Hängmattshäng & pizzarevolution
Aaah. Vet inte hur jag ska beskriva HUR skönt det var att komma hem en långhelg efter tre veckor i Helsingfors. Sitter nu i tåget påväg tillbaka till Helsingfors, var jag ännu ska jobba i tre veckor på inspelningarna av en tv-serie. Känns vemodigt, men som tur är så trivs jag superbra på detta jobb-projekt. Dessutom behöver jag bara stå ut med den här distansen i tre veckor till, sen sätter jag i semester-växeln. Fick lite försmak av semester under dessa fem lediga dagar, titta bara hur idylliskt:
Fick ha hela stranden för oss själva för det var SÅ stormigt. Fattar inte hur det orkade blåsa så mycket heeela helgen? Jaja. Efter helgen hade vi några barnfria dagar tillsammans då vi laddade på med både egentid och tumistid. En stor del av tiden tillbringades i min älskade hängmatta:
Bjälkar i taket är lite som en diskmaskin: skulle vara svårt att återgå till ett liv utan det, då en en gång haft ett hem med det (simpel formulering där lol). Nästa projekt är nu att få klängväxter att ta över en bjälke eller två. Har en som är bra på G, ska visa er nästa gång jag är i Vasa. Nu ska jag visa hur somrig eftermiddag jag och Cajsa hade igår:
Japp. Så skönt hade vi det. Mer då? Nå, i söndags blev vi bjudna på middag hos Louise och Axel i deras nyrenoverade lägenhet, bara några kvarter från vårt hem (heja Vöråstan <3). Är SÅ imponerad av hur fint de fått allt! Det fanns ett sånt underbart lugn i alla rummen. Vi har alla ganska liknande smak då det kommer till inredning, så det har varit kul att bolla med dem då vi dessutom renoverat nästan samtidigt.
Måste börja avsluta snart, tåget kommer nämligen fram helt just. Vilket kanske är lika så bra så inte det här inlägget också eskalerar i en massa spretiga sidospår. Eller nåja ett spretigt sidorspår kan jag väl bjuda på: pizzavåfflor.
Vi trodde* att vi skapat 20-talets pizzarevolution då vi spontant satt överbliven pizzadeg i ett våffeljärn, med fyllning bestående av ketchup blandat med pesto som ersättning för tomatsås, överbliven sojakross och mycket ost. *Vi trodde, tills vi googlade och märkte att vi inte var de enda i världen som testat. Jaja. Kan ändå STARKT rekommendera detta. 5/5.
Det här med att resa ensam
Har känt av ett nytt slags lugn i mej de senaste dagarna. Världen fortsätter snurra och vardagen har stabilt rullat på. Har börjat planera in flera resor som jag vill förverkliga i sommar, en till Stockholm med lilla familjen och två ensamresor: en interrail i västra Europa och en fjällvandring i norra Finland. Har inte rest ensam på fyra år men känt ett SÅNT sug efter det under de senaste åren. Varning för en basic spaning här nu, men det är väl nog det som är nyckeln till att fortsätta blicka framåt i livet, ha grejer att se framemot liksom? Jaja. Här kommer bilder från senaste ensamresan år 2018:
Var tydligen inne på en period av panoramabilder just den hösten. For alltså till Mallorca med ett sista-minuten-flyg och var där en vecka. Reste dit ensam men hittade ganska snabbt andra backpackers att hitta på roligheter med, som t.ex. denna vandring med vilda och otroligt tama åsnor. Good times.
Samma år gjorde jag en annan ensamresa. Tog tåg och buss norrut, varpå jag liftade fram till Ruka, var jag skulle gå Karhunkierros, som är en 82 kilometer lång vandringsled. Lilla jag skulle nämligen ut på mitt livs första vandring. Tröttnade på vandringslivet efter tre dagar eftersom jag hade dåliga skor och en fullsprängd och obekväm liten Kånken på ryggen. Så det blev bara 30 avklarade kilometer, MEN i sommar tänkte jag åka dit igen och gå leden enda till slut.
Ah vad jag ser framemot att utmana självständigheten igen och inte anpassa sej efter någon annan, samt inse vad en är kapabel till på egna ben. En annan sak som jag älskar med att resa ensam är hur låg tröskeln plötsligt blir att socialisera med främlingar och skaffa nya vänner. Har ni rest ensamma? Vad tyckte ni? Let's chat i kommentarsfältet yes?
En spretig sammanfattning från HKI
Två första veckorna med nya jobbet här i Helsingfors är förbi. Fyra veckor kvar. Ängsligheten och vilsenheten håller fortfarande i sej men jag försöker bara typ andas mej igenom det, lita på att bättre tider kommer. Jag har åtminstone lyckats vara väldigt fokuserad och närvarande på jobbet. Har ett superbra team och inspelningarna har hittills gått smidigt.
Bilden ovan är från igår kväll, inspelningsdag 9 av 24. Tredje juni och jag hade fem lager kläder på övre kroppen och frös ändå. Jaja. Här kommer ett par bilder till från de soliga inspelningsdagarna. Dagarna tillbringade ute i ösregn kan vi bara ignorera och förtränga.
Har haft ett liv utanför jobbet också: har catchat upp med vänner om kvällarna och förra helgen var Sukka här och vi fick bonda ordentligt igen. Det har känts skumt att gå tillbaka till distansförhållande efter att ha fått smaka på sambolivet i ett halvår. Men distansförhållande är i princip priset jag betalar för mitt karriärval och hittills har det varit värt det.
Här hade vi ställt till med en egen liten premiär för nya säsongen av Husdrömmar!!! Älskar 'et. På tal om premiärer så var jag tidigare i veckan på premiären av den finlandssvenska serien Drakar som min kompis Titus har regisserat. Här kan ni se hela säsongen!
Mitt tillfälliga boende ligger i Berghäll bredvid en liten gullig park som vi åt middag i på söndagen. Gick också på parkloppiset som ordnas i Dallapénparken om söndagar. Jag fyndade bland annat ett par jeans och en Burton-ryggsäck:
Sukka fyndade ett par jeans och rockade dem med en jeansjacka aka. double denim aka. canadian tuxedo. Kolla vad snyggt:
Här satt vi på en av Helsingfors bästa klippor och delade en Kotzone-pizza och diskuterade livets mening with a hint of cynism. Kom fram till att meningen egentligen bara är att upprätthålla livet. Upprätthålla sej själv fysiskt genom att äta och röra på sej. Upprätthålla sej psykiskt genom att ha balans och stabilitet genom t.ex. vänskapsrelationer och hobbyn man njuter av. Upprätthålla sin ekonomi genom att jobba. Ribban är att upprätthålla, men om man dessutom utvecklas och kan uppnå lycka så är det bara bonus.
T-skjortan jag har på mej köpte jag på Bad Saunas keikka på G livelab förra veckan. Himla bra spelning! Hittade bandet förra året och har sedan dess varit övertygad om att det är den bästa i form av alternativ indie-grunge-musik i finsk väg. Kan rekommendera dem starkt.
Huh det blev långt och spretigt det här. Men sånt blir det då en försöker sammanfatta två veckor på ett inlägg. Men en liten bloggpaus gjorde gott och nu känner jag mej taggad på att få lite rutin i bloggandet igen, för jag njuter verkligen av att skriva. Spekulera, ventilera och leka med ord. Avslutar med en bild på utsikten från min lägenhet. Känns skönt att bo på sjunde våningen, högt ovanför allt liv och stök nere på gatorna.
Skeptisk till sommaren och livet
Det har varit en skum ledig vecka hemma i Vasa. Mycket ängslighet och stirr in i väggen i väntan på att meningen med allt bara ska ploppa upp. Har känt mej riktigt rotlös, vilsen och trött. Samtidigt har det gått och blivit sommar, vilket har skapat ännu starkare kontrast till all ångest. Jaja. Allt är verkligen inte så svartvitt som det låter. Har nog haft det gött också, t.ex. i fredags med Kadi:
Fast termometern visar över 15 grader så litar jag inte ännu på sommaren. Folk flinar alltid då det kommer fram hur många lager kläder jag har och hur mycket extra kläder jag har med mej överallt, men åtminstone behöver jag ca aldrig frysa. Så ja, här ovan på bilden har jag långkalsonger på mej. Plus en jacka OCH dunväst som jag fick gosa in mej i sista timmarna av kvällen.
Andra fina stunder har varit take-away lunch med ett gäng vänner i en park, mycket pianoplinkande, öppningen av konstutställningen/festivalen Offside #1 (tror det är öppet fram till 12.6. so go check it out alla ni vasabor), lunch på Strampens terass med Louise och våra Axlar, mysiga stunder med Nike och en eftermiddag hos min underbara Farmor i Petalax. Slog jag just rekordet för längsta meningen skriven här på Sevendays? Hip hurra för mej.
Nu sitter jag på söndagståget påväg till Helsingfors. Imorgon börjar ett nytt jobb, en ny tv-serie, som jag kommer jobba på i 6 veckor. Ska bo i en liten etta i Kallio som jag har hyrt. Hoppas verkligheten motsvarar bilderna jag sett på lägenheten.. Nå, det får vi snart se.
It's a wrap, samt hajp över Vasa
"It's a wrap" lät det i förra veckan då vi filmade sista bilden för produktionen Restaurang Miljon, som jag jobbat på senaste månaden. Första hela månaden tillbaka i Helsingfors efter flytten till Vasa, första månaden tillbaka till distansförhållande. En månad av att sova på en utbäddbar soffa på ett kontor. En månad i en studio. Kan bara konstatera att det gick mycket bättre än förväntat, mår bra och känner inga symtom på stress eller utbrändhet och det är det viktigaste. Är väldigt mån om att inte falla tillbaka i det obehagliga träsket.
Bilder av vår stillbildsfotograf Anton Svantesson.
Och nu då. Nu är jag ledig hemma i Vasa en vecka och sen åker jag ner igen för att jobba på inspelningarna av en annan produktion, som håller på i 6 veckor. Efter det blir det ett två månaders sommarlov <3 Så, nu har ni koll på det. Vad mer vill jag att ni ska ha koll på. JO: kulturlivet i Vasa har blomstrat som fan förra helgen! På fredag var det premiär av en otroooligt bra svensk dokumentär på RItz.
The Scars of Ali Boulala heter filmen och jag kan redan nu säga att det är en dokumentär jag aldrig kommer att glömma. Känns som att den skruvade till hjärnan på något sett och efteråt kändes allt.. annorlunda. Vill inte spoila någonting, men kan inte annat än rekommendera den.
Gick på en öl till DOM och cyklade sedan hem i solnedgången vid midnatt. Jepp. Solnedgång mitt i natten. Har hajpat Vasa så mycket de senaste dagarna, så en liten förvarning sitter väl på sin plats nu. Har varit så kär i den här staden hela helgen. På lördag testade vi den nya mexikanska restaurangen El Diablito och deras vegetacos var heeelt fantastiska.
Jaja man borde väl inte fota mat med blixt, men den råkade nu va på i misstag och då gäller ju bara att äga den blixt-stunden med självförtroende. Förstår inte varför det fortfarande år 2022 ska vara så PINSAMT att fota sin mat. Eller så är det bara jag som tycker det är nolo? Samma sak med selfies. Skitpinsamt om någon skulle se. Nåväl. Tycker maten och dryckerna va i den lite dyrare ändan för att vara Vasa, men maten smakade som sagt 5/5.
På tal om pinsamma selfies. Den här lilla outfitbilden togs på vessan med minst mysighetsfaktor men störst spegel, d.v.s. vessan på 1h + kök. I fredags hajpade jag deras getostsallad med jordgubbar. Ah. Bästa fredagslunchen. Men tillbaka till lördagen:
Var med Louise på sista föreställningen av Botnia Paradise på Wasa Teater. Såg första genrepet då för typ ett halvår sedan och nu sista föreställningen, så det kändes som någon slags cirkel blev sluten. Hajpade mina vänner Mathilda och Axel som stod (och dansande och sjöng och var såna STJÄRNOR) på scen och firade med lite rosé efteråt.
Avslutade kvällen på Brödfabriken med två helt kreisibra keikkor. Den första var Finlands motsvarighet på Håkan Hellström, Kent och Dungen = Antti Autio. Den andra keikkan hade också sååå bra energi och helt otroligt bra musiker = Arppa. En av de bästa keikkorna jag varit på i år.
Sakta men säkert vaknade vi upp till en söndag, som vi började med att tejpa upp sopsäckar framför takfönstren för att få det så mörkt som möjligt. Nu började nämligen vår Eurovisionskväll och varade tills sent på eftermiddagen. Hade inte rört internet sedan lördag vid midnatt med risk för att bli spoilade för resultatet och vi lyckades faktiskt att ducka för det faktumet att UKRAINA VANN! Kändes så rätt. Har aldrig tidigare sett på ESC helt från början till slut med sån koncentration. Inte heller med en utbildad musikvetare, men kan verkligen rekommendera den upplevelsen. Mycket skratt och gråt. De flesta låtarna var verkligen helt kakka men det fanns några diamanter, typ Portugal, Sverige och Ukraina.
Tillbringade hela söndagkväll i Vasas nya skejtpark. Så skönt att nu kunna gå dit på bara några minuter. Bra terapi att skejta men också att gosa med dessa hundar. Som grädde på moset så avslutades ännu kvällen med bastu och en kall Pepsi på vår bakgård.
Inbjudan till en fotografering
Har sedan tonåren sett framför mej hur jag någon dag skulle bli en så kallad ~*street photographer*~. Jag skulle alltså vandra omkring i stora städer och spontant fota coola människor. Skulle förstås själv också vara världsvan och ha hög streetcred. Nå. Så kom dagen i förrgår, då jag skulle påbörja ett fotojobb jag tagit emot tidigare i vår. Har väldigt fria händer i det här projektet, enda kriteriet är att jag ska fota tonåringar.
Så, jag tog kameran i handen och drog ut på gatorna i Helsingfors och jakten på tonåringar kunde börja. I samma veva försvann exakt ALLT mitt självförtroende och VÅGADE alltså inte fota de jag såg, för då kunde.. de se mej? Skum grej att vara nervös över. Förstår verkligen inte mej på min hjärna ibland. Men har ni tänkt på hur otroligt coola, kloka och snygga tonåringar är nu för tiden? Till skillnad från då en själv var tonåring och med kletad kajal runt ögonen lyssnade på Green Day och Avril Lavigne och skrev cringe grejer på irc-galleria och myspace.
Exakt en bild lyckades jag få. Och jag har fakturerat för 30 stycken. Sååå jag kom ganska snabbt fram till att jag aldrig kommer bli en cool ~*street photographer*~ för jag är för feg (och kan tydligen inte bli modig i det här fallet). Men började istället fota en massa andra fina grejer jag såg. Icke-levande och trygga grejer. Som t.ex. REX.
Och det var kul. Och tycker vanligtvis också att det är kul att fota människor. Älskar det. Har alltså väldigt mycket erfarenhet av att fota porträttbilder utomhus, men för att det här projektet ska lyckas måste det göras på ett annat sätt. Det ska finnas en bestämd tidpunkt och det ska finnas tonåringar som vill vara med. 
Så. Nu vill jag nå ut till er Österbottningar som känner någon i tonåren som skulle vilja ställa upp på en gruppfotografering i Vasa om en vecka, på onsdag eftermiddag den 18.5 (tidpunkten ännu lite öppen). Fotograferingen sker utomhus, tar ca en timme och ingen tidigare erfarenhet krävs. Bilderna kommer att användas för ett projekt, som jag kan berätta mer detaljer om via privat meddelande för de som är intresserade. Som tack kommer alla att få varsin porträttbild (som kan användas som t.ex. cv-bild). Kommentera här på inlägget om du är intresserad så kan jag maila dej mer info!
Mvh, en fotograf som nu fått tillbaka självförtroendet och inte längre är rädd för tonåringar. Antar att det här är motsatsen till hur en ska locka folk att vilja ställa upp, men åtminstone är jag en ärlig fotograf. Ge mej ens ett poäng för det :-)
Då fredagsfiilisen skiter sej
Jaha hörni. Fredagkväll på ett fullproppat tåg igen då. Har en massa kul att se framemot i Vasa i helgen, samtidigt som det känns tråkigt att åka ifrån soliga och livliga Helsingfors. Hela den här veckan har varit ganska "meh". Haft lejdon av mej själv och mitt eget sällskap (även fast jag varit omringad av bra människor). Det känns farligt att skriva av sej på internetet i stunder som dessa, men tycker själv att det kan vara så skönt att hata på världen tillsammans då en är i den här pessimistiska bubblan. Så ifall någon där ute har en skit dag, så varsågod och omfamna bitterheten tillsammans med mej. Let it all out honey. Om jag ska börja må bättre och få plats för positiva tankar, måste jag först få utlopp för de negativa. Men först ska jag låta er vila ögonen på en bild jag tog på gatan här om dagen.
I alla fall. Är det inte otroligt att man ska tillbringa HELA jävla tiden med sej själv egentligen. Vem skulle nu inte tröttna då liksom. Trött på att vara trött och irriterad på att vara trött. En liten semester från mej själv och mina tankar skulle sitta perfekt nu. Måste bara klura ut hur det ska gå till. Är inte förresten "trött" ett alldeles för gulligt ord med tanke på dess mening? Känkkäränkkä är mycket bättre. Eller lejdon. Här bjuds det igen på en reflekterande bild jag knäppte på metron här en morgon.
JAJA största delen av min ångest beror egentligen på världsläget just nu. Och det orkar jag inte ens gå in på nu. För nu är det fredag och jag ska fan lyckas carpa skiten även ur denna dag. Konduktören klev just in i vagnen och drog värsta monologen halvskrikandes. Har en hatkärlek för konduktörer som tar upp all energi ur de tysta vagnarna och spyr ut den i en desperat liten stand-up-show. Fattar ju att det egentligen är jättefint att de orkar satsa det lilla extra i försök att ge passagerare energi och en fin tågupplevelse, eller nåt. Men det ger liksom motsatt effekt på mej. Tur att jag bor i ett land som annars är så så anti-small-talk, så jag inte behöver UTSÄTTAS för dessa trevliga pratstunder så ofta.
Tidigare i veckan kom le boyfriend hit och levde lajf med mej i några dagar. Skejtade, lagade pizza, sjösatte min båt och promenerade i Brunnsparken. Bilden ovan är från en liten undangömd stentrappa som finns nära högsta punkten bland Brunnsparkens klippor. Fan vad härligt det var att ha lite vardag ihop även i denna ända av landet.
Huh. Nu har det lättat lite. Kanske dels för att kvinnan bredvid mej sitter och småfnissar åt boken hon läser och det är värmande. Jag ska gå till restaurangvagnen, dricka en kall cokis och lösa sudokun. Sen vid midnatt ska jag gå hem till låten "Allting kommer att bli bra" av Johan Airijoki (den är precis lika lång som tiden det tar att gå från tågstatationen hem) och lägga mej i egen säng bredvid världens underbaraste typ. Johan Airijoki har nog rätt, allting kommer nog att bli bra. Måste vara en av de bästa låtarna som existerar. Nu fick jag nästan lite dåligt samvete över min konduktör-rant... Kanske jag ska lé mot honom nästa gång han går förbi. Visa en tumme upp eller nåt. Ska åtminstone avsluta inlägget nu så länge fiilisen ännu är någorlunda på topp. Trevlig helg!!!
Livsbrief från HKI
Hälsningar från ett fullt kvällståg påväg till Vasa. Har varit i Helsingfors och jobbat i två veckor, ska därför bli så skönt och kul att vara hemma nu över vapphelgen. Nåja. Nu ska jag briefa er om vad som pågått i yllekristallens liv på sistone, varsågoda:
Bor nära en helt underbar second hand-butik som heter Fasaani. Superstort och en massa grejs från typ 50-80-talet. På bilden ovan ser ni ett underbart 70-talstyg som jag tänkte sy något kul av. Hittade också små fat i glas. Skulle ha kunnat köpa hela serviser och möbler om jag inte skulle behöva kånka hem allt i en rinka.
Förra helgen gick jag på Rottanaama Bissebingo på Tenho och vann pizza och öl. Efter det korkades säsongen för klipphäng. Helsingfors har verkligen de bästa klipporna (i Vallgård och Berghäll). Det sjöngs också karaoke och spelades Yatzy i mååånga omgångar den helgen.
Denna vecka har mest gått ut på att leva utan pekfinger eftersom jag fick en nagelbandsinflammation från ingenstans :-) Har klarat mej förvånansvärt bra med bara fyra fingrar på vänster hand? Men i något skede då smärtan blev för kreisi gick det inte riktigt att ignorera längre. Så jag fick gå och PUNKTERA det till en läkare. Tror aldrig jag varit så tillfredsställd och äcklad på samma gång. Jaja. Borde säkert sätta punkt för den berättelsen nu... Bjuder istället på ett par bilder av mej från studion var vi spelar in vår tv-serie (tagna av min arbetskompis Dan Gustafsson).
Där sitter jag och stirrar på min lilla skärm och drar skärpa på alla bilder. Himla kul. När vi ändå är inne på jobbgrejs så ska ni få se några bilder till från inspelningarna. Dag 12 av 20 idag, två veckor kvar tills it's a wrap.
Måste förresten rekommendera Lopez y Lopez. Åt där med Otto en kväll och blev sååå imponerad. Helt otroligt goda tacos och himla skön stämning där överlag. Churrosen (?) var de godaste jag någonsin ätit. Helt kreisigoda. Där fick jag skumt nog upp ögonen för bordsfotboll lol. Tycker fotboll är den överlägset tråkigaste sporten, men bordsfotboll är ju tydligen... kul? Skit gick det ju och jag gjorde mest självmål. Men det var kul. Om någon har ett snyggt bordsfotboll till salu så köper jag gärna ett till vår vind.
Vill ännu rekommendera ett ställe (för vad är nu ett inlägg om Helsingfors utan en massa rekommendationer? Inget inlägg på denna blogg åtminstone), som heter BUD och finns i Rödbergen. Där finns konstutställning (Tympeät Tytöt), goda raw-kakor från The Source, inspirerande diy-inredning och en massa coola blommor.
HUHHU tror bestämt jag måste avsluta striden med tågets wifi nu. Vill ha nerverna i behåll då jag kommer fram och jag har varit fem före att tappa tålamodet ett fåtal gånger redan. Sååå ja. EN bild till kan jag försöka ladda upp ännu. Sen tar jag helg. Häj.
Hur jag lär en 6-åring finska
Jag har sedan ett år tillbaka försökt lära finska åt mitt bonusbarn Nike. Är ju ingen pedagog eller språkvetare, men har använt mej av några metoder som kanske någon där ute kan ha nytta av? Själv gick jag i finskt dagis och har därifrån ganska bra grunder för det finska uttalet. I tonåren och vuxen ålder har jag haft finska pojk- och flickvänner, samt jobbat mycket på finska. Så jag kan det helt flytande nu, även fast det absolut inte är mitt modersmål. Jaja fin backstory. Här kommer bilder på sötnosen själv varvat med mina tips:
För ett år sedan, då hon var 5, var det absolut första steget att lära henne siffrorna 1-10 på finska. Det blir ju lite som en rytmisk ramsa och hon blev väldigt intresserad redan då av detta exotiska språk. Hennes positiva attityd, som hon haft direkt från början, har verkligen underlättat hela processen.
Efter att ha lärt sej siffrorna var det lätt att börja spela brädspel på finska. T.ex. Kimble. Där klarar man sej med ganska få ord, typ sun vuoro, mun vuoro, hyvä och siffrorna förstås. På det här sättet blev finskan till en rolig och bekant aktivitet. Då man spelar är det också lätt att lägga till ord vartefter och på så sätt utöka ordförrådet.
Det ambitiösaste steget av dem alla (detta steg är verkligen inget måste lol) var nog ändå mitt egna lilla spel som jag pysslade ihop åt henne. Det heter Saisinko? (Kan jag få?) och går ut på att samla kortpar. Funkar lite som kortspelet "Finns i sjön". Det enda man behöver kunna är ordet Saisinko och orden som står på korten, t.ex. auto, kukka och pilvi. Började med såna kort där orden på finska är väldigt nära svenska, för att ge illusionen av att finska är lätt (vilket det absolut inte är) som i sin tur ger en liten boost med självförtroendet.
Det tredje steget var att ladda ner ett finskt spel som heter Moka Mera. Skulle säga att det är passande för barn i åldern 4-7 eller nåt. Där kan man lära sej finska från finlandssvenska! Nike tyckte att det var superkul och via det spelet har hon nog lärt sej över 50 finska ord. Ju mer hon lärde sej, desto mer intresserad blev hon av språket och började fråga vad olika grejer är på finska.
I något skede började vi stegvis se på finska barnprogram. Till en början bara någon vardagsmorgon eller så, men nu ett år senare kollar vi allt på finska, t.o.m. långfilmer ibland. I början kändes det viktigt att se såna avsnitt som hon redan sett på svenska, så att hon ändå kunde hänga med. Av egen erfarenhet är det superviktigt att bara lyssna på språket man försöker lära sej. Speciellt barnprogram är ju supertydliga. Typ Peppa Pig är väääldigt tydligt och najs.
Samtidigt som jag tog in finskan i skärmernas värld, började jag också kasta in finska ord i vardagen. Har vissa stunder om dagarna som jag försöker att bara prata finska med henne. T.ex. då hon ska klä på sej eller vid matbordet. Då "konkretiseras ordförrådet" då hon har ett plagg i handen och jag lär henne vad det är på finska eller då vi äter potatismos och jag lär henne att det är perunamuussi.
Nu, över ett år senare, pratar hon ännu inte så mycket finska, men hon förstår väldigt mycket. Märker att hon ofta gissar sej fram till vad något betyder och tolkar mitt kropsspråk och tonfall, men det är ju det viktigaste, att förstå, för att sedan kunna börja prata det. Det är också viktigt med en rejäl mängd tålamod. Vissa dagar känns det hopplöst och komplicerat att lära ut ett så svårt och annorlunda språk som finska, men jag har också märkt hur kunskapshungriga barn är i den här åldern. Så det sista steget är nog bara att fortsätta med allt detta och prata mer och mer.
En helg av livslust
I helg har jag varit lycklig, tacksam och extremt kär. Det hela började på långfredagen, då jag och Sukka skulle åka ut till hans villa på Replot för att fira lite 2-årsdag i förskott. Nå, på eftermiddagen kom det fram att vi inte alls skulle åka, för då hade han fixat en massa överraskningar!!! Hittade lappar med ledtrådar som han hade gömt på olika ställen nära hemmet och ute på stan. Han hade tvättat våra cyklar, tagit fram hjälmarna och packat en ryggsäck. Sen bar det av.
Har lätt för att vara spontan, men mitt normalläge är att ha rätt så bra koll på läget. Är verkligen inte bortskämd med överraskningar och därför var det så kul att få uppleva den andra sidan av överrasknings-leken. Himla kul. Efter en runda till flera av "våra" ställen runt om i stan så var slutdestinationen denna:
Pingvinbastun nere vid Sandö, som jag av någon orsak aldrig besökt tidigare? Ah stämningen där var sååå mysig. Simmade två gånger och hyperventilerade båda gångerna, men båda gångerna satt vi också i solen efteråt och kände hur mycket värme kroppen producerade. Överväger STARKT att skaffa årskort dit.
Cyklade hem, kom in, gick till köket och där stod bordet dukat och en lasagne var i ugnen (som han gjort dagen innan). Hans mamma Anki hade också varit med på överraskningen och satt lasagnen i ugnen och dukat så länge vi varit borta. Så enkla medel men så otroligt lyxigt.
Han hade skrivit en så fin text om mej att jag hade svårt att hålla fötterna på jorden. Aldrig har någon sagt så fina saker om mej och jag fick det verkligen bekräftat att den här mannen bryr sej om mej for REALS. Han är det finaste jag vet och nu ska vi byta samtalsämne före det här blir alldeles för cheesy. Avslutade dagen i kvällssolen då vi gick ut och promenerade till ställen vi aldrig varit till tidigare. Promenaden avslutades på en öl och en intensiv runda av Kimble med några vänner.
En viktig del av hans överraskning var också att han hade köpt lösgodis innehållande endast mina favoritsorter. Det är verkligen ett tecken på äkta kärlek enligt mej. Efter det här fortsatte helgen med ett underbart flow. På lördag bjöd vi några vänner över på kaffe, åkte till min farmor i Petalax och åt påskmat med familjen, träffade Louise och drack vin och hängde igen på Vasas mysigaste krog, DOM.
På söndag var jag och hjälpte till att renovera i Louise och Axels nya lägenhet. Efter det träffade jag Kadi för en lååångprommis och middag hos oss. Kände mej verkligen så zen hela söndagen, tack vare vädret, sällskapet och att måndag också var ledigt.
Avslutade dagen med bastu och började nästa dag med frukost i sängen framför serier. Lunchade hos min mamma och efter det drog jag och Sukka ut på cykeläventyr. Mycket skratt och bra juttun. Kände mej inspirerad och tacksam och huhhu vad han en gjort för att förtjäna detta liv med så här fina människor? Vunnit huvudvinsten på livslottot. Eller nåt?
Plötsligt blev det tisdag morgon och där stod jag i hallen kl 04:30 för att gå till tågstationen med min tegelstens-väska. Är nu i Helsingfors och ska vara här i nästan två veckor och fortsätta jobba på inspelningarna av en tv-serie. Fick tankat själen med så mycket Vasa att det nog ska gå bra med lite vardag och storstadsliv nu fram tills vappen. Häj!