Visa inlägg taggade med 'hjälpinsats'
Reste ner, tog hem ukrainare
För några dagar sedan fick jag ett samtal från OT-resor om eventuellt
kommande flyktingar och vart de kunde föras.
För egen del var svaret klart ”till Kristinestad”.
Efter en stunds diskussion var också jag med på resan.
I min iver att delta lade jag ut på facebook ett upprop om någon av mina vänner
som kunde ryska och hade en lucka i programmet, kunde hänga med.
Det var Rasmus Weijola som svarade och han passade som klippt och skuren för utmaningen.
Sedan var det dags att fundera på någonting att äta i bussen under hemfärden för de flyktingar vi skulle få ihop.
Efter några samtal till bekanta företag och FB-vänner blev min egna bil snabbt fylld
med lite ätbart och nyttiga produkter som blöjor, bindor, WC-papper etc.
Allt var donationer. TACK alla som bidrog!
Nu iväg till bussen för att lasta om. Allt skulle sedan delas mellan bussarna.
Avfärd med Tallink. I det här skedet är det en buss från Oravais Trafik och en från Ingsva.
Vi träffar senare en till OT buss under resan.
Första natten blir i Riga. Snöfritt men råkallt. Uteserveringarna gapade tomma.
Hotell Viking låg bra beläget och nu med morgonmål i magen var det dags att styra söderut
mot Warzawa i Polen. Närmare gränsen än så ville vi inte åka.
Byarna svischade förbi och man började känna att man var i Balticum.
Vi hade fått tips om ett pensionat längs vägen Penjonat Poniatowski i Suchowola,
med stora och otroligt goda schnitzlar.
Skulle testas och här förhandlades också fram ett gruppris för hemresan.
Ack dessa ortsnamn, men efter flera timmars körning kör vi in i Polen.
Hela resan blev ca. 3000 kilometer och snabbt kunde det ha kommit 500 km till.
Nu är det full fart mot Warzawa och nästa övernattning.
I Warzawa bodde vi verkligen centralt. Bussarna stod på torget framför Kulturpalatset
och med hotellet på andra sidan boulevarden.
Härifrån skulle det vara lättare att arrangera en synlig samlingsplats.
Färdigt för följande utmaning.
Hur opererar man från en okänd stad för att nå flyktingar.
Hade suttit i telefonen nästan konstant genom nedfärden i Polen.
En del österbottniska ukrainare messade om släktingar och familjemedlemmar som
var på väg i Ukraina med bussar och tåg.
Koordinater skickades och telefonnummer byttes.
Slutligen började också pass skickas för att vi skulle få rätta uppgifter.
Jag lade också ut ett information över var vi finns via en engelsk grupp på facebook.
Det var inte bara att ringa, ett exempel på en som kom med oss.
”On train from Liviv to Poland. Call me!!!
Ringer och ringer.
Fel telefonnummer, försök med messenger.
Ringer och ringer.
Skickar vänförfrågan. Får info via omvägar att personens telefonen är stendöd.
En timme senare godkänns vänförfrågan.
Ringer upp två gånger på nytt.
får ett meddelande:
I´m in Warsaw now, we see you to morrow.
Så skall bilder skickas var bussarna står. Men det gick ju bra.
________________
Vi hade också träffar en grupp volontärer från Sverige som hade sitt högsäte vid
hotellet mitt emot. Här kunde vi få hjälp - trodde vi.
Stor och energisk personal som främst jobba med Sverige. Men kunde tänka sig att hjälpa till om
allt gjordes enligt deras direktiv och tidtabell -”räkna med en vecka i förberedelser”!
Deras ledare och frontfigur är journalisten Nuri Kino som tydligt och klart påpekade att
”Ni åker absolut inte härifrån med flyktingar i morgon, tidigast i slutet av veckan.
Ring er stadsminister och be regeringen skicka ner personal”!
Jo, jo...vi gick ut. Men frukt och smörgåsar kunde vi köpa via dem.
Fanns tecken på volontärer lite här och där. Dessa bodde på vårt hotell.
Vi hade också fått kontakt med en finsk organisation i Helsingfors som var villiga att
använda sitt kontaktnät i Warzawa för att få folk i våra bussar, själv hade de tre bussar på plats.
Under kvällen ökade vårt egna antal flyktingar från drygt 20 till över 40 personer.
Beslutet vara att en buss åker iväg följande dag klockan 13.30.
De övriga fick stå kvar en dag för att invänta mera flyktingar.
Följande morgon hade chaufförerna granskat bussarna och
meddelade att det fanns folk redan då på morgonen på torget
som påpekade att de skulle till Kristiinankaupunki.
Nu var det dags.
Hörda kommentarer under resan upp:
”Suttit två dygn i bombskydd
med mina två barn, hörde
bomberna smälla utanför.
”Bodde nära ett flygfält som
ständigt besköts. Måste fly för barnbarnens skull.
”Ryssarna sköt sönder mitt hem,
hela livet förstördes. Måste fly i min ålder.
Ser aldrig mitt hemland mera.
Strax för klockan 13.30 hade vi för många resenärer på plats.
Fick tag i en annan finsk buss som skulle åka iväg klockan 20
och kunde ta de som lämnade över.
Här fotograferas och avtackas killar som hjälpt vår äldsta resenär på +80
att komma till torget med sin rullator.
Tog längre en beräknat att ta sig ut ut Warzawa.
Väl på väg var det en nonstop körning hela vägen till Tallinn.
Men det skulle ju bli mat på vägen också.
På vårt bekanta pensionat bjöds det på en matig soppa med stekt korv och ägghalvor,
bröd och vatten till priset av 3.50€/ person. Totalt 200 euro gör 60 pers.
Den kostnaden betalades också en anonym donator. Tack också hen.
On the road again!
Nattens slår till och landsvägen töms. Men vi växlar chaufförer några gånger och rullar vidare.
Så sker det som inte skull få ske, främst på grund av tidtabellen.
En gränskontroll mellan Lettland och Estland. Allas pass skall granskas och scannas.
Eftersom det inte hittades några problem, delade polisen i stället ut mjukisdjur till barnen.
Vi vuxna fick en behövlig extra wc-paus.
Och så rullar vi vidare i mörkret.
I Tallinn får vi för få båtbiljetter så vår ryska expert Rasmus Weijola
tar också tag i den biten, vad skulle vi gjort utan honom.
Nu lämnar vi baltstaterna och går ombord på väg till Finland.
Äntligen ett efterlängtat morgonmål från buffébord.
Vi var alla ganska möra och snälla.
Själv satt jag i telefonintervju med Vasabladet.
Den kan du läsa här.
Nytt hemland, äntligen i Helsingfors.
Nu skall personerna på rätt tåg, buss eller bil. Här är vi vid järnvägsstationen i Helsingfors
och får iväg resenärer till Tammerfors och Seinäjoki.
VR bjuder på resan under mars för de som kan uppvisa ukrainskt pass.
Under tågresan meddelas det att det fungerade bra.
Våra minsta och lurvigaste resenärer var sju hundar och en katt.
De hade pass och blev uppmanade att hållas isolerade tills de varit på veterinärs besök.
Hemfärden via Björneborg, Kristinestad till Vasa. Några fortsatte till Nykarleby och Jakobstad.
Vilken upplevelse och erfarenhet som jag aldrig kommer att glömma.
Kollade i dag läget med de som fortfarande är nere i Warszawa.
De har över 50% av platserna fyllda och beräknar att bussarna fylls.
Om en vecka är det troligt att följande tre bussar skickas ner.
EXTRA UPPDATERING
Kom en inlägg i går kväll från de två bussarna som lämnades kvar i Warszawa.
Det är OT-chauffören Patrik Söderman som skriver.
__________________________
___________________________________