Veckoslut med alla känslor
Det är nästan fascinerade hur de senaste året fört med sig precis allt. Oro, glädje, livsändringar och sorg. Det är väl i och för dig så med livet, oavsett om det är pandemi eller inte, men det känns ändå som om det här året verkligen försökt ge sitt allt. Och än är det inte över. Jag längtar så till att allt ska lugna sig och livet ska återgå till normalt. Ingen pandemi, ingen stress, normal vardag och ja, så som livet var innan pandemin. Jag gissar att jag inte är den enda som längtar till hur livet var innan. Frågan är bara om de kommer återgå till ”det gamla vanliga” eller om vi står inför en ny sorts vardag. Något som vi inte sett tidigare. Hur kommer vi se tillbaka på 2020 och 2021? Som en gamechanger eller endast som ett tillfälligt stopp?
I slutet av augusti
Veckan har kickat igång med full fart. Efter att tre av fyra fått årets första höstförkylning förra veckan var tempot ganska lågt och vi var alla ganska trötta och slöa. Ännu sover jag dåligt men vardagen rullar på igen när vi inte bara behöver hänga hemma mera. Sover dåligt har blivit en del av min vardag den senaste månaden. Ganska ovant eftersom jag annars aldrig haft problem med sömnen, men antar att det varit stressen med allt på sistone. Förhoppningsvis lugnar det sig snart.
Vältrar mig i höstinspiration och min egen självgodhet
Fördelen med att ha mycket tid hemma just nu är att jag hinner göra sånt som man alltid skjuter upp och gör en trött söndag när man inte alls har lust. Inventera, sorters och rensa. Både i min och barnens garderob. För typ första gången i livet har jag så gott som 100% ordning på barnens garderob. Har dessutom införskaffat allt som behövdes typ nya regnhandskar och fleecekläder. Känner mig som en fulländad person bara för att jag har allt på koll. Nå nej, skämt åsido. Det är faktiskt inte hela världen om man inte hinner med sånt. Oftast har jag haft en låda i barnens rum som knappt gått att stänga pga där är ungefär ett år av för små kläder. Och nu är den tom! Men gissar att vi är tillbaka där snabbare än snabbast… Så jag får helt enkelt glädjas över den här känslan av tillfredsställelse.
Ännu en augustimåndag
Måndag och jag sitter vid mitt skrivbord med en enorm bukett med solrosor framför mig. Gårdagens fångst är verkligen ingen besvikelse, och jag älskar att kunna ha enorma buketter mitt i rummet utan att de stör. Fördelen med stora rum. Jag har just ätit svamptoast med parmesan och pepparrot och kollar på youtube samtidigt som jag fixar undan lite grejer på datorn. Är det bara jag eller brukar någon annan ofta ha youtube eller någon serie rullandes i bakgrunden medan ni gör saker? Min man tycker jag måste sluta eftersom hjärnan behöver få vila och de blir för mycket stimuli, men jag gillar att ha något ljud i bakgrunden. Antigen någon serie, en podd eller ljudbok eller så musik.
Arkivet är här
Även om det fortfarande är sommar så är det också vardagsvecka nummer två för denna hösttermin. Eller vad man nu kallar det när barnen går i dagis ännu. Vi inledde starkt med Alfons som fortfarande är snorig och därför hemma med mig, men Agnes har som tur hållit sig frisk än så länge. Förra veckan kände jag en viss frustration över att inte få inleda vardagen som tänkt med barnen på dagis och jag skulle ha tid med mitt, men nu har jag nästan vant mig med att ha honom hemma. Vi har haft det riktigt mysigt tillsammans. Ätit frukost och sett på serier i soffan på förmiddagen, sen städa och tvätta. När han sov dagssömn fick jag en stund framför datorn för att göra det mest nödvändiga och efter att han sov färdigt åkte vi för att hämta Agnes. Har haft en ganska skön och harmonisk känsla hela dagen, mysigt med sådana dagar också!
Familjeutfärd, skaldjursmiddag och hemmafix
Det har varit en känslomässig vecka och Alfons har varit hemma snorig stor del av veckan så allt som jag hade tänkt hinna med har förstås inte riktigt blivit av. Man kan lugnt sagt säga att inget har blivit som vi tänkt oss det här året, både på gott och ont, så det är väl inte helt otippat att det forsätter på samma sätt. Jag får väl bara rycka på axlarna och tänka allt sker av de anledning.
Augusti börjar nu
Kunde första veckan i augusti börjar mer höstlikt än såhär? Jag cyklade iväg i regnet till dagis med Agnes på morgonen. Hon började på en ny avdelning och det var så pirrigt. Hemma väntade en snorig Alfons som fick skjuta upp dagisstarten med någon dag. Han hade feber på lördag, passligt sätt att avsluta sommarlovet. Så nu sitter han här bredvid mig och tittar på ryhmä hau.
Trädgårdsblommor i kvällssolen
Igår hade jag bokat in ett extra roligt program med min svägerska (eller vad det nu blir när hon är gift med min mans bror..) tillika vän Sanna. Vi skulle till Brinkens hembygdsmuseum för självplock i deras fina trädgård. Sanna hade drömt om det sedan de gifte sig där för två år sen och nu var det äntligen dags!
Semestervardagen
Sitter hemma i lägenheten i stan. Alfons sover och Agnes kollar på ipaden. Igår fyllde lilleman två år så vi har kalas i dagarna två, Ett då och ett idag. Igår flöt dagen riktigt bra på, barnen underhöll sig och gjorde någorlunda som jag sade (lite tårar men så är det alltid), jag fick allt städat och allt var färdigt i tid tills barnen kom. Idag... inte samma flyt. Barn som är lite trött efter gårdagens festligheter och en mamma som är trött efter en natt med dålig sömn + annars dålig dag. Jag har verkligen fått bita ihop hela dagen för att behålla tålamodet med en tvååring som vägrar äta eller göra något som jag vill, och en femåring som försöker styra och ställa. Som tur har jag ändå klarat av att hålla mig lugn, för så fort jag bränner mina proppar dränerar jag mig själv på energi. Och än ska jag orkar att ordna ett till kalas innan jag kan falla ihop i en blöt pöl.
En bakisfredag med saltvatten hår
Jag halvligger i soffan med ögonen lite på halvstång och håret råddigt från gårdagens lockar och dagens simtur med barnen. Utanför fönstret ser jag havet genom träden, vinden gungar kvistarna. I öronen spelar dagens sommarprat. Johan nattar barn och bastun väntar bara vi hämtat de som kommer hit ikväll, ja och bara barnen somnat förstås.