Visa inlägg taggade med 'historia'
Postvägen över öriket
I början av veckan färdades jag genom en del av den gamla postvägen i Åland.
Under Sveriges stormaktstid 1611-1721 gick den historiska Postvägen från Stockholm till Åbo och vidare
till Sankt Petersburg tvärs över Åland med början 1638 under drottning Kristinas regim.
Åland var då en del av det svenska riket. När posten började fraktas direkt mellan städerna 1910
var Åland en del av det ryska imperiet.
De åländska bönderna var skyldiga att sköta transporten av post och resande över havet samt
att ställa upp med hästar, logi och mat på vägen. Posten skulle fram under alla årstider och väder.
T. ex. lilla Brändö kommun bestod då av sex hemman och de skulle sköta om rutten i tur och ordning.
Om man hörde posthornet ljuda skulle man fortast möjligast göra sig klar för avresa.
Vägrade man eller dröjde, straffades man med fängelse. Och andra sidan så hade bönderna
fina privilegier (ex skattelättnad) så länge man skötte sig. För bönderna i Grisslehamn
(Sverige) och Storby (Åland) blev denna uppgift extra hård då dessa hade uppgiften att föra posten
över Ålands hav, vilket många gånger var en mycket riskfylld färd, framför allt vintertid, där många miste sitt
liv för ett brevs skull. Storby kallades också under en lång tid ”Änkornas by”. Vid ett tillfälle omkom alla
som deltog på Brändö och 13 barn blev föräldralösa.
Det är gamla områden vi rör oss i.
Den nuvarande Brändö kyrka invigdes år 1893 men ”kapellet på Brändö” omnämns redan år 1544.
Längs vägen fanns stenkummel på bergen, som visade postbåtarna vägen,
medan kilometerstolpar vägledde de resande på land. Transporten över Ålands hav ersattes
på 1850-talet av ångbåtar men i vissa delar av skärgården fortsatte verksamheten ända till 1910.
På Åland finns idag den gamla postvägen markerad med röda postvägsstolpar
liksom i gamla dagar. Idag finns informationsskyltar på intressanta platser vid den 65 kilometer
långa vägen genom nio åländska kommuner.
Efter avfarten till Finström passerar man en välbevarad stenbro i Bjärström. I Jomala Gölby fortsätter
man norrut över Färjsundsbron mot Saltvik. I Haraldsby fanns också en hamn och en avrättningsplats,
där åländska kvinnor brändes som häxor på 1660-talet. Längs postvägen vidare passerar man Kastelholms slott
i Sund vilket var maktens centrum under den svenska tiden.
Huvudpostkontoret flyttades till Bomarsund i början av den ryska tiden,
innan Mariehamn grundades 1861. Vid huvudvägen kör man bredvid husgrunderna i Skarpans
vidare mot huvudfästet och den gamla postbryggan, varifrån posten förr roddes till Vårdö.
På vägen från postbryggan i Vargata vidare mot Hullviks hamn i Vårdö ligger
flera stora skeppargårdar. Postvägen gick sedan över vattnet till Marskil i Kumlinge, där Sankta Anna kyrka
och Hermas museum hör till sevärdheterna.
Posten
Den dåtida posten var en så kallad budkavle eller budkavel är orden för ett litet föremål, ofta av trä,
som innehöll ett skriftligt meddelande och bars från person till person, ofta i språngmarsch eller under ritt
från gård till gård, vilket kunde ske både natt och dag. Meddelandet kunde till exempel vara en kallelse till
en bystämma eller ett upprop för att få manskap samlat till något särskilt ändamål.
Avsikten kunde också vara att mobilisera folk inför ett krig.
Hemmans sigill
Historien ploppar upp lite här och där.
I dag fanns jag ett gammalt sigill i mässing.
troligen från Petalax. Gården hette Lärk och det syns en fågel i sigillet, kanske en lärka?
Ett A eller Ä och L syns , kanske hör till samma LÄrk?
J B är troligen morfars initialer John Ernst Björknäs.
Antingen har sigillet används som underteckning eller som slaktstämpel.
Det är inte första gången jag ser den här men den
har nog försvunnit under resans gång. Därför var det
extra roligt att den dök upp igen efter tiotals års irrfärd.
Kanske man skulle göra en t-skjorta av den :)
Fick via inlägget en ny information. Min morfars far hette Johannes Björknäs och det
kan stämma bättre in med JB. Morfar använde alltid förnamnet Ernst.
Morfar var född i kring 1907 så om det är hans fars så är det från slutet av 1800-talet.
Då drog vi till Amirika!
Ett litet och ganska gammalt bidrag till Amerika-temat här på sevendays får bli en annons ur WBL, för några år sedan.
Året är 1904 och vi befinner oss i slutet av mars månad. VBL prenumeranten ute i den österbottniska stugan får tag i dagens tidning. Då som nu, fängslas han av en annons med rubriken Till Amerika! På grund av det dåliga läget i landet väljer han att packa sin kappsäck och ta adjö av mor och far.
Då, skulle den långa resan först gå genom landet med buss eller tåg ner till hamnen i Hangö. Där stod ett fartyg skulle ta honom över till Köpenhamn. Nu gick resan vidare med järnväg till Hamburg där Amerikalinjens oceanångare stod och väntade. Slutdestinationen för den färden var New-York. En lång resa, men det stod i annonsen att det var både den snabbaste, bekvämaste och billigaste sättet att ta sig till Förentastaterna.
Då kunde man prata om att resa.
Även min släkt testade på det nya landet men valde att åka till skogarna i British Columbia i västra Kanada. Året var 1924 då min farfar Verner Lassander, 21 år fyllda, befann sig i Vancouver och jobbade som skogshuggare. De var flera österbottningar som jobbade den tiden i de kanadensiska skogarna mellan åren 1923-1930 kom närmare 35 000 finländare till Kanada för att jobba.
Farfar till vänster!
Tre ynglingar på väg till det stora landet. Farfar till vänster (varför står han alltid till vänster?). Han har två ihopfällda Kodak kameror i sina händer, likaså skymtar en kamera i handen på killen till höger. Dynorna på bröstet är livvästar med texten ”Standard Life Jacket” –månne de är testade?
Farfar som håller på att såga av en stock. Kolla handsågen han håller i!
Tre år i detta forum!
Tiden går snabbt när man har roligt. I dag fyller Sevendeys 3 år!!! Otroligt. Mitt bloggande började redan med första versionen av bloggen.fi. som öppnades 16 maj 2006. Sedan kom serverkraschen och det vara bara att börja om på nytt. Bloggade aldrig på peppar.fi, men såg också den resan börja och ta slut. Sevan har klarat sig undan större tragedier och har fungerat som ett klockverk till 99%.
Skulle jag ha haft skumpa eller rosé så skulle skålen varit klar. I stället blir det muggen och mitt första blogginlägg på sevendays. Jag var t.o.m ute en dag för tidigt, fördelen med att jobba i kulisserna :)
Tack alla läsare, andra bloggare och kolleger...idag skall ni THINK PINK!
Monaco, inget dumt ställe!
En bit österut från Nice ligger furstendömmet Monaco. Världens näst minsta stat efter Vatikanen. Monacos yta är endast 190 ha så här är varje kvadratmeter värdefull, och det märks. Här bygger man både på höjden och gräver sig ner. Monaco har 38 000 invånade men dagligen fördubblas invånarantalet då lika många pendlar in för att jobba.
Kolla in den ”fula ankungen” som ligger ute i bukten, ingen billig leksak.
Just nu håller man på att bygga upp inför Monte Carlo-rallyt. De blåa läktarna mitt i bilden är start- och måldepon. Vi t.o.m testkörde några S-kurvor med bussen.
Målet var inställt på vaktavlösningen utanför palatset så gränderna fick bli till eftermiddagen.
I väntan på vaktavlösningen funderade vi på om vi skulle knacka på hos Häkkinen som har lägenhet intill palatset. De översta balkongerna uppe till höger.
In i gränderna och en god skaldjurspasta blev dagens lunch.
Ett besök i katedralen hör ju nästan till...
och Grace Kellys grav.
Tar man sig bara några trappor bort från folkmassan får man se lugnare områden. Den här terassen är straxt under palatstorget som ligger i höjd med hustaken.
Huset med det runda trädet är var prinsessan Stéphanie bor.
Prinsessan Caroline bor i det rosa huset bakom ubåten.
Marinhistoriska musét, stället som förknippas med naturfilmaren Jacgues-Yves Cousteau och hans fartyg Calypso.
Reklam 1962
Ni som följt mig på facebook vet att jag har tömt ett dödsbo. I dag har jag igen fastnat i Allers Veckojournal från 1962. Intressanta reklamer. Vissa skulle göra sig bra som köksaffischer.
Varumärket Vasabladet
Vasabladet är ett av landets äldsta varumärken. Nästa år fyller vi 160 år och är den nästäldsta dagstidningen i Finland. Vasabladets grafiska profil (logon) har påverkats mycket lite under åren som gått. Det var främst under kriget 1914 som logon skulle modifieras och göra modernare. Troligen fungerade det inte så bra för tjugo år senare var det dags att gå tillbaka till den gamla logon som dock fick ett lite nyare utseende. Den här tiden var det inte så lätt att byta font hur som hellst. Bokstäverna var handgjorda i trä eller metall och tog tid att ta fram.
1939 var det så dags för en förnyelse igen. Det gammalmodiga ”W” ersattes med enn modernare ”V”, eller som skrönan låter sig berättas så knackades handgripligen halva bokstaven bort. 1994 var datorisenring på stark frammarsch i tidningshuset och logotypen digitaliserades till vektorgrafik och gav då också möjlighet att ge logotypen en bättre balans. Sedan dess har mindre justeringar skett och den senaste gjordes år 2014 då tidningen övergick till tabloidformat. Nu är det främst bokstäverna B och D som ”öppnades” och gjordes luftigare.
Trots att 160 år har gått kan man ändå känna igen sig i den grafiska formen. Snacka om retro!
160 år bakåt i tiden hamnar vi på år 1836. Vad hände då?
Finland får sina första frimärken, 5 och 10 kopek.
Den första inhemska Emmentalosten tillverkas.
Axel Gallén (Gallen Kallela) föds i Björneborg.
Krimkriget hade just upphört.
Året tidigare hade Livingstone upptäckt Viktoriafallen.
Folkskolväsendet får sin start.
Landets äldsta idrottsförening grundas i Björneborg.
I Tammefors grundas ett bomullsspinneri.
Saima kanal öppnas för trafik.
Vasa läns första landsortspostkontor öppnas i Alavus.
A.A. Levon grundar Vasa Bommulls Manufaktura Aktiebolag.
Sigmund Freud föds.
De första finskspråkiga föreläsningarna hålls vid Helsingfors Universitet, trots att den finska professuren grundats redan år 1850.
Gamla konstiga typer
I Stundars tryckerimuseum, som till största delen består av maskiner donerade från Vasabladet, känner man tydligt historiens vingslag fläkta förbi. Själv var jag inte med på den tiden men en hel del känns ändå igen. Doften av trycksvärta och konstiga föremål är minnen från Vasabladets gamla tryckeri på Sandögatan 6 inne i Vasa.
Kalla det retro om ni vill men de här trätyperna är verkligen coola.
Lassfolk skruvar och bänder för att få igån sättmaskinen.
Affischmall...
Affischen tryckmaskin...
och färdig affisch :)
Dåtidens fontarkiv.
En annan tryckmaskin.
Besökarna fick också testa på att trycka kort. Kati hjälper till med tekniken.
Manuskripthållar.
Här Vasabladet längst nere och Stundars logo.
Ett av redaktionens skrivbord som flyttades med från Sandögatan 6 till Ekgården och stod en tid i Kristinestad innan det fick sista vilan på Stundars. Här har mången VD och chefredaktör tänkt till , senast var det Dennis Rundt. Kanske färden inte slutar här heller :)
Passa på och upplev hantverk på riktigt om du har vägarna förbi Stundars.
Bland tomtar och troll
Förutom dagens Stundars marknad så fanns det också tid att ensam promenera mellan husen på området. Emellanåt känndes det som om väsen och gårdstomtar följde mina steg. Har många gånger tänkt att om jag skulle bli en hustomte så skulle det vara på Stundars.
Bakom tryckerimusét.
Någon följer mina steg...eller inbillning?!!
Näver är ett bra regnskydd.
Det sprakade så skönt och värmde gott från brasan.
whisky 1933
Har vari och rotat i Vasabladets gamla tidningsarkiv och planerar inför 160 års jubileumsåret nästa år. Träffade på en trevlig hästannons från augusti 1933. Ja he var tider he :)
