Visa inlägg taggade med 'ukraina'
Allt har sin tid!
Tänk att sex månader kan gå så snabbt. Tyckte det var i går då jag for på min egna
volontärsresa till Warszawa för att hämta hem ukrainska flyktingar.
Väl hemma var det dags att gå igång på alla cylindrar
och att damma av alla gamla koncept för att hjälpa.
Många mötte upp på torget i Vasa för manifestation.
Samtidigt droga Röda Korset Vasa svenska avdelning igång sin Ukraina insamling.
Redan då stod det klart att pengar är effektivare än varor i Ukraina.
Vi hade planerat att öppna ett hjälplager i Vasa, där ukrainarna kunde plocka på sig det de behöver
och lämna in önskemål som vi kunde skaffa fram.
Vi fick ett gratis lagerutrymme på Mjölnaregatan av Vaasan Kiinteistö.
Veckan efteråt var vi i full gång.
Man tager vad man haver och börjar skruva ihop bord.
De lokala mediehusen var på hugget och gav oss en
värdefull start. Donationerna började strömma in, frivilliga sorterade
och plockade fram. Möbler levererades med RK-bilen eller egna släpkärror.
Vi informerade besökarna om bussrutter och
andra viktiga adresser i Vasa. Vasa Mottagningscentral
var en viktig samarbetspartner som också ville snabbt få
ut sin information till ukrainarna och anlitade oss gärna.
Vissa donationer fick vi som köpkort. Här ett exempel från Combo som gav oss
över 100 kassar med hygienartiklar, rengöringsmedel etc.
Väl uppskattade goodie bags delades ut till lagrets besökare.
Vi ville lyfta fram varorna så de såg attraktiva ut och få bort
känslan av att det skräp som ingen ville ha.
Vid påsk och 1-maj smyckades lagret lite extra.
Samtidigt pågick insamlingar lite här och där. Det gäller att hänga
med då det sker och viljan att hjälpa är hög.
Det arrangerades lokala insamlingar runt om kring i Vasa.
Vi deltog i en välgörenhetskonsert i Åminne
och samarbetade kring insamlingen Ukraina NU med
Radio Vaasa och Sofie Furu. 
Senaste veckorna har avdelningens lokal i centrum öppnats
för barnklubbar och mer lär vara på kommande.
Men, allt har sin tid. Sex månader har gått och lagret är tömt.
Behoven för varor finns kvar och viljan att hjälpa har inte sinat.
Nu tar vi en välbehövd semester och låter tankarna snurra.
Blir ett nytt lager i höst men före det så skall nya strategier och
organisationsplaner se dagens ljus.
Vi fortsätter.
Dagar för att hjälpa
Dagarna går på samma sätt som den senaste tiden.
Allt sedan jag var ner till Polen efter ukrainare så
har allt kretsat omkring dem och att hjälpa så mycket man orkar och kan.
Det hela började för en månad sedan.
Röda Korset Vasa svenska avdelning, där jag är ordförande, sökte ett lager
för att samla det som flyktingarna behövde.
Vaasan Kiinteistö kunde erbjuda oss gratis utrymme i tre månader, följande vecka var vi i gång.
Ett samarbete skapades med mottagningscentralen i Vasa och information på fyra olika språk delades ut.
På den vägen är det, så här har senaste tiden sett ut.
Vid vårt Hjälplager i Vasa på Mjölnaregatan 21 försöker vi sätta fram
donerade produkter så att de ser tilltalande och snyggt ut.
Nu hade vi också pimpat lagret lite inför 1-maj. För att skapa
lite trivsel för flyktingarna, fick vi också till en liten myshörna med tea-servering,
där de i går samlades till samtal och bytte telefonnummer.
En av donationerna var smink. Ett populärt bord
som tömdes ganska snabbt. Kunderna är runt 30 år och har några har småbarn med sig,
så smink och träningskläder är heta varor.
Barnen har ett eget område med leksaker, så mammorna får ”shoppa fritt”.
I går var besökarantalet 52 stycken, en helt normal dag i lagret.
Här finns också möbler (främst stolar, mindre soffor, byråer, nattduksbord...).
På cyklar är det stor efterfråga.
Det fungerar så att vi tar reda på vad de behöver och sätter ut
på vår sajt på facebook (kolla under Efterlyses) den listan uppdateras varje vecka.
Folk donerar, hämtar eller så hämtar vi.
Några dagar i veckan är lagret öppet för ukrainare, som då kan
hämta det de behöver eller inte visste att de behövde :)
Men nu frågas det efter micron, cyklar, fönar och sånt som hör till vardagen.
I veckan hade vi också ordnat med en goodiebag (blev en kasse)
med shampoo, tandkräm, borste, tvättmedel etc.
Det var en donation som vi fick plocka ihop på Combo Outlet.
30 påsar till ett värde av 17 euro per påse.
Blir en liknande goodiebag nästa vecka.
I dag, som skulle vara en fri dag för oss frivilliga, har jag hämtat möbler
från olika hushåll i Vasa under tre timmar.
Kroppen säger ifrån och magen kurrar.
Blev dock en skaldjurssoppa på Fiskdisken till lunch
och nu havskräftor till middag efter en avkopplande stund i bubbelpoolen.
Ryggen börjar ta stryk. Men vad gör man inte för att hjälpa de som har det ännu värre.
Reste ner, tog hem ukrainare
För några dagar sedan fick jag ett samtal från OT-resor om eventuellt
kommande flyktingar och vart de kunde föras.
För egen del var svaret klart ”till Kristinestad”.
Efter en stunds diskussion var också jag med på resan.
I min iver att delta lade jag ut på facebook ett upprop om någon av mina vänner
som kunde ryska och hade en lucka i programmet, kunde hänga med.
Det var Rasmus Weijola som svarade och han passade som klippt och skuren för utmaningen.
Sedan var det dags att fundera på någonting att äta i bussen under hemfärden för de flyktingar vi skulle få ihop.
Efter några samtal till bekanta företag och FB-vänner blev min egna bil snabbt fylld
med lite ätbart och nyttiga produkter som blöjor, bindor, WC-papper etc.
Allt var donationer. TACK alla som bidrog!
Nu iväg till bussen för att lasta om. Allt skulle sedan delas mellan bussarna.
Avfärd med Tallink. I det här skedet är det en buss från Oravais Trafik och en från Ingsva.
Vi träffar senare en till OT buss under resan.
Första natten blir i Riga. Snöfritt men råkallt. Uteserveringarna gapade tomma.
Hotell Viking låg bra beläget och nu med morgonmål i magen var det dags att styra söderut
mot Warzawa i Polen. Närmare gränsen än så ville vi inte åka.
Byarna svischade förbi och man började känna att man var i Balticum.
Vi hade fått tips om ett pensionat längs vägen Penjonat Poniatowski i Suchowola,
med stora och otroligt goda schnitzlar.
Skulle testas och här förhandlades också fram ett gruppris för hemresan.
Ack dessa ortsnamn, men efter flera timmars körning kör vi in i Polen.
Hela resan blev ca. 3000 kilometer och snabbt kunde det ha kommit 500 km till.
Nu är det full fart mot Warzawa och nästa övernattning.
I Warzawa bodde vi verkligen centralt. Bussarna stod på torget framför Kulturpalatset
och med hotellet på andra sidan boulevarden.
Härifrån skulle det vara lättare att arrangera en synlig samlingsplats.
Färdigt för följande utmaning.
Hur opererar man från en okänd stad för att nå flyktingar.
Hade suttit i telefonen nästan konstant genom nedfärden i Polen.
En del österbottniska ukrainare messade om släktingar och familjemedlemmar som
var på väg i Ukraina med bussar och tåg.
Koordinater skickades och telefonnummer byttes.
Slutligen började också pass skickas för att vi skulle få rätta uppgifter.
Jag lade också ut ett information över var vi finns via en engelsk grupp på facebook.
Det var inte bara att ringa, ett exempel på en som kom med oss.
”On train from Liviv to Poland. Call me!!!
Ringer och ringer.
Fel telefonnummer, försök med messenger.
Ringer och ringer.
Skickar vänförfrågan. Får info via omvägar att personens telefonen är stendöd.
En timme senare godkänns vänförfrågan.
Ringer upp två gånger på nytt.
får ett meddelande:
I´m in Warsaw now, we see you to morrow.
Så skall bilder skickas var bussarna står. Men det gick ju bra.
________________
Vi hade också träffar en grupp volontärer från Sverige som hade sitt högsäte vid
hotellet mitt emot. Här kunde vi få hjälp - trodde vi.
Stor och energisk personal som främst jobba med Sverige. Men kunde tänka sig att hjälpa till om
allt gjordes enligt deras direktiv och tidtabell -”räkna med en vecka i förberedelser”!
Deras ledare och frontfigur är journalisten Nuri Kino som tydligt och klart påpekade att
”Ni åker absolut inte härifrån med flyktingar i morgon, tidigast i slutet av veckan.
Ring er stadsminister och be regeringen skicka ner personal”!
Jo, jo...vi gick ut. Men frukt och smörgåsar kunde vi köpa via dem.
Fanns tecken på volontärer lite här och där. Dessa bodde på vårt hotell.
Vi hade också fått kontakt med en finsk organisation i Helsingfors som var villiga att
använda sitt kontaktnät i Warzawa för att få folk i våra bussar, själv hade de tre bussar på plats.
Under kvällen ökade vårt egna antal flyktingar från drygt 20 till över 40 personer.
Beslutet vara att en buss åker iväg följande dag klockan 13.30.
De övriga fick stå kvar en dag för att invänta mera flyktingar.
Följande morgon hade chaufförerna granskat bussarna och
meddelade att det fanns folk redan då på morgonen på torget
som påpekade att de skulle till Kristiinankaupunki.
Nu var det dags.
Hörda kommentarer under resan upp:
”Suttit två dygn i bombskydd
med mina två barn, hörde
bomberna smälla utanför.
”Bodde nära ett flygfält som
ständigt besköts. Måste fly för barnbarnens skull.
”Ryssarna sköt sönder mitt hem,
hela livet förstördes. Måste fly i min ålder.
Ser aldrig mitt hemland mera.
Strax för klockan 13.30 hade vi för många resenärer på plats.
Fick tag i en annan finsk buss som skulle åka iväg klockan 20
och kunde ta de som lämnade över.
Här fotograferas och avtackas killar som hjälpt vår äldsta resenär på +80
att komma till torget med sin rullator.
Tog längre en beräknat att ta sig ut ut Warzawa.
Väl på väg var det en nonstop körning hela vägen till Tallinn.
Men det skulle ju bli mat på vägen också.
På vårt bekanta pensionat bjöds det på en matig soppa med stekt korv och ägghalvor,
bröd och vatten till priset av 3.50€/ person. Totalt 200 euro gör 60 pers.
Den kostnaden betalades också en anonym donator. Tack också hen.
On the road again!
Nattens slår till och landsvägen töms. Men vi växlar chaufförer några gånger och rullar vidare.
Så sker det som inte skull få ske, främst på grund av tidtabellen.
En gränskontroll mellan Lettland och Estland. Allas pass skall granskas och scannas.
Eftersom det inte hittades några problem, delade polisen i stället ut mjukisdjur till barnen.
Vi vuxna fick en behövlig extra wc-paus.
Och så rullar vi vidare i mörkret.
I Tallinn får vi för få båtbiljetter så vår ryska expert Rasmus Weijola
tar också tag i den biten, vad skulle vi gjort utan honom.
Nu lämnar vi baltstaterna och går ombord på väg till Finland.
Äntligen ett efterlängtat morgonmål från buffébord.
Vi var alla ganska möra och snälla.
Själv satt jag i telefonintervju med Vasabladet.
Den kan du läsa här.
Nytt hemland, äntligen i Helsingfors.
Nu skall personerna på rätt tåg, buss eller bil. Här är vi vid järnvägsstationen i Helsingfors
och får iväg resenärer till Tammerfors och Seinäjoki.
VR bjuder på resan under mars för de som kan uppvisa ukrainskt pass.
Under tågresan meddelas det att det fungerade bra.
Våra minsta och lurvigaste resenärer var sju hundar och en katt.
De hade pass och blev uppmanade att hållas isolerade tills de varit på veterinärs besök.
Hemfärden via Björneborg, Kristinestad till Vasa. Några fortsatte till Nykarleby och Jakobstad.
Vilken upplevelse och erfarenhet som jag aldrig kommer att glömma.
Kollade i dag läget med de som fortfarande är nere i Warszawa.
De har över 50% av platserna fyllda och beräknar att bussarna fylls.
Om en vecka är det troligt att följande tre bussar skickas ner.
EXTRA UPPDATERING
Kom en inlägg i går kväll från de två bussarna som lämnades kvar i Warszawa.
Det är OT-chauffören Patrik Söderman som skriver.
__________________________
___________________________________
Äntligen fredag!
Blev en jobbig vecka med Mr P. Röda Korset satte igång en insamling för Ukraina,
mitt i allt så blev det så att vi också skulle vara med på manifestationen på torget i Vasa.
Jag är nog skyldig till det, mitt i allt så skulle man tala från scen och delta i direktsändning med Yle.
Nu har det hela lagt sig en smula och den ”riktiga” insamlingen är på gång.
Så i dag blev det att varva ner en smula, trots att man går på högvarv.
Ingen större fredags middag. Gumman åt färska räkor och
jag kokade blåmusslor.
Blev en bra fredag trots allt.
Råkade se en bekant flaska på Alko.
Ett vin från Saint Clair (Nya Zeeland). En vingård jag fick bekanta mig
med under vinmässan i Umeå i november i fjol.