Varsågoda och catcha upp:
Tänker ignorera det faktum att jag i misstag haft en månadspaus från bloggandet och bara säga HEJ! JAG ÄR TILLBAKA! Största delen av tiden har tillbringats på inspelningar av en tv-serie här i Helsingfors, men har också gjort några små getaways till grannstäderna. Denna rastlösa själ kräver nämligen mycket omväxling för att må bra. Enivei. Vi börjar med helgen tidigare i höst då jag och Axel var i Åbo:
Det är nu andra hösten vi åker dit en helg i November och slog därför fast att det härmed kan kategoriseras som en tradition. Åt på Fontana och strosade runt på loppisar. Sen var det dags för mat igen: tapas på di Trevi. Kan STARKT rekommenderas båda restaurangerna. På kvällen var det inflyttningsfest hos våra vänner Ankko & Selinda och utgång till Bar Kuka med kul folk.
Har som sagt mest jobbat och nu är det inte mycket kvar före hela serien är inspelad! Bara två inspelningsdagar kvar i nästa vecka och sen är det bara att vänta tills våren, då den kommer ut på Arenan. Ungdomsserien heter Limbo och är den mest feministiska serie jag fått vara med på, så är VÄLDIGT nöjd över denna arbetsupplevelse med vårt underbara team.
Har också pendlat till Vasa ett par gånger och träffat vänner, gått på julöppning, hängt med bonusbarn, varit till Malakta på regnbågshelg, musicerat och njutit av Axels sällskap genom att bl.a. ligga på en madrass under våra takfönster och titta på stjärnorna. Och ja, det var exakt så idylliskt som det låter.
Förra helgen var jag med min kompis Sandra till hennes hemstad Borgå över dagen. Fyndade underbara kläder på loppisar, bl.a. en blommig sammetsväst och en finsk mörkgrön fejkpäls som är vändbar! Tänker ha den livet ut. Gick också på julmarknad, strosade omkring i gamla stan och fikade på våra kompisars pop-up julcafé Glögg & Gott.
På kvällen for vi till Korjaamo på We Jazz-festival. Inomhus-festivaler på vintern borde verkligen bli en grej tycker jag? Himla lyckat koncept och Korjaamo är så najs ställe. Utöver detta har det varit några fester, många långpromenader med vänner och mysiga tékvällar. Ska nu njuta ordentligt av min sista Helsingfors-vecka, för det är oklart när nästa arbetsperiod här kommer att äga rum. Som pricket på i:et ska jag snart till tågstationen och möta upp Axel, som jag inte träffat på nästan två veckor! Fyfan så gött det ska bli. Jaja nu får vi alla hålla tummar och tår att jag håller mej rutinerad med bloggandet så vi slipper dessa monsterinlägg i framtiden. Håll till godo och stå ut i mörkret! Snart vänder det!
Comfort food, stönande & klagande
Här har det tydligen varit tyst i ett par veckor och under den tiden har det hänt lite grejer som vi nog måste gå igenom. För det första har jag flyttat till Helsingfors, var jag ska bo i 6 veckor. Storstadslivet smakar bra. Lika bra som min fryspizza som slinker ner i mej i skrivande stund. Ville ta ett bildbevis med min webkamera tills jag insåg att det inte existerar på min dator? Borde inte alla datorer ha det inkluderat halå? Den har ju en kamera så vad är problemet liksom. Jaja före ni säger att jag ska ladda ner nån jävla app så har jag redan hunnit efterlikna en good old webkamera-bild med min mobil. Pixligt och kallt medljus från skärmen ska det va.
Fryspizza och pepsi max är min comfort blanket. Detta shrek-glas är förövrigt det enda glaset jag använt sen i söndags då jag flyttade hit. "Shrek forever" står det på baksidan och jag kan inte annat än hålla med. HUR SOM HELST. Bor i en inredd etta på sjunde våningen i Berghäll och har utsikt över hela halva stan. Synd bara att det så här års är mörkt ca hela tiden sååå ser mest bara min egna blekna reflektion.
Annat då? Jo: har tre första inspelningsdagarna av ungdomsserien Limbo bakom mej. Är så glad över att få vara med på Finlands första queer-serie, med ett helt ljuvligt kamera-team. Kommer ut på Yle till våren nångång. Bilden nedan är typ enda jag har hittills från inspelningarna så den får nu representera (och säkert dels provocera).
Blev uppenbarligen frisk från Covid med har ännu en envis hosta och en konstig smärta i huden på magen. Jävligt skum sjukdom det där? På tal om krämpor så har jag också väldigt sjuk rygg sedan en vecka tillbaka då jag sträckte den. Att kånka på väskor med en vikt på sammanlagt 25 kg (då jag kom hit till Hki) gjorde inte saken direkt bättre och det ska sägas att det har stönats ca varje gång jag suttit mej ner och stigit upp. Vet inte vad ni ska göra med den infon men behövde tydligen dela med mej av den. Kanske jag har några läsare i pensionärsålder som jag kan bonda med angående stönandet och stånkande.
Himla mycket klagande det blev här igen? Saker är ju ändå relativt bra. Ikväll kommer min babe hit till Helsingfors och i helgen far vi till Åbo på en liten ~ * getaway * ~. Tänker avslutar på en hög ton och hajpa Arppas keikka som ägde rum på Ritz förra helgen. Tror detta var tredje gången jag såg dem live i år och kunde gärna se dem lika många gånger till. Rekommenderar starkt.
Nya insikter
Jag är inne på mitt fjärde karantän-dygn, isolerad mellan samma fyra väggar. Lider av jobbiga drömmar om nätterna, har nästan konstant huvudvärk, är fysiskt begränsad men samtidigt grymt beroende av Axel, eftersom jag inte kan vara i köket för undvika att smitta ner sambo och bonusbarn. Är så jävla obekväm i den här livssituationen (vem skulle nu inte vara det lol). Har förbjudit mej själv att tänka på stora frågor kring livet för rent konkret känns allting deprimerande och direkt jag har märkt av tecken på ångest så har jag distraherat mej själv direkt. Sunt jovisst. Nämen det känns verkligen inte som att jag har RÅD att vara instabil mentalt just nu för jag har så fullt upp att rent fysiskt hålla mej.. vid liv? Okej riktigt så illa är det kanske inte men NI FATTAR. Fantiserar om hur min uppfattning om frihet kommer att växa efter den här veckan. Alla vi friska och fria är ju medvetna om att vi är priviligierade som fan, men det är skillnad på att vara medveten och.. PÅ RIKTIGT medveten. Kanske allt det här leder till att jag utbildar mej till livscoach och predikar resten av mina dagar om hur glaset alltid är halvfullt. Usch då. Låter jobbigt. Jaja. Tänker bildsätta det här med med något så random som bilder med elektriskt hår från i somras, tagna dagen före min 26-årsdag.
En annan sak jag har tänkt på är det här med att hajpa julen redan nu i oktober. HUR kan folk bli så sura över dessa människor? Vad har de gjort för illa? Om de så vill hajpa julen hela hösten och kalla sej för julmänniskor och ha hela grejen som ett dominerande personlighetsdrag, kan de inte bara få göra det i fred (eller tillsammans med varandra) då? Själv hatar jag ju julen och hela konsumtionshetsen, men hur mycket jag än skyltar med att JULEN SUGER så kommer det ändå finnas någon på instagram som prompt ska dricka glögg i september. Och då ska de få göra det så länge de inte skadar någon, eller hur?
Annat då? Nå, har kollat på Maria Veitolas nya program Vuoroin Vieraissa (finska versionen av Berg flyttar in, fast tvärtom). Maria Veitola är ju förövrigt Finlands bästa journalist men i första avsnittet då hon bjöd hem Sanna Marin till sej var hon lite onödigt hård mot henne? Tyckte nu jag. Fattar inte hur Sanna pallar allt. I alla fall, det kan man kolla på gratis här. Sen har jag börjat hajpa en jättetöntig sak, nämligen Haluatko Miljonääriksi. Mest för att Antti Holma är ny programledare men också för att det är något så wholesome över hela konceptet. Så ofarligt och snällt men också lagom spännande. För dej som inte känner till Antti Holma, så beordrar jag dej DIREKT att lyssna på hans podcast Auta Antti och tacka mej senare. Jaja. Avslutar med några porträttbilder tagna ifjol i Enare, Lappland.
Tunga tider
Hälsningar från corona-dimman. Huhhu säger jag nog bara. Den här hösten har nog varit snäppet tyngre än vad höstarna brukar vara för mej. Har varit arbetslös nu i fyra månader, förutom några veckor sedan då jag for till Åbo på inspelningar för en tv-serie i några dagar. Tackade nej till en massa jobb i somras för att jag ville ha sommarlov och tog bara för givet att jag skulle få en massa arbetsförfrågningar till hösten, eftersom jag under dessa fyra år som freelancer varit ganska bortskämd med att jobben erbjudits åt mej på rullande band. Nå, då hösten kom och alla andra fortsatte jobba eller studera, så fortsatte min ledighet och visst har jag ju tagit bra till vara på den med tanke på alla resor jag gjort och så. Men det är också ganska tungt att vara utan jobb så här länge. Mentalt, socialt och ekonomiskt. Skönt att det snart är det slut på detta, för om mindre än två veckor börjar jag jobba i Helsingfors på inspelningarna av en tv-serie, som håller på i 6 veckor. Ser framemot rutiner, arbetskompisar, lön, känslan av mening med vardagen och att få bo i Helsingfors en stund igen.
Som grädde på moset testade även jag alltså positivt för corona igår. Klarade av att undvika skiten i nästan tre år, men nu blev det min tur och det suger ju verkligen. Hade nästan 40 graders feber igår då jag försökte somna och drömmer fortfarande om att någon skulle amputera mitt huvud för jag är så trött på den smärtan. Om jag ska krysta fram något positivt med situationen så är jag ändå tacksam över att insjukna då jag är hemma (fyfan att må så här på t.ex. något hostell), att vi har ett stort och mysigt sovrum och att jag har en sambo som känner mej så bra att han kunde välja ihop en påse från lösgodishyllan med ALLA mina favoritgodisar (=choko, laku, salmiak & toffee).
MEN, hela hösten har ju inte varit en enda ångest. Har haft det riktigt gött tidvis också. Till exempel i lördags då vi hade en liten inflyttningsfest på vår vind. Bara jag får mer energi så ska jag fixa ihop ett inlägg var jag visar hur det blev! I fredags var det skivrelease på Ritz! På bilden nedan har ni mina kompisar Emilia på bas, Victor på trummor och Markus (aka Månskensbonden) på sång och gitarr. Helt sjuhuukt bra keikka. Månskensbondens nya album heter Nånstans längs en bortglömd breddgrad.
Förra veckan gjorde jag och Cajsa en väldigt shit-together grej och tog en förmiddagsprommis!!! Det var vindstilla och sol och SÅ idylliskt. Satt på en bänk nära Hejm vid havet i nästan en timme och bara njöt ihop.
Förövrigt har jag trivts väldigt bra i min nya frilla och annars också känt mej ganska så.. snygg? Tycker folk överlag är som snyggast så här på hösten i tunna fräsha höstjackor och fortfarande lite solbränd hud. Estetiskt sett är nog hösten min favoritårstid trots allt.
Gick till Vasa konsthall i stadshuset för första gången med Lina, Stella och Axel. Himla lyckat. YOU’VE CHANGED hette utställningen, gjord av konstnärerna Svetlana Bogatcheva och Jennifer Lipkin. 5/5.
Där uppe bor vi. Numera är dock alla träd lövlösa, men så här fin utsikt hade vi från sovrumsfönstret tidigare i höstas:
Annars har hösten bjudit på många lyckade fester och keikkor. En fin konsert var på stadshuset då stadsorkestern spelade Beatles-låtar. Invigde min nya vintage-klänning som jag fyndat på Röda Korsets pop-up loppis i Rewell. Till höger har ni min kära mor Cati.
Förra helgen var jag till min härliga farmor i Petalax. Min mammas hund Putte håller helt med om hur härlig hon är:
Har hängt en del med Kadi och njutit av långpromenader, middagar och förra veckan hade vi en good old sleep over med bastu, pizza och mys. Så glad över att vi för ett par år sedan hittade tillbaka till varandra efter en paus på mååånga år. Vi har alltså känt varandra enda sedan högstadiet och då hon också flyttade till Helsingfors och vi träffades igen sa det klick direkt <3
På tal om bastu så har vi börjat med söndagsbastu. Känns verkligen som ett wholesome koncept då vi går ner till husbolagets bastu i våra badrockar, reino-tofflor och en korg med bastugrejer och dricka. Rekommenderar starkt till er som åtminstone vill ha en illusion av att ha sin shit together. Eller gör en lasagne. Tycker det har ganska liknande effekt.
Fan, inte har hösten sen ändå trots allt varit så illa. Påminner mej dagligen om hur bra vi EGENTLIGEN har det och det hjälper verkligen med att känna tacksamhet. Så fort jag fått coronan undanstökad så ska jag börja carpa skiten ur diem igen.
Resultatet av köksrenoveringen
Hörni. En grej, som jag möjligen, kanske, lite glömt, är ju att visa resten av lägenhetsrenoveringens före- och efterbilder. Ni har ju fått se sovrummet och vardagsrummet, men vi har ju också en del andra rum här, t.ex. ett kök. Glömde ta före-bilder, men kan bjuda på några från början av renoveringen:
Väldigt 90-tal, grått och daskigt. Kändes varken hemtrevligt eller fräsht. Vi ville dock bevara så mycket vi kunde p.g.a. ekonimiska, ekologiska och stämningsfulla orsaker.
Vi kaklade om hela köksväggen och satt in öppna hyllor av ek. Jag fixade också inbyggda spotlights i hyllorna och om ni vill se en del av den processen så kan ni kolla min senaste reel på insta. Och här, kära läsare, har ni resultatet:
Vi behöll den gamla spisen, diskmaskinen, handfatet och kylskåpet. Skåpluckorna fick ny färg och nya handtag. Eftersom vårt badrum är ganska litet, så satt vi istället tvättmaskinen i köket och har nu två gardiner under köksbänkarna var både disk- och tvättmaskinen gömmer sej. Splitternytt blev kranen, fläkten, köksbänkarna och tvättmaskinen. Till slut slipades och lackades golven.
Dessa stolar hittade jag i en container för träskräp på Stormossen. Målade dem i samma färg som köksskåpen och voilá! Kan inte begripa hur låg tröskel vissa verkar ha för att slänga fullt funktionerande grejer, istället för att sälja eller skänka bort.
Efter att ha rivit alla tapetlager och spacklat, så täckte vi två av väggarna med en helt underbar björk-tapet från Borås som heter Hazel. Resten av väggarna målade vi vita, för att det inte skulle bli för hektiskt.
Under ett av köksskåpen hittade vi en del Åbo Underrättelse-tidningar från 1934 (då träbyggnaden är flyttad hit till Vasa). Många var i dåligt skick p.g.a. fukt, men en bit fick bli inramad på väggen. Tavlan på bilden nedan är gjord av vår vän Oscar Hagen.
Vi ville ha det praktiskt, återvunnet, fräsht och rustikt. Och det blev det också. Enda saken jag ibland kan sakna är mer bordsyta. Annars älskar jag köket som helhet. Älskar att vi enkelt kan vara flera vänner och laga mat ihop utan att alla står i vägen för varann, som jag är van vid efter 6 år av minimala kök i Helsingfors. Älskar också den gröna färgskalan och att att rummet har så många ingångar. Jaja ska sluta skriva nu före jag börjar säga grejer som *hemmets hjärta* och andra klyschor. Här har ni ännu några detaljbilder:
Paris & Barcelona (Interrial del 3)
Håller tydligen fortfarande på med dessa reseinlägg, fast jag kom hem för över en månad sen. Men detta är nu sista! Så håll ut! Sista reseveckan tillbringades i Paris och Barcelona. Vi börjar i Paris, var vi tillbringade två nätter:
Vi åkte väldigt mycket metro, vilket var supersmidigt för att se många olika stadsdelar. Himla skönt att bara sätta sej ner ibland och titta på fransmän och utsikter. Här är en bild på utsikten från metrolinje nummer 6:
Vi promenerade lite närmare tornet och såg alla stereotypiska saker en ser nära Eiffeltornet. Kvinnor i bröllopsklänningar, broar fulla med wannabe-romantiska lås, en indisk vigsel och himla massa turister. Insåg ganska snabbt att vi ville till något lugnare område, så vi for till Montmarte på en öl och promenerade sedan upp till kyrkan Sacré-Cœur varifrån vi såg hela halva stan.
Sen då! Sen strosade vi mest omkring vid Canal St Martin, skejtade och åt smårätter här och där timme efter timme före vi stupade i säng på vårt airbnb. Sorry för basic spaning här nu, men en går ju såna otroliga mängder då en upptäcker storstäder, tror denna dag landade på 15 kilometer. Sååå ni kan tänka er känslan och stönen då en äntligen la sej ner. Jaja. Här kommer några sista bilder på estetik à la Paris:
På söndagen kukkade jag ut från vår airbnb-lägenhet och Axel snappade denna bild. Mycket nöjd. Sen hoppade vi på tåget, som 7 timmar senare var framme i Barcelona.
Barcelona då? Himla härligt, som vanligt. Skönt att landa där i fem nätter före vi åkte hem. Här kommer en hög bilder från en dagsutflykt som vi gjorde till ett berg i närheten. Tog en funikular upp och vandrade spontant omkring tills vi kom fram till denna utsiktsspot:
Efter ytterligare ett par kilometers utforskande så kom vi konstigt nog fram till ett nöjesfält som fanns på toppen. Himla random. Tibidabo hette det och var till största delen öde och stängt, men några attraktioner var öppna och en av dem testade vi, den till vänster:
Och så lite utsiktsbilder på det:
På berget fanns också en kyrka och ett gäng nunnor. Hittade också en restaurang med helt superduper kreisi-skit mat. Blir riktigt ledsen då jag tänker på min torra ljumna vegehamburgare. Himla random bergstopp, men också himla kul eftersom vi kunde gå omkring typ vart som helst fast själva nöjesfältet typ var stängt? I alla fall. En annan dag tog vi bussen en timme norrut och for och kajakade, snorklade och hoppade från klippor med detta gäng:
Träffade på intressant folk på exkursionen, här är några:
Annars fotade jag faktiskt inte så mycket i Barcelona, levde mer ~*i stunden*~ och så. Åt flera gånger på Veggie Garden (en helt himmelsk vegerestaurang), såg Sagrada Familia och var förstås till Park Guell med några tusen andra turister. Simmade också i det pissljumna medelhavet och åt kreisigoda crema catalanas.
SÅ DÄR. Huh. Över 3000 kilometer med tåg. 17 dagars resande, varav 9 som solo. Förutom bedbugs i Köpenhamn, missade tåg till Amsterdam och tågstrejk i Nederländerna så gick ju allt faktiskt förvånansvärt smidigt. Kan verkligen rekommendera att interraila, speciellt om du är under 28 år för då får du typ 25% rabatt på interrailpasset. Om du hunnit bli äldre kan du alternativt vänta tills du är över 60 år (då gäller också rabatten).
Till slut, tips för dej som ska backpacka: ha med hänglås med kod för hostellförvaring, boka hostell med kök så du kan laga egen mat eller eventuellt laga mat med andra (superbra sätt att få nya vänner), googla fram alternativa saker att göra i städerna ifall du inte är sugen på att trängas bland turister, ha med en mindre ryggsäck för dagsutflykter och ha alltid med bra med snacks. Här kan ni förresten hitta Del 1 och Del 2 av min resa och för er som vill se resan i videoformat kan klicka här för att se min ihopklippta reel. Over and out.
Hårstilar genom tiderna
Det var någon som ville ha bild på min mini-permanent (som jag nämnde i ett tidigare inlägg) och bestämde mej nu för att dokumentera mina hårstilar under de senaste 6 åren! Älskar variation så där överlag i livet och tycker hår är ett najs sätt att spice things up och så, för det växer ju alltid ut tillbaka sen. Jaja slut på basic spaningar och tillbaka till 2016 då mitt hår var långt och platt och tråkigt! Denna frisyr får 3/5.
2017 bestämde jag mej för att kapa av det vid axlarna och kände verkligen att jag hade nått min peak av snygghet. Kände mej så bekväm i looken och älskade att det typ aldrig trasslade till sej och var i vägen. Kunde dessutom få upp håret på typ samma sätt som tidigare med långt hår. Lekte lite med röda inpackningar också, därav ginger-looken. Denna frisyr får 5/5.
2018 fick jag upp ögonen för 70-tals-estetik och ville gå all in, så jag skaffade mini-permanent. Denna hårstil älskade jag också för det var så lättskött. Lockarna kom fram direkt efter duschen och håret kändes typ aldrig smutsigt (säkert dels p.g.a. alla starka medel som mitt hårbotten fick stå ut med då lockarna gjordes). Hårstilen får 4/5 eftersom det var snyggt som fan, lättskött MEN jobbigt ett halvår senare då en hade en utväxt av platt hår.
2019 var jag trött på den platta utväxten i mitt lockiga hår, så jag bestämde mej för att bli lite edgy i en bowlcut. Gjorde misstaget att gå till en barberare jag inte visste någonting om. Och han i sin tur visste ingenting om att klippa hår. Jag hade en simpel och tydlig bild, som de flesta av er antagligen kommit över i något skede på pinterest. Den här klassikern:
Förväntade mej att bli lika snygg som kvinnan på bild, som jag inte hittat namnet på hur jag än googlade (mvh. tjej med pinsamt dåligt namnminne). Detta var alltså första gången i hela mitt liv som jag skulle bli med kort hår, liksom påriktigt kort. Och så här katastrofalt blev det:
En bowlcut är verkligen inte svår att klippa (jag har klippt det själv flera gånger efter det här) och med facit i hand kan jag ju inte annat än skratta åt de här bilderna. Men i stunden kändes allt förjävligt. Mitt resesällskap räddade dock looken lite med en fiskars-sax och en liten trimmer. Då blev det att se ut så här:
Betydligt mycket bättre men aaalldeles för kort för min smak. Hårstilen får 2/5 eftersom jag fick till lite cool edge, men oftast kände mej som en ful liten skolpojke. Och sen började väntandet av att håret skulle växa ut. Så här växte det med tiden:
Ungefär 10 månader efter klippningen, blev jag äntligen någorlunda nöjd med längden. Den här hårstilen får nog 4/5 för den var så lättskött, snygg och håret hölls rent väldigt länge mellan tvättarna. Här är jag solbränd och snygg i Augusti 2020:
Processen av att växa ut håret där bak fortsatt och nu kändes det jobbigt för det började bli halvlångt, men ändå tillräckligt långt för att jag skulle få fast det, vilket irriterade mej grymt. Dessutom kände jag mej inte som en cool 24-åring, utan mer som en söt 4-åring. Ger den 3/5.
Ett år senare, hösten 2021, nådde jag min målbild av att ha takajeejee där bak och en bred lugg framtill. Nu kunde jag variera det mycket från dag till dag med inbakade flätor, lockar av flätorna, halva håret upp, o.s.v.
Ett år efter det här hände the mullet, och det kan ni se mer av i ett inlägg om ni skrollar vidare lite eller klickar här. Nu då jag ser tillbaka på bilderna, blir jag sugen på mini-permanent igen... Men då måste jag spara ut det lite först. Jaja. Tycker vi tar en sista titt på hur det såg ut i oktober 2019. Tankar på det då? Vad tyckte ni att jag passade/inte passade i?
Interrail del 2
Här kan ni läsa del 1 av min lilla resedagbok.
Del 2 börjar på dag 7 i Amsterdam, Nederländerna. Jag bestämde mej för att hyra en cykel i några dagar och cyklade sedan 45 kilometer till västkusten, var jag hade bokat två nätter på ett beach hostel som heter The Flying Pig. Det var exakt så bra som jag läst om att det skulle vara.
På detta hostel sov jag i ett rum med 11 andra. Kände mej ändå trygg och sov båda nätterna helt ostört, men jag vaknar också väääldigt sällan av ljud då jag väl somnat. Hängde bl.a. med italienska Riccardo, som jobbade på hostellet.
Dag 8 strosade jag omkring i butiker och på stranden som låg ett par kvarter från hostellet. Byn hette Noordwijk och var väl lite som Nederländernas motsvarighet till Finlands Kalajoki, eller nåt. Allt stod på Nederländska och ca ingen pratade engelska. Tar det framom turistorter alla gånger.
Stranden var fylld av hundar som sprang fritt och levde lajf och jag var nöjd. Nöjd att bara sitta och vila mina ben och min röv som tagit mej 45 kilometer på en mommocykel dagen innan. Nöjd med att titta på alla lyckliga hundar och på surfande typer. På kvällen träffade jag Kim från Tyskland. Hängde med henne hela kvällen och hade en liten fotosession då solen gick ner:
Dag 9 var en dag full av floppar. Dels för att jag hade gått och skaffat alldeles för högt självförtroende då det kommer till cyklandet. Hybrisen gjorde att jag tänkte att jag kunde ta en liten 30 kilometers cykeltur i ett HUJ fram och tillbaka från Noordwijk till Zandvoort. Spoiler: det gick inte i ett huj. Cyklade med en man som hade cyklat från Österrike till Nederländerna under ett par veckors tid, så han svävade praktiskt taget fram på hans cykel som var SNÄPPET proffsigare än min klumpiga och tunga cykel.
Där stod jag, ovetande om hurdant kaos som väntade. Min "lilla cykeltur" tog en halv timme längre än väntat och efter det var planen att cykla ytterligare 15 km till en tågstation för att ta tåget till Amsterdam, lämna tillbaka min cykel och sedan ta tåget till Paris. Det blev mycket spring med tung packning, stress-cykling till fel destination, två missade tåg till Amsterdam och gråtkalas i tåget då jag insåg att jag antagligen kommer att missa mitt Paris-tåg. Fortsatte ändå kämpa och då jag kom fram till centralstationen i Amsterdam, hade jag 45 minuter på mej att cykla till andra sidan stan, returnera cykeln och sedan ta spårvagn tillbaka till centralstationen. Det var det enda Paris-tåget som gick under hela dagen, jag hade betalat extra (utöver min interrail-biljett) för denna biljett, hade boende bokat för Paris, PLUS att Axel var påväg dit för att joina min resa. Så det var verkligen inte ett tåg jag ville missa. Och det gjorde jag inte heller. Svettig som fan hann jag just och just och sen satt jag och bara pustade ut under hela tre timmars tågresan. Enda bilden jag har är den här som jag knäppte då vi stannade i Bryssel:
Sent på kvällen kom Axel till vår Airbnb-lägenhet i Paris och det var så otroligt skönt att efter 9 dagars solo-resande och en kaotisk dag som denna, hålla om den tryggaste personen som finns. Ångrar inte att jag resten ensam halva resan, men tror faktiskt 9 dagar var just passligt för mej. Det var verkligen superkul att hänga med så många olika människor varje dag, men mitt sociala batteri hade nog inte klarat av den grejen så himla många dagar till.
Ska trycka in resten av resan i ett tredje rese-inlägg, tills dess får ni några sneak peeks från Paris:
Mullet på huvudet
Har hela sommaren dagdrömt om en 80's mullet. Har ändå inte riktigt vågat efter missödet för några år sedan, då en frisör totalförstörde mitt hår då han skulle ge mej en drastisk förändring. Fick sedan genomlida nästan två år av tålmodigt väntande på att det skulle växa ut till önskad längd, som i sin tur gav mej chansen att se mej i nya frisyrer så länge det växte ut. Som tur är hittade jag nu en superbra frisör (Jina på Mimo Hair) som förstod exakt vad jag var ute efter:
Under den första dagen i den *nya looken* kände jag mej rätt så ambivalent, men efter en stund började jag rocka den och nu känner jag mej hur bekväm som helst. Behöver inte upprätthålla frisyren typ alls, utan håret bara lägger sej efter att jag tvättat och lufttorkat det. Kravlöst och skönt.
Är så nöjd över att jag vågat testa så många nya hårstilar under de senaste fem åren, för hela min barndom och tonår hade jag långt och tråkigt hår. Jag vågade aldrig riktigt testa något nytt, även fast jag tidvis var intresserad av andra hårstilar. Nu efter att ha vågat göra flera drastiska förändringar (bl.a. pottfrisyr och mini-permanent), är ribban förstås mycket lägre att ta till saxen. Hur som helst hoppas jag att detta kan inspirera någon till att våga sej på förändring, för (varning för basic spaning nu, men) det växer alltid ut tillbaka sen <3
Interrail del 1
Jahapp hörni! Jag är tillbaka! Detta ska firas med några reseinlägg. Här kommer del 1 varsågoda:
Hela min 17 dagars interrail-resa började på Wasaline, som tog mej till Umeå. Väl framme blev det några timmars väntetid på ett försenat nattåg som skulle ta mej till Stockholm. I det här skedet var jag ännu fylld av fotograferingsiver och snappade motiverat bilder på ca allt. Detta avtog efter ca en dag, så därför rekommenderar jag att njuta av bildbomben nedan så länge det varar:
Första natten tillbringades i en minimal hytt med 6 intråmade (ja, det är ett legit ord) sängar. Sov ändå helt gott i tåg-gunget och hade trevliga kämppisar, men svenska nattåg är nog inget att rekommendera för de klaustrofobiska.
Alla tåg till Göteborg var fullbokade hela förmiddagen så jag fick strosa omkring i Stockholm i några timmar före jag sedan satt mej på Göteborg-tåget. Det är här någonstans ni får börja stå ut med telefonbilder varvat med systemkamerabilder.
I Göteborg hängde jag med mina Helsingfors-vänner Emma och Thea! Så kul att catcha upp ordentligt och se hur Emma bor. Efter pizzakalas blev det Håkan Hellström på Ullevi!
Himla mäktigt med 40 000 pers som sjunger tillsammans och hajpar Håkan och alla hans gästartister. Även Greta Thunberg kom med på slutet med ett gäng som höll tal och sjöng "Tillsammans i mörker". Dagen efter blev det brunch på Kafé Magasinet, var vi mötte upp våra andra Helsingfors-vänner Sandra och Daniela (som också var där för Håkke = cool förkortning på Håkan).
På eftermiddagen tog jag tåget till Köpenhamn! Älskar Köpenhamn. Himla dyr stad, men där finns himla mysiga stadsdelar, som t.ex. Christiania. Träffade en dansk kvinna som hette Victoria och hängde tillsammans med henne hela kvällen.
Min första hostellnatt blev en flopp, för då jag skulle somna märkte jag att något kröp på mitt finger :-) då jag satt på lampan såg jag flera röda små sänglöss :-) fick som tur en ny säng i ett nytt rum och min nya rumskompis sa att hon också blivit flyttad dit efter att hon hittat sänglöss. Efter det här blev jag himla noga med att läsa alla recensioner för hostellen jag bokade. Hur som helst. På min fjärde resedag åkte jag till Hamburg, Tyskland.
På tåget träffade jag Sam, på bilden ovan. Han var från Australien, hade aldrig sett snö och hade rest runt i Europa i en månad. Hade mycket intressanta diskussioner. I Hamburg gick jag ut och äta Vietnamesiskt och hängde på hostellet. På dag 5 var det dags för nästa destination: Amsterdam.
Träffade bl.a. kvinnorna ovan på tåget och bildade en liten grupp med yra höns, för vi fick veta att det var tågstrejk i delar av Holland och allt gick på tyska och ingen visste vilka tåg som var inställda och vilka som ännu gick. Vi följde mest en gammal man, som också skulle till Amsterdam. Han verkade veta vad han höll på med. Efter fem olika tåg kom vi oss äntligen fram, lite sent och tre fler tåg än planerat. Det som lite stressade mej var att jag hade en keikka jag hade biljetter till på kvällen, men jag hann just och just!
Förbandet var King Hannah (på bilden ovan) och huvudbandet var Kevin Morby! Keikkan ordnades på Paradiso, en såå cool byggnad som påminde om en blandning av Ritz, Tavastia och någon slags kyrka. Hade sittplats högt uppe och njöt sååå. Rekommenderar starkt att gå på någon keikka dit om ni är i Amsterdam.
Sen då, min sjätte resedag. Detta var första dagen jag inte behövde packa ihop allt och dra vidare och det var sååå skööönt. Hade småstressat ner till Amsterdam för att hinna till Morby-keikkan, men nu kunde jag bara ta med en liten väska och sedan gå ut och utforska staden!
Åt en lyxig frukost vid en kanal, tog några loppisrundor och mötte även upp Jana, som jag träffat på tåget dagen innan.
Hyrde även en cykel för att åka omkring i stan med, men det var gaaanska så hektiskt. Njöt mer av att sitta på en bänk och kolla på alla målmedvetna och världsvana cyklister istället:
Tror jag får börja avrunda den första delen av resan. Andra delen kommer nog vara snäppet mer äventyrlig, helvetisk och underbar. Om det är något ni undrar över så är det bara att lämna en kommentar, så kan jag ta upp det i nästa inlägg. Avslutar med några sista Amsterdam-bilder:
