Ekenäs & Åland genom min lins
Hann vara hemma endast en dag efter min vandring, innan det var dags för lite äventyr igen. Denna gång till Ekenäs på en 30-årsfest, som min kompis Otto ordnade med Shire Fest-tema. Roadtripen började på lördag morgon med Louise och Axel x2. Sen var det bara att njuta av mökkilajf och GoT-temat.
Uppskattar sååå att folk orkar ordna så här stora fester. Speciellt då det finns hundar på plats. I detta fall en hundvalp. Annars har jag faktiskt inte så mycket att tillägga i textväg. Känns som att bilderna talar för sej.
Dagen efter körde jag och Axel till Åbo, varifrån vi tog över båten till Mariehamn. Där tillbringade vi tre nätter och mycket tid med våra vänner Sandra och Zeb och firade dessutom Axels 32-årsdag. Båtresan var fullt med fint ljus, kolla:
Tror vi fortsätter på samma spår i resten av inlägget med mycket bilder och lite text. Här varsågoda:
Känns så himla opersonligt att inte häva ur mej en massa text här emellan. Försöker uppenbarligen desperat krysta fram några rader men innehållet känns tomt. För att det är tomt. JAJA. Slänger nu in resten av bilderna så är det upp till er att tolka dem. Som rakt ur en fotoblogg, eller nåt.
Måste ändå inflika med en basic spaning här emellan: fy fan vad Mariehamn är mysigt. Bilade även omkring på lite andra håll av Åland och alltså huhhu. Himla vackert. Många dopp vid klippor, många Ålandspannkakor och många mysiga små utflykter.
Och här någonstans blir det slut på den obekväma tystnaden. Återkommer i något skede då jag är mer pratsam (skrivsam? skrivlig?) av mej. Häj.
Andra halvan av Karhunkierros
Här kommer en fortsättning på historien om en yllekristall som bestämt sej för att ensam vandra 82 kilometer från Ruka, i Norra Österbottens län till Hautajärvi i Lapplands län.
Här kan ni läsa om första halvan av vandringen. Här kommer andra halvan, med början på dag 3:
Vandringsleden är en av de populäraste i Finland och är väldigt tydligt utmärkt. Dessutom har de satt upp dessa söta skyltar för varje kilometer en gått. Kilometrarna till vänster är hur många en har kvar, kilometrarna till höger är hur många en gått (om man går mot strömmen som jag och går norrut). Man kan också gå kortare delar av Karhunkierros, men som den allt-eller-inget-personen jag är, så var den längsta rutten mitt mål.
Lunchpaus vid en älv, som jag simmade i. Denna dag kändes väldigt chill för jag gick endast 12 kilometer, men i ganska utmanande terräng i fjällen. Solen var framme hela dagen och jag gick i bara shorts och t-skirt. Semestermode var ON.
Övernattade med min hängmatta nära en vildmarksstuga. Hängde med andra solo-resenärer hela kvällen och fick sen gunga mej till sömns vid en vindstilla sjö med solnedgång i bakgrunden. Fyfan vad idylliskt det var.
SEN DÅ. Sen kom dag 4, då jag gick förbi 41/41-skylten. Jag hade alltså gått halvvägs och jag började på allvar tro att jag skulle klara hela grejen. Fick en fråga i förra inlägget angående min vandringsbakgrund och jag kan ju tala om att den är nästan obefintlig. Eller visst har jag gjort en del dagsutflykter och sover gärna i hängmatta under varma sommarnätter, så där annars bara. Men mitt tidigare vandringsrekord var endast 30 kilometer.
Fick också en fråga om VARFÖR. Ställde mej själv den frågan flera gånger under vandringen, speciellt under regniga och svettiga dagar då jag hade värk i benen, ryggen, höfterna och fötterna. Försöker jag bevisa något för någon? Mej själv kanske? Vet faktiskt inte. Men vad jag vet är att naturen där uppe i norr är helt otrolig. Allt högre än Öjberget är exotiskt för en pampes som jag. Att vandra ensam förstärker dessutom min självständighet och ger en positiv reality-check över vad en är kapabel till. Här kan ni läsa mer om mitt ensam-resande.
Efter 16 kilometer vandring den fjärde dagen kom jag till Oulanka Visitor Center var det fanns en sjabbig restaurang. Det ena ledde till det andra och resultatet ser ni på bilden ovan. Efter fyra dagar av påspasta, müslistänger och gröt var denna hamburgare så god att jag var tvungen att ge ifrån mej några tysta stön under första tuggorna.
Lyxen den fortsatte, för min fjärde natt betalade jag in mej på ett campingområde. För 14 euro fick jag ta en varm dusch, ladda telefonen och tillgång till kök. Denna kväll tog jag tag i blåsorna på mina lilltån och punkterade dem på vätska. Fascinerande och äckligt, men också nödvändigt.
Fick sån boost av all bekvämlighet att jag under min femte dag kom upp i 21 vandrade kilometer. För de som går vandringen på fyra dagar är 20 km per dag ganska perus, men jag ville verkligen inte stressa eller pusha mej själv för hårt. Ville fokusera på naturen och lugnet och inte bara på prestation. Jag var ju faktiskt på semester också.
På kvällen gick jag förbi skylten 7-75. Jag hade alltså bara SJU kilometer kvar, som jag planerade att gå på sjätte dagens förmiddag. Enda natten jag tillbringade ensam, utan andra vandrare i närheten var min femte och sista natt. Men jag kände mej ändå trygg i min hängmatts-kokong.
Hade så sjuka fötter sista dagen, men tanken av att jag skulle se målskylten 1,5 timme efter att jag startat på morgonen, gav något slags rus så jag bara rullade fram. Tills. Jag kom fram till skylten. 81 kilometer vandrat. 1 km kvar. Efter det svävade jag fram den sista kilometern.
Resans första tårar som var av glädje istället för hopplöshet. Fyfan så energisk och stolt jag kände mej.
Avslutade resan med tre olika bussar och ett tåg, som tog mej hem till Vasa. Längtar redan till nästa vandringsäventyr. Men först ska mina fötter få lite semester från vandringsskorna.
HÄR kan ni se en video på min instagram som jag klippt ihop från en massa snuttar jag filmat under vandringen.
Ensamvandring / Karhunkierros
Hörni, vi skiter i jantelagen nu en stund, för jag är stolt. Stolt över att dessa numera möra och sjuka ben med fötter fyllda med blåsor och skavsår, har tagit mej 82 kilometer. Över fjäll och hängbroar, i svettigt solsken och regniga dagar och nätter i hängmatta. Så, nu kan vi gå tillbaka till den Österbottniska "tro int att du e nå"-mentaliteten. Jag har alltså vandrat ensam i sex dagar från Ruka norrut till Hautajärvi, Lappland. Börjar med en bild från andra vandringsdagen, då håret ännu var rent och fötterna var fria från skavsår.
Sen ska jag också visa en bild från packandet i fredags, för det är väl sånt ni friluftsmänniskor går igång på har jag förstått. Allt detta och lite till fick jag intryckt i rinkan.
Cut to: Ruka. Här (var ca alla som går Karhunkierros stiger in i mål) började jag min vandring. Alltid så skumt och fult med slalombackar på sommaren.
Karhunkierros, står det på skylten. Bra vinkel att fånga den texten på lol. I alla fall. Början var riktigt riktigt trög för mej. Gick typ 1,5 km i timmen p.g.a. så branta upp och nerförsbackar i fjällen.
Under 8 timmars vandring gick jag bara 11 kilometer. Dessutom började det regna och då jag vid 20-tiden stannade vid ett av fjällen för att börja sätta upp regnskyddet till min hängmatta, märkte jag att jag skaffat fel rep till den. Denna idiot hade skaffat ett långt gummiband istället för tunt rep. Det var blåsigt och regnet piskade på. Vid det här laget hade jag också brist på dricksvatten och stressade upp mej över det faktumet att jag hade en halv liter vatten att klara mej på för hela kvällen, natten och nästa dags förmiddag. Det stressade mej också att jag inte träffat någon på flera timmar och jag visste inte inte hur eller var jag skulle tillbringa natten. Vandringens första meltdown hände alltså redan på första kvällen. Great. Men gråt hjälpte inte, så jag packade ihop allt igen och fortsatte vandra.
10 minuter senare såg jag en lägereld och ett vindskydd. Sån lättnad. En bit bort fanns dessutom en sjö som jag kunde ta vatten från. Lagade middag och kokade upp dricksvatten. Lite senare kom dit en man med sin dotter, som var i 11-årsåldern och hade gått nästan hela vandringen!!! Pappan gav mej sitt rep som han hade använt för sitt hängmatts-regnskydd, eftersom det var deras sista natt och de nu skulle tillbringa natten i vindskyddet som fanns byggt där. Där sov jag också, på mitt livs hårdaste säng bestående av plankor, ett 1 cm tjockt liggunderlag och en sovsäck. Vaknade på natten av att jag mådde illa och frös. Låg vaken en timme och funderade över varför i helvete jag hade tvingat mej själv ut på ett så här jobbigt äventyr. På morgonen hade en del av mej lust att bara ge upp, men så hade jag lite jävlaranamma i mej också. En del som ville ge revansch åt 21-åriga Bella som gav upp på Karhunkierros efter 30 kilometer. Så jag fortsatte.
Under andra dagen gick 16 kilometer i ett HUJ. Lyssnade på ljudboken "Konsten att inte hitta sej själv på Bali" av Zandra Lundberg. Solen kom till och med fram ibland. Gick både i vandringsskor och sandaler och jag hittade ett jättefint ställe att tillbringa natten på.
Sov 10 mysiga timmar i sträck. Lagom stor upgrade från första natten. Nu hade jag fått tillbaka tron på att det här på riktigt var möjligt att slutföra.
Och där någonstans tänker jag abrupt avsluta detta inlägg med ett kursivt to be continued.
Tankar före en nattbuss till Uleåborg
Rinkan är fullpackad, tre ljudböcker är nedladdade och SNART är det dags för nya äventyr. Om två timmar, närmare sagt. 01:30 går bussen från Vasa till Uleåborg. På morgonnatten får jag vänta där ett par timmar före nästa buss, som tar mig till Kuusamo. Därifrån blir det att lifta upp till Ruka och sen är planen att vandra, varje dag, tills jag gått den 84 kilometer långa Karhunkierros i Oulanka Nationalpark. Men mer om det sen efteråt! Nu lite recap av livet på sistone:
Fick vara hundvakt åt min mammas hund Putte i förrgår. Han fick bl.a. hänga med på kubbspel i Metviksparken. På väg hem därifrån var det kreisifin solnedgång och jag tog den ultimata ungdomsfilms-bilden. Kolla:
Vad mer då. Jo, har renoverat uppe på vinden under ett par regniga dagar. Har tyvärr inga bilder på det spektaklet, men mysigt som fan håller det på att bli. Heltäckningsmatta, psykedeliskt mönstrad tapet och snickrade möbler. Ska visa er sen då det är klart där uppe! Har också varit med på ett litet hörn av renoveringen inför Vasas nya skateshop, som min kompis Oscar snart öppnar! Några kvarter från oss här i Vöråstan! Barely, heter den och faaan vad kova det kommer bli. På tiden att Vasa får sin egen skateshop. Annat jag har att meddela internet då? JO: ordnade en överrasknings-picknick i söndags åt min mamma, som fyllde 57. Det gäller ju att ställa till då folk fyller som uddast för att maximera leveln av överraskningshet (?). Har nog aldrig sett henne så överraskad. Så, mycket lyckat.
Avslutar inlägget med en bild på Putte (stjärnan av det här inlägget) och en skumpaflaska från picknicken. Nu är det bara en timme kvar tills bussen far upp mot fjällen! Snart väntar alltså sex nätter i hängmatta, fem dagar vandring, ensam, med en 13 kilos rinka på ryggen. KUL. Nervöst. Men mest kul.
En liten resa med lilla familjen
Jaha hörni! Det har rests med lilla familjen! Med tåg, buss, spåra, metro, motorbåt, färja och (tyvärr) flyg. Började resan med att sitta fyra timmar i tåg mellan Vasa och Helsingfors. En sträcka jag åkt flera hundra gånger, men aldrig tillsammans med en 7-åring. Det gick supersmidigt med bra snacks och pysselböcker!
Bilden ovan är tagen av Nike. Så kul att se henne experimentera och utforska fotograferandet! Ska skänka henne min gamla systemkamera för hon börjar genuint bli intresserad av fotografering nu och det gör mej så glad! Enivei. Väl i Helsingfors tog vi en roddbåt över till en ö som heter Vårdö. Jag har bott där heltid de senaste tre somrarna, så det var härligt att komma tillbaka och leva lite mökkilajf på mina morföräldrars villa.
På kvällarna grillade vi, badade bastu. drack vin och spelade domino. På dagarna var vi i centrum och tog en trip till Borgbacken! Vi promenerade också runt lite på ön till Kajsaberget, som är klippor några hundra meter från vår villa.
De två sista bilderna är också tagna av Nike. Bilden ovan är ju typ bästa bilden som någonsin tagits av mej och Axel!? Bra komposition och härlig och varm stämning i bilden. Hur som helst. Efter några dagar i Helsingfors, hoppade vi på Silja Symphony som tog oss till Stockholm!
På den här båten har jag också tillbringat många somrar i jobbets tecken. Himla skönt att denna gång bara vara i semestermode och äta gott, shoppa lite grann och dricka en ginger ale i aktern och kolla ut mot horisonten.
I Stockholm bodde vi hos Axels bror och hans familj. Det var så najs att se Nike njuta av sällskapet av sina kusiner efter flera dagar med endast vuxet sällskap. Om dagarna gjorde vi gjorde små utflykter till parker, simstränder, glasskiosker och Junibacken!
En av kvällarna hade jag och Axel en kväll på tumis då vi for till Södermalm och åt otroooligt god vegansk buffé på Hermans! Bästa stället jag någonsin ätit på i Stockholm. Hade helt kreisifin utsikt också, kolla:
Efter vår lilla dejt mötte vi upp några av Axels vänner på en öl och for även till baren RoQ, som var fylld av biljardbord och en massa coola spel, som flipper och asiatiska maximalistiska musikinstrument-spel!
Efter tre nätter i Stockholm flög jag och Nike tillbaka till Vasa (Axel fortsatte söderut). Första flygturen på tre år för mej och första gången för Nike sedan hon var riktigt liten. Himla spännande och coolt för henne!
Bilden ovan är tagen av Nike. Den fina vinkeln bjuder jag som avslut på inlägget. Eller nej förresten, har ännu några mobilbilder att visa! Sen är det slut på resandet! Häj!
SKEPP OHOJ och sånt
Tidigare i veckan hyrde vi en båt i ett par dagar med Louise och våra Axlar och fyfaaan vad underbart det var. Kvarkens skärgård är ju helt kreisi fin. Här kommer ett litet genomdrag med en massa bilder, varsågoda:
Startade från hamnen vid fängelset i Vasa och styrde kosan norrut, mot Replot.
Vår båtrutt var ganska spontan och vi tog en destination i taget och bestämde sedan tillsammans vart på kartan vi ville fortsätta. Vår första paus var på Jannes Saloon (vart man också kan komma med en större båt som åker från Vasa typ dagligen). Efter det ankrade och simmade vi i en vik som heter Korvhålet. Japp. Korvhålet.
Replotbron. Mycket mäktig. Cruisade omkring där omkring före vi sedan tog i land i en gästhamn på en ö som heter Larsbjörkasskär. Där åt vi middag, badade bastu, åt en till middag, kämpade mot myggorna och satt upp tält och hängmattor.
Hittade också en roddbåt som vi tog en åktur med i solnedgången. Så klyschigt och underbart och gulligt, kolla nu:
I hamnen fanns några andra båtar, bl.a. en från 80-talet som ett äldre par bodde i med sin hund (den längst till vänster uppe på bilden). Blev så inspirerad till att resa omkring via havet och bo i en båt. Skulle kanske inte kännas så bra att spruta ut bensin i vår redan smutsiga Östersjön. Ett bra alternativ skulle väl vara en segelbåt. Måste bara slipa mina seglingsskills lite först. Och skrapa ihop några tusen euro...
Efter en natt i hängmatta blev det plättar med jordgubbar till morgonmål. Himla lyxigt att campa så här bara en natt och kunna ha med en massa färska råvaror och ost och grejer. Lyx lyx lyx.
Åkte via Sommarösund och sedan till Fortet, var vi lagade en supergod pasta och simmade på en strand med härlig sandbotten och väldigt långgrunt.
Sen kom kvällen och vi åkte hem tillbaka. Så nöjd och belåten och tacksam för havet. De va de.
Sjukt men vackert
Huhhu! ÄNTLIGEN är värmeböljan förbi och en kan börja GÖRA saker igen utan att dö. Mycket trevligt. Har dock varit sjuk, både med en seg och envis flunsa OCH hundfeber. Det sistnämnda är nog egentligen kroniskt. Har längtat efter att få ha hund så länge jag kan minnas. Mina föräldrar skaffade, mycket klassiskt, hund först då jag och min bror flyttade hemifrån (så elakt!), så min dröm om att bli matte är fortfarande ouppfylld. MEN denna helg har jag och lilla familjen fått sköta min kompis Ediths underbara Theodor och fyfan vad bra vi har mått av honom.
Ah, han är så vacker och gosig. Bilden ovan är förresten tagen av nyligen sju år fyllda Nike! Theo är en adopterad från ett hunddagis med övergivna hundar i Rumänien. Har själv flera gånger varit med till flygfältet i Helsingfors och hämtat hundar åt vänner som adopterat dem via en organisation som heter Kulkurit (här är deras insta och här är deras hemsida). Alla de hundarna har varit helt otroliga och organisationen är väldigt pålitlig, så rekommenderar den för er som överväger att skaffa hund eller katt. Direkt jag får lite mer stabilitet i mitt liv ska jag (vi) nog också adoptera en därifrån. Här kommer två bilder till levererade av fotografen Nike.
Bilden ovan är från igår på vår villa på Södra Vallgrund. Här är några till därifrån:
Efter en natt ute på Replot körde jag hem till Vasa igen, medan de andra blev dit en natt till. Har njutit så otroligt av egentid det senaste dygnet. Har spelat mycket gitarr och piano, ätit ute, shoppat nya vandringsshorts och lyssnat på Daniel Norgren och The Tallest Man on Earth (väldigt skön musik för egentid). Har också fotat mycket, speciellt igår vid midnatt.
Wrap with a hint of katastrof
I onsdags var det inspelningsdag 24 av 24, vilket betyder att tv-serien nu är wrapped up! Detta i sin tur betyder leeedigheeet resten av sommaren (eller tills jag fiilar att börja jobba igen). Detta har varit en av de bästa produktionerna jag har jobbat på under mina 4 år i filmbranschen. Himla underbart team.
Dagen efter var det dags för karonka, festen efter produktionen. Bästa sortens festen. Vi var på en takbastu i Sörnäs hela kvällen och vid midnatt flyttade vi oss ut till Katri Valas park, var vi hängde fram till morgonen. Gick hem och fick sovet ett par timmar före en helvetesmorgon satt igång. Men först, lite underbara sommarnattsbilder från igår varsågoda:
Så där. Helvetesmorgonen då... Steg upp helt yrvaken 1,5 timme före tåget till Vasa skulle gå. Är annars sällan en tidsoptimist, men då det kommer till tåg blir det ALLTID SÅ TAJT och jag fattar inte varför det ska behöva vara så varje gång. Nåväl, jag packade, bykade, städade och 15 minuter före tåget skulle gå steg jag stressad ut genom dörren med alla mina väskor. Lämnade hyresnyckeln inne och stängde dörren. Sen slog det mej att man inte slipper in till innergården utan nyckel. På innergården fanns min cykel, som jag skulle rulla till järnvägsstationen med på 10 min. Jaha, nå cykeln fick bli hit då. Sprang ut på gatan, såg en buss som jag skulle ha kunnat hinna till tåget med. Åkte rakt framför näsan på mej. En till buss. Swish rakt framför näsan. Sprang till en spårahållplats och åkte en station ner till Hagnäs. Därifrån slipper man på 2 minuter till tågstationen med metro. Missade en metro med typ 10 sekunder. Hamnade vänta i fyra minuter. Tid kvar förrän tåget skulle gå: 8 min. Då jag steg av metron på järnvägsstationen hade jag 1,5 minut på mej före Vasatåget gick. Sprang så hårt det gick i rulltrappor med 3 tunga väskor, i 30 grader. Kom fram till tågspåren exakt 11:03 då tåget skulle gå. Och det gick... lååångsamt iväg från mej. För jag var ungefär 10 sekunder sen, igen. Och jag hade bara mej själv att beskylla. Snyft snyft, ny biljett och sen väntan i nästan 3 timmar på nästa tåg, som jag sitter på just nu.
Av mina tre väntetimmar, tillbringades en ganska stor del vid första bästa frysdisk i desperat försök att få ner kroppstemperaturen och pulsen. Kunde inte släppa tanken att jag egentligen kunde ha sovit tre timmar längre </3 Nåväl, köpte bra snacks och väntade på att dagen skulle vända. Och det gjorde den ju. Bredvid mej på tåget satt det nämligen en sju veckor liten hundvalp som jag fick vakta då ägaren gick på vessa och sånt.
Om en timme får jag landa i Vasa. Vara där ordentligt för första gången sen vi flyttade in för fyra månader sedan. Helsingfors har varit underbart, men fyfaaan vad underbart det ska bli med egen säng, pojkvän, Vasavänner, ledighet och mökkilajf. Ah. Lååt somarin böri.
En zen midsommar
Har folket där ute ännu fått nog av bilder på spretiga blomsterkransar, midnattshimlar, bord fulla av grillmat och blommiga klänningar? För jag har inte tröttnat. Allt och alla är så vackra så här i slutet av Juni. Men fattar att det kan bli tjatigt för de som t.ex. jobbat hela helgen, varit sjuka antingen fysiskt eller mentalt eller varit ensamma. Jag har också varit där, t.ex. förra midsommaren då jag var milt utbränd och hela midsommarhelgen kändes bara som en framkrystad jobbig tradition. Men i år fick jag allt skit kompenserat med en helt underbaaaar helg.
Fick tillbringa midsommaraftonen på min kompis Ediths villa på Köklot. Var ett gäng på nio pers, vilket enligt mej är just det perfekta antalet för mysiga fester som dessa. På plats fanns också Ediths underbara rescue-hund Theo och katten Misu:
Solen åkte ner via horisonten och kom sedan tillbaka. Just som det ska vara på midsommar uppe i Österbotten <3 Det blev bastu och bad och tårta mycket "siii på himlen!!!". Allt var så idylliskt och vackert och rofyllt. Kolla:
Herregud vad mycket bilder det blir här nu. Om året vore 2010 skulle rubriken definitivt innehålla ordet bildbomb, men tror jag ska inkludera ordet zen istället. För så modern är jag. Och ja, jag skriver alltid rubriken efter att jag skrivit själva inlägget. Lämnar det svåraste till slut. Jaja. Här kommer en hög med porträttbilder tagna under kvällen och natten:
Tror bestämt att jag kommer tvinga Axel (aka Georg Marander) att använda bilden ovan i samband med hans nästa låtsläpp. Är så nöjd med färgerna, det mjuka ljuset, stämningen och hur den ropar SKÄREN. Det är jännä hur gullig och sympatisk look en stor fleece kan åstadkomma, kolla nu på den här sötisen:
Vi somnade tillsammans i min hängmatta i soluppgången. Låter antagligen mer rofyllt än vad det egentligen var. Då en sover tillsammans i hängmatta måste man ifrågasätta varje rörelse, om det VERKLIGEN är så obekvämt att det är värt att röra på sej och väcka den andra. Oftast blir det bara mer obekvämt. Men mysigt som fan är det nog ändå alltid. Har en metod som vi ska testa nästa gång: kapa av ett liggunderlag på hälften så båda har varsitt 40 cm brett liggunderlag, sen måste båda ligga på varsin kant av hängmattan så att det bildas en vägg av tyg mellan oss. Jaja, flum flum för er som inte sovit i hängmatta tillsammans, men ni som vet, varsågod för hacket.
På midsommardagen körde jag och Axel via Köklots monttun och hoppade från klippor och nakenbadade. Vill upptäcka fler av Österbottens monttun i sommar. Monttun.. nog heter det ju så? Alltså djupa hål med sötvatten. Kan någon språkvetare meddela mej vad det svenska ordet för det är? Hål? Grop?
På midsommardagen skulle vi egentligen ha farit på en fest men bådas kroppar och sociala kapacitet sa ifrån så vi var på tumis resten av kvällen. Så skönt att kunna lyssna på sin kropp och inte tvinga iväg sej på saker bara p.g.a. tradition eller fomo. Cyklade omkring i ödsliga men vackra centrum och hittade en mysig brygga ute på Vasklot. Åt pizza, hängde i hängmatta och tillbringade resten av kvällen hos ett par vänner som lärde oss Domino och alla dess regler. Känner att yatzy har fått en konkurrent...
Sen blev det söndag och våffelkalas med ett underbart gäng på vår innergård. Spelade Cards against humanity, tog en simtur med mina föräldrar, lagade hamburgare och på kvällen tog jag sista tåget tillbaka till Helsingfors. Kom fram först sent på natten p.g.a. vr och dess fasoner. Nåväl, två inspelningsdagar kvar nu och sen är det Vasa och semester som gäller resten av sommaren!!!
Ännu en inspelningsdag
Hälsningar från tåget från Helsingfors till Vasa. Överväger starkt att be VR sponsra mej då 90% av inläggen här består av såna skrivna på tåg. Skulle t.ex. kunna skriva listor på do's and don't's på tåg, eller nåt. Största DON'T är att slita i sätet framför en då man stiger upp. Använd egna benmuskler istället för att ge en gungstols-hjärtattack åt personen framför, tack!!! Om sevendays nånsin skulle överge mej så skulle jag kanske kunna börja blogga på VR...? Skulle va edgy. Eller kanske mer quirky. Hur som helst. Här har ni bilder från en stekhet inspelningsdag igår: 
Plötsligt har det gått 21 inspelningsdagar, vilket betyder att vi endast har tre inspelningsdagar kvar! De tar vi itu med efter midsommar och sen är hela serien på burk och jag kan påbörja min LOMA hemma i Vasa!!! TV-serien är en ungdomsserie, som jag inte får avslöja något namn på ännu, men kan åtminstone säga att det ibland påminner väldigt mycket om Stranger Things och vi har helt otroooligt bra barnskådisar. Så det ser väldigt lovande ut. Den kommer finnas tillgänglig på Arenan sen då den kommer ut!
Före ni fysioterapeuter och tyngdlyftare rynkar på ögonbrynen så kan jag meddela att min ostbågs-hållning beror på att jag i foto-ögonblicket höll på att lyfta upp det 25 kg tunga stativet. Bär sällan runt på saker i den hållningen. Hoppas jag. Men hade daiju min på alla andra bilder som min arbetskompis Daniel (han på bilden nedan) lyckades fånga på mej, sååå det fick bli lite ostbågshållning med genuint ansiktsuttryck istället.
Här är min arbetsstation med en monitor var jag ser en live-bild som kameran skickar ut, samt verktyget Arri SXU-1 som jag drar skräpa med (har en motor fast vid linsen som rör sej i exakt samma rörelse som jag vrider den stora "pucken", därför måste finmotoriken vara i skick om man vill jobba som första kamera-assistent). Förutom detta så sköter jag tillsammans med min andra kamera-assistent allt det tekniska (som t.ex. linsbyten) och allt roadande av kamera-avdelningens utrustning.
Efter inspelningsdagen for vi ut och satt på Vallgårds klippor (en av de bästa i HKI), for på karaoke och hade efterfest med pizza hos mej. Blev återigen en väldigt kort natt då jag måste hinna till det här morgontåget som jag nu sitter på. Har en ganska stor mängd sömnskuld nu, haft så svårt att få sömn hela veckan. På den fronten är jag egentligen inte alls redo för midsommar och allt festande, men på ALLA andra plan är jag SÅ redo. Förra midsommaren var jag utbränd och hade ingen fiilis för någonting. Kunde inte njuta alls. Nu är jag zen och förväntansfull och taggad på att få hänga med bra typer! Må detta bli den skönaste midsommaren någonsin <3