On my mind
Vill helst inte diskutera vädret ut just nu. Känner mig nästan kränkt över att vi fick några veckor (dagar? Har ingen verklighetsuppfattning längre) av vårsignaler och sen skjuts vi tillbaka i tiden. Alla visste vi att den här dagen skulle komma, takatalvi, men lika besviken blir man ändå varje år. Efter Agnes födelsedag brukar det ändå oftast svänga, och det är om drygt en vecka. Så accepterar det tills dess. Idag är jag dock ej glad. Eller glad är jag kanske nog, men inte över vädret.
Att lära sig av sina misstag
Ett tag sen sist. Det blev lite mycket efter sist jag skrev. Fullproppad helg, mycket jobb och möten gjorde att migrän bröt ut och jag var out of business ett par dagar. Tredje graviditeten är lite mer påfrestande på kroppen och jag har helt klart ett större behov av återhämtning än tidigare. Så nu har jag lärt mig av mitt misstag och för varje program måste jag också "boka" tid för återhämtning så att det inte blir för mycket. Så den här helgen har vi tagit det lite lugnare. Passat på att besöka program som ordnades i knutarna, varit på simning med Agnes och fått gosa lite med bebis.
Första veckan i mars
Måndagsmorgon och jag sitter med trötta ögon, en kopp cappuccino och försöker bli en människa. Jag har haft huvudvärk hela natten (en av mina återkommande gravidkrämpor, migrän) och vaknade vid halv sju av att det stod en liten kille och tittade på mig. Han kröp sen ner bredvid mig och somnade en timme till. Även om jag inte fick mycket sömn efter det så var det top mysigaste stunden på evigheter. Jag har ett stort mysbehov, tråkigt nog är ingen i min familj speciellt intresserade av att tillfredsställa detta behov så man är tacksam när någon vill ligga nära nära en stund. Och att få gosa in i nacken på en tvååring som håller ens hand. Snart är han sex år och som sin storasyster får man max krama en gång varannan dag ungefär, om ens det. Men samtidigt är det viktigt att respektera deras integritet och låta de själv bestämma om de vill kramas eller inte, så det är bara att acceptera läget. Som tur kommer det snart en till bebis så jag har några år av gos med den, förhoppningsvis!
Ett år i Vasa
Idag är det på dagen ett år sen vi flyttade till Vasa. Den fjärde mars 2021 packades ett decennium av liv i södra Finland ihop och vi flyttade in till vad vi nu kallar vårt hem. Det känns egentligen helt sjukt att det gått ett år, att vi bott här i ett år! Men sen när man ser på barnen som har blivit så himla stora, funderar vad som hänt sen förra året så borde det egentligen gått hur många som helst. Det har hunnit hända så mycket på det här året. Nya jobb, examen, nyfödda kusiner och kompisbarn, först missfall och nu bebis som växer i magen, miljontals förkylningsdagar och nu en vår som skymtar massa hopp. Samtidigt som allt har hänt, och ändrats, så har aldrig något varit så självklart som att vi ska bo här. Inte bara i Vasa utan också i den här lägenheten, på den här platsen. Allt stämmer.
I väntan på augusti
Solig måndag ändå. Sportlovsveckan inleds med att barnen åker iväg till mormor och morfar och vi vuxna jobbar på som vanligt. Här hemma är allt som det ska, vi är friska från corona och mars väntar med dop, vår, teater och att äntligen få göra saker igen! Det stora samtalsämnet den senaste veckan har förstås varit kriget i Ukraina, säkert som för de flesta. I något skede behövde jag dock börja minimera nyhetssändningarna för att inte gräva ner mig allt för djupt i oro och ångest. Men ändå är det viktigt att göra det man kan härifrån. Ge bidrag till hjälporganisationer som är på plats eller på annat sätt man har möjlighet att hjälpa till, visa solidaritet och stöd för Ukraina samt hålla sig uppdaterad om vad som faktiskt händer.
Uppdatering av läget
En vecka har gått sen sist. De hann nästan gå våra fem dagar av karantän men sen slog de alla andra i familjen en efter en, förutom jag då. Alfons blev sjuk natten till söndag och Agnes igår kväll. Jag är än så länge negativt och känner nästan att jag gärna skulle få det så vi alla har haft det men men. Det tog ju 4 dagar innan Alfons fick det så jag få väl ge det ännu till fredag innan jag säger hepp. I och med att jag är trippelvaccinerad så behöver jag inte vara i karantän men förstås håller jag mig från att träffa människor i onödan och går inte på några möten. Förstås hade jag massa inbokade den här veckan men som tur kan man delta digitalt. 
Igår innan Agnes blev sjuk så var hon fruuuktansvärt rastlös så sökte fram lite pyssel på pinterest. Så de ligger en hel del pappersbitar på golvet i arbetsrummet nu men hon höll nu sig sysselsatt en stund åtminstone. Och nu har vi dessutom ett bra lager med pyssel i mappen för när hon väl orkar börja igen. Gårdagens saldo blev en enhörningskrona, glitterblommor som hon sen också limmade på kronan och en kanin av hamapärlor. Vi skulle också göra en kamera i paff också men där tog motivationen slut.
Knack knack, vår tur
Kanske veckans längsta arbetsdag? Gick tidigt i säng igår eftersom jag var dödstrött men förstås vaknade Lilleman bara efter någon timme och jag fick lösa det vilket tog sin tid. Det är faktiskt många månader sen jag varit vaken med barnen på natten, eftersom Alfons oftast ropat efter pappa, men nu är han inne i en mamma-period och tjöt "äiti" som besatt i natt. Så då var det bara att pallra upp. Som tur fick jag tillbaka honom till sin säng ganska snabbt. Efter det sov jag dock ganska dåligt så det var ej roligt att vakna på morgonen, speciellt eftersom jag måste stiga upp tidigare för att vara klar tills mitt möte började klockan åtta. Vi har en period av att vi turas om att sova på soffan just nu, eftersom båda störs på att den andra snarkar, så vad jag inte visste var att Johan som känt sig lite krasslig igår blivit ännu sämre under natten. Igår visade testet negativt men eftersom vi inte var helt säkra på att han inte har corona fick barnen lämna hem från dagis.
Redo för veckoslut med praliner, litteratur och blommor
Veckoslutet hägrar i hemmakontoret. Jag var så peppad på veckoslutet igår. Hemmet så gott som städat, barnens rum nästan helt klart och roliga planer. Sen vaknade jag ur en konstig dröm vid fyra i natt och kunde inte somna om efter det. Så istället för att härlig fredagskänsla har hjärnan mest i en dimma. En lunchpromenad hjälpte lite men nu har jag suttit och jobbat hela eftermiddagen och huvudet börjar vara redo för veckoslut. Som tur är arbetsdagen slut och jag ska precis iväg för att hämta barnen från dagis. Agnes har fotisträning på fredagkvällar så de måste alltid hämtas lite tidigare så att hon hinner äta innan vi ska iväg.
Måndagslista
Vad ser du fram emot den här veckan?
I helgen ska vi fira min fasters man som fyller 50 och det ska bli kul att gå på kalas. Det har varit för lite av sånt på sistone. Hoppas bara alla hålls friska tills dess. Har ju ändå ny klänning till tillfället och allt!
Kvällstankar
I söndags insåg Johan och jag oss besegrade av barnens rum. Det GÅR inte att städa för att det helt enkelt är för mycket saker och för dålig förvaring. Det är fysiskt omöjligt att få in allt någonstans. Så ett skåp för förvaring av barnleksaker är nu beställt och kommer förhoppningsvis i slutet av den här veckan. Hoppas vi får till det fint i deras rum med skåpet, och får bort stor del av alla synliga saker eftersom det känns väldigt rörigt där just nu. Agnes har redan meddelat att hon inte mera behöver några leksaker och vi kan rensa bort allt (vilket i och för sig främst handlar om att hon inte orkar städa så då är det lättare att inte ha några saker...) men tror Alfons skulle bli lite besviken. Nu får vi i alla fall lite bättre ordning på allt. Dessutom har jag en beställning på gardiner av svärmor till barnens rum, så vips för det ett litet oplanerat vårlyft! Oplanerat men väldigt välbehövligt.