Helgen väntar
Är det bara jag eller känns påsken som en evighet sen? Det känns också som att nu när allt piskande är förbi, vi har firat vår femåring och allt sånt så nu kan jag slappna av och bara vara. Vi har inga planer för de kommande veckorna vilket känns oerhört skönt. Nu kan vi bara flyta på och göra vad vi har lust för. Fast de har vi ju förstås nog gjort innan också, men det har alltid varit något jag ska förbereda för eller liknande. Nu är det inget sånt. Nu väntar vi bara på att isen ska gå så vi kan sätta ut båten och öppna upp skären för säsongen. Och Agnes väntar på att få cykla. För hon fick en cykel i födelsedagspresent och någon dag senare lärde hon sig cykla, utan stödhjul och allt.
Det blev en påsk
Ville bara kika in och önska glad påsk. Jag sitter inne med Alfons som just vaknat och äter torkade tranbär ur sin kanna medan Johan och Agnes är ute på gården här i Malax. Vi ska snart åka och påska lite till våra släktingar innan middag hos mina föräldrar. Barnen älskar än så länge att påska och Alfons kniper hårt hårt i sin kanna fylld med torkade tranbär.
Alltid lite... Stressad
Barnen sover och jag sitter och funderar kring mat till påsken. Vi ska bjuda på middag på fredag, och sen fyller Agnes år så då ska vi ha ett litet kalas både på måndag och tisdag. Som tur har ändå butiker öppet, för min hjärnkapacitet räcker inte till att planera så långt i förväg. Det märks att jag jobbat mycket på sistone, plus skolarbete och allt som kommer med flytten för upplever det ganska svårt att tänka och planera långt framåt. Kan max planera t.ex. mat för en dag framöver, mer än det gör mig stressad och yr. Välbehövd semester i en vecka nu, absolut. Hade egentligen tänkt att barnen skulle få vara på dagis imorgon, men nu ville Agnes vara ledig med mig så hade inte hjärta att säga emot. Så nu ska jag släpa med dem på allt butikhandlas inför påsk imorgon, inte kanske helt genomtänkt...
Maratonvecka och påsktankar
Sitter och tittar på hur solen går ner mellan husen. Fördelen med att bo högst upp i huset, som dessutom står på i en backe, en är ganska högt upp med bra utsikt över hustak. Jag har en riktigt minutsplanerad vecka med mycket möten, både tidig morgon och sen kväll. Dessutom har jag haft en riktigt låg dag idag, som började så fint med att jag åkte med Alfons till rådgivningen och väntade en god stund innan jag insåg att tiden var först imorgon... Som tur hade jag en lunchpromenad inbokad med en kompis som också ganska nyligen flyttat hit från Helsingfors, så det piggade verkligen upp!
It’s friday
Jag ligger mätt i soffan och väntar på kvällens tv-program ska börja. Så himla skön känsla när allt är städat, barnen är klara för kvällen (eller Agnes ser på ipaden men det är inte min nattning idag så inte mitt ansvar) och det finns absolut inget jag behöver göra mera ikväll. Fredagar är min och barnens lediga dag, men eftersom jag har ett gäng kurser att fixa undan så har barnen hängt med farfar medan jag skrivit hemma. När jag var klar för dagen röjde jag upp här hemma innan jag gick över till svärföräldrarna där resten av familjen var för middag. Sån lyx att bli bjuden på middag, brukar aldrig orka laga mat på fredagar annars heller. Sen dessutom att gå ett par hundra meter hem, lägga barnen och så får en lägga sig på soffan.
Nu ska vi bara landa
Nu har jag jobbat färdig för dagen och när som helst kommer resten av familjen hem. Men än så länge får jag njuta av lite ensamhet. Det här är egentligen första "riktiga" veckan här. Idag började Johan sitt nya jobb och barnen fulla dagar på dagis. Eller faktiskt så har de lyxen att farfar hämtade lite tidigare idag, Agnes ville inte ännu vara en hel dag. Fördelen med att ha farmor och farfar några hundra meter bort!
Efter en vecka
Utanför fönstret yr snön och jag har suttit och läst kurslitteratur. Fredagar betyder skoldag från och med nu enda fram tills, ja alla kurser jag har kvar är borta. Idag har jag i alla fall fått en kurs inlämnad! Sen hann jag ett varv på stan för att handla lite till kvällen.
Hemma på vår nya gata i Vasa
Jag ligger i soffan i vårt nya hem i Vasa och kroppen ömmar lite efter promenader längs snöfyllda gator, flera dagar av konstant plockande och bärande av lådor. Jag hade som mål att vi skulle ha allt uppackat under veckoslutet och nu har vi bara två lådor kvar som inte riktigt har någon plats just nu, så kan väl säga att vi lyckades ganska bra. Även om det var himla tungt i något skede. Fredag, lördag och söndag var det noll vila och fullt ös. Och nu har jag jobbat i två dagar, så tröttheten börjar bli påtaglig nu. Men det är också härligt! Att få allt på plats, hur allt börjar formas till ett hem. Vår saker, bekant, men på ett nytt ställe.
Vårens första dag
Första mars känns alltid som en stor dag. Nu är våren här, vi har överlevt genom vinter och nu börjar den bästa tiden. Våren, grönskan. Allt härligt som året har att komma med. Jag känner knappt något kring coronaläget längre. Det känns mest "jaha, det var väl inte så otippat", sen att vi levt så länge typ så som restriktionerna nu blir gör att det känns lättare. Sen att vi flyttar den här veckan gör ju att att känns lite festligare den här veckan, undantagstillstånd eller ej.
Allt är i sin ordning och vad jag väntar på
Jag vågade inte skriva i måndags för tänkte att jag jinxar allt om jag börja skriva om det. Men i måndags coronatestade oss och gick och höll andan hela dagen. På kvällen fick jag mitt negativa test och Johan sitt någon gång under natt, så vi kunde med gott samvete komma ur karantän igår! Jag tror inte någon kan förstå hur jävla, ursäkta språket, skönt det är. Tre veckor har aldrig tidigare gått så långsamt som nu.
Nu kan vi äntligen lägga det bakom oss. Två av fyra i familjen fick i slutänden corona och teorin om att barn inte smittar vuxna stämde i vårt fall. Dock vet vi förstås inte vad det beror på. Vem vet kanske vi haft corona någon gång förra våren när vi var sjuka? Nå hur som helst är det över för den här gången, vi får hoppas att det är ett tag tills vi behöver sitta i karantän igen.