Visa inlägg taggade med 'rödakorset'
Pyssel och knåp som ordförande
Det är tur att dagarna blir längre och ljusare. Som frivillig inom Röda Korset och ordförande för 12:e året
på Vasa svenska avdelning, finns det hela tiden någonting att göra.
Förutom alla möten och bollplank för verksamheterna, har man
en hel del egna projekt att pyssla med.
Råkade få Första hjälpen bilen stationerad på gården och den behöver sin omvårdnad
för att stå i beredskap.
Dammsugning och små fix på gång.
Nu råkat jag jobba inom marknadsföring och då får man
hela tiden erbjudanden och tips om nya produkter och lösningar.
Det som tidigare kostade skjortan, går i dag att få till otroligt låga priser.
Här en bunt nybroderade tygmärken från Åbo till galet lågt pris.
Vad skall man göra med dessa?
Jo, vi på avdelningen tänkte att åldringar som sitter i rullstol på boenden i Vasa
skall också ha möjlighet att sitta ute och njuta av vårsolen.
Så vi köpte in åtta stycken värmepåsarna (med skinn på insidan) kommer från Tyskland
och var i en zuper gut kvalitet.
Bara att sätta i gång symaskinen.
Då var det bara att genomföra donationen, typ 1000 euro.
Alltid lika roligt att kunna ge någonting som är av bra kvalitét.
Denna donation gick till Linneahemmet vid Fylgia och Carl & Caroline.
Damen i rullstolen tyckte den kändes som en babypåse.
Tror nästan hon slumrade till i solen.
Det var ett gott tecken :)
Nu på kvällskvisten hann jag också med ett styrelsemöte med Folkhälsan i Smedsby.
Där äger avdelningen tre lägenheter och de skall också ses över.
Några mess angående avdelningens mobiltelefoner och möjligheten att
få dem kopplade till iZettle kortbetalnings terminaler vid kommande insamlingar.
Inspirerande med varierande frågor och uppgifter. Man håller sig på G.
Makeover i coronatid
Börjar bli dags att avsluta förvandlingen av vår Röda Korset-lokal i Vasa.
Redan innan coronakrisen drog i gång fanns det i planerna att göra någonting
åt våra färglösa och trötta utrymmen. En uppdatering till modell 2020 men ändå med
med respekt för en verksamhet som grundades i oktober 1951.
Detta ville vi lämna, och fick hjälp av lokal expertis.
Konstnären och tv-profilen Camilla Forsén-Ström
planerade och genomförde det mesta. Hon fick det att ”gå som på Strömsö”.
Redan presentationen av ytmaterialet bådade gott.
Golv skrubbas, fönster tvättas, väggar spacklas och börjar få färg.
Så en kväll backar möbelleveransen från Ikea upp till dörren.
Snabbt skall det gå för redan om några timmar
skall en utbildning av nya frivilliga dras i gång via video.
Jag, Safa och paret Granholm hjälper till att bära in. Här en madrass
till nya bäddsoffan som ingår i vår beredskap för nödinkvartering.
Så var det bara att börja skruva ihop stolar, typ 20 stycken.
Så här blev det
Den trånga nakna tamburen fick kristallkronan och nya tapeter:
Koralläng från Boråstapeters kollektion Wonderland.
En lite stuckatur i taket som förstärker prismornas skimmer.
Mötesutrymmet eller som jag kallar den ”blåsalen” fick nya Norraryd stolar från Ikea.
Väggfärgen är Kalkitir Cobalto. De två nya runda speglarna heter Langesund
och kompletterar bra vår gamla antika salongspegel. Borden är gamla men flexibla och oömtåliga.
Det gamla första hjälp-rummet blev ett relaxutrymme. Med Kalkitir nyansen Amazone (grön)
som fångas upp av nyanserna i mattan.
Familjerummet eller aktivitetssalen fick väggfärgen Harmony från Tikkurila.
Här nya bord för en ny verksamhetsform, de skall utrustas med två symaskiner.
Bordsskivorna är Linnmon och lamporna heter Skurup.
Någonting smått saknas ännu men ser fram emot en intressant och aktiv
verksamhet bara vi för coronan undanstökad.
Blev det inte bra?
Då fara hotar!
I dag hände det. På grund av klimatförändringen och därigenom en långvarig brist på rent vatten
har det uppstått inre oroligheter och brottsligheten har ökat markant i landet ”där borta”.
Detta har resulterat i att en del av befolkningen har sökt sig till Finland för att få skydd.
Det är fråga om Droppen-Pisara 2019, en nationell beredskapsövning som arrangeras av
Migrationsverket, polisen, brandkåren, NMT-centralen och Röda Korset.
Vi i Österbotten hade vår övning i Lappfjärd.
Ca 70 personel samlades från Vörå i norr till Kristinestad i söder.
En del av Röda Korsets Emergency Response Unit var också på plats
för att ledsaga oss andra. Det betyder att Tammerfors var också på plats.
Här monteras aluminiumstommen upp på ett av de nya tält som troligen kommer att ingå
i FRK:s uppdaterade utrustning.
Till denna tältmodell finns också ett innertält som fungerar so skydd mot
både kyla och värme. Ett tält som är uppsatt under gassande sol
är det svårt att få röntgenapparater att fungera.
Dagens statister anländer. Ingen vet hur när, hur många, varifrån och kön.
Så är det också då evakuerade anländer. Gäller att vara förberedd.
Först skall alla registreras. Så även jag som fick ett armband och fotograferades.
QR-koden är manipulerad så att mina uppgifter inte skall komma ut i etern.
Men så här ser armbandet ut.
Dags för hälsogranskning.
Fyra sovsalar har förbereds, två för kvinnor och två för män. Dessutom fick alla
flyktingar en förpackning med det viktigaste för de första dagarna samt en dagspenning på 20 euro.
Nu råkade vi ha fasta utrymmen som lämpade sig hela övningen. Men i normala fall skulle det här ske i våra
tält på gården. Här ser ni hur tältsängarna ser ut.
En behövlig kaffepaus för personalen.
Brandkåren passade på att lära oss att släck brand med skumsläckare och brandfilt.
Röda Korsets personal har fått arbetsschema för de kommande dagarna.
Dagen är över och bilen packas. Allt har sitt givna utrymme.
Medan jag och de andra packar bilen passar dagens övriga personal övriga på att fotograferas.
Nu är allt klart och Tammerfors nästa.
Migris kommentar om övningen i Lappfjärd var
”en självgående helhet där alla gjorde sitt, ingen väntade på order. Fungerade bra”.
För egen del blir det Malax och sedan en sväng till Vasa.
Igen en ny erfarenhet rikare.
Minnen av veckan
Veckan gick och nu är årets Vildmarksläger över. Känner mig lite utslagen men full av intryck.
Härliga ungdomar som ställde upp på det mesta, testade sina gränser och kom ut ur sin
comfortzone till 100%. Nu går veckan in i minnesbanken och har en del foton till hjälp.
Häng med på en tour!
Menyn i korthet: kokt potatis och mos. Fiskpinnar, spagetti men malettköttsås,
maletköttsoppa, hamburgare, köttpiroger, köttbullar, sallader etc.
Men är det ett Röda Korset läger så finns den ”hjälpande handen” alltid med.
Därför lärde fösta hjälpen ut att lägga stödbandage.
Idén och grunderna i skallgång (trots regnet).
Här våra gäster från Norge, Røde Kors Friluftsliv og Forstehjälp,
visar hanteringen av en medvetslös person.
Under våra 9 års tid som vi arrangerat läger på olika platser har vår motto har alltid varit
att lämna området sås som det var då vi kom. Oftast har vi strävat till att lämna det
i ett ännu renare och snyggare skick. Det lyckades vi med även denna gång.
Lägret innehöll också info om Röda Korset. Hur världens största humanistiska organisation startade.
Var vi finns i dag, vad vi gör, hur många som nås av hjälpen och hur vi får ihop pengar för att hjälpa.
I år fick man också ta i beaktande hur Røde Korset arbetar och fungerar i Norge.
Lägrets läge, mitt ute i ödemarken, ställde till det igen för mig som skulle blogga.
Ström fanns men nätverket var det sämre med. Hittade dock en plats i det gamla köket
vid muurikkan där det fanns kontakt så det gick att få ut information.
Även ledarna Nina, Johan och Lena skulle testa på forsränning.
Bilden före ränningen.
Den sista kvällen avslutades med plättkalas intill bastun. Senare blev det
vinst utdelning av lägrets bästa/flitigaste grupp (alla fick en korg marshmallows).
Nu behövde vi inte tvätta badtunnorna mera, inte heller hugga ved eller diska.
Lägret avrundas och det starkaste intrycket hos deltagarna ( i alla åldrar) var
forsränningen.
Ett härligt inslag under den sista kvällen var att Forsknäckarnas grundare Lennart besökte oss.
Han hade intressanta historier att berätta hur forsränningen startade i Sverige och hur den
första båten beställdes från Kanada. ”Har ni sett några spöken”
myterna och mystiken finns alltid med i hans berättelser.
Här är hela gruppen från årets Vildmarksläger.
Ungdomar i forsen
Så var äntligen dagen här. Dagen då vi skulle åka forsränning i Vindelälven.
Stämningen i campen var spänd redan från morgonen. Ett sakta regn överraskade oss
just som vi skulle åka ut. ”Det gör inget, vi blir ändå blöta” skrattade Forsknäckarnas Patrick Edin
som också gav oss instuktioner om hur vi skall uppföra oss i båten.
Sedan var det bara att paddla ut på den lugna älven. Skulle det bli en paddlingstur eller forsränning?
Ups, vi fick ett rejält smakprov på forsen och vattnet.
Och våtare skulle det bli!
Men nu är alla 9 båtar tillbaka och skratten har återvänt till campen.
Senare i kväll blir det plättkalas och spökhistorier.
Oj, vilka minnen årets deltagare får ta med sig hem.
I know the feeling!
Höghöjdsbana i solsken
Kvällens badtunnor blev blött både i och utanför tunnan men bada skulle man.
En ny dag bjöd på klarblå himmel och nya utmaningar. Först skulle det vara morgonmål.
Sedan blev det äntligen dags för dagens utmaningar. Höghöjdsbana och teambuilding.
Patrick Edin från Forsknäckarna ger behövlig och viktig information.
Här skall utrustningen på och ut på banan...
Glädjen och lättnaden över att den utmaningen är över.
Den övriga gruppen håller på med också en utmanande teambuilding.
Nu börjar det dofta mat och på dagens meny står det hamburgare.
En efterlängtad lunch för stora som små.
Men även ledarna skulle testa på banan, passade på medan de andra åt.
Blir mera program om en stund.
Ungdomsläger i vildmarken
Nu är vi äntligen framme i Ekorrsele. Det är Röda Korsets Vildmarksläger 2019 som gäller.
Efter en lång och sen resa från Vasa var vi framme vid campen mitt i natten klockan 03.
Efter några få timmars sömn så drar en seg men efterlängtad dag igång.
Det som gör årets läger ännu intressantare är att vi också har med oss en grupp
ungdomar från Norges Røde Kors. Här blandas österbottniska dialekter med finlandismer och norska.
Uppdelning av gruppen i mindre grupper.
Presentation av hjälpledarna som snart drog igång med spel och tävlingar.
Nu hade det också börjat spöregna.
Maten är alltid en given höjdpunkt, så även i år.
Att få kontakt med omvärlden är alltid en lika stor utmaning, dessutom då vi saknar både nätverk och el.
Via vissa primitiva lösningar får jag dock bloggandet att fungera trots att det tar otroligt mycke tid.
Nu börjar det osa grillade fiskpinnar så det är dags för middag
och kanske badtunnor och bastu. Återkommer!
Mitt veckoslut
Veckoslutet blev ett intensivt flängande mellan två fester. Lördagen började med Röda Korsets årsmöte i Malax. Jag hade lite lyx som hade endast ett par kilometrar till mötesutrymmet i Övermalax. Andra deltagare hade kommit allt från Jakobstad till Lappfjärd.
Mötets gäst var delegaten Stefan Simonsen från Åland. Han hade också en bit att köra.
Efter mötet var det dags för kvällens fest på Galsbruket Resort i Vexala.
Svängde ut på Strandvägen i Malax klockan 16.10 och redan klockan 17.15 var jag framme i Vexala.
Gick undan. Kvällen gick som under alla andra 50-års fester
med mat, sång, tal etc till och med ett dopp i viken.
Jag hade förmånen att få övernatta på Resorten och morgonen började
som kvällen slutade med ett stund i jacuzzin.
Tyst i huset men jag hör bubblandet utifrån.
Klockan 13 var jag hemma igen i Malax och nu var det dags att
skola om basilika i växthuset.
Det hade hänt mycket i växthuset under detta veckoslut. Både värme och bevattning hade fått
igång alla fyra vinrankor som visade knoppar och blad. Även två vinrankor
utomhus visade liv.
Dags för hemfärd!
Lägret börjar ta slut och sista kvällen avslutas med plättparty. Fyra stekstationer med två personer samt en stor Muurikka med två personer. De två första hungriga kunderna lät inte vänta på sig.
Sista gruppbilden i kvällsolen framför Vikingahuset.
I dag på hemvägen gjorde vi ett besök vid Röda Korset Kupan i Lycksele. Information om verksamheten, en del shoppade blev det också.
Därefter var det dags för ett väntat besök vid Lycksele djurpark.
Björn, myskoxe, ren. Vargarna låg och flämtade i skuggan på grund av det varma vädret på +33,8 grader.
Älg, get och säl men vi fick också se grisar, hästar och höns.
Nu sitter vi på Wasaline där vi bokat konferensutrymmet. Program, diskussion, kortspel och byte av e-postadresser och telefonnummer. Helhetsintrycket var att nästan alla tyckte att forsränningen var bäst, jag håller med ungdomarna.
Blött till max!
Vi har en spännande dag inför oss. Det hela börjar med info i campen och utdelning av våtdräckter, skor, hjälmar och flytvästar. Forsränning är ingenting att leka med, naturens krafter gör som de vill.
Efter 7 km är vi framme uppströms där båtarna skall bäras i älven.
Varm att färdas med full mundering i paketbil...spänningen gjorde nog också sitt för att få upp pulsen och temperaturen. Tyst i bilen...ett bra tecken på att alla hade respekt för vad som komma skulle. Första gruppen hade dessutom förmånen att få se en renko med kalv som drack vatten vid stranden.
Hela gruppen var uppdelad i två grupper på tre båtar i varje med 5 personer per båt. Nu var det bara att padla för hjärtans lust. I takt, djupa drag och på kommando...teamwork!
I det här skedet försvann både tid och rum. Vågorna sköljde över oss och det ända man tänkte på var att padla, padla, padla. Men gott vatten var det i Vindelälven
Det fanns också lugnare partier av älven, då var riktigt skönt att bara glida fram. En del av oss ville i plurret och glida fram med flytvästen.
Väl framme vid campen smakade det gott med mat och badbalja. Några fick också testa på jättegungan på nytt. I kväll skulle vi också börja packa och städa campen inför hemresan.