Lite livsuppdatering, varsågoda:
Är ni redo för ett good old tåginlägg? Jag är nämligen i den livsfasen nu igen, då jag jobbar i Helsingfors men hemmet ändå är i Vasa. Har hållit på så här i över 1,5 år nu och det funkar, någorlunda, men hållbart i längden är det ju nog inte. Är nu inne på mitt femte år som frilansare och har hittills diggat det, hoppas bara kunna hitta något jobb i Vasa tills hösten och bygga upp en vardag där också. Tillräckligt framtidssnack, tillbaka till nutiden: För er som undrar så kan jag meddela att jag just nu jobbar som focus puller på inspelningarna av en långfilm, som görs av sjukhusserien Syke! Dag 11 av 18 idag och so far so good. Nästa vecka blir det mindre studioinspelningar och mer nattinspelningar ute on location, det ser jag framemot. Men hey borde vi catcha upp lite på vad som hänt på sistone? Jamen det tycker jag. Orkar dock inte skriva så mycket utan tänker att bilderna mer får tala för sej själv, okej? Bra.
Jaja vi vet väl alla att jag inte är tillräckligt mystisk för att "låta bilderna tala för sej själv". Lite vill jag nog ändå förklara. Förra långhelgen var nämligen Axel till Helsingfors och vi hade det himla drömmigt. Träffade en massa gemensamma vänner, hängde på Blåbärslandets klippor, Borgbackens klippor och Rajasaari (holmen var hundar får vara fria = himmelrike för hundälskare som mig). Gick också på Trä-Vallgårds gårdloppisar, drack öl på uteterrasser, åt middag hos vänner, åt shanghai tacos på Lie Mi och gick på Kaikkien Helsinki-evenemang i DIY-skejtbowlen i Suvilahti, som nu ska flyttas/rivas då Helsingfors tydligen behöver ÄNNU ETT köpcentrum till. Helt daijugt. Nå, där var bra livemusik av bl.a. Arppa, massa vänner och himla imponerande skejtare.
Är nu inne på mitt fjärde övernattningsställe för den här arbetsperioden. Förra veckan fick jag bo hos min vän i Fiskehamnen och den här veckan bor jag i Esbo! Aldrig tidigare bott i Esbo. För några dagar sedan tog jag en långprommis ner till havet och även där hittade jag klippor att sitta på och att njuta av solen. Har också lyssnat mycket på The Tallest Man on Earth, som släppt en ny skiva och njutit av kvällssol på balkongen.
Annat kul som hänt är att jag och Axel haft årsdag! För lite över tre år sedan gick vi nämligen på vår första lilla skejt-dejt, som ledde till att vi hängde ihop ett helt dygn. Klick sa det direkt och sen sa det poff och nu har det plötsligt gått tre år. Aldrig tidigare varit ihop med någon så länge. Så tacksam över att jag ännu har honom vid min sida. Vi firade med att traditionsenligt simma i havet, som var 0,8 grader. Varpå detta blev det en piknik, teater (Fredrika R. på Stadsteatern, det bästa jag sett på lääänge!) och middag. Köpte cykelhjälmar åt oss som belöning för vår relations-prestation. Här tar upcatchandet slut för snart är vi framme i Vasa! Häj!
Virkade solrosor
Hörni! Det har virkats igen. Tänkte att det skulle bli en somrig liten solhatt, men daijug som jag var valde jag att virka den i yllegarn = den blev skitvarm. Därför blev det istället till en tjock vårhatt. Den har dock funkat perfekt för soliga dagar i kombo med Vasas kalla vindar.
Bilderna är förresten tagna för flera veckor sedan, därav vinterjackan och isen på havet i bakgrunden. SÅ bakett är vi ändå inte här i Vasa att vi skulle ha is ännu 9:e maj. Fast iofs skulle det inte ha förvånat med tanke på hur sen den här våren var.
Tillbaka till mössan: blev väldigt nöjd med den. Speciellt med tanke att jag igen inte hade något mönster eller instruktioner att utgå ifrån. Antingen är det någon österbottnisk husmors-gen som gör att jag verkligen har talang (den har jag att tacka min Fammo för) ELLER så är det bara nybörjartur. Då jag hade virkat toppdelen och räknade maskorna var det nämligen EXAKT antal som behövdes för att matcha solros-mormorsrutornas antal. Jag håller hårt på att det är Fammo-genen i mej som talar (dvs. virkar).
Före ni stämplar mej som magiker så vill jag förtydliga att jag naturligtvis kollade en youtube-video på hur man gör själva mormorsrutorna. Men resten är improviserat!
En kvinnokropp i kvällssol
Ah så härligt att vi har den bästa delen av våren och hela sommaren framför oss! Detta innebär ju också varmare temperaturer, mindre kläder och mer hud. Många som lider av kroppskomplex och självhat kan ha det jävligt tufft eftersom vi fortfarande lever i en värld var den ideala kvinnokroppens ramar är så snäva. Den ska vara smal, slät och hårfri, vilket vuxna kvinnokroppar inte är. Men vi fortsätter upprätthålla dessa normer genom att vara ätstörda och raka och plåga våra kroppar. För i samhällets ögon sitter så mycket av vårt värde i vårt yttre, till skillnad från män. Dessa begränsande normer präntas in i oss redan från barnsben. Jag har aktivt fått arbeta mot detta för att må bra i mej själv. För att inse att min kropp finns till för så många andra orsaker än att tillfredsställa den manliga blicken.
Varje vår brukar jag ha en liten självporträtts-session i underkläder. Då kroppen är blek och varit täckt under många lager hela vintern. Jag har varit snäll mot min kropp på heltid sen jag blev 20. Det innebär att jag inte tänker eller pratar illa om den, jag respekterar den. Jag är tacksam för att den oftast funkar som den ska och att den står ut med mej och t.ex. en 82 kilometers vandring då jag får för mej att göra det. Jag kommer att leva i min kropp tills dagen jag dör och allt blir lite enklare då man är kompis med den. Jag insåg efter mina tonårsår som ätstörd, att mitt yttre verkligen inte är det viktigaste. Jag värnar istället om mina värderingar, mitt mående och mina relationer. Visst tycker jag om att uttrycka mej utseendemässigt också, med kläder och hår. Men jag skulle aldrig försöka ändra på mitt yttre på bekostnaden av mitt mående. För hur smal jag än var som tonåring, så blev jag ju ändå aldrig lycklig av det. Mådde bara ännu sämre.
För 6 år sedan slutade jag raka benen och armhålorna. Det blev så tydligt vilka i min närhet som var de mest konservativa och kvinnohatande. Alla i vårt samhälle bär på kvinnohat och det är upp till var och en att tvätta bort det. Först identifiera situationerna då det uppstår, förstå varför t.ex. man ser ner på någons kropp som inte faller inom de normativa ramarna. Samt till slut förstå att en kvinnas värde inte endast sitter i hennes kropp. Efter att ha slutat raka mej har jag haft så mycket lättare att acceptera andra delar av min kropp också: mina breda axlar, hängiga bröst och magkorvar. Jag behöver inte dölja någonting för någon längre. Min kropp är mjuk och hårig och jag älskar den ändå, tänka sej. Här är två bilder från två år tillbaka:
Jag vill också nämna att detta till största delen har varit en relativt enkel process eftersom jag på så många sätt faller inom normen för "hur en kvinnokropp ska se ut". Den är utåt sett frisk, vit och någorlunda smal. Det är sällan jag får blickar eller kommentarer för min behåring. Men i början fick jag det, av mina närmaste som inte var vana. Jag minns själv första gången jag såg håriga kvinnoben då jag var 20. Klart jag tyckte att det såg konstigt ut, hon var ju hårig som en man. Sen insåg jag ju att hon bara var hårig som en människa.
Ni som höjer på ögonbrynen då ni ser kombinationer som dessa, så varsågod och stirra på bilderna tills ögonbrynen lägger sej igen. Kanske det gör så att du inte behöver stirra eller höja på ögonbrynen då du ser liknande kvinnokroppar på stranden i sommar.
Ännu en sak: Före du tänker på att lämna en hatisk kommentar så tänk på varför du känner behovet att göra det. Varför provocerar hår på kvinnokropp men inte då det är på en manskropp? Det är exakt likadant hår. Det är inte av en äckligare variant. Så om du som man föredrar rakade ben, så varsågod och raka dina ben. Men kom aldrig och säg vad en kvinna ska göra med sin kropp för att du ska acceptera den. Also, skadar jag någon med att se ut så här? Nej. Däremot kanske jag inspirerar någon annan kvinna att embrace sin kropp som den är och inte slösa mer energi på att hata kroppen. Kroppen som så ofta ställer upp för en i vått och torrt.
Georg + Avec i Stockholm
Debut keikka för Georg Marander + Avec hände i helgen på Finlandsinstitutet i Stockholm! Georg Marander har ju haft spelningar i flera år nu men själv har jag inte stått på scen på en tid så det var rätt så pirrigt. Men nervositeten släppte typ direkt för vi hade en helt underbar publik. Stämningen var intim eftersom utrymmet var fullt med folk och alla satt på golvet och lyssnade så koncentrerat. Blev också positivt överraskad att så många gamla halvbekanta hade hittat dit! Här kommer lite bilder, tagna av Erik Åhman och beskurna och redigerade av mej.
Före encoren (sista extra låten) böt vi instrument med varandra, så jag spelade elgitarr och Axel trummaskin. Låten "Vi åker till Italien" slutade i allsång och det var SÅ stämningsfullt. Det var årets endorfin-kalas i min kropp efteråt. Allt hårt arbete var verkligen värt det.
Efter vår keikka DJ:ade Aftonklubben och jag dansade som aldrig förr. Så roligt och befriande. Finlandsinstitutet som ordnade hela evenemanget var förresten superbra arrangörer. En så himla lyckad kväll blev det!
Utöver keikkan så tillbringade vi två extra nätter i Stockholm. Hela resan började dock rätt så tungt och kaotiskt för min del, två dagar innan spelningen. Mådde verkligen SÅ skit. Det finns få ställen som är värre att ha ångest på än på resande fot. Ville bara ha trygghet och egen säng och jag kände mej så malplacerad. Dessutom råddade jag ihop tiden då flyget skulle fara med när boardingen skulle börja, så jag fick spurta med mina väskor för att just och just hinna på planet. Kände mej svimfärdig, illamående och ännu mer nedstämd. Dessutom krampade mina lungor som aldrig tidigare och jag hostade blod. Jag hade egentligen varken energi fysiskt eller psykiskt för en enda motgång till.
Dagen efter kändes saker lite bättre. Hade fortfarande ont i lungorna och en irriterande hosta, men Stockholm tröstade med sitt sommarväder och jag fick hänga med en så underbar person som Calle. Gick också på bästa vegetariska buffén Hermans, bästa café Kafe 44 samt en loppisrunda till Stadsmissionen.
Vi åt middag ihop och gick sedan alla tre till Trädgården och dansade, lyssnade på stockholmska indieband, åt pizza i ett bollhav och lite senare joinade några andra vänner också. Har aldrig tidigare varit till Trädgården, men kan rekommendera det till alla hipstrar som gillar Flow-vibbar.
På lördagen överraskade Axel mej med utställning på Fotografiska PLUS en fyra-rätters lunch. Det var en av de coolaste matupplevelserna jag haft. Så roligt att uppleva all smakrik mat tillsammans och utställningarna var också väldigt imponerande.
Efter detta hände soundcheck och andra förberedelser inför keikkan. Om man vill läsa detta i kronologisk ordning så är det ju bara att skrolla upp till början av inlägget. Så får man en neverending loop av vår resa! Wohoo! Nämen Stockholm är najs. Najs att komma dit men också najs att fara därifrån. Jag orkar med rusningen och den svenska över-trevligheten endast en begränsad tid.
Avslutar inlägget med att dela med mej av vår nyaste singel, Wasalandia, som ni kan lyssna på här nedan eller här (på spotify). Kan dock avslöja att den är ännu bättre live för vi har gjort om den lite åt det bättre hållet.
Väst virkad på mormors rutor
Våren har hittills varit ganska tung och jag börjar vara trött på denna eviga livskris över vad jag ska göra med mitt liv. Om en månad ska jag dock jobba på en film i Helsingfors, så hoppas det ger lite mer livsmening. Efter det måste jag hitta något jobb i Vasa för det suger på sååå många sätt att vara arbetslös.
Har försökt hålla fast vid vissa rutiner för att hålla huvudet någorlunda stabilt: gått och sova före midnatt, ha på väckning varje morgon, tvinga ut mej på promenader, träffat vänner, skrivit mycket men framför allt har jag virkat. Och det har fan varit den bästa medicinen.
KOLLA! Min första virkade grej! En väst! Som jag älskar så himla mycket. Vågar inte räkna ihop timmarna jag satt på den, men det tog 20 dagar allt som allt. Älskar färgerna i kombination med mormorsrutornas klassiska vibes.
Orkade med ambitiösa självutlösarbilder i några minuter före jag drog en djup suck och gick till spegeln och fotade istället. Det blev så otroooligt svettigt med flanellskjorta och väst. Ska passa på att använda den ordentligt nu före sommaren och värmen kommer.
Här om dagen då den blev klar tog jag den på mej, ställde mej framför spegeln och började grina. Kände mej så himla stolt över vad jag åstadkommit. Baksidan blev dock lite misslyckad nedtill, eftersom jag i början hade svårigheter med att göra rutorna i samma storlek. Men eftersom min måka är på ryggen och jag ca aldrig ser hur snett det är så behöver jag inte bry mig heller, hehe.
Och så en sista bild på mej och mitt glowiga (svettiga) fejs. Och förresten, om någon vill ändra på min arbetslöshet så call me up så kan jag fota t.ex. familjeporträtt, parbilder, examensbilder, bröllop etc. Kommer vara i Vasa fram tills början av maj och sedan från juni och framåt. Hur som helst. Hoppas detta inspirerar någon annan att virka en liknande väst för den var egentligen ganska enkel att göra.
Ny musik: Georg Marander + Avec
Efter en lång paus med att stå på scen lanseras idag mitt och Axels nya musikprojekt! Han har i över tre års tid gjort musik under namnet Georg Marander, men nu får han en tillökning: JAG, som går under namnet Avec. Georg Marander + Avec släpper första gemensamma låten nu på lördag, 15:e april. Den heter Wasalandia och ni som följt med nyheterna kan ju räkna ut vad den handlar om. Här är vårt singelomslag taget med självutlösare:
Inte nog med det!!! Om mindre än två veckor har vi vår första keikka! Vi slår direkt internationellt och åker till Stockholm och spelar på Finlandsinstitutet under Stockholms Kulturnatt. Hoppas ni läsare som bor där på andra sidan Östersjön han möjlighet att komma och lyssna. 22:a april smäller det nämligen. Tror det blir en superkul kväll. HÄR är en länk till facebook-eventet med mer info.
Här på vår vind i vår lilla studio har vi suttit nu mer eller mindre varje kväll och hinkat på låtarna. Genren är glittrig elektroakustisk italoinspirerad indie på finlandssvenska. Axel har skrivit alla låtar (hittills) och det är så roligt att sjunga hans fyndiga och samhällskritiska texter. Här en bonusbild på Georg själv för han är så charmig.
Det var allt jag hade att komma med just nu! Så länge kan ni gärna följa oss på instagram för töntigt content genom att klicka här. Okej shameless self promotion over and out. Avslutar med singelomslaget i repris bara för att.
ÅRE BABY
Vinterns höjdpunkt ägde rum förra veckan då vi for till Åre! Hade byggt upp riskabelt höga förväntningar under alla dessa väntande månader, var nästan rädd att jag skulle bli besviken. Men resan blev verkligen super drömmig. Helt jävla underbar.
Resan började på onsdag eftermiddag med Wasaline och deras skärdgårdsbord. Väl framme i Umeå joinade min barndomsvän Calle och hans kille David, som vi tillsammans med bilade västerut. Kom fram till vår lilla stuga ungefär vid midnatt och sen på torsdag kunde vi hoppa på brädorna och glida ner till en av backarna!
Enligt de lokala hade vi det bästa vädret under hela säsongen. Varje dag var det full sol, några minusgrader och nästan ingen vind. Solen värmde också så härligt som den brukar i April. Förstår inte vad vi gjorde för att förtjäna väder som detta i fyra dagar i sträck!!!
På kvällen väntade bastu, solnedgång, pizza och världens bästa kortspel som heter Femhundra. Åkandet i sig är ju magiskt på sitt sätt, men kvällarna tillsammans har också sin magi. Så simpelt och fungerande koncept.
Jag och Axel har en vana av att tillsammans improvisera ihop töntiga låtar 1-50 gånger om dagen. Calle och David var helt på samma plan där så det blev flerstämmiga hits, som endast stugans väggar fick höra. Öronmaskar som Fly on the wings of love fick också konstigt mycket tid hos oss.
Efter den andra dagen i backen for vi på After Ski, mest för att observera fenomenet rika stockholmare som varit en timme i backen och dricker 130 kronors aperol spritzar resten av dagen till tonerna av evergreens och andra stora tidslösa hits. Det var intressant. Och riktigt roligt. I typ en halv timme.
Mina fina typer som gjort så jag fick träningsvärk i magen av allt skrattande. För er som beundrar Axels keps så kan jag avslöja att jag hittade oss varsin sådan på Prisma för 1 euro styck. Normalpris var 20. Årets bästa inköp.
Kvällen kom och allas kroppar var så möra att det måste stönas lite varje gång någon rörde på sej. Mycket underhållande. Här någonstans tar också mina bilder från systemkameran slut, så ni får nöja er med telefonbilder här i resten av inlägget:
Där satt de och kollade pistkartan medan jag lallade runt. Jag som vanligtvis har helt okej lokalsinne var nu helt lost eftersom jag aldrig varit till ett så här enormt ställe. Åre skidområde består av 110 nedfarter och 42 liftar. Jag bestämde mej alltså ganska så tidigt för att inte slösa min tid på att förstå något av hur det hänger ihop och kompenserade sedan mina bois på andra sätt. Som att t.ex. ge dem irriterande låtar att nynna på. Och en himla god pizza också!
På lördag tog vi en gondol så högt upp man kunde komma. Sen vandrade vi upp sista biten för att komma helt till toppen av Åreskutan, som reser sej 1420 meter över havet. Det var en ganska tung halvtimme och det blev så varmt att vi till och med fick ta av oss jackorna och hjälmarna. Lekte i en stund att jag var i Alperna och vandrade. Så tungt och ljust och härligt.
Högst uppe kunde man se bergstoppar i Norge och uppskattningsvis 100 km mot alla vädersträck. Så roligt att man kunde köpa öl och hamburgare högst uppe också. Som finländare är vi ju vana vid att alla barer och restauranger är nedanför fjällen, medan det i Åre fanns en massa ställen att stanna på mitt i backen (eller i detta fall uppe på högsta toppen). SÅ stämningsfullt.
Då vi andats in all fin utsikt började vägen ner. Vi åkte offpist och hamnade på vissa riktigt branta ställen. Hamnade också på vissa ställen med djup och härlig pudersnö. Himla kul att utforska berget med snowboard.
På kvällen hängde vi med våra andra vänner som också kommit till Åre! Hade en liten fest i vår stuga med bastu och häng och en helt underbar hund som hette Polly. Kolla sån hjärtevärmare:
Söndagen var min och Axels sista dag och vi bestämde oss för att fara till Tegefjäll och Duved som ligger 10 km från Åre by. Där blev det också lite vandring och korvgrillande med tunnbröd. Kändes förstås ledsamt att åka iväg men min kropp skrek hallelujah, eftersom jag hade träningsvärk från topp till tå.
Vi båda var så slut fysiskt, mentalt och socialt att vi mest bara satt tysta i bilen i 6 timmar på vägen tillbaka till Umeå. Det var ett skönt lugn som alla fina och roliga stunder bakom oss hade åstadkommit. Detta är en resa jag sent glömmer. Bonusbild på en estetisk Calle:
Webbkameran och jag
Äntligen ett good old vardagsinlägg med lata webbkamera-bilder. Tänkte börja med att meddela att jag har klippt till min mullet (hos Jina på Mimo) och är så himla nöjd igen. Har inte gjort någonting, alltså INGENTING, åt håret på tre dagar och det bara fortsätter prestera.
Igår fick jag ett nytt beroende: mormorsrutor. Åkte till Petalax igår var min farmor lärde mej att virka dem och nu kan jag inte stänga ögonen utan att se virkmaskorna framför mej. Tror dock detta är den hälsosammaste saken jag blivit beroende av på väldigt länge. Känner mej som en äkta österbottning nu då jag kan hantera en virknål så där påriktigt.
Min blåa nagel på ringfingret ovan är följderna av bandsågsolyckan för två veckor sedan. Ena fingret har återhämtat sej superbra medan ringfingret kämpar på med att utveckla en ny nagel åt mej. Usch. Men också coolt då kroppen läker automatiskt. Hur som helst. Planen var att åka ner till Helsingfors idag för en långhelg där men det blir antagligen först imorgon (ifall tågstrejken har slutat då).
Vill förresten tala om hur roligt det är då flera av er läsare kommit fram och chitchattat med mej på sistone! Vi som bloggar på sevendays får ingen kompensation för vårt arbete vi sätter på våra bloggar, så det känns så himla bra att märka att ens fotande och skrivande ändå uppskattas nånstans.
Vi har min mammas hund Putte hos oss och skötas nu i några dagar och jag vill flera gånger per dag bara smälta av hans söthet. Kolla på lilla tungan och små små tassarna. Ahh. Har ju lidit av hundfeber så länge jag kan minnas och det börjar verkligen vara på tiden snart, behöver bara lite mer stabilitet i vardagen före det ska gå. Det = adoptera en gatuhund.
Annars har dagarna bestått av lunchdejter med vänner, snickrande, pianospelande, yles valdebatter, keikkor, Naturmarschen, vinterbadande och till och med lite badmintonspelande. Har också tackat ja till ett filmjobb som börjar i maj i Helsingfors och det ska bli så skönt med jobb igen! Hela filmbranschen har varit så tyst under det här året hittills. Vill ju i något skede hitta något här i Vasa också, men jag känner mej inte riktigt färdig att lämna Helsingfors ännu (fast jag flyttade därifrån för 1,5 år sedan lol). Jaja. Här fick ni lite vardagsinlägg, hoppas det gick hem.
Mina bästa tips för ordning i klädskåpet
Hörni! Jag har testat ett nytt sätt att rensa och organisera garderoben som var så löjligt smidigt. Är himla nöjd med processen och resultatet så tänkte dela med mej av det (och några andra hacks) år er kära läsare. Metoden är simpel: vänd på galgen som plagget hänger på efter att du använt den. Efter en tid ser man ett mönster på vilka plagg en använder och inte använder. Här bilder för att demonstrera:
Steg 1 är alltså att vända alla galgar (eller hängare, som kommer från finskans henkari) åt fel håll, som på bilden ovan. Då man lägger tillbaka ett plagg som man använt, vänder man dess hängare åt rätt håll för att demonstrera att det plagget blivit använt. Här nedan är en bild på fem plagg som blivit använda:
Efter en tid ser antagligen räcket ut som på bilden nedan. Har undvikit klädkris så många gånger genom att endast välja mellan kläderna jag inte använt på en tid. Efter en månad eller två gick jag och Axel (som jag delar på alla skjortor med) igenom plaggen som vi inte använt och satt flera i en loppishög. Efter det vände vi på alla hängare åt fel håll igen och började om med systemet.
För kläder som inte hänger på ett räcke utan är staplade på högar istället, brukar jag flippa om dem, så att t.ex. tröjorna eller byxorna som varit högst upp och jag använt mest, nu åker längst ner i högen. Då brukar jag ifrågasätta varför jag inte använt vissa plagg och oftast lägga undan dem. Här nedan en bild från i lördags då vi fixade oss för premiären av barnteatern Patrik, Irene och pensionärsmakten på Wasa Teater. Mitt sällskap var i åldern 7-57 och alla gav den 5/5.
Jaja tillbaka till klädsnacket: Ett annat hack är att dela på kläder med en partner eller rumskompis. Både jag och Axel har ganska oversized och könsneutral klädstil, vilket underlättar processen väldigt mycket. Om en bor ensam så kan man byta med någon vän med liknande stil och storlek. Risken här är att en förälskar sej i de lånade plaggen så mycket att de sedan aldrig byts tillbaka (been there done that) sååå tips från coachen är att komma överens om en tidsram, ett datum då ni byter tillbaka.
Mitt sista och mest självklara tips är att KÖPA SECOND HAND i caps lock för att fast fashion är så jävla tragiskt. Alla vet om det här men ändå finns det så många som tar den lätta vägen ut och springer till H&M för att köpa ännu ett generiskt plagg i skit kvalité. Visst har det också hänt att jag har tagit den lätta vägen ut ibland p.g.a. tidsbrist. Men hela vårt samhälle behöver omvända sin syn på kläder och mängden om vi alls tänkt rädda vår planet. Kvalitét över kvantitet. Gamla kläder i bra skick på loppis är typ det bästa en kan göra för sej själv och klimatet då det kommer till fäshiön. Mycket roligare också att använda kläderna då de är fynd framom lata rutinerade hemklickningar.
Ah inlägget började i så lugn och harmonisk ton och slutade i en rant. Men om mina utläggningar kan ge ens en liten tankeställare åt någon så är jag nöjd. Nöjd är jag däremot inte med den här klänningen. Eller klänningar överlag på mej. Skulle SÅ vilja vara någon som skulle rocka klänningar, men måste ännu öva på den biten före jag blir riktigt bekväm.
En biltur på havet
Vintern är så himla idyllisk så här i mars och igår romantiserade vi till det riktigt ordentligt då vi knäppte upp bältena på bilen och körde ut på isen. Känns som man så ofta tar vintern för givet, men dagar som dessa inser man hur extrema väderförhållanden vi egentligen lever i. Vi kan liksom KÖRA på HAVET. Hur kreisi är nu inte det.
Nike fick sitta i famnen och styra och det bara gnistrade i hennes ögon av spänning. Det var härligt att få dela den hajpen tillsammans. Bonusbarn är nog en himla bra uppfinning. Speciellt då det råkar vara just Nike <3
Vi körde ut från Gerby hamn längs en upplogad väg på isen i skärgården till Jannes Saloon. Laxsoppan var nästan ännu godare nu än i somras, mest för att en fick sitta ute i solen. För att inte ens prata om rågbrödet med smör, ahh. Blir inte mer finskt än så.
Här nedan har vi mej i min nya loppade vinterjacka som jag fyndade på UFF nu senast jag var i Helsingfors. Det första jag sa då vi kom in i butiken var att jag inte får köpa ännu en till jacka, för jag har så många från förr. Dessutom delar jag och Axel på typ alla våra jackor så det finns liksom dubbelt så många valmöjligheter. Nå, fem minuter senare testade jag denna och hittade på argument varför jag verkligen behövde den. Ändå nöjd nu i efterhand att jag bröt mot min enda regel.
Tycker bilden ovan på chauffören sittandes på bilen är så boss. Coolaste 7-åringen jag känner. Avslutar inlägget med bilden nedan från vår snabba sväng till en pulkabacke efteråt. Som från en österbottnisk Fjällräven-reklam på 80-talet.
