorit.
Kökspersonalen jobbar alltid med handskar på händerna.
Dags igen för kvällsbit, nu grillade köttpiroger.
Dag 3: Dagen som alla väntat på, ung som gammal.
I dag var det forsränning för hela slanten.
Bilen var packad med all utrustning inför den 15 minuters långa
bilfärden uppströms till startpunkten.
Medan hjälpledarna skojade till det och fick problem med påklädningen.
Forsknäckarnas Patrick Edin berättar om hur man uppför sig på älven
och säkerheten kring forspaddling. Nu var alla tysta och lyssnade.
Börjar bli dags att paddla ut på den till synes stilla älven.
Men vänta bara 30 minuter längre ner.
Först går det lite ner...
sedan går det upp...
och så dyker man ner igen. Gäller att paddla, paddla och hålla farten.
I år hade vi endast tre personer som ”flög” ur båten.
Högljudda skrik och skratt. Våthetsgaranti på 100%.
Här växer självförtroendet och förståelsen att hålla fokus på att lyckas.
En 100% blöt dag skall belönas. Det gör vi med plättkalas vid bastun.
Här är det lägerchefen Ghita som hjälper till.
Plättarna smakar och försvinner, en efter en.
Men ingen vill ge upp badandet ännu.
Med på kalaset är Patrick i grön t-skjorta och Lennart (sittande) som är grundaren
till Forsknäckarna och pionjären till att forsränningen kom till Norden.
Badtunnorna och bastun gick varma alla dagar.
I kväll skall också allt packas och städas inför avfärden klockan 10 i morgon.
Dag 4: Istället för att vända mot Umeå, tar vi vägen inåt landet
och kör upp mot Mårdseleforsen, ett naturreservat som också en nyhet för i år.
Blir en 2 timmars vistelse i regn och vandring över hängbroar
och genom trollskog. Här finns granar som är 250 år gamla.
Förutom de stora och många forsarna, finns här också den gamla älvfåran
som i dag är torrlagd och bjuder på hällar som slipats fram genom årtusenden.
Äntligen i Umeå blir det tid för shopping och ett besök hos Röda Korsets Kupa i Ersboda.
Här poserar hela gänget i solskenet. 
Här kan man fynda, men intill finns godisbutiker som nog lockar mera
efter några dagars vildmarksliv.
En trevlig resa och härliga ungdomar.
Tack för att ni var med!
Söndagspasta
Blev ett händelserikt veckoslut igen med årsmöte och födelsedag.
Därför skulle söndagsmaten bli någonting lättlagat.
Pasta eller fettuccine. Passade på att använda en kvarbliven rotselleri och några morötter.
De stektes först mjuka i lite smör, vin och en italiens krydda (örter) som fanns i skåpet.
Köttet, vitlök och vanlig lök stektes separat i smör.
Då kötet var stekt blandades allt i samma panna. Tillsatte peppar, salt,
tomatpuré, buljong och grädde.
Fick småputtra en stund och ”morosåsin” var klar.
Färskpastan behövde bara 3-4 minuter på sig så
den kokades snabbt upp.
Råkade vara utan parmesanost så det fick bli
riven emmental. Gått blev det.
Medelhavsfisk
Efter en dag igen med att fixa möbler till Röda Korsets Hjälplager för ukrainare,
blev det dags för avkoppling och mat.
Vid Fiskdisken i Vasa gick tankarna genat i väg till Grekland
då jag fick syn på en Seabream (havsbraxen).
Den skall grillas!
Fyllde den med timjan och citronskivor. Kryddade med svartpeppar och flingsalt.
Penslade med olivolja, vitlök och citronsaft.
Men före grillen blev det dags för ett eget dopp för att få
upp musklerna masserade efter dagens slit.
Vilka ljuvliga dofter. Fisken i sig själv doftade inget vidare,
typiska dofter vid en fiskaffär vid Medelhavet.
Men så smakade den desto mera.
Nu skall det bli intressant att smaka.
Ruccolasallad med mango, klyftpotatis, grillad sparris, coleslaw och en citron sås.
Vilken middag!
Reste ner, tog hem ukrainare
För några dagar sedan fick jag ett samtal från OT-resor om eventuellt
kommande flyktingar och vart de kunde föras.
För egen del var svaret klart ”till Kristinestad”.
Efter en stunds diskussion var också jag med på resan.
I min iver att delta lade jag ut på facebook ett upprop om någon av mina vänner
som kunde ryska och hade en lucka i programmet, kunde hänga med.
Det var Rasmus Weijola som svarade och han passade som klippt och skuren för utmaningen.
Sedan var det dags att fundera på någonting att äta i bussen under hemfärden för de flyktingar vi skulle få ihop.
Efter några samtal till bekanta företag och FB-vänner blev min egna bil snabbt fylld
med lite ätbart och nyttiga produkter som blöjor, bindor, WC-papper etc.
Allt var donationer. TACK alla som bidrog!
Nu iväg till bussen för att lasta om. Allt skulle sedan delas mellan bussarna.
Avfärd med Tallink. I det här skedet är det en buss från Oravais Trafik och en från Ingsva.
Vi träffar senare en till OT buss under resan.
Första natten blir i Riga. Snöfritt men råkallt. Uteserveringarna gapade tomma.
Hotell Viking låg bra beläget och nu med morgonmål i magen var det dags att styra söderut
mot Warzawa i Polen. Närmare gränsen än så ville vi inte åka.
Byarna svischade förbi och man började känna att man var i Balticum.
Vi hade fått tips om ett pensionat längs vägen Penjonat Poniatowski i Suchowola,
med stora och otroligt goda schnitzlar.
Skulle testas och här förhandlades också fram ett gruppris för hemresan.
Ack dessa ortsnamn, men efter flera timmars körning kör vi in i Polen.
Hela resan blev ca. 3000 kilometer och snabbt kunde det ha kommit 500 km till.
Nu är det full fart mot Warzawa och nästa övernattning.
I Warzawa bodde vi verkligen centralt. Bussarna stod på torget framför Kulturpalatset
och med hotellet på andra sidan boulevarden.
Härifrån skulle det vara lättare att arrangera en synlig samlingsplats.
Färdigt för följande utmaning.
Hur opererar man från en okänd stad för att nå flyktingar.
Hade suttit i telefonen nästan konstant genom nedfärden i Polen.
En del österbottniska ukrainare messade om släktingar och familjemedlemmar som
var på väg i Ukraina med bussar och tåg.
Koordinater skickades och telefonnummer byttes.
Slutligen började också pass skickas för att vi skulle få rätta uppgifter.
Jag lade också ut ett information över var vi finns via en engelsk grupp på facebook.
Det var inte bara att ringa, ett exempel på en som kom med oss.
”On train from Liviv to Poland. Call me!!!
Ringer och ringer.
Fel telefonnummer, försök med messenger.
Ringer och ringer.
Skickar vänförfrågan. Får info via omvägar att personens telefonen är stendöd.
En timme senare godkänns vänförfrågan.
Ringer upp två gånger på nytt.
får ett meddelande:
I´m in Warsaw now, we see you to morrow.
Så skall bilder skickas var bussarna står. Men det gick ju bra.
________________
Vi hade också träffar en grupp volontärer från Sverige som hade sitt högsäte vid
hotellet mitt emot. Här kunde vi få hjälp - trodde vi.
Stor och energisk personal som främst jobba med Sverige. Men kunde tänka sig att hjälpa till om
allt gjordes enligt deras direktiv och tidtabell -”räkna med en vecka i förberedelser”!
Deras ledare och frontfigur är journalisten Nuri Kino som tydligt och klart påpekade att
”Ni åker absolut inte härifrån med flyktingar i morgon, tidigast i slutet av veckan.
Ring er stadsminister och be regeringen skicka ner personal”!
Jo, jo...vi gick ut. Men frukt och smörgåsar kunde vi köpa via dem.
Fanns tecken på volontärer lite här och där. Dessa bodde på vårt hotell.
Vi hade också fått kontakt med en finsk organisation i Helsingfors som var villiga att
använda sitt kontaktnät i Warzawa för att få folk i våra bussar, själv hade de tre bussar på plats.
Under kvällen ökade vårt egna antal flyktingar från drygt 20 till över 40 personer.
Beslutet vara att en buss åker iväg följande dag klockan 13.30.
De övriga fick stå kvar en dag för att invänta mera flyktingar.
Följande morgon hade chaufförerna granskat bussarna och
meddelade att det fanns folk redan då på morgonen på torget
som påpekade att de skulle till Kristiinankaupunki.
Nu var det dags.
Hörda kommentarer under resan upp:
”Suttit två dygn i bombskydd
med mina två barn, hörde
bomberna smälla utanför.
”Bodde nära ett flygfält som
ständigt besköts. Måste fly för barnbarnens skull.
”Ryssarna sköt sönder mitt hem,
hela livet förstördes. Måste fly i min ålder.
Ser aldrig mitt hemland mera.
Strax för klockan 13.30 hade vi för många resenärer på plats.
Fick tag i en annan finsk buss som skulle åka iväg klockan 20
och kunde ta de som lämnade över.
Här fotograferas och avtackas killar som hjälpt vår äldsta resenär på +80
att komma till torget med sin rullator.
Tog längre en beräknat att ta sig ut ut Warzawa.
Väl på väg var det en nonstop körning hela vägen till Tallinn.
Men det skulle ju bli mat på vägen också.
På vårt bekanta pensionat bjöds det på en matig soppa med stekt korv och ägghalvor,
bröd och vatten till priset av 3.50€/ person. Totalt 200 euro gör 60 pers.
Den kostnaden betalades också en anonym donator. Tack också hen.
On the road again!
Nattens slår till och landsvägen töms. Men vi växlar chaufförer några gånger och rullar vidare.
Så sker det som inte skull få ske, främst på grund av tidtabellen.
En gränskontroll mellan Lettland och Estland. Allas pass skall granskas och scannas.
Eftersom det inte hittades några problem, delade polisen i stället ut mjukisdjur till barnen.
Vi vuxna fick en behövlig extra wc-paus.
Och så rullar vi vidare i mörkret.
I Tallinn får vi för få båtbiljetter så vår ryska expert Rasmus Weijola
tar också tag i den biten, vad skulle vi gjort utan honom.
Nu lämnar vi baltstaterna och går ombord på väg till Finland.
Äntligen ett efterlängtat morgonmål från buffébord.
Vi var alla ganska möra och snälla.
Själv satt jag i telefonintervju med Vasabladet.
Den kan du läsa här.
Nytt hemland, äntligen i Helsingfors.
Nu skall personerna på rätt tåg, buss eller bil. Här är vi vid järnvägsstationen i Helsingfors
och får iväg resenärer till Tammerfors och Seinäjoki.
VR bjuder på resan under mars för de som kan uppvisa ukrainskt pass.
Under tågresan meddelas det att det fungerade bra.
Våra minsta och lurvigaste resenärer var sju hundar och en katt.
De hade pass och blev uppmanade att hållas isolerade tills de varit på veterinärs besök.
Hemfärden via Björneborg, Kristinestad till Vasa. Några fortsatte till Nykarleby och Jakobstad.
Vilken upplevelse och erfarenhet som jag aldrig kommer att glömma.
Kollade i dag läget med de som fortfarande är nere i Warszawa.
De har över 50% av platserna fyllda och beräknar att bussarna fylls.
Om en vecka är det troligt att följande tre bussar skickas ner.
EXTRA UPPDATERING
Kom en inlägg i går kväll från de två bussarna som lämnades kvar i Warszawa.
Det är OT-chauffören Patrik Söderman som skriver.
__________________________
___________________________________
Inför Alla hjärtans dag
Vändag eller Alla hjärtans dag - känns som om man skulle måsta göra någonting speciellt.
Råkade göra några impuls köp i Saluhallen på fredagen
och de kom väl till användning ikväll.
Två färska pilgrimsmusslor i skall.
Gumman var skeptisk men oj vad de smakade gott.
Så här gjorde jag.
Plockade ut, rensade musslan och tvättade skalet.
Gjorde en blandning av finhackad vitlök (en klyfta), saften av en halv lime, 1 msk hackad persilja,
1 msk olivolja, lite salt och peppar. Detta blandade jag ihop med 1/2 dl vispgrädde
och en lätt rörd äggula.
Klippte sänder musslan i mindre bitar och portionerade upp krämen i var sitt skall.
Gratinerade musslorna i ugnen på 225 grader i max 10 minuter.
Strödde sedan över lite hackad purjo.
Efter det här var det dags för kvällens middag.
Stekt röding med remouladsås, sallad, och kokt potatis.
Mätt och belåten.
Pasta weekend
De blev mycket i snösvängen de här veckoslutet.
Betyder att tiden skall tas från någonting annat...typ köket.
Pasta är alltid en säker och snabblagad rätt.
Fredag blev det vongole.
I går, spaghetti bolognese med tomater och oliver.
Jag var helt ur form men allt åts upp och fick beröm.
Blev till och med en matlåda till gummans måndag.
Dagens snösväng resulterade i samma meny, men med några andra ingredienser.
Tagliateller (spenat) med en tonfiskblandning av örtost (mjukost), pesto,
kapris, 1 tsk Kalles kaviar och persilja. Pimpades med ett kokt ägg
och några kapris frukter.
Ups, ingenting kvar i grytan :)
Fredagsmys med vongole
Efter en dag som började med Röda Korset jobb I Vasa.
Sedan en snabbkoll på vad som finns just nu på byggvaruhusen,
har ett nytt projekt på kommande nästa vecka.
Väl hemma blev det den vanliga skidturen på mossen
och en stund i ute spa:t.
Gumman kom hem och vi fixade till en hamburgare med extra allt.
Nu börjar kvällen krypa på och dags för nåt litet gott.
På vägen hem från Vasa blev det en instickare till Fiskdisken
och vad hade de där. Jo, hjärtmusslor.
Kvällen mys blev en pasta vongole.
Fy fabelens va gott!
Tryffelpasta med rökt älg
En dag som blev enligt receptet ”man tager vad man haver”.
En äkta italiensk tryffelpasta. Övriga ingredienser blev en lätt stekt charlottenlök, en vitlöksklyfta och
lite uppskuret rökt älgkött. En liten kvist rosmarin och 1/2 tsk chiliflakes.
1 msk pesto och över lite riven parmesanost.
Mums!
Måste ju få provsmaka rödvinet kom levererades i dag.