En vecka med dröm-vårdledighet
Det är ju ingen hemlighet att jag har det ganska tråkigt och bedrövligt som vårdledig. Det är ensamt, jobbigt, fattigt och tråkigt, samtidigt som man (åtminstone jag) aldrig känner mig tillräcklig och konstant går runt med dåligt samvete över att jag borde leka mer, lyssna mer och städa mer. Den här gången som vårdledig har det ju dessutom varit en pandemi i två år av tiden vilket har gjort att vi mest bara suttit ensamma hemma. Det känns som att alla andra har det så drömmigt och fint på sin vårdledighet, de har kompisar med barn i samma ålder som de lunchar hos varje vecka, släktingar som bor nära som kan avlasta och på något magiskt sätt har de precis köpt en sprillans ny el-bil som fungerar så bra och är alldeles underbar.
Morsdag och barnens dag
Förra söndagen var det morsdag. När jag försökte natta Elvira på lördagen började hon mumla något om att hon hade ritat en teckning med vattenpölar. Och på söndagen kom hon springande med teckningen i högsta hugg och berättade samma ramsa om vattenpölar.
Påsk, sjukstuga och pepparkakor
Men hallå! Hade tänkt höra av mig tidigare men så blev det påsk och så blev alla sjuka och så..., vi kikar på vad som hände:
Snö igen och dagisstart
Snöiga hälsningar från Nykarleby! Jag erkänner, jag var en av dem som faktiskt trodde att det var slut på pulkåkning och snöbollskastning och vinterkläder där i mitten av mars. Nu är snön tillbaka med besked även om jag misstänker att det inte blir långvarigt.
Ny rosa favorit
Här i Nykarleby har nästan all snö och is smält från trottoarerna. Sjuåringen har redan frågat när cykelsäsongen ska inledas men eftersom det finns några hala fläckar kvar och de ännu lovar minusgrader nästa vecka så tänker jag att vi ska vänta ett tag till. Som tur är så är trottoarerna strösslade med grus från vinterns sandningar så man kan dra mönster i gruset när man går till och från förskolan och det gör promenaderna lite roligare.
Fotbollskalas, andra kalas och broccolisoppa
Skulle jag beskriva de senaste veckorna med ett ord så skulle det bli: kalas. För oj vad det har kalasats. Hann ju med två kalas på sportlovet och det har bara fortsatt.
Flakabrä, skidtävling och sportlovsplaner
Var ska man börja? Det är krig i Europa och ändå fortsätter ens liv som vanligt. Så knäppt. Jag försöker att inte maniskt gå in på nyhetssidor utan begränsa det till några gånger per dag. Barnen har inte förstått läget ännu, men jag funderar en hel del på vad jag ska säga när frågvisa sexåringen snappar upp läget.
Nu är den här, coronan
Nu kom dagen när jag får skriva ett riktigt ordentligt corona-blogginlägg. Med tanke på att den här pandemin har pågått i två år av mina barns liv och antagligen är det som det kommer skrivas om i historieböckerna när man nämner 20-talet så måste jag ju skriva ner hur det var när vi var sjuka i covid. Våren 2020, när pandemin kom, tog vi Johannes ur dagis i samband med att skolorna stängde ner, men till hösten så började han gå i dagis igen och sedan dess har vi levt rätt så normalt och aldrig varit överdrivet försiktiga nån gång. Men förstås har vi följt restriktionerna och tagit de rekommenderade vaccinationerna.
Det lilla bulle-testet
Förra veckan var det ingen vanlig vecka i vårt hushåll för då fick man både fredagsbulle och lördagsbulle!
Årets första bok, skidåkning och sjukstuga
De första januariveckorna har passerat och jag har inte ens förstått att det är ett nytt år. Vardagen rullar på även om den är lite annorlunda med ännu mer hemmatid än vanligt (och då var det redan mycket av den varan förra året!).