Längtar efter våren
Är det bara jag eller känns det som om våren står precis runt knuten? Här har solen iallafall strålat i två dagar och jag tycker hela stan skriker vår, även om mätaren visar -5. Asfalten har börjat skymta under alla lager av snö och is, fåglarna har börjat återvända och jag är så redo för att kasta vinterkläderna (herregud så jag längtar efter att låsa in Agnes vinterhalare!) och släpa fram vårkläderna. Dock har jag lite tappat bort dem i flytten, hoppas verkligen att de ligger längst in i förrådet...
alla bilder från min pinterest.
Och det är inte bara våren jag är peppad och redo för. Jag har också inte bara ett utan två nya jobb i vår! Efter någon månad av fullt fokus på skolan, som har gått sådär, så ska det bli skoj att varva det med lite jobb! Igår var jag första dagen på Wild Things, en blombutik som ligger på Fredriksgatan 18 mitt inne listan, där jag kommer hoppa in lite nu som då. Jag har tjatat om hur länge som helst att jag skulle älska att göra något med blommor, så det ska bli så kul att få pyssla med lite sånt. Och lite senare i vår kommer jag börja med jobbet som redaktör för Bokkalaset i Ekenäs. Att få jobba med både blommor och litteratur som är mina favoritsaker ändå, så glad! Och det ska bli jätteroligt att jobba med just bokkalaset, det har så mycket potential!
Så kan lugnt säga att jag längtar efter våren nu. Drömmer om plusgrader, bara ben och allt som kommer med det. Längtar efter april och två års kalas, bröllopssäsongen som börjar komma igång längre fram och ja, bara våren. Pysslade ihop ett litet collage för illustrera inspiration och längtan. Längtar efter bröllop (går och kikar på min klänning med jämna mellanrum för att liksom kolla att den är kvar), funderar på pyssel och pynt till Agnes kalas, vårkläder och olika recept att testa. Vad längtar ni efter?
En idyllisk vinterhelg
Om någon har tagit vara på det fina vädret i helgen har det varit vi. Promenerat i stan, pulkat, promenerat i stan lite till och ätit frukost vid ett matbord som badat i morgonsol. Efter att ha gjort inget en så lång tid så skönt att bara GÖRA saker. Så här har det gjorts egen granola från scratch, jag stått i köket och gjort massa god mat, haft vänner över och spelat På Spåret i fyra timmar, killen har planterat om våra ekar (vi har 10...) och städa om och om igen (en två åring hinner stöka så mycket under en dag).
I och med förra veckans bottennapp så hann jag liksom inte riktigt ”carpa” att det äntligen är mars och våren snart är här. Jag har varit lite slapp med skoluppgifter i februari så mars blir månaden när jag SKA ta tag i det som lämnat. Sedan börjar kalasrumban i familjen, vi har ett par lediga helger framför oss och påskledigt i Österbotten. Mars blir fint! Ja, och så är det ju ett gäng bröllopsgrejer som ska fixas, mindre än sex månader kvar ju!
Så tackar för denna fina helg, nu är jag redo för en ny vecka!
Dags att vakna ur dvalan
Hej och länge sedan sist. Här har det ekat tomt i lite på en månad. Varför då? Inte av någon speciell anledning egentligen. Mest för att det varit svårt att få ihop vardagsrumban med kiddo, dagis, heltidsjobb, frilansgrejer, studier och fritid. Plus köp av lägenhet och flytt på det. Detta har resulterat i inget mera heltidsjobb, mer fokus på studierna och förhoppningsvis lite mera balans i livet. Sade hela hösten att snart lär vi oss väl att få ihop det, men vi lyckades inte riktigt allltid. Så vi tar nya tag 2018 istället.
2017 var övertag ett väldigt tungt år med många motgångar och jobbigheter, så jag hoppas att 2018 ska leverera mindre sådant. Det började ju ändå ganska bra med flytten. Att köpa har vi funderat på från och till i vad som kändes som en evighet, och vi kände ganska länge att vi aldrig hitta något som vi skulle kunna nöja oss med. Men så i november dök lägenheten som jag nu sitter i upp, och vi blev kära på ungefär två röda. Drygt en månad senare fick vi nycklarna och efter lite ytputs flyttade vi in. Idag har vi bott exakt en vecka, och tänka sig: Allt är nästan så gott som färdigt. Lite tavlor som ska hängas upp ännu, men annars så. Och jag älskar den fortfarande så mycket. Ett tag angstade vi nog lite över om vi gjort ett dåligt köp och så vidare, men nu har det släppt. Iallafall för min del. Den blev så mycket bättre än vi trott.
Så 2018 blir året med nya tag. Både privat, jobbmässigt men också här. Jag ska liva igång den här bloggen igen och har en himla massa idéer på inlägg som skall skrivas. Måste bara planera in det så att jag också får det gjort. Kanske det får ett bli något sorts nyårslöfte? Att lägga in tid för bloggen ett par dagar varje vecka? Tror det är det bästa sättet att ta sig tid och göra det. Sedan får ni också jättegärna komma med förslag på ämnen som ni vill jag ska ta upp. Eller fråga något ni undrar/undrat över.
Inskolning och dagisstart
Fick en fråga om jag kunde berätta om hur inskolningen på dagis gick. Har tänkt skriva det i evigheter men det har varit, eh, lite mycket nu. Är inne på min tolfte jobbdag av tretton så börjar bli lite seg i skallen. GISSA om jag längtar till söndag alltså. Vad ska jag göra med all tid?? Nej men, tillbaka till frågan. Agnes har nu hängt på dagis i snart två månader. Hur har det gått? Över förväntan! Vi började ganska hardcore med att lämna henne ensam på dagis efter bara två dagar. Men det gick bra och vi försatte så de två sista dagarna. Måndag nästa vecka började hon med full tid-dagis. Vi hade haft lite körit med nattningar i någon månad. De tog oftast evigheters evighet att få henne att sova, men på dagis gick det förstås hur bra som helst (Förstås, hemma fortsatte det att ta typ 1,45 h att få henne att sova. Nu är vi nere i 30-40 min, känns som vinst!). Mat har hon alltid gillat så det funkade också bra, hon hade redan börjat öva på att äta själv hemma så det underlättade förstås. Nu äter hon så gott som all mat gärna själv, dock orkar hennes föräldrar inte alltid se på det hehe. Nåväl, till det lämningarna som kanske kan vara det jobbigaste. I början gick det jätte bra, hon var inte speciellt ledsen och att säga hejdå var nemas problemas. Sedan kan man väl säga att det började gå lite sämre och sämre med hejdå:andet för varje dag som gick. Ibland blev hon jättearg, ibland bara ledsen. Men ärligt så fast hon kastat sig på golvet och skrikit har jag sällan tyckt det har varit jobbigt. Under sensommaren och början av hösten var hon såå mammig. Killen fick inte natta henne och så fort jag gick ur rummet skrek hon efter mig. Så tror jag liksom hade blivit lite härdad av det och därför påverkade det inte mig så mycket. Var så van med att hon blev arg direkt jag försvann ur hennes synfält så det var inte någon stor grej längre. Sedan underlättade det ju också att jag visste att när jag väl gått så var hon hur nöjd som helst. Nu, nästan två månader senare, beror hejdå:andet helt på vilket humör hon är på när jag för henne. Och lite också vem som tar henne i famnen när jag ska gå. Ibland skriker hon, och ibland (dock nog mer sällan) vinkar hon glatt. Så vi kan väl lugnt säga att dagisstarten har gått över förväntan för vår del. Jag har lite den teorin att det beror på att hon är så pass liten ännu att hon helt enkelt inte riktigt förstår och kommer ihåg skillnaden får hur det har varit förut. Lite så att "okej, nu hänger jag här om dagarna. Skoj!", och så kommer mamma och pappa och hämtar mig och det är också roligt. Varje gång vi frågar henne om vi ska åka till dagis nickar hon och så går hon till hallen för att klä på sig. Vi upplever att hon trivs jättebra och på utvecklingssamtalet fick vi också hör mer om hur hennes dagar varit och hur hon blir mer och mer modig och bekväm där. Så en lyckad dagisstart helt enkelt!
mama whines back
Nu har det gått över en månad sen jag började jobba och Agnes började på dagis. En månad och det känns som jag mer och mer för varje vecka som går har svårare att få ihop *livspusslet*. NÄR ska man hinna med allt? Och hur hinner folk med saker? Känns som om jag bara gör och gör och gör men ändå har jag tusen saker kvar. Kanske främst på jobbet då, men nog lite hemma också. Märker nog att jag varit borta ur arbetslivet ett tag, är så ovan med detta tempo.
Sedan den andra saken som tar upp mycket just nu, nämligen tröttheten. Herregud är så fruktansvärt trött. HELA TIDEN. Pratade om det med killen idag efter middagen om när man månne vänjer sig, eller om man ens gör det. Kom fram till att man antagligen vänjer sig. Tröttheten minskar egentligen aldrig, man bara lär sig leva med den. Det är väl höstmörkret eller något som gör att tröttheten känns extra påtaglig, och att det dessutom varit (och är fortfarande) århundradets sämsta väder idag så gör det hela inte lättare precis. Men men, man vänjer väl som sagt sig. Sedan alla förkylningar som en dagisstart för med sig, de gör ju inte livet lättare precis. Vi har varit förkylda från och till sedan augusti. AUGUSTI. Herregud minns inte ens hur det känns att vara frisk haha.
Just nu ligger fullt fokus på att inte få springmask som går på Agnes dagis. Vilket betyder att jag tvättar allt i ren paranoia. Mina händer är kruttorra efter alla handtvättar haha. Orkar verkligen inte med en till (skitäcklig) grej nu, har fulla jobbdagar måndag till söndag den här veckan så har inte tid med någon ny sjukdom/virus/parasit heller. Blev en liten klagostund här nu, men så får det bli ibland. Kanske borde döpa om det här till mama whines back? Nämen utöver alla dessa saker, så är har vi det ganska bra just nu. Agnes är i en ljuvlig ålder och nya ord kommer hela tiden. Och även om det är krävande med jobbet, så är det också jätte jätte roligt. Men men, nu får det räcka för idag. Skall jag hänga upp tvätten och gå och lägga mig. Och hoppas att vi vaknar upp lite friskare imorgon (håll tummarna!).
Imorgon är det dags
Ryggsäcken är packad, kläderna framplockade och lapparna ifyllda. Istället för att köra på vår gamla vanliga rutin och sova till nio - halv tio har vi imorgon väckning på halv åtta. För klockan nio skall vi infinna oss på dagisgården och Agnes har sin allra första dag på dagis! Jag är förvånansvärt lugn ännu, kan i och för sig vara för att vi ska främst mjuklanda den här veckan och jag kommer att vara med åtminstone varje dag fram till torsdag.
Det skall bli så spännande att se hur hon reagerar, hur hon leker med de andra barnen och hur mammig hon är i slutänden. Framförallt det där med mammig tycker jag är så svårt att avgöra när vi ändå bara gör "samma saker" hela tiden, jag ser henne sällan i en ny situation. Men nu är det dags för det.
Så nu har vi en vecka av mjuklandning framför oss. Förhoppningsvis går det smidigt och hon inte blir sjuk, för veckan efter det börjar jag mitt nya jobb (!!) och då skall hon börja vara fulla dagar. Och jag har ett nytt jobb att gå till! Ett heltidsjobb! Med kontor och allt! Kanske räcker med utropstecken nu hehe? Är bara så omåttligt peppad på att börja jobba. Men mer om det senare, nu skall jag gå och lägga mig. Jag skall ju också stiga upp tidigt imorgon...
Inför dagisstarten
Även om det är ett par veckor kvar av tills vår höst drar igång, det är ju faktiskt ännu bara juli, så har jag svårt att inte fundera och planera inför dagisstarten. Känns som om det är så himla mycket som behöver fixas?
Halare köpte jag på Facebook idag, regnbyxor och gummistövlar är nästa på listan och så ska jag gå och fixa en dagisruben här någon dag. Sedan ska ju allt märkas också. Och köpas vattenflaska (vad skall det ens vara för modell?), beställas fotografier på alla viktiga personer och så kanske vi också borde börja ställa morgnarna efter dagistid? Hohho känner att jag kommer ha gjort noll den 27:e augusti...
En sak började jag fundera på idag. Vad skall det vara för skor? Förstås gummistövlar när det är klottigt och någå tjockare när det börjar bli kallt, men nu till hösten? Funkar sneakers eller skall det vara lite "redigare" skor? Vi har ett par kavat (snörning), två par sneakers (ett par med snörning och ett par med tarra) och så sandaler just nu. Ni som har kids i dagis eller jobbar på dagis, vad funkar bäst?
Avslutar med bild på Barnet från kvällens strandbesök. Sommarkvällar när de är som bäst!
Semesterlunken
Det är över en vecka sedan sist. Eftersom vi nu för en gångs skull är lediga *tillsammans* så har jag minskat ner datortiden till ungefär noll, därav tystnaden. Nu dock sover barnet, killen och ut och bygger terass och jag har faktiskt inget speciellt att göra. Så tänkte titta in på internetet och kollat vad som hänt sist (i och för sig surfar jag på telefonen så helt ouppdaterad är jag inte...).
Vad har hänt på en vecka då? Jag har kommit tillbaka upp till Österbotten och de dåliga nätterna har fortsatt. Inatt var första natten sedan måndagen efter midsommar som hon sov en hel natt utan att komma mellan oss! Innan dess har det varierat mellan halv ett och halv fem, och då inte mycket sömn där emellan. Misstänker att boven i dramat är de x-antal myggbett hon har. På dagarna kliar hon inte, men kanske det är värre på nätterna? Förra helgen hade vi också barnvakt hela helgen och passade då på att åka ut till skärgården på tumis i tre dagar. Och den här veckan har hittills bara rullat på med lugnt program här på landet. Nästa vecka blir det lite mera fart på när det ska fixas inför helgens bröllop, och sedan vips så åker vi hem till Esbo igen.
Semestern går fort och snart är vi tillbaka i vardagen igen, då är det bara några veckor så börja Agnes dagis och vi ska börja skapa oss någon ny sorts vardag. Nervigt.
Mammasemester
Just nu sitter jag hemma i vår soffa i Esbo. Agnes och killen är på landet i Österbotten. Jag är nere i stan för ett möte och ska dessutom passa på att göra annat roligt som gå på bröllopsklänningsprovning (inte min), träffa vänner och shoppa lite nödvändigheter. Som jag skrev på andra bloggen, göra saker som man annars inte gör med en unge på armen. Även om det känns lite harm att "slösa" våra få semesterdagar på att vara här ensam i några dagar, så är det faktiskt ganska skönt att få hänga själv lite.
Efter en ganska pärsig vecka med fruktansvärd sömn och väldigt klänging unge är det skönt att bara vara själv en stund. Och så känns det ganska bra att lämna över cirkusen till killen för några dagar. Det är ändå oftast jag som är en själv med henne, och så det är skönt att han ska få sköta det ensam i några dagar. Jag tror inte man förstår hur jobbigt det är att vara bara med henne dygnet runt i flera dagar före man gör det själv. Men som alltid brukar hon sova bra, äta bra och vara hur nöjd som helst. Men när hon är med mig, eh, not so much. Den här veckan vi varit ensamma är ett bra exempel på det.
Så att ja, jag njuter av att få vara borta några dagar. Ännu saknar jag inte henne så mycket men det kommer väl hel snart gissar jag. Imorgon ska jag och hänga med hennes jämngamla kusin så senast då kommer väl saknaden. Nu ska jag fortsätta kolla netflix till mitt i natten. Bara för att jag kan.
Semester i Österbotten
I skrivande stund ligger jag i soffan på svärföräldrarnas landställe och lyssnar på ljudbok medan Agnes sover dagssömn. Vi körde upp i går kväll och vaknade till fågelkvitter i vår sommarsäng. Eller egentligen vaknade vi till Agnes skrik då hon inte kände igen sig, men då gick killen och Agnes upp och jag fortsatte sova. Och sedan vaknade jag av fågelkvitter några timmar senare.